2015-05-20

Extrem islamism, och extrem naivitet

Gör något Sakine. Skriv. Gör något.

Sedan i går kväll har folk hört av sig och bett mig göra något åt det faktum att även Stockholms kommun inte verkar förstå allvaret med terrororganisationen Islamiska staten. Återvändande jihadister kan hamna på rätt spår bara socialtjänsten erbjuder dem jobbcoaching, bostad och hjälp, tycks inställningen vara. Läs Nuri Kinos gästblogginlägg på SvD. I SVT försöker en av de ansvariga politikerna, Miljöpartisten Ewa  Larsson, försvara den rödgrönrosa majoritetens linje (se det korta klippet!).

Jag har under vintern skrivit ett flertal artiklar om IS. Läs bland annat

Låt mig vara en smula krass: Det spelar ingen roll hur mycket jag skriver, om ingen lyssnar. 

2015-05-11

Dagens Nyheter: Äh, varför måste flickor dansa!

Humanisterna har dragit i gång en debatt om barn och religion, varpå jag skrev en kolumn i lördagens Expressen. Barnens rätt ska givetvis gå före föräldrarnas religiösa föreställningar. I texten skriver jag bland annat:

Härom året fick till exempel tre högstadieelever i Pajala i Norrbotten ”rätten” att slippa dansa på skolgymnastiken, med hänvisning till att de är laestadianer. Kammarrätten i Sundsvall körde över Skolverket. Som skäl angavs ”familjernas religiösa övertygelse”. Handen på hjärtat: Det är föräldrarnas religiösa övertygelse det handlar om. Barn kommer inte av sig själva på idén att det är omoraliskt att dansa.
Tidigare har religion godtagits som skäl för att tillåta hemundervisning. Judisk-ortodoxa föräldrar till fyra flickor hävdade att deras extremt strikta regler inte gick att kombinera med den svenska skolan. Efter många om och men - och efter en skärpning i skollagen - fick föräldrarna backa.
För några år sedan var Jönköpings kommun ute och cyklade när den slog fast att “muslimska skolbarn” skulle ”skyddas” från att exempelvis duscha nakna efter skolgymnastiken och sova över på klassresor. I Botkyrka kommun biföll nyligen den rödgröna majoriteten ett medborgarförslag, från en miljöpartistisk politiker, som uttryckligen hävdade att det behövdes speciella kvinnotider i simhallen för flickor så unga som nio år. Underförstått: barn från andra kulturer, såsom den muslimska, behöver könssepareras.
Dessutom tillåts ju en lång rad religiösa friskolor, exempelvis den som drivs av den kristna sekten Plymouthbröderna. Där isoleras barn till den grad att de inte ens får äta mat med andra än sektens medlemmar.

Dagens Nyheter tycker att Pajala-fallet inte är något att bråka om, och fyller en huvudledare under den fräsiga rubriken ”Ingen drunknar utan bugg”. I ledaren står det:

Detta rättsfall tas dock upp som skräckexempel när Sakine Madon i Expressen försvarar Humanisternas kampanj (8/5). ”Handen på hjärtat: Det är föräldrarnas religiösa övertygelse det handlar om. Barn kommer inte av sig själva på idén att det är omoraliskt att dansa.” Och visst är det så – vi är produkter av vår omgivning och för ett barn är föräldrarna en stor del i denna påverkan. Men det är fortfarande någon­ting samma barn måste förhålla sig till och i många fall känner sig hemma i. Ska då skolan köra över föräldrarna när deras traditioner och idéer inte stämmer överens med skolans? Ja, i de allra flesta fall. Dansfrånvaron är undantaget som bekräftar regeln.

För lite dans, till skillnad mot simundervisning, är inte viktigt. DN medger att grundregeln ska vara att barnens behov ska gå före föräldrars. Men hey, tre flickor som av föräldrarna inte får delta på dansen under gymnastiken? Inte behöver vi ”låsa in oss i stela paragrafer” som DN uttrycker det.

