Ingmar och Mustafa

Fredrik Malm på Expressen Kultur om diplomaten som skriver märkliga mejl. Jag delar Malms tolkning av Karlssons inställning till kurder, något jag även gjorde innan jag hade läst boken Kurdistan - landet som icke är. Att Ingmar Karlsson inte är en "objektiv röst" påpekade jag redan i detta blogginlägg.

Blogginlägget ledde till att jag, återigen, fick äran att bli omnämnd på DN Kultur av en kurdisk man. De enda gångerna jag blivit omnämnd där är när kurdiska vänstermän surar. Denna gång är jag visserligen ingen försvenskad husnegertyp, utan en - håll i er - extrem kurdnationalist. När jag i ett blogginlägg påpekar att Ingmar Karlsson inte är objektiv, låtsas Mustafa Can att jag recenserat Karlssons bok. Stackars, stackars, Ingmar Karlsson. Tänka sig att vi ens har fräckheten att, ja att vi ens vågar, yttra kritik mot Denne Store Man! Det är klart att kära Mustafa måste rycka ut. Festligt.

Två detaljer om det som påstås om mig:

1) Can gör sitt yttersta för att presentera mig som en toppolitiker i folkpartiet. Det händer att jag också beskylls för att vara ett moderatäckel, vulgärhögerlibertarian och negersosse, men för all del.

Jag satt mycket riktigt i styrelsen för Liberala ungdomsförbundet för några år sedan och sattes, långt innan valet 2006, på icke valbar plats, på en riksdagslista - som luf-kandidat. Vid valet för två år sedan hade jag lämnat såväl ungdomspolitik och allt vad partipolitik heter. Ungdomsförbundens sekteristiska drag har jag skrivit om här. Om jag för tio år sedan var vegan och kortklippt radikalfeminist är jag i dag så "extrem" att jag delar en hel del av Frihetsfrontens åsikter. Ett tips är att skrämmas med det nästa gång, i stället för att bunta ihop mig med svenska mespartier. Det blir lite mer drag, så.

2) Fenomenet att min etnicitet begränsas till somliga åsikter är också spännande. Som halvkurd och halvturk, möjligen mer turk om om det intresserar Can och rasbiologer, är jag förvisso intresserad av historien och konflikterna i regionen. Min bakgrund har däremot aldrig hindrat mig från kritik mot landsmän; kritik mot den extrema formen av nationalism som praktiseras i Turkiet, kritik mot hederskultur och uppmärksammandet av folkmordet på kristna (som ju utfördes av såväl turkar som kurder). Som en kollega sa: "Sakine, du och Dilsa är ju de minst nationalistiska kurder man känner!".

Det vet förstås Mustafa Can. Men jag får väl ändå erkänna att jag känner viss stolthet! Inte så lite heller. Hade Can fått för sig att hylla mig hade jag frågat mig vad jag gör för fel. Tack för uppmärksamheten.

Uppdatering: Ingmar Karlsson vill alltså "eliminera" oliktänkande. Det här är sanslöst. Gulan Avci har ingen anledning att be om ursäkt - det är hon som blir påhoppad av Karlsson.

Replik på min krönika om vänsterbrudar

Eftersom tidningen inte får plats med repliker på ledarplats, så länge det inte handlar om sakfel, publiceras här en replik som jag fick på denna krönika. (Jag har naturligtvis fått skribentens medgivande). Inlägger är avstängt för kommentarer.
----------------------------------------------------

På Expressens ledarsida den 29 /8 ondgör sig Sakine Madon över att kvinnor röstar i större utsträckning vänster än höger.
Vi röstar på vänstern just för att vårt vardagliga slit med arbete och familj inte tas tillvara, för att vi fortfarande står för den större delen av det obetalda arbetet, för att många utav oss sliter på arbeten som anses vara ”lågstatus” och inte tillräckligt fina för högern. Vi röstar vänster för att vi tas för givna som förälder medan männen kan ”välja” sitt föräldraskap genom att inte stanna hemma med sina barn.

Vi röstar vänster därför att vi vet, precis som Madon, att det kapitalistiska systemet inte gynnar kvinnor utan tvärtom upprätthåller kvinnors underordning i samhället. Madon raljerar över kvinnor som väljer att arbeta inom offentlig sektor ”istället för att kämpa sig uppåt”. Högerns nedvärderande syn skrämmer och provocerar mig. Många kvinnor som bär upp detta samhälle och utför livsviktiga arbeten - dessutom till mycket låg betalning, anses utav högern inte vara tillräcklig ”ambitiösa och fina”.

Att många unga kvinnor satsar på utbildning och karriär är för Madon lika med högerröster, ”för att man då slutar att leva vänster”. Madon omyndigförklarar alltså alla kvinnor som inte röstar som henne. Vi som röstar vänster, gör det för att vi solidariserar med generationer kvinnor som har diskriminerats, hunsats och utsatts för orättvisor. Vi är ingen homogen grupp utan förenas i vår kamp mot ojämställdheten och för en internationell solidaritet med all världens kvinnor som lever i förtryck. Vår ledord är SOLIDARITET - till skillnad från högerns EGOISM.

I mina ögon tar den undersköterska som sliter i den kommunala äldreomsorgen eller den deltidsarbetenade ensamstående mamman, mer ansvar för kvinnors kamp än vad många inom högern gör.

Hediye Güzel, vänsterpartist

Det magiska ordet del 2678

Ännu en pajas som inte kan kommentera mina åsikter utan att blanda in etnicitet. Den knasiga delen av vänstern och främlingsfientliga i sd och nd har en sak gemensamt, och det är besattheten över att jag är invandrare/'neger'.

Enskilda inom vänstern reagerar i princip alltid på det här sättet så fort jag skriver något marknadsliberalt. Man tycker ju att 'marknadsliberal' borde vara ondskefullt nog.

Ingerö om Palin

Medan jag själv inte riktigt kan ta ställning för vare sig republikanerna eller demokraterna tutar Ingerö på. Här ett intressant inlägg om Sarah Palin. Deras kampanj har, efter att hennes nya roll offentliggjordes, fått in flera miljoner under något dygn.

"Invandringens kostnader"

Jag fick en hel del frågor och mejl efter krönikan och blogginlägget, och får lov att återkomma med ett längre svar i veckan. Tills vidare kan ni läsa signaturen Fredriks inlägg på Åkessons blogg:

"Kommentar från: Fredrik [Besökare]

Sverigedemokraterna är inte seriösa när de använder sig av Lars Jansson. Han är pensionerad lektor i företagsekonomi, och inte i nationalekonomi. Han är alltså inte någon etablerad forskare när det gäller invandringens effekter på ekonomin.

Bland annat kör han den tokiga retoriken om att de tar våra jobb, vilket inte har något fog för sig, om man har någon som helst hum om nationalekonomi. Mängden jobb är inte statisk, utan påverkas av en rad faktorer, såsom invandring.

Ett enkelt sätt att jämföra Janssons bok med Ekbergs forskning är att kolla på Google scholar, hur många andra forskare som citerar honom. Detta är också ett vedertaget sätt att jämföra olika forskaren inflytande. Janssons bok finns inte ens med. Ekbergs olika uppsatser och böcker i frågan har däremot citerats av 100-tals andra forskare. Att sedan låtsas som att man inte kan väga dessa två ”auktoriteters tyngd” är oseriöst.

När det gäller just de ekonomiska effekterna av invandringen så beror det helt och hållet på möjligheterna och incitamenten att arbeta. Med svårigheter att komma in på arbetsmarknaden (LAS, höga ersättningsnivåer, höga lägstlöner och hög skatt på låga inkomster) blir (flykting-)invandring en kostnad, utan den en vinst. Då har man tre alternativ: (1) stoppa flyktinginvandringen, (2) ta kostnaden, (3) reformera välfärdsstaten och arbetsmarknaden. Varför ni har valt alternativ ett har ni aldrig kunnat motivera, utan att använda ngn slags blodmystik.

Frågan är om det är de ökade välfärdsutgifterna ni ogillar, eller invandringen som sådan. Forskningen visar entydigt att arbetskraftsinvandring är samhällsekonomiskt bra för ett land. Kan vi då inte låta folk komma hit och jobba så det går jämnt ut med kostnaderna för flyktinginvandringen?"

