Åsa Bjering, Ordförande för Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer,
Barbro Engman, Ordförande för Hyresgästföreningen,
David Svenn, Ordförande för Saco studentråd,
Elin Rosenberg, Ordförande för Sveriges förenade studentkårer,
Sofia Larsson, Projektledare för Jagvillhabostad.nu
...har skrivit på DN-debatt i dag, om hur synd det är om unga.
De skriver om "En vitbok om ungas verklighet", en slags sammanställning av jobb som en frilansjournalist har kladdat ihop på uppdrag av Hyresgästföreningen, Saco studentråd, Sveriges förenade studentkårer (SFS) och Jagvillhabostad.nu.
Jadajadajada om hur taskigt unga har det. God morgon? Ja, det finns massvis med problemen på bostatdsmarknaden och på arbetsmarknaden. Inget nytt. Men lösningen är knappast fler regleringar - tvärtom. Varför tar artikelförfattarna aldrig upp vilket pajassystem som ställer unga (och invandrare, som de minsann blandar in i artikeln) utanför?
1) Först regleras det och regleras på ett område. 2) Utvecklingen går åt fel håll. 3) Vänsterorganisationer pekar gärna på symtomen (vilket är bra) men ser alltid lösningen i att...4) reglera mer. Mer, meeeer, mer!
Många unga gnäller för övrigt mest för gnällandets skull. Det gäller i synnerhet studenter och liknande grupper som ständigt "kräver" mer av andra människors pengar. Oerhört omoget, negativt egoistiskt på bekostnad av andra och osolidariskt mot grupper som faktiskt är i behov av hjälp i samhället. Hur tänker de egentligen? Hur blir folk så bortskämda?
Som tur är har nu även Reinfelt börjat ta i frågan om ungdomsarbetslöshet. Heja Maud som gick i täten. Förhoppningvis leder det till konkreta förändringar inom snar framtid. Artiklar som jagvillha-organisationerna har ute i dag leder bara till gnäll, fler regleringar, fler meningslösa "projekt" (med skattepengar betalada nätverk) och återigen gnäll om det uppenbara: det går åt fel håll om man fortsätter att göra fel. Tänk om, gör rätt.
2 kommentarer:
Studentfrågan är ju intressant. Jag tycker det gnälls för mycket. Men kritiken mot studiemedlet är ju i viss mån berättigat på grund av...
1) Är man arbetslös, sjuk, lat, etc, får man pengar, som student förväntas man till största delen låna. Socialbidraget är mycket högre än studiebidraget. Detta leder dels till att studenter känner sig diskriminerande och innebär också att arbetslösa exempelvis känner en akut olust att plugga istället för att drälla. Kontraproduktiv inkonsekvens.
2) Konceptet "låna pengar, bli akademiker, tjäna pengar!" är ju egentligen helt ok. Nu är dock saken den att man förväntas betala mer än massvis med skatt när man är klar. Därmed får man betala dubbelt för sin utbildning - dels stå för 2/3 av sina levnadskostnader under studietiden och dels betala mycket mer i skatt senare. Med tanke på att man förväntas ge tillbaka så mycket innebär att man också anser sig ha rätt att kräva mycket. Lika gärna som att påstå att det är att kräva av andras pengar kan man ju anse att det är att kräva tillbaka bråkdelar av egna framtida skatteinbetalning i förtid.
Sen är det ju en hyfsat stor myt att beloppet i sig är så skrämmande lågt. Förr i tiden måste studenter haft det hur bra som helst.
Gunnar, ja visst är det så...
Jag tycker mig se en större mognad och realism bland unga bortom svensk akademi.
"Vanliga" ungdomar (framförallt arbetarklass) har sällan några störda "krav" hit och dit, det är snarare något som drabbar alla dessa semisocialistiska flum som försöker verka vara i behov av hjälp men som inte är det.
Skicka en kommentar