Barn riskerar inte heller att drunkna av att sitta i könsseparerade klassrum. Barn drunknar heller inte av att inte få åka på någon klassresa under hela sin skoltid. Eller kläs i så mycket tyg att de inte kan röra sig  fritt på skolgården.

Men är det därmed rätt att strunta i dem? Med Dagens Nyheters syltryggsliberalism, inga problem.

2015-05-01

SVT Debatt

Deltar i början av klippet i debatten om könsseparation på simhallar, och sexualisering av barn. Finns att se här. Detta var krönikan i Dagens Samhälle som drog igång debatten.

2015-02-11

TCO:s lista över framtidens 99 mäktigaste

Tänk att jag hamnade på listan (som politisk redaktör på Norran/journalist)! Väldigt roligt. Här är listan i sin helhet.

Skärmdumpen till vänster är från dagens Norran.

2015-01-27

Satirens gränser

Efter terrordådet mot Charlie Hebdo: Var går satirens gränser? Publicistklubbens (där jag sitter i styrelsen kort tag till) debatt om det finns att se här.

2014-12-03

SVT Agenda

Extrainsatt. Greider & jag mellan 38 minuter och 45 minuter.

2014-11-30

"Bravo PK media"

En Birro-supporters ironiska nätkommentar flimrar förbi.

Gissningsvis är det en av alla dem som knöt näven i fickan på väg till vallokalen tidigare i höstas. En av alla dem som hatar "gammelmedia", pk-media, "etablissemanget på Södermalm". Och nu är han arg, igen.

Marcus Birro twittrade nyligen: ”Köper inte snacket om att 'religioner' är farliga. Vad har den största delen av världens religiösa terrorism gemensamt? Islam. Fakta.”

Tidigare har Birro uttryckt sig "på gränsen" om hinduismen, så jag blev personligen inte särskilt förvånad. Men hinduismen är ingen stor religion eller fråga här. Det är däremot islam.

Att våldsamma islamistiska rörelser terroriserar människor i Mellanöstern och Afrika är inga nyheter, men det är slutsatsen "islam = farlig" som folk har reagerat på. Tyvärr går det omkring en massa människor som är rädda för random muslimer, och det är i den kontexten kommentaren dimper ner.

Man behöver inte läsa långt i Koranen för att se att det finns motstridiga suror. På ett ställe ska man se människor med annan tro som sina bröder, på ett annat som fiender (detsamma gäller för övrigt synen på jämställdhet, som också skiftar och blir föremål för debatt). Min farfar, som var troende och tog religion på allvar, gjorde under sina år i livet inte en fluga förnär. Extremister, likt islamofober, väljer motsatta tolkningar och citat att peka på. Så hur påverkar denna religion samhällen, synen på jämställdhet, våld etc? Det röriga svaret är att det beror på var, när och vem man frågar.

Det går att ha fördjupade diskussioner om islam, även om det är laddat och känsligt. Eller: det borde gå.

Birro har fått ta emot hot efter sin twitterkommentar, och det är inte okej någonstans. Det är inte ens okej för att han, vilket är häpnadsväckande omdömeslöst av någon som inte vill spä på konspirationsteorier om muslimer, låtit sig intervjuas av Dispatch med Ingrid Carlqvist. Som vuxen fungerar det inte alltid att säga hoppsan, jag var naiv. Jag visste inte vad jag hamnade i för sammanhang.

Men hatet och hoten mot honom blir förstås inte mindre allvarliga, vad Birro än sagt eller figurerat i för sammanhang.

Nu säger ingen etablerad skribent eller journalist att han förtjänar hoten, men det finns ändå ett litet hyckleri som skaver: var är fördömanden, som när vi alla fördömde hoten mot Åsa Linderborg? Jag har själv läst facebook-kommentarer där journalister ifrågasätter om han verkligen blivit hotad. Att man får räkna med reaktioner.

Just det där svajandet bidrar till att förstärka bilden av det hycklande journalistkollektivet, "PK media". Det kan fnissas på medieredaktioner, om hur löjliga "vita kränkta män" är, dessa Pär Ströms & Co.

Men det kommer alltid en baksmälla.