Körtkort, träning, körkort, träning...

Mitt liv består mest av träning och övningskörning kommande månad. Vicket på Expressens ledarsida tar slut och tanken är att jag ska frilansa.
Det ska bli spännande att se om jag klarar alla tester inför polisutbildningen. Jag ska inte plåga er med onödiga körkortsfrågor, men om ni har bra tips på körskolor - också utanför Stockholm/Uppland - tas de tacksamt emot. Jag har redan fixat halkbanan och kört en hel del, kör jag intensivt och fördjupar mig i teorin borde det inte vara några problem.

Träningen går bra: jag har cyklat till och från jobbet (ca 4 mil/dag) och behöver bättra min styrka. En 77-kilos docka ska lyftas och släpas 15 meter. Uhhh.

Guillou rädd för Dilsa Demirbag-Steen

...eller skräckslagen, snarare. Läs denna intervju.

Varför är kvinnor vänster?

Jag skriver en text om det och klurar och klurar. Har inget bra svar.

Uppdatering: Hittade följande i en SCB-rapport, Svenskt väljarbeteende, från 2002:

"Den gamla generella sanningen inom väljarforskningen var att kvinnor tenderade att i större utsträckning än män rösta på värdekonservativa och religiösa partier. Fram till omkring 1980 stämde sanningen in på Sverige. Kvinnor stod längre till höger och röstade i större utsträckning än män på borgerliga partier. Men därefter har den generella bilden vänts till sin motsats och kvinnor har i allt större utsträckning röstat på partier som står längre till vänster (Oskarson 1988; Oskarson & Wängnerud 1995)."

Uppdatering 2: Här är krönikan.

Uppdatering 3: Gudmundson klurar på samma fråga på SvD:s ledarblogg. Sarha ser brister hos liberaler och tycker att jag borde ta upp varför alla bögar är höger. (Om jag ändå visste!). Bloggen Politikken undrar samma sak, kaptenen menar att tjejer - förutom jag - är smarta.

Åkessons svar (och mitt svar på det)

...och jag tror på fri debatt, så här kommer länk. Tack för svaret. Det hade kunnat vara hederligare, men det är ändå ett svar.

Åkesson:
Jag visste inte vem hon var och hade följaktligen inte en tanke på att hon egentligen fiskade citat till en artikel i Expressen mer än två år senare.

Svar:
Konspirera lagom. Att jag inte presenterade mig som Sakine från Expressen för två år sedan är inte konstigt: jag skrev inte för Expressen då. (Skribenter planerar för övrigt inte texter två år i förväg). Jag minns vad Åkesson sa tydligt, han länkar också till mitt gamla inlägg där jag bloggat om hans svar. Han har uppenbarligen läst här på bloggen tidigare, men aldrig tidigare bemött mitt påstående.

Åkesson:
Hursomhelst! Siffror ÄR faktiskt inte min sak. Dessa överlåter jag åt forskningen.

Svar:
Nej, du överlåter det åt dina partikamrater som mer än gärna överdriver siffran. Och det skulle förvåna mig om ordföranden för sd inte har läst sd-bibeln "Mångkultur eller välfärd?". Du fortsätter att skriva om Lars Jansson som seriös i de här frågorna, och duckar genom att hävda att siffror inte är din grej.

Inte för att jag förväntade mig annat. Den som är intresserad av en fördjupning av ämnet, invandringens ekonomiska effekter, kan läsa bland annat här. (Har det tillkommit nya rapporter eller uppgifter i ämnet, så tipsa gärna). Jag har aldrig förnekat bekymmer med svensk invandringspolitik. Jag har alltid tagit avstånd från den avhumanisering av sverigedemokrater somliga ägnar sig åt. Slöseri med arbetande människors pengar är bland det värsta jag vet. Men ska man se framåt får man titta på relevanta utgifter.

Jag kan delvis förstå varför Åkesson inte tar avstånd från den uppblåsta siffran, hans sverigedemokrater framhåller ju den. Och cirkeln sluts: sd blandar hellre ihop korten för att framställa invandring som roten till allt ont, än tar avstånd från överdrivna skrämselsiffror.

Dagens krönika

...om sverigedemokraterna.  

Uppdatering: Integrationsbloggen, som i vanlig ordning har många spännande inlägg att läsa.  

Och så kom det magiska ordet: husneger

Som vanligt från vänstern. Kritiserar man en höjning av studiemedlet, lattekonsumtionen bland medelklasstudenter, är man inte bara en vanlig liberal - om man har invandrarbakgrund (och dessutom är kvinna). En liberal vars åsikter kritiseras av folk som inte håller med, det räcker inte. Min "negerhet" måste givetvis kommenteras. Ironiskt nog av så kallade antirasister.

"Skicka henne till Iran eller nån skit så att hon kan klaga. Seriöst gör det med alla som säger att 'vad har du att klaga på här som e så bra!' det är ju det dom fjollorna vill! Utan kritik, utan arbete utan strävan efter en bättre värld får vi den skit vi lever i. Men åtminstonde Sakine är lycklig... Husneger som hon är."

Om vänsterrasismen skrev jag redan förra sommaren.

Myten om nudlarna

Dagens krönika om studentgnäll och nudlar. Det är ju fantastiskt att ledarsidor stämmer in i studentkören. Rösta i frågan om det klagas för mycket på studenternas ekonomi!

Uppdatering: Kloka UNT. Malin Wollin om lyxen (och det är känsligt att kritisera lyxlirarna även om man bor inneboende hos en fattig alkis!). Mufare (typ?) som hittat fin bild på ett nudelpaket. Även Kjellberg och Martin från Ronneby som tycker jag ägnar mig åt trams. Sveriges bästa Lisa bloggar också. En student filosiferar om den så kallade utsattheten. "Saftsoppa" som intresserar sig för fotbollsfrun medger förvisso att hon inte lever på nudlar, men blir ändå lite upprörd. Edvin går plus och tvekar inte att extrajobba vid behov. Artsy chic instämmer. Mårten Schultz åt nudlar på riktigt, Hyenan läser slarvigt men skriver kul. Även Lucky har träffat studenterna jag skriver om. Någon behöver sömn. Dramatiker utan koll. "Rätt till studentlön" tycker, föga förvånande, Ejnermark.

Ella Bolihlin och Ida Gabrielsson om vikt

Ella Bohlin kan vara elak. Bara en sådan sak. Hon vänder sig till en grupp som klagar väldigt mycket över sin vikt; de nyblivna mammorna ("Mammor, övervikt försvinner inte av att softa"). Det har fått Ung vänsters ordförande Ida Gabrielsson arg.

"Ella Bohlin skriver med ett så drypande människoförakt att man blir alldeles iskall."

Visst, Idas historia om en överviktig bekant under uppväxtåren är rörande. Barn är i regel små idioter som hackar på allt avvikande. Och visst har rubbat många, i synnerhet kvinnor, en jobbig relation till mat. Äldre kvinnor som bland unga tjejer pratar bantning är inte kloka. Men nu vänder sig Ella till nyblivna mammor, det måste väl vara den där tidningens målgrupp, som klagar utan att göra något åt sin situation. Jag förstår att Ung vänster reagerar mot all uppmuntran till eget ansvar, men Ellas text är, hur ni än vrider och vänder på det, något annat än att peka på och håna feta flickor i baddräkt.

Oenig borgerlighet i Rysslandfrågan

Neos Sofia Nedbrand har varit på demonstration (...) och kritiserar Muf för att mesa i Ryssland-Georgien-konflikten. Rolas text här. Intressant oenighet. Jag tycker nog ändå att det är ett friskhetstecken att folk - oavsett politisk hemvist - har olika åsikter. I synnerhet i utrikespolitiken, där det vanligaste är att reflexmässigt positionera sig för eller emot USA. Borgerligheten är i regel inte ett dugg bättre än vänstern.

