2006-08-31

Vårdnadsbidrag, familjepolitik och andra vuxenfrågor

Maud Olofsson och Mona Sahlin morgondebatterar.

Stackars Maud som måste försvara kristdemokratisk familjepolitik. Själv är jag kluven i alla familjepolitiska frågor. Bidrag som bidrag. Det verkar vara det enda det handlar om. Och jag fattar allvarligt talat inte varför vi per automatik ska vara "solidariska" mot just barnfamiljer? För att bebisar anses söta?

Ja, jag undrar faktiskt. Visst, barn behöver samhällets hjälp av olika anledningar och i olika situationer. Framförallt för att det finns folk som skaffar ungar trots att de inte ens kan ta hand om sig själva, och ska alla barn ha samma grundförutsättningar får staten (eller annat/andra) ta ansvar. Fine. Men höj de riktade bidragen till barn, i så fall. Varför försörja bortskämda föräldrar? De finns sannerligen både åt vänster och höger.

Inte nog med det gapiga bidragsklamrandet som även borgerliga ägnar sig åt, undrar jag också hur det kommer sig att liberaler plötsligt ser familjen som en enhet. Som om det vore helt oproblematiskt.

10 kommentarer:

Maria Byström sa...

Snart gör väl hustavlan comeback som rättesnöre i kärnfamiljen?

Jag är ingen familjen-vet-bäst-fantast. Tvärtom. Många barn far fruktansvärt illa inom hemmets fyra väggar. Jag vill inte att fler Bobbymorsor/farsor ska få pengar från staten för att ha råd att plåga sitt barn, eftersom "föräldrarna alltid vet bäst".

Individ går före familj. Alltid.

Björn sa...

Man får hålla för näsan ibland, det är sant, men det viktigaste är ju att få bort S just nu - om det betyder att man måste bidragstävla så må det vara gjort. I mandatperiod 2 och 3 lär den mentalitetsförändring som behövs börja inträda.

Hincha sa...

Ni lever i det blå…

Det är ’familjer’ som bygger samhällen, inte individen. Samhället/Familjen skapar tillsammans med generna, individen. Var rädda om bebisen som skall socialisera sig med andra bebisar, så att de har en möjlighet att överta och forma samhället där även sura gamla feminister får ha sin plats….Sedan är det en annan sak att sprida bidrag till höger och vänster, istället för att skapa ett samhälle med självständiga familjer som själva kan klara sin försörjning.

….och då kommer man automatiskt in på… xxxx-politiken.

Vem/vilka skall bo var?

Vem/vilka skall betala för vem?

Vem/vilka skall betala för skydd (staten)?

Vem/vilka skall betala för ”det gemensamma”?

Men…

…finns det inget ”gemensamt intresse” (kultur) ja vad har då den självständiga individen, svenska liberala familjer och orientaliska klanfamiljer för intresse att dela land och jurisdiktion?...och vem/vilka skall då styra?

'Majoriteten’?

Vem/vilka är ’majoriteten’?... de homosexuella?, individen?, feministerna?, muslimerna?, ateisterna? de småbekukade?....eller kverulanterna?

…esas son las preguntas.


Bilen är inta bara motor, den har bl.a. en sammanhållande kaross också….

Fredrik Lindholm sa...

"Kluven" är ett kodord för "kan inte/vill inte dra en slutsats."

Henrik Hall sa...

Så mycket som vi betalar för barnen borde dom veta hut och hålla käften på bussen.

Wille sa...

Inte nog med det gapiga bidragsklamrandet som även borgerliga ägnar sig åt, undrar jag också hur det kommer sig att liberaler plötsligt ser familjen som en enhet. Som om det vore helt oproblematiskt.
Öh, vad är det som är problematiskt med familjer? Gillar du inte familjer eller barn, skit i att leva i en eller skaffa barn. Så, där är ditt problem löst.
Och på vilket sätt är de inte en "enhet"? De är fan så mycket mer än enhet än du och random-guy som du ser i förbifarten på tunnelbanan.

Bidragsklameriet och sociala ingenjörskonsten betackar jag mig dock för.
Anledningen till att allt det behövs i första läget är den progressiva beskattningen, vilket i fall av att bara en partner arbetar kräver antingen sambeskattning eller bidrag för att kompenseras för.
Med plattskatt skulle man inte behöva hålla på och böja sig baklänges för att försöka rätta till eventuella snedvridna effekter för familjer med beskattningen.

sakine sa...

Wille, klart jag skiter i dem så länge de låter mig och mina pengar vara. Nu är ju så inte fallet. Men visst, håller förstås med dig i att det är fel i skattesystemet i grunden.

Hincha....öööh..*försöker byta perspektiv* ...hmmm. Jag tycker att mycket ska skötas människor emellan (snarare än på statlig nivå). Oavsett vår syn på staten kan vi väl kanske enas i att staten ska ge fan att pilla på mikronivå.

Björn sa...

Det ligger i statens natur att expandera och öka sin makt. Det är det som är statlighet. Nu har statligheten spridit sig så långt att det snart är helt okay för staten att ingripa i t.ex. en insemination för att förhindra framtida kränkningar.

Tänk dig själv, från en omsorg om ett barn kanske staten går in och stör en insemination där det finns risk för t.ex. Downs Syndrom. Nej, det händer inte idag - men vi är på väg dit när omsorgens kvävande våta filt släpper in eugenik etc ur ett omsorgs och rättighetsperspektiv.

Det enda rätta är att hålla tand för tunga nu, och sedan när sossarna sitter säkert i opposition börja motionera inom partierna och bygga opinion för Den Andra Reduktionen, som jag kallar det.

På 16-1700 talet fick adelsväldet en räfst eftersom det växt sig alldeles för stort och krävande - så det reducerades. Det är dags att göra detsamma med staten. Tycker jag.

Hincha sa...

Sakine-> "Hincha….ÖÖÖH..*försöker byta perspektiv*

Jag försökte inte byta…jag förlängde bara perspektivet. Har du ingen ”kvinnlig” simultanförmåga? ;o)…

Sakine-> "Oavsett vår syn på staten kan vi väl kanske enas i att staten ska ge fan att pilla på mikronivå"

Visst där är vi överens., staten skall ge fan i att pilla på mina barn och mina privata ”domäner”….men vad anser ’samhället’?

Har vi ett samhälle öht …om i så fall, vilka ingår i det?

Quo vadis?

…Esas son las preguntas tambien
.

Anonym sa...

Individen är en social konstruktion skapad av västvärldens politiska eliter på 1700 talet. myten får sin främsta näring genom den konformitet som garanterar högsta skenbara upplevelse av liv. Barnet tillhör samhället, men har dock ett egenintresse att överleva och utvecklas. Således är det upp till samhället att tillgodose detta grundläggande behov, tills människan, i gemenskap med andra, förmår själv. Barnet är aldrig föräldrarnas egendom och har aldrig bett om att bli satt till livet. Givetvis skall högre inkomstgrupper berövas all hjälp från samhället, således även hjälp med familjeplaneringen. Alla ersättningar/transfereringar skall vara behovsprövade. De eliter i samhället som lider av patologisk girighet och egofetisch bör berövas vårdnaden då denna miljö är osund för barnet.
/Jorden & Arbetaren