Gringo börjar bli gammal. Jag också.

...2-årsparty i går. Jag pallade inte dra dit (fastnade för länge på förfesten). Fick nyss Gringos magasin i brevinkastet. Den luktar så gott. Jag har sniffat mig yr.

För två år sedan, ganska exakt, började jag skriva på City. Min andra krönika dissade Gringo. Jag klagade över att de framställde förorten som sååå exotisk, att varje journalist borde åka ut på safari och "uppleva spännande och kryddiga invandrarområden". Vips fick jag mejl där >en gringo< erbjöd 'blatteallians' och tyckte att 'vi blattar i media borde hålla ihop'. Säkert avslutades mejlet med ett "kjam", jag minns inte. Jag ville i vilket fall som helst inte kjamas.

Men. Jag är inte helt neggo till Gringo längre.
1) Så länge Gringo håller sig till humor och journalistik gör det ett schyst jobb. Ingen svensk tidning bjussar på så mycket och så skön humor (ho, ho...Mohammad Omars texter och jobbannonserna är mina favvos, och serieteckningarna).
2) Dessutom håller jag, vilket jag bloggat om tidigare, med dem i språkfrågan. Språket är till för att förändras och influeras. Ebba Witt är scary, varför så många liberaler kramar ihjäl henne förstår jag icke.

Till det jag har stört mig på, då. Det är framförallt att nästan samtliga gringos är drabbade av offermentalitet och kollektivistiskt tänkande. Att de söker bidrag och bidrag och bidrag (inte för att de är ensamma) hör också till. Men numera får de ju in sponsorer och verkar digga kapitalism. Som Zani sa någon gång; "jag förstår inte varför folk inte tror att man kan kombinera ideellt engagemang med komersiella intressen." Ett annat plus är att Sveriges nya arbetarparti annonserar i magasinet (så även mp).

Två år har redan gått, alltså. Jag är för egen del smått oroad över min 'ålderstolerans' som tränger sig på. Den där när man inte gnäller och gapar så mycket. När man ser "det fina" med saker och ting. Fan.

Om ingen petar mig i ögat snart går jag hem.