SvD:s Ström Melin

Via Gurgîn ser jag att Ström Melin inte bara generaliserar friskt om dessa jobbiga människor som kallar sig kurder. Hon "mår illa" av Dilsas recension av Ingmar Karlssons bok. Hon mår fysiskt illa av att Expressen upplåter sina spalter åt "spya".

Jisses. Om hon nu fördömer "spya" - att människor uttrycker åsikter om en bok - borde hon inte vara så snabb att leka martyr som "fördöms" för att inte ha "den rätta inställningen".

Panelen på tv4

Klippet finns här. Vi diskuterade rysshat, OS och folk som lägger upp bilder på nätet.

Som vanligt började dagen med att någon frågade mig om jag var från Dagens Arena. Haha! Men nu när jag och Nisha har suttit bredvid varandra i TV så kanske folk kan se att vi faktiskt inte är samma person. Om inte annat var vi oense om hur många gränser världen bör ha. Fler än i dag, tycker jag. Nisha säger "Det hela [konflikten Ryssland-Georgien-Sydossetien] är sprunget ur den korkade konstiga idén att varenda folk ska omge sig av gränser..."

Visst vore det trevlig om världen saknade gränser och om mänskliga rättigheter respekterades! Problemet är att det finns en realitet.

Ingmars bok om Kurdistan

Jag har inte läst den, ännu. Av reaktionen att döma är boken, som väntat, kurdkritisk. Det är inget chockerande för oss som följer utvecklingen i och debatten om regionen. Läs Dilsas text.

Det saknas objektiva röster i debatten. Visst gör det det. Men såväl Ström Melin som Carl Rudbeck har fel när de påstår att Ingmar Karlsson är en objektiv röst. Ursäkta utrycket, men vilket jävla skämt. Ström Melin behöver dessutom påminnas om att exilkurder inte får svenska journalister censurerade, och det är naturligtvis bra att så inte sker. Hon verkar däremot ha missat det som hände när jag kritiserade turkisk nationalism. Det är nämligen här, i nyanserna, den så kallade objektiviteten visar sig vara obefintlig.

Det är förstås trevligt att Rudbeck, som jag annars uppskattar som tyckare, och Ström Melin intresserar sig för frågan. Men så mycket borde de veta, att svensk etnicitet per automatik inte betyder saklighet och objektivitet.

Uppdatering: Gurgin gör mos. Och Jonathan efterlyser en duell mellan Karlssons fans och Dilsa. Även Ashna och Gulan med utmärkta inlägg.

Feminister på deltid

...har en ledarkrönika ute i dag.

Uppdatering: Neudings svar. Ehm, ja, du har snöat in på kärnfamiljskritik. Andra på redaktionen väljer i stället varianten hederskultur och hyllningar till vårdnadsbidraget. Läs gärna meningen som börjar "Men sedan brister det för SvD:s omtänksamma jämställdhetsivrare..." en gång till. (Förstår att den förvirrar lite). Trevligt att stukturerna inte försvann med lakanet, till sist. Tack för svar!

Uppdatering 2: Sanna Rayman svarar. Först av allt: tack båda för svaren. Jag ska försöka tydliggöra vad jag menar:

Självklart finns det skillnader mellan beteenden som upprätthålls genom tvång, och på beteenden som upprätthålls av normer individer väljer eller väljer bort. Men att i det ena fallet - när invandrarkvinnan förtrycks - betona kultur och struktur, och att samtidigt kategoriskt hacka på strukturprat av feminister, ger bilden av just 'förvirring'. Kärnfamiljen ska inte problematiseras. Vårdnadsbidrag ska det inte klagas på. Som om bristande jämställdhet inte bottnade i något djupare än bröllopsnattens lakan! Det finns en rad traditioner och normer som upprätthåller en kultur där det anses rätt att ha ihjäl unga kvinnor som 'avviker', och det finns traditioner (såsom kärnfamiljen) och normer som motverkar alternativ till strikt manligt och strikt kvinnligt. Så enkelt är det, för att låta lite extra Bush-ig.

Och nej, jag tycker heller inte att människor enbart är produkter av sin omgivning. Vårdnadsbidragets nackdelar skrev jag om här. Vi får vara överens om att inte vara överens i den frågan. Allt jag tycker är intressant eller länkar till från denna blogg är för övrigt inte sådant jag håller med om.

Uppdatering 3: Louise P har som vanligt feministbrillorna på. Kloka Ingerö roas och landar sällan i samma familjepolitiska slutsatser som jag.

Ekdal slutar på DN

...tidigare i år slutade PM Nilsson som politisk redaktör på Expressen, och nu är det alltså dags för Ekdal. Han har skrivit många bra texter genom åren. Särskilt den här gillade jag.

Min favoritskribent på DN har länge varit Hanne Kjöller.

Suhonen om nyliberalerna och "klasshatet"

I dagens Aftonbladet Kultur gråter Tvärdrags redaktör Daniel Suhonen ut om "Nyliberalerna och klasshatet". Att svenska nyliberaler på något sätt ska profilera sig hatiskt mot "klasser" har jag ärligt talat lite svårt att se. Man kan påstå att nyliberaler har en något naiv bild av alla människors 'enorma' förmåga, de flesta andra tillhör den mer cyniska skaran. Men hat? Visserligen har delar av över- och medelklassen - oavsett vad de kallar sig - en rubbad syn på arbetare. Bland annat ungdomar i "Osäkrade studenter" och diverse jagvillha-nätverk ger med jämna mellanrum uttryck för förakt mot "skitjobb" (som "skitmänniskor" i stället ska utföra, får man förmoda). Eller kulturkoftor som hackar på den kultur arbetarklassen konsumerar, samtidigt som arbetare av någon anledning ska betala nästan hela Dramatenbiljetten.

Men Suhonen slänger med begreppet nyliberal mest för sakens skull; det låter ju så ondskefullt tycker han. Virrigt blir det också när han försöker framställa Demirbag Steen som nyliberal. I sin artikel, den som Suhonen blivit så sur över, nämner hon över huvud taget inte nyliberala idéer. Varför skulle hon? Hon är ju ingen nyliberal. Så här går det nämligen till när desperation råder. I stället för att fundera över de främlingfientliga och antifeministiska tendenser som finns också inom vänstern, slår man ifrån sig kritiken och skriker "nyliberal!".

Dagens "smarting"

Förbjud rasister. 

Reinfeldts tal

Jag åkte till Vaxholm i går. Oj, så pluttinuttigt och svenskt. Det måste vara första gången jag är här, tänkte jag. Men tydligen har man släpats dit som barn också. När jag var mellan 10 och 17 år bodde jag ju i Kärrdal i Sollentuna, nära Danderyd. (Vi hade förstås aldrig båt och sådant, men föräldrar har kollegor och vänner...). 

  

Får jag peka ut det positiva med Alliansen så är det just skatte-, migrations- och utbildningspolitiken. Negativt? Vårdnadsbidraget. Den förvirrade försvarspolitiken (inkl. FRA). Den bortblåsta företagspolitiken. Utrikespolitiken/utrikesministern. För att nämna några saker. Vore det val i dag vet jag inte om jag ens skulle rösta.  

(Off topic: men fan, som vanligt krånglar tidningens hemsida. Kina-kortisen jag länkar till här nedan har "tappat" hela första stycket ser jag nu, och polistexten är "borta". Jag har direktlänk här.)  

 

Kina-bashing på sandlådenivå

...skriver en kortis om det i dag. 

Annars: deltog i panelen på tv4, det var trevligt. Vi pratade om "tyskan", bloggande från fängelser och de andra pratade om dildos och apotekets sexleksaker. Jag drog i strumpbyxan strax innan sändning. De fick ställa blommor i vägen så att maskan, det enorma hålet, inte skulle synas i sändning. Så kan det gå. 

Apropå välfärdsstaten som vi diskuterat i tråden nedan, "Klassens ljus". Förlegad arbetarromantik? Hämmande? "Jobbtrafficking" säger nollorna på Byggettan om litauerna som tjänat 45 kronor i timmen. "Slavliknande förhållanden". Yeah, right. Kör en ärlig debatt i stället för att låtsas värna litauer. 

