Dagens Nyheter: Äh, varför måste flickor dansa!

Humanisterna har dragit i gång en debatt om barn och religion, varpå jag skrev en kolumn i lördagens Expressen. Barnens rätt ska givetvis gå före föräldrarnas religiösa föreställningar. I texten skriver jag bland annat:

Härom året fick till exempel tre högstadieelever i Pajala i Norrbotten ”rätten” att slippa dansa på skolgymnastiken, med hänvisning till att de är laestadianer. Kammarrätten i Sundsvall körde över Skolverket. Som skäl angavs ”familjernas religiösa övertygelse”. Handen på hjärtat: Det är föräldrarnas religiösa övertygelse det handlar om. Barn kommer inte av sig själva på idén att det är omoraliskt att dansa.
Tidigare har religion godtagits som skäl för att tillåta hemundervisning. Judisk-ortodoxa föräldrar till fyra flickor hävdade att deras extremt strikta regler inte gick att kombinera med den svenska skolan. Efter många om och men - och efter en skärpning i skollagen - fick föräldrarna backa.
För några år sedan var Jönköpings kommun ute och cyklade när den slog fast att “muslimska skolbarn” skulle ”skyddas” från att exempelvis duscha nakna efter skolgymnastiken och sova över på klassresor. I Botkyrka kommun biföll nyligen den rödgröna majoriteten ett medborgarförslag, från en miljöpartistisk politiker, som uttryckligen hävdade att det behövdes speciella kvinnotider i simhallen för flickor så unga som nio år. Underförstått: barn från andra kulturer, såsom den muslimska, behöver könssepareras.
Dessutom tillåts ju en lång rad religiösa friskolor, exempelvis den som drivs av den kristna sekten Plymouthbröderna. Där isoleras barn till den grad att de inte ens får äta mat med andra än sektens medlemmar.

Dagens Nyheter tycker att Pajala-fallet inte är något att bråka om, och fyller en huvudledare under den fräsiga rubriken ”Ingen drunknar utan bugg”. I ledaren står det:

Detta rättsfall tas dock upp som skräckexempel när Sakine Madon i Expressen försvarar Humanisternas kampanj (8/5). ”Handen på hjärtat: Det är föräldrarnas religiösa övertygelse det handlar om. Barn kommer inte av sig själva på idén att det är omoraliskt att dansa.” Och visst är det så – vi är produkter av vår omgivning och för ett barn är föräldrarna en stor del i denna påverkan. Men det är fortfarande någon­ting samma barn måste förhålla sig till och i många fall känner sig hemma i. Ska då skolan köra över föräldrarna när deras traditioner och idéer inte stämmer överens med skolans? Ja, i de allra flesta fall. Dansfrånvaron är undantaget som bekräftar regeln.

För lite dans, till skillnad mot simundervisning, är inte viktigt. DN medger att grundregeln ska vara att barnens behov ska gå före föräldrars. Men hey, tre flickor som av föräldrarna inte får delta på dansen under gymnastiken? Inte behöver vi ”låsa in oss i stela paragrafer” som DN uttrycker det.

Barn riskerar inte heller att drunkna av att sitta i könsseparerade klassrum. Barn drunknar heller inte av att inte få åka på någon klassresa under hela sin skoltid. Eller kläs i så mycket tyg att de inte kan röra sig  fritt på skolgården.

Men är det därmed rätt att strunta i dem? Med Dagens Nyheters syltryggsliberalism, inga problem.

SVT Debatt

Deltar i början av klippet i debatten om könsseparation på simhallar, och sexualisering av barn. Finns att se här. Detta var krönikan i Dagens Samhälle som drog igång debatten.

TCO:s lista över framtidens 99 mäktigaste

Tänk att jag hamnade på listan (som politisk redaktör på Norran/journalist)! Väldigt roligt. Här är listan i sin helhet.

Skärmdumpen till vänster är från dagens Norran.

Satirens gränser

Efter terrordådet mot Charlie Hebdo: Var går satirens gränser? Publicistklubbens (där jag sitter i styrelsen kort tag till) debatt om det finns att se här.

SVT Agenda

Extrainsatt. Greider & jag mellan 38 minuter och 45 minuter.

"Bravo PK media"

En Birro-supporters ironiska nätkommentar flimrar förbi.

Gissningsvis är det en av alla dem som knöt näven i fickan på väg till vallokalen tidigare i höstas. En av alla dem som hatar "gammelmedia", pk-media, "etablissemanget på Södermalm". Och nu är han arg, igen.

Marcus Birro twittrade nyligen: ”Köper inte snacket om att 'religioner' är farliga. Vad har den största delen av världens religiösa terrorism gemensamt? Islam. Fakta.”

Tidigare har Birro uttryckt sig "på gränsen" om hinduismen, så jag blev personligen inte särskilt förvånad. Men hinduismen är ingen stor religion eller fråga här. Det är däremot islam.

Att våldsamma islamistiska rörelser terroriserar människor i Mellanöstern och Afrika är inga nyheter, men det är slutsatsen "islam = farlig" som folk har reagerat på. Tyvärr går det omkring en massa människor som är rädda för random muslimer, och det är i den kontexten kommentaren dimper ner.

Man behöver inte läsa långt i Koranen för att se att det finns motstridiga suror. På ett ställe ska man se människor med annan tro som sina bröder, på ett annat som fiender (detsamma gäller för övrigt synen på jämställdhet, som också skiftar och blir föremål för debatt). Min farfar, som var troende och tog religion på allvar, gjorde under sina år i livet inte en fluga förnär. Extremister, likt islamofober, väljer motsatta tolkningar och citat att peka på. Så hur påverkar denna religion samhällen, synen på jämställdhet, våld etc? Det röriga svaret är att det beror på var, när och vem man frågar.

Det går att ha fördjupade diskussioner om islam, även om det är laddat och känsligt. Eller: det borde gå.

Birro har fått ta emot hot efter sin twitterkommentar, och det är inte okej någonstans. Det är inte ens okej för att han, vilket är häpnadsväckande omdömeslöst av någon som inte vill spä på konspirationsteorier om muslimer, låtit sig intervjuas av Dispatch med Ingrid Carlqvist. Som vuxen fungerar det inte alltid att säga hoppsan, jag var naiv. Jag visste inte vad jag hamnade i för sammanhang.

Men hatet och hoten mot honom blir förstås inte mindre allvarliga, vad Birro än sagt eller figurerat i för sammanhang.

Nu säger ingen etablerad skribent eller journalist