Med ett irriterat pms-humör (typ alltid på väg hem från jobbet) får jag ständigt se moderaternas affischer i t-banan, ni vet den om att alla alltid ska känna sig trygga i tunnelbanan.
Men vem gör inte det? Känner sig hyfsat trygg alltså. Speciellt i t-banan eller på pendeln där det är fullt med folk även på sista tåget.
Det har blivit någonslags PK-pryl bland alla mongon (speciellt brudar) att i undersökningar svara "Ja jag är skiträdd hela tiden, jag funderar på att ta livet av mig bara för det, ja jag tror att alla ska hoppa på mig, snälla sätt en kamera i häcken på mig." Och PK-klungan av politiker hakar förstås på trenden. "Det är en mänsklig rättighet för samtliga medborgare att slippa inbilla sig att man är otrygg".
Eller så är det i vanlig ordning jag som är ensam om att tycka det jag tycker.
4 kommentarer:
bra sagt!
lustigt är att svenskar synar alarmismen i amerika och att "amerikanerna är rädda", det vet ju alla.
Men vår svenska alarmism är egentligen bara ett annat uttryck för samma grej.
PK-rädslan för att bli överfallen, trygghetsknarkandet (stängsel runt stadshuset, någon?), folkhälsopaniken (i form av moststånd mot chipspåsar som rymmer ett halvt kilo och en påse rödtjut i en kartong)
Detta är kvittot på årtionden av radikalfeministiskt "Jag blev nästan våldtagen minst 100 gånger." Varsågod och tugga och svälj.
Tack.
Lindholm alla delar inte dina fantasier. Kan du inte ta det lugnt med bilder?
Skicka en kommentar