Jag förvånas också över att det inte har blivit mer debatt om vad som håller på att hända med polisutbildningen. Olika krav kan komma att sänkas om ett gäng verklighetsfrånvända utredare får bestämma. Enligt dem "diskriminerar" kraven tydligen "personer från andra kulturer" och kvinnor. Vilka tomtar det finns. Varför dyker alla dessa upp när jag ska bli snut?

Uppdatering: Poliskrönikan. 

Folkhemmet & off topic-info

Intressant av Ekdahl, som kommenterar två av tidningens folkhemsartiklar. Enligt Emilsson gör Ekdahl en Sverigedemokratisk analys. Teorin, att homogena befolkningar hör ihop med välfärdsstat, har tidigare presenterats av såväl sd:are som vänsterprofiler som Göran Greider. Emilsson länkar till motbevis. Jag sparar nog en längre kommentar till en ledartext.

Off topic: i dag börjar ett vick på Expressens ledarsida, i höst är tanken att jag ska skriva lördagskrönikor som fristående krönikör på ledarplats. Det har varit fantastiskt roligt att slita som debattredaktör, ett "hundgöra" som min företrädare mycket riktigt kallar det, och jag kommer säkert att sakna allt kaos och all kontakt med skribenter. Men troligtvis inte lika mycket som jag saknat det egna skrivandet. Mina nerver tackar mig redan.

I dag tänkte jag börja cykla ca 4 mil om dagen, jag gjorde det förra sommaren men i år har jag övningskört i Södertälje (nej, jag har inte körkort ännu men halkbanan är avklarad och jag kör bra) och sysslat med annat som gjort det svårt att hinna med. Hoppas det inte regnar och blåser så mycket i dag.

Uppdatering: Det spöregnade som bekant i går. Hemvägen tog säkert 2 timmar. I dag ser det galet ut, det får bli proppfullt pendeltåg. Skit.

Muslimska studenter

Det här är intressant. 

Isobel, PM och FRA

Isobel noterar att Expressens tidigare politiska redaktör är (nåja, nästan) för FRA. PM svarar nu på kritiken. Jag har väl inte så mycket att säga om det, men citerar gärna Isobels rader som får mig att le:

"Att FRA-debatten inte engagerade Newsmill-redaktionen var uppenbart, de skrev ju om sina middagar på Riche och diskussioner om bijouterier..."

*Min fetning.

Förvirrad "integritetskamp"

Det är ibland bra med övervakningskameror. Väldigt bra, till och med. Grön ungdom är alltså ute och cyklar i den här frågan när deras företrädare reflexmässigt påstår att "ökade resurser" löser rånen. Bättre än övervakningskameror? Allvarligt. Skärpning.

Det hela påminner mig lite om när jag och Aaron var i Fittja i Botkyrka för flera år sedan och skulle prata om Liberala ungdomsförbundet på fritidsgården vid centrum. När ungdomarna frågade vad vi tyckte om att det inte fanns en bankomat i hela området svarade jag att "Bankerna har tagit bort dem på grund av skadegörelse. Det borde snabbt sättas upp övervakningskameror så att sabotaget upphör". Aaron, som till skillnad mot mig hade varit med i Luf innan han fyllt fjorton, nöp mig i armen och viskade att så tycker vi (Luf) INTE!

Det sket jag i. Det är förstås helt okej att i vissa fall sätta upp kameror på offentliga utrymmen för att förhindra skadegörelse. Att gapa om integritet när en kommun vill minska rån och våldtäkter med kameror i offentliga utrymmen är att missbruka begreppet. Inte så lite heller.

Heteronormen

Det här var bra skrivet.

Bara vit medelklass?

Bloggvärlden sägs vara "bara vit medelklass" på programmet Medierna på Sr (ca 20-25 minuter in i programmet). Att färre invandrare än svenskar bloggar, eller skriver texter över huvud taget, är förvisso sant. Men att alla skulle vara från medelklassen är nonsens. Bloggosfären är tvärtom väldigt heterogen jämfört med etablerade medier.

Dagis och sex timmars arbetsdag

Dilsa Demirbag-Steen skriver som vanligt tänkvärt, i dag om en fråga jag har dålig koll på. Småbarnens behov. Det politiskt kryddiga i texten är att Dilsa tycker att sex timmars arbetsdag för småbarnsföräldrar är en bra idé. Hon skriver även att Kågeson, som argumenterat för att småbarn inte ska hamna på dagis för tidigt, blivit sedd som reaktionär trots att han har argumenterat utifrån ett vänsterperspektiv. Frågan kan förstås inte enkelt sättas i ett höger- eller vänsterfack. Det avgörande är vilken statens roll ska vara i det hela. Ska samhället betala barnföräldrar som inte arbetar? Eller krävs en attitydförändring hos arbetsgivare? Hos föräldrarna själva, som ju ändå bär ansvaret för det liv de skapat? En sak är säker: vårdnadsbidrag och ständiga anpassningar till barnfamiljer är inte rätt. SvD hade en barnserie härom veckan, där kunde man läsa om arga föräldrar som surade för att det inte fanns så många "parkvakter" som på 70-talet. Jisses. Barntäta Stockholms innerstad är en ganska bra temperaturmätare i frågan; det finns gott om folk som vill se att resten av samhället blir ett enda stort dagis. Visst behövs det säkert en attitydförändring hos arbetsgivare som tycker att anställda ska dumpa bebisar så fort de ploppat ut. Men framför allt behövs en förändring hos alla som skaffar barn, men som tror att det går att leva precis som tidigare.

Ps. Jag har träffat Dilsas dotter som är på bilden, hur söt som helst. Och prinsessig, men det var jag också i den åldern. Ds.

Snabb, snabbare, radio

Deltog för första gången i ett av mina favoritptogram, Godmorgon, världen!, i dag (sista tio minutrarna första timmen). Taxikrångel på morgonen fick mig att springa in i studion i sista sekund. Men därefter var det kul. Gröning och Rudbeck är rappa, programledaren Olle Hägg likaså. Det går väldigt väldigt fort i radio.

Panelen

Länk. I dag fick vi prata om spännande ämnen som fp-Fra, arbetsplatsolyckor, och om kära Victoria som fyllde 31 i måndags. När det gäller Vickan - som det är så synd om, tänk er att vara ung kvinna, få ätstörningar, tvingas spöka ut sig och kela med barn när man egentligen vill leka med pojkvännen - är man alltid ute på farligt vatten. Ofta säger folk att "Sakine du får säga vad du vill, åååh, du är invandrare och kvinna!" Så enkelt är det verkligen inte. Kungafamiljen, Lucia och Astid Lindgren är svenskarnas Muhammed. Skönt att vi lever i en demokrati trots allt.

Fokus pajas"analys" nr 2397

Läser via Bergh. Längre kommentar senare.

Kommunalrådet i Laholm

Varför, och vem ligger bakom detta?  

Sd hit och sd dit

Vilket ständigt fokus på detta lilla parti. Med tanke på mediegenomslaget är fyra procent inte imponerande. Paulina Neuding skrev i går i SvD att det inte är "lätt" att debattera med sd. Att kebabargument är lågt skriver väl alla under på, ibland undrar man vad det är för fel på svenska journalister. Men när Neuding langar fram Philippe Legrain, en enastående författare på säkert alla sätt och vis, hamnar vi bortom välfärds-Sverige. "Invandringen", dvs populationen med invandrarbakgrund vs. infödda svenskar, går ca 30-40 mdkr back per år. Netto. Alltså: Argumentera gärna för arbetskraftsinvandring, men beskriv verkligheten som den är. Vore jag sd:are skulle jag genast smäscha: "men SvD, statens egen utredare sedan decennier och landets nationalekonomer kommer ju fram till...och ni hänvisar till Legrain och att invandringen kan vara lönsam. Vi, till skillnad mot er, beskriver hur det är här och nu." 

Ge inte bort så enkla poänger. Varför inte läsa sd:s princip-, och handlingsprogram om man nu vill "debattera med sd"? Finns på hemsidan. Jag förstår allvarligt talat inte vad det är som ska vara otroligt svårt. De gör skillnad på folk och folk, de vill "förhindra skilsmässor" och de tar sakpolitiska idéer från såväl vänster som höger. Och ofta har de överdrivit siffran för invandringens kostnader (från 30-40 mdkr till 267 mdkr/år) och de har en unken syn på nation och etnicitet. För att inte tala om partiets historia och dess medlemmar. Men nu orkar jag inte skriva om eller ens höra "sd" eller "FRA" (i synnerhet "jag röstade ja men skulle rösta nej nu!") på ett bra tag. 

