"Anledninen till att motståndet mot skatterna är så mycket mindre än borgerligheten önskar är inte att svensken är solidarisk, utan att folk vet att skatterna är priset för oberoendet"
- Lena Andersson, Svd:s kulturdel sid 5, där hon recenserar boken "Är svensken en människa", av Henrik Berggren och Lars Trägårdh. "Störts av allt är oberoendet", lyder rubriken i tidningen. De argumenterar för att det är själva oberoendet som styr människors val; det är därför vi älskar välfärdsstaten. Vi vill vara i fred.
Det låter ju faktiskt okej, jag vill också vara i fred. Jag älskar individualism och oberoende. Men jag tror att det är möjligt att få även om staten krymper. Allt har också sina för- och nackdelar, jag har samtidigt svårt för den typ av 'oberoende' som gör att människor förlorar empati. Det är väl det kristdemokraterna försöker att rätta till med en lag om civilkurage.
Men låt oss tänka tanken: skulle individualismen, 'den svensla sortens', verkligen rubbas av lägre skatter? Förmodligen känns det i vilket fall som helst så för många.
2 kommentarer:
Det där slår mig snarare som en besynnerlig teori. Välfärdsstaten kan snarare ses som en hinder för oberoende. Så länge vi har en välfärdsstat får vi aldrig vara ifred. Då finns det alltid horder med socialister som hyser en besynnerlig böjelse att bestämma över andra människor och som anser sig vara bättre lämpad att fatta beslut gällande en individs liv och leverne än individen ifråga själv.
När det sedan gäller att motståndet mot nuvarande skattenivå inte är högre än det är, är onekligen en viktig orsak därtill att alltför stor andel av skattebetalarna är illa informerad om sin verkliga skattebörda och tror att den är avsevärt lägre än den faktiskt är.
Jo, jag tycker också att välfärdsstaten formar av Nanny state beroende medborgare.
Men deflesta litar inte på att de klarar av sin självständighet _bättre_ utan en stat. Bland kvinnor är övertron på staten extra tydlig: där de sociala normerna 'brister' känns det ryggt med en stat som sätter jämställda normer.
Till stor del är det självklart så att folk tror att de betalar in mindre skatter än vad de gör, men det utesluter inte den känsla av självständighet (delvis eller inbillad) man tror sig få i ett samhälle där staten tar hand om allt.
För säkerhets skull. Bara vi själva slipper.
Skicka en kommentar