"Varför är det just debattörer som Ayaan Hirsi Ali och Dilsa Demirbag-Sten som får Malm att gå i spinn? Jag tror att det beror på att han är en identitetspolitiker. För sådana betyder vad du är och representerar mer än vad du säger och vad du gör."
Det där är intressant (bortsett från att just Hirsi Ali borde ifrågasättas för sin inkonsekvens som "liberal" - oavsett sin bakgrund). Jag skrev en kolumn i våras efter att ha lyssnat på Malms och frågat om hans relation till "husnegerfenomenet":
"Då frågar jag vad han tycker om att vi med invandrarbakgrund som inte delar hans världsbild gång på gång av vänstertyckare avfärdas som "Husneger" eller "Onkel Tom", och om det alls ses som ett problem inom vänstern. Malms svar blir dessvärre - om än väntat - svajigt. Han försvarar sig med att han bara säger husneger om en enstaka debattör."
Jag satt nära talaren (Malm) och antecknade i mitt block. Den "enstaka debattören" han nämnde var Demirbag-Sten. Men Malm själv hävdar att det inte stämmer. Om jag tolkar honom rätt efter en kort mejlväxling föredrar han att kalla Dilsa & Co för "infödda informanter". Det bygger på samma logik, jag ser ingen större skillnad.
Söderbokhandeln som jag kontaktat hör inte av sig om videoinspelningen. Har jag haft fel - om jag hade extrema mängder vax i öronen just den vårkvällen - finns förstås en ordentlig ursäkt som väntar. Malm svarade ett långt tag och svajade fram och tillbaks. I ett nummer av Arbetaren ska han ha skrivit ut Onkel Tom, enligt en bekant som har nära till stadsbiblioteket.
Oavsett Andreas Malm - han har sina poänger i islamofobidebatten och sina brister - är fenomenet utbrett. Så fort jag exemeplvis skriver att studenter har tillräckligt med studiemedel dimper det in några mejl och skrivs bloggposter om att jag är husneger. Även vänsterpartister har ägnat sig åt det. Det räcker med att vara mörkhårig och marknadsliberal för att provocera extra. Då kan man bara fantisera om hur mycket skit oliktänkande debattörer med utländsk bakgrund, som ofta skriver om invandring och Islam, får.
Dessa vänsteranhängare säger alltså: don't act 'white'. Det är inget unikt fenomen för en handfull vänsteraktivister i Sverige idag, utan har funnits så länge den kollektiviserande antirasismen har funnits. Idékonflikten finns tydligt i litteraturen om den amerikanska söderns rasistiska historia, och den dök exempelvis upp i den amerikanska valrörelsen ("Obama isn't black, he doesn't act black").
Att kritisera oliktänkande för åsikter är en sak, men att fixera sig vid etnicitet och "etniska beteenden" och "etniska egenskaper" är aldrig sunt. Antirasism som blandas med för mycket kollektivism tenderar att leda till unken identitetspolitik.