Det går framåt i Kina

"Jag struntar i vad Mao skulle säga. Det är mitt liv, inte hans", sa en ung kinesiska i en dokumentär om Kinas sexuella revolution. Kommunism och moralism, eller paternalism snarare, är ett intressant kapitel. Klart värt att återkomma till.

Eh, socialliberal?

VästerviksTidningen utvecklar kritiken mot kritiken av vårdnadsbidraget. Tack för svaret och kul att ni läser här. 

Rubriken säger dock just vad jag tycker: "Skattereduktion, bättre idé". Just det. Sänkta skatter är naturligtvis bättre än stanna-hemma-jobba-inte-bidrag (och det gäller inte enbart för "barnfamiljer". Suck. Ständigt detta fjäskande för småbarnsföräldrar). Men det mest festliga i den korta texten är att min krönika om vårdnadsbidraget sägs andas "slentrianmässig socialliberal klåfingrighet". 

Socialliberal? Nåja. Den dagen bidragsmotstånd är socialliberalism är jag väl socialliberal. Men tills vidare passar vulgärhögerlibertarian, som jag kallades i tråden till bloggposten nedan, mycket bättre.

Tillbaka från Almedalen

Jag fick ett argt mejl av en sverigedemokrat och kom på att jag intervjuades av Dagens Media efter Göran Hägglunds tal. Många mejl också efter dagens krönika om vårdnadsbidraget. (Tack, tack, tack). Uppdatering: VästerviksTidningen är måttligt imponerade utan närmare förklaring. 

Eftersom jag har tillbringat dagen på färjan, buss och i pendeltåg har jag inte riktigt samlat tankarna efter årets Almedalsvecka. Men det var fantastiskt roligt, i synnerhet på Donners i natt. 

Väl på plats i Stockholm åkte jag ut hit till jobbet för att träffa Stig Bergling. Spännande. 

 

Rasism är rasism

Då kvittar det vem som skrev det först. Jag är väl mest förvånad över att partiledningen ändå lyckats ha ganska bra kontroll över alla troll i partiet. 

Almedalen, Jinge och demokratin

I år har en snygg Almedalsblogg uppstått, och Jinge är inte imponerad av vare sig bloggen eller Almedalsveckan. Han skriver: Almedalen har nu gått från att vara en plats där Olof Palme höll tal till att bli en plats som genom sin blotta förekomst skapar politikerförakt.

Nu tror jag nog att det politiker gör i sitt dagliga arbete, det räcker med att lyssna på några riksdagsdebatter, räcker gott och väl som förklaring för den utbredda irritation som finns. Who cares om Almedalsveckan förutom de som ska åka dit, en handfull gotlänningar som hyr ut lyror svindyrt och enstaka sura vänsterfarbröder på nätet? Svt sänder inte ens partiledartalen.
Men den utveckling fenomenet har genomgått på 40 år är intressant och säger en del om det politiska och opinionsbildande landsskapet. Jag är kluven till den. Någon hatreflex mot reklam eller PR har jag förstås inte. Men det extrema behov av lobbyister och PR som politiken har, har den för att den inte förmår fatta beslut/sköta sin uppgift. Och det är tragiskt.
Politiker vet knappat vad de röstar igenom. Enskilda politiker ställs sällan inför ansvar (FRA-debatten undantagen) utan gömmer sig bakom tjänstemän, myndigheter, luddiga bestämmelser, eller konsensushysterin ("alliansen vill..." och "partiet vill..."). Jag tog tidigare fram ett exempel från mitt besök i Strasbourg i vintras.
Den deliberativa demokratimodell - politikens svar på allas ansvar, ingens ansvar - som ständigt hyllas har just dessa nackdelar. Inget enskilt ansvar hos beslutsfattare, för mycket byråkrati, konsensus och ineffektivitet. Det handlar alltså inte bara om fiffig "kommunikation med väljarna". En statsvetare från Uppsala, kritisk till modellen, föreläste när jag pluggare för flera år sedan. Jag minns att jag ställde en fråga (men i länder med deliberativ demokrati röstar ju fler? Då är det väl mer demokratiskt? Jämför Sverige och USA?) som fick mina vänsterlärare att jubla. (Jag var, för övrigt, vänster själv back then). I dag skulle jag vilja meddela honom om hur rätt jag tycker att han har i sin kritik.
Alltså: att PR-branschen och lobbyismen växer är till mångt och mycket ett symtom på att politiken inte klarar av sin uppgift. Därmed inte sagt att det saknas ett demokratiskt inslag i möjligheten att påverka politiken, organiserat, mellan val. Som så mycket annat är frågan inte svart eller vit (eller höger och vänster, som ni ser. Min kritik är en annan än Jinges).

Själv åker jag ner till Almedalen på tisdag och hem igen torsdag förmiddag. Jobbar därifrån. Fixar debattsidan och skriver någon krönika för ledarsidan, är tanken. Det är inte så att jag kommer att kunna resa i sommar, så det ska till och med bli exotiskt att åka pendel till Nynäshamn (eller buss, den sträckan krånglar nog i sommar, suck) för att stiga ombord på "pissfärjan".

Uppsats om Vilks-debatten

Hannes Ewehag från Linköpings universitet nämner mig i en uppsats om debatten kring Vilks teckningar. Det ska sägas att det är roligt att studenter tar upp ämnen som berör samtida debatt om yttrandefrihet. Texten han refererar till är en ledarkrönika jag skrev förra sommaren; Kränkt, kränktare, kränktas. Det har hänt en hel del i kränkt-debatten sedan Maciej Zaremba skrev sin artikelserie på DN Kultur i våras. Så här står det i uppsatsen som är från 2008 men som behandlar material från förra året:

"...Sakine Madon använder sig av sarkastiska bagatelliseringar, bland annat i meningen ”folk kränks ju så mycket nuförtiden att det knappt är möjligt att inte tillhöra en grupp som anses vara kränkt”. Artikeln uppmärksammar det faktum att toleranströskeln har blivit lägre, vilket har bidragit till en inflation av begreppet kränkt vilket i längden blir ett hot mot demokratin i form av självcensuren. Konsten och debatten ska vara fri skriver hon och uppmanar de som känner sig kränkta att skriva en insändare och argumentera för sin åsikt. Denna uppmaning talar om att medias primära roll i konflikten blir att finnas till hands för en öppen debatt."

Morgonpanelen

Skräp, porrmacken, barnfria zoner och the Boss. Äntligen lite debatt! Tack Bang-Sonja och Mats Strandberg. Länk till inslaget (se under "senaste klippen").

Vårdnadsbidraget

Jag är mot, om nu någon någonsin har tvekat. Kollegan Aaron argumenterar väl på sin blogg. Men jag håller inte riktigt med SSU:aren (Jytte Guteland) som intervjuades på morgonnyheterna. "Pengar tas från förskolan så dagisbarnen kommer att lida", sa hon ungefär. Själv är jag mest oroad över alla barn som måste vara hemma med mamma. 

Inte heller håller principen för bidraget; dagis erbjuds den som (i regel) arbetar. Till skillnad mot vårdnadsbidraget som kommer att, vad regeringen än säger, hålla invandrarkvinnor, unga white trash-tjejer och konservativa kvinnor (som redan är hemma "för barnens skull") fjärran arbetsmarknaden. "Valfrihet" till bidrag känns lagom liberalt. Men vem är å andra sidan förvånad? 

Kvotering och kinderägg

Dagens ledarkrönika.

Vad är det för fel på folk?

"Strejkar för att slippa sälja porrtidningar". Aldrig funderat på att byta jobb för att slippa sälja porrtidningar?!  

Bra Camilla

Hon berättar om den politiska sandlådan. När ska Karl Sigfrid (m) och övriga ledamöter göra detsamma? Markera.

Yttrandefrihet och EU går inte alltid ihop

Hax bloggpost är nödvändig läsning. Nu är jag inte särskilt förvånad, förra året fick parlamentet för sig att det är en god idé att förbjuda förintelseförnekande och förnekande av andra folkmord. Och när jag frågade svenska parlamentariker hur de röstat kunde inte en enda av dem jag fick tag i ge ett rakt svar. Jo, en: "Ja, det röstade jag för! Vi har väl en sådan lag i Sverige. Väl?"

Dagens ledarkrönika

Om utländska studenter som ska betala. Så typiskt att det inte redan är så, och så typiskt att Sveriges förenade studentkårer genast gnäller.  

Fotboll utanför plan

Och så en liten filmsnutt om något helt annat än vad bloggen är van vid. Jag lyckades haffa min sju år, nästan åtta år, yngre lillebror på bild och ljud. Synd att det var så länge sedan jag var bättre.

Alliansens självmål

PJ skriver bra om moderaternas ständiga missar i den ena politiska frågan efter den andra. Jag skulle vilja bredda kritiken till att omfatta samtliga allianspartier. Fp vinglar men har som tur är de folkliga skolfrågorna, centern är bortgjorda bland liberaler och företagare, kd kan uppenbarligen lika gärna försvinna. Alliansfiaskot kan alltså till stor del skyllas på m, men övriga partier är inte särskilt smidiga de heller.

Det här skapar en lucka i svensk politik, en lucka för såväl traditionellt borgerliga väljare som yngre liberala (inkl. marknadsliberala) väljare. Bland unga förstagångsväljare vid 2010 bör man inte räkna ut alternativen, vilka de nu blir, till de etablerade partierna. En styrka, och en svaghet, bland nya partier är att de kan mobilisera för enskilda sakfrågor och plocka röster från hela den politiska skalan. Svagheten ligger i att man aldrig blir sams i ekonomiska frågor. Då faller projektet lika platt som F!. Alla val har dock unik charm och unika omständigheter. Många liberalt sinnade väljare röstade på alliansen för att bli av med socialdemokraterna och för en viss förändring. Vid nästa val väljer många av oss mellan soffan och ett nytt alternativ.

I övrigt: Jag tar Hollands plågsamma förlust mot Ryssland hårt. Muf:s Wykman hotar med att avgå, jag förstår honom. Ungdomsförbunden och partierna består av en massa "karriärsgalna personer utan möjligheter till civila jobb" och världen utanför är så mycket bättre. Louise P är briljant som vanligt och jag börjar jobba i morgon. Övningskörningen de senaste tre veckorna har gått bra, jag kör skapligt nu (och det är hur häftigt som helst, jag gillar att köra) men är rädd att jag inte kommer att hinna kommande två månader. Målet är att ordna teorin snart, så att nästan allt är klart inför uppkörningen. Jag drar till Almedalen i några dagar i år. I sommar väntar alltså jobb, jobb, jobb. Trevlig sommar!

Underbara chefer

...växer inte på träd. Richard Slätt är inte direkt den som putsar orden. So? Man kan be folk dra år helvete om man känner för det, det är inget man borde få sparken - eller en "vuxen tillsägelse av chefen" - för. Vore jag centerpartist skulle jag ta det lite lugnt i några dagar. Man kan tycka att Fredrick och Annie fått orättvist mycket uppmärksamhet de senaste dagarna. Och visst har andra politiker kommit undan lite väl lätt. Men att ägna sig åt censurförsök befäster bara bilden av ett parti som inte förstår särskilt mycket om liberala friheter. Inte så smart.

Uppdatering: DN skriver om det inträffade. Gissa vad: "Jag hade nog haft ett samtal och bett honom ta bort länken från bloggen som jag faktiskt tycker är kränkande, säger Lena Forsman..."

Kränkande! Jaså. Gissa vad era väljare tycker om centerns agerande?

Morgonpanelen på fyran

Jag meddelar, bättre sent än aldrig: deltar i morgonpanelen på teve i dag. Runt kl 9.30. Titta!

Uppdatering: här finns klippet (hittade äntligen). Jag pratar mest i början om FRA, sedan håller jag tyst. Sex & The City är inte riktigt min grej. Kul panel, även om vi knappt hann med något.

Vilken rysare

FRA-debatt i riksdagen nu. Rykten om hur illa ledamöter som vill avvika från partilinjen behandlas. Bra skrivet av Karl Sigfrid (m).

Uppdatering: Sigfrid ska visst inte rösta nej längre och Federley bloggar om enigheten i hans parti. Läs kommentarerna till inlägget. Hårda ord. Men det är så det blir: man kan inte samtidigt ha (stöd från sina väljare) och äta kakan (assimileras in i partiet). Nu vet vi åtminstone var vi har våra liberaler i riksdagen. Bättre nu än senare.

Uppdatering 2: Isobel skriver så bra i dagens tidning.

"För bara några veckor sedan lade de borgerliga ledamöterna i grundlagsutredningen fram ett förslag ihop med miljöpartiet om fördjupat personval. Nu måste man fråga sig varför i all världen de vill ha det."

Folkmordet på kristna

Det är inte bara i FRA-frågan riksdagsledamöter och partier tar fel ställning. En utmärkt ledare i LT tar upp omröstningen om folkmordet.

Motståndarna har tre argument – att forskarna är delade i frågan, att begreppet folkmord inte tillkom förrän 1948 och att ett erkännande skulle skada relationen med Turkiet. De två första är nonsens-argument. Någon fristående, trovärdig forskning som hävdar att det inte rör sig om ett folkmord finns inte. Och att Genèvekonventionen kom 1948 har inte medfört att Sverige vägrat erkänna Förintelsen. Det tredje är det starka – men det är inte starkt nog.

Det är så magstarkt. Riksdagen har alltså röstat ner ett erkännande av folkmordet, bara v och mp samt tre andra ledamöter (varav två är kristna som flytt från Turkiet, samt Fredrik Malm, fp) röstade för ett erkännande. Den svenska riksdagen framstår som alltmer bisarr.

En ledare om folkmordet jag skrev förra året.

Irlands folkomröstning

Jag hoppas det blir ett nej. I en morgondebatt mellan Wetterstrand (mp) och Hägglund (kd) säger programledaren (en av tanterna på Svt) med förvånad röst till Maria: "Men om ett nej försenar Turkiets medlemskap, är det inte allvarligt då?!". Det var det dummaste "argumentet" jag hört. Förstå mig rätt: jag gillar EU till mångt och mycket. Men projektet behöver ett djupt andetag.

Här en av anledningarna till att det är dags att dra i nödbromsen.

Nedförsbacke

Hurra. Äntligen! Två svarta dagar är tillräckligt. I dag växlade jag smidigt och körde fint. Fick när jag egobildgooglade se att en av mina absoluta favoritkrönikörer, Lisa Magnusson, har gett mig ett "bra". Och ikväll ska jag få diskutera integration med Sveriges skarpaste på området. Fantastiskt. Som första målet i går.

Bäst i övrigt är Swartz och många andras engagemang mot FRA-lagen. Slätt skriver också bra. Det är klart att livet inte alltid är lätt, i synnerhet inte när man måste gå emot chefen. Men man måste göra rätt när det gäller. I nästa vecka är det dags.

Då var det offentligt

Jag och Isobel ska börja skriva lördagskrönikor i Expressen. Det är alltid lite tråkigt att skribenter slutar, men jag tycker förstås för egen del att det ska bli väldigt roligt att skriva igen. Kvällstidningsläsarna skiljer sig lite från gratistidningsläsarna, två charmiga läsargrupper som jag gillar. Det kliar redan lite i fingrarna. Men innan jag återgår till jobbet är jag ledig i ytterligare två veckor.

Uppförsbacke

För en vecka sedan började jag. Redan efter fjärde dagen sa körskoleläraren att jag under lektion 12 körde som om jag kört 40 lektioner, och aaaldrig hade han varit med om att någon hittade dragläget i uppförsbacke så snabbt. Jag vet inte om han borde ha sagt allt det där. För jag har plötsligt tappat fokus och tror att vissa saker ska flyta på trots att de inte gör det. I dag: pendeljäveln mot Södertälje sen (och sista pendeln hem från stan i natt var en halvtimme försenad, jag h-a-t-a-r pendeln) och sista sträckan till Södertälje centrum får man åka i en proppfull ersättningsbuss. Jag kommer 20 minuter för sent. Växlar ner slafsigt, bromsar osmidigt, får motorstopp för att växla upp för snabbt i trög uppförsbacke med mera med mera. Och teorin är så plågsamt tråkig, jag somnar efter två sidor. Journalistförbundet har glömt att skicka blanketter för internationellt pressleg och jag måste ringa skatteverket och förklara att jag glömde dra av 25 procent (egenavgifter) men att jag skickat in kompletterande skitblanketter. Jag har inte tränat på någon vecka, inte festat alls på grund av all körning och snart börjar grannens snorungar att gapskrika när de släpas hem från dagis. Det är nu jag skulle vilja tro på gud.

Green, Erlandsson och djuren

Jag har skrattat gott åt klippet med jordbruksministern där han mumlar om djursex. Men Monica Green (s) nöjer sig inte med att skratta, hon antyder att Erlandsson har sex med djur. Utan ironi säger hon till Expressen:
"Jag blev helt paff över att han sade så. För att han blandade ihop sin egen sexualitet, eller jag vet inte vad han gjorde. Jag satt där som en fågelholk."

Men snälla människa, hur vore det med lite självaktning?

Pontus Schultz och feminismen

Jag hör kvoteringsprofeten Schultz upprepa kvoteringens förträfflighet på ett seminarium som sänds på Svt24. Alla i panelen och i publiken verkar se en lagstiftning om kvotering av kvinnor till styrelser som vägen till paradiset. Det riktigt osar offermentalitet och elitistiskt fjanteri, i en perfekt mix, av tillställningen. När någon snuddar vid riskerna vid kvotering avfärdas det snabbt. "Jag förstår inte ens frågan", fnyser kvinnan i panelen. Det finns något märkligt med Schultz feminism; kvotering ja, men att begripa Maria Svelands briljanta feministiska bok Bitterfittan (krönikan finns inte på nätet) går inte. Det blev kanske lite för vardagsnära och långt från den populistiska symboliken då?

För övrigt säger Linda Skugge det enda vettiga i kvoteringsfrågan just nu: "Får jag inte sitta i nån styrelse så ser jag till att skapa mig en egen styrelse."

Körtkort, körkort, i drömmen där

Jag har kört fyra lektioner och redan märkt några detaljer som jag lärt mig fel (privat). "Bromsar du inte innan kopplingen trycks ner, i hög fart, kommer du kugga". Och "du håller lite fel, din pappa håller förmodligen så men du ska inte hålla så". Jag vågar knappt köra privat längre. Det lär behövas minst 30 lektioner på körskola och så får jag väl våga köra privat när jag är säker på att grunden sitter. Jag är fortfarande inne på dag 2 och vecka 1, så kanske panikar jag i onödan. Men ändå. I dag körde jag på motorväg, jag växlar nog ganska bra. Krypkörningen har också gått bra, likaså start och stopp. Att växla ner, bromsa, blinka och hålla koll på alla speglar och gasa går däremot långt från smidigt. En dröm vore att fixa körkort innan augusti. Körkort = Polishögskolan.

Stockholm Maraton

Jag var ju tvungen att bryta förra årets maraton. Tränade långdistans mer än någonsin, men två veckor innan startskottet fick jag problem med pollen/pollenastma. Aldrig haft allergier tidigare. Men det gick bra att cykla hela förra sommaren. Det är lite för långt till jobbet, men samtidigt ganska skönt med all sträcka. I år blir det lite knepigt, men kanske kan jag cykla en del när körkortskrånglet är över. Från och med måndag gäller två lektioner om dagen. Inget jobb i tre veckor. Begränsad läsning av annat än teoriboken. Jag önskar jag hade tid att cykla ner till Skåne igen, eller till Göteborg. Ett lycka till till alla som springer maran i dag, om det är någon tröst kan meddelas att det var ännu varmare förra året.

Integration enligt Stefan Jonsson

Jag läste den märkligaste artikeln på länge i DN Kultur. Den känns väldigt 2003-2004 och innehåller så mycket snömos att jag inte riktigt vet var jag ska börja. Enligt Jonsson "vet" vi vad problemet är, för det har Masoud Kamali och Paul Lappalainen berättat för oss. Då de kommer till samma slutsatser ökar trovärdigheten för dem. Vi besitter därför "all kunskap vi behöver" om integration. Med all respekt för att Jonsson är en skicklig skribent, men det här med forskning ska han nog ta det lite lugnt med. Fokus resonemang kring "fakta" ekar i bakgrunden: några gulliga socialdemokrater på kommunkontoret i Botkyrka sa att kommunen är grym på integration liksom, och de har många invandrare! Så vi rankar dem högt då! Gud vilken faktakoll vi har! På liknande sätt kramar Jonsson vänstertyckare som innan den förutsägbara "forskningen" har klarlagt slutsatserna.

Och så gnäller Stefan Jonsson om att integrationspolitiken har förvandlats till en ideologisk krigszon. Well. Man kan ju fråga sig hur mycket han och hans idoler har bidragit till en sansad ton. Att han dessutom tycker att det är trams att det fokuseras på att invandrare ska komma in på arbetsmarknaden är en obehaglig påminnelse om decennier av offerpolitik. Som tur är är inte målgruppen för DN Kultur förortsbor. De lever fjärran Kamali och Jonsson. Lyckligt ovetandes.

Uppdatering: Lars Vilks sätter fingret på kultursfärens enorma inkluderande och mångfald.

Ulf Bjereld skriver om forskningen.

Bra av UNT och Rydå

Karl Rydå skriver i UNT:s blogg om islamofobi i liberalismens namn. Äntligen kommer lite sans och balans i frågan från liberalt håll; man kan diskutera islamofobi utan att för den skull känna igen sig i Muhamed Fazl Hashemi eller enmansnätverket "Semus" verklighetsbeskrivningar. Få saker tröttar mig så mycket som offermentaliteten hos en del muslimer. Men minst lika tröttsamt är när "liberala debattörer" hetsar upp sig och tror att Islam tar över världen i dag. Jag har tidigare klagat på exempelvis Ayan Hirsi Ali, som många liberaler så okritiskt hyllar, då hon påstår sig tro på klassisk liberalism samtidigt som hon hycklar om yttrandefriheten. Vi ska naturligtvis rita Muhammedkarikatyrer, men muslimer ska inte få bränna våra flaggor, lyder devisen. Läs gärna den här intervjun från i höstas. Hur kan man komma undan, med att inte ge ett rakt svar på frågan, i liberala kretsar? 

Det är bra att Islam och religioner ifrågasätts. Islam behöver verkligen ifrågasättas. Men inkonsekvensen hos somliga kritiker ger en besk eftersmak. 

Hur tänkte du här, Kärnborg?

Det här är riktigt pinsamt. 

Hej då, City

Uppdaterat inlägg 22/5-08:

När jag skrev min första krönika i City 2004 var jag så lycklig. Med fjärillar i magen kikade jag i tidningen flera gånger för att smälta att det var jag på bilden. Kärlek! Jag älskade tidningen, jag älskade läsarna och jag älskade att skriva.

Nu har snart halva 2008 passerat. Nestius maler på om att jag skulle ha gått med på ursäkten för krönikan (1/9-06), ja jag var till och med ”drivande”, skrev han i ett mejl 18/5-08. I dag ändrar han det till att jag till och med "skrev ursäkten". Inte bara extremnationalistiska turkar drivs av historieförnekande.

Ord har stått mot ord, hittills. I förra veckan gjorde Nestius sitt sista försök att sätta bilden av mig som en slarvig och osaklig "åsiktsjournalistist", som Alquist från Fokus kallade mig i den osakliga repliken som ensam såg ut som en rättelse. Att Nestius saknar gränser i sin iver att inte nagga sin version i kanten står klart för mig nu. Jag ser därför ingen annan utväg än att offentliggöra mejlväxlingen (se nedan).

Kanske borde jag ha offentliggjort den för länge sedan. Eller så var jag bara naiv: skulle City be mig om ursäkt? Om jag bara gav dem lite tid? De vill ju trots allt att jag skriver för dem!

En fråga jag ofta har fått är varför jag inte hoppade av för snart två år sedan. Redan innan Fokus-incidenten har chefredaktören alltså bett om ursäkt för min krönika om Turkiet, satt mitt namn under en ursäkt jag inte gick med på, plockat bort krönikan från tidningens hemsida, hotat med sparken om jag bloggar om att jag inte gick med på ursäkten och att jag ogillar tidningens censur och eftergifter för en grupp extremnationalister.

Svar: jag ville inte ge efter för påtryckningar. I turkisk press spreds osanningar om att jag hade fått sparken, att den svenska kungen hade bett Turkiet om ursäkt för mitt fräcka handlande och liknande uppblåsta lögner. Inget hade gjort "kränkta" turkiska nationalister gladare än ett avhopp från mig. Och jag har alltid älskat mina gratistidningsläsare. Löjligt mycket.

Men, men. Det här är varken första eller sista gången en skribent behandlas illa. Jag tror heller inte att Nestius har något emot mig personligen. Han är bara den sortens publicist som ger efter för påtryckningar så fort "tillräckligt många" skriker tillräckligt högt. Att han sedan fortsätter att ljuga om mig, och publicerar repliker i syfte att sätta bilden av mig som räddar skinnet på honom, är mer än bara ett slarvigt misstag eller missförstånd.

Jag har varit som en naiv tonårsbrud i ett dåligt förhållande. Efter fyra år är det dags att göra slut.

Det är på tiden. Publiceringen av ursäkten föranleddes av ett telefonsamtal mellan mig och Mikael Nestius kvällen innan (telefonsamtal 31/8-06 och ursäkten publicerad 1/9-06). Under samtalet gjordes det klart att jag kunde sträcka mig till att beklaga att texten sårat människor som missuppfattat min text. Jag gjorde det tydligt att jag inte vill be om ursäkt för texten och dess innehåll utan tvärt om står för varenda ord. Efter samtalet skrev jag ett inlägg som bekräftade min hållning. Så Nestius. Ska du ljuga bör du göra åtminstone göra det bra. Som Ricky Gervais säger i Extras "If your'e gonna lie, lie well". Redan 2006 stod det för övrigt klart för de flesta hur det låg till. Förutom för Nestius.

Mejlen från dagen då ursäkten publicerats och framåt numrerade (1-6) med röd färg och med understrukningar (Läs varje mejl nerifrån och upp, följ numreringen):

Första mejlet dagen då ursäkten publicerats. I stället för en ursäkt för det som publicerats i mitt namn utan mitt samtycke får jag ett mejl där han skriver att Turkiska riksförbundet "trots allt" vill ha en replik.

Jag svarar att jag måste fundera på min roll som krönikör på City och att det inte alls känns okej för mig personligen.





Han ber om ursäkt men jag skriver att "ingen ursäkt i världen förändrar Citys faktiska agerande." Jag skriver "Att ni - med tanke på dagens publicering - väljer att ta bort texten från hemsidan förvärrar ytterligare. Det hela är oerhört pinsamt." Vidare skriver jag "ingen spalt i världen är viktigare för mig än att behålla min integritet. Det här var helt utan att överdriva, bland det mest kränkande jag har råkat ut för i vuxen ålder." Lite väl gnälligt från en krönikör som "skrivit ursäkten" och varit "drivande" i att få den publicerad, kan tyckas.


Han förklarar varför "han" (inte jag eller vi) har bett om ursäkt. Jag svarar att jag vill fortsätta som krönikor och att jag tycker det är "jobbigt" när City, inte vi tillsammans, "i efterhand offentligt kritiserar det som har publicerats och det jag faktiskt står för." Det jag står för. Hmm. Mystiskt att jag så gärna ville be om ursäkt för något jag står för. Mycket mystiskt.

Här förklarar han också sin syn på hur kränkta grupper ska påverka innehållet i tidningen.




Det senaste mejlet fick jag häromdagen. Se hur det låter då:



Ljuger man i mejl bör man inte byta historia under resans gång. Sanningen har en tendens att hinna ikapp.

------------------------------------------------------------

Den svensk-kurdiska nättidningen, som jag för övrigt var med och startade för en herrans massa år sedan, har gjort en intervju med mig om turerna kring tidningen City.

Uppdatering: Dilsa skriver i Expressen.

Mattias Svensson om getter och fårskallar.

Fredrick Federley: Håll käften!

Mikael Nestius: Absurd uppsägning.

Johan Norberg: Déja vu all over again.

Federley igen: Sakine vs City.

Louise P: Nestius och Pippi-gate.

Magnus Andersson: Nestius är naken.

Martin: Gratistidningar och yttrandefrihet.

Jonathan: Sakine tycks ha skrivit sin sista krönika i City.

Fajaf blog: Nestius korta minne.

Blog Dizz!: Publicistiska nollor & briljanta krönikörer.

Offentliga affärer: Mikael Nestius fastnar med skägget i brevlådan.

Struck: Citys Nestius ljög om Sakine Madon.

Bloggen Bent: Utan Sakine Madon är City oläsbar.

Johan Ingerö: Nestius avklädd.

Magnus Betnér nämner snabbt, gott nog.

Maria Byström: Enough is enough.

Dibbuk: Snopet för City.

Dilsa svarar i Expressen.

Fredrik Malm: Sakine och City.

Ökenvandring: Denne Nestius.

Kamferdroppar: Viljan till makt.

Riktig vänster: Skulle Sakine Madon be om ursäkt för andras känslor?

Rola Brentlin: Roligast på länge.

Gunilla's travelogue Dissa inte alla krönikor

Dilsas krönika i GP: Är City en annonsbilaga?
Gulan Avci: City ägnar sig åt censur.
Gurgîn: Mikael gillar minsann inte att koppla Turkiet till folkmord.
Teglund: The worst thing about censorship.
Peter Soilander: Historia i skarpt läge.

Våldtäkt av K. Kielos

Jag läste Katrine Kielos bok om våldtäkt häromveckan. Trots att jag brukar ha åsikter om det jag läser vet jag inte riktigt vad jag tycker om boken. Den börjar starkt och bra, sedan kommer den in på lite SSU-aktigt gnäll ("jämställdhetsministern kallar sig inte för feminist - hon är mot feminismen", typ) och teorin är väl sådär. Ibland bra. Som när liberalfeminismens särartsförakt nämns, då känner jag igen mig. Men ibland blir det bara upprepande och ytligt. Förmodligen riktar sig boken till en annan läsare, för kritikerna verkar ju antingen älska eller hata boken. Alltid ett gott betyg! Likgiltiga läsare som jag är aldrig kul.

Tredje gången gillt, Fokus

Alquist bloggar: räkna jobb eller getter? och visar ännu en gång att han inte tar till sig av kritiken, kritik som en tioåring borde förstå. Vad är så svårt att begripa, Fokus? Över 63 procent av kommuninvånarna med utländsk bakgrund är arbetslösa och/eller får aktivitetsstöd - sämst siffror i Stockholms län och förmodligen risiga siffror jämfört med resten av landet. Hur mycket Fokus än påstår att de räknar jobb, är det just jobb de inte räknar. De räknar däremot sysselsättning som kommunledningen i Botkyrka. Då ingår det att gå omkring med en kommunal get.

För övrigt skrev jag inte att getprojektet blev av. Är du slarvig, eller slarvig, Alquist?

Uppdatering: Fredrik R. Krohnman kastar sig in i frågan: Har dom helt tappat Fokus?
Detsamma gör Integrationsbloggen, som har konstruktiva förslag på hur man gör ett integrationsindex relevant.

Vad är nu detta för censurfasoner

Får man inte skoja om Svt? Hax har redan skrivit det jag tänkte skriva. Påminner om när Freivalds under Muhammedkrisen glömde bort att vi lever i en demokrati. Då fanns det åtminstone ett eventuellt hot. Nu finns inte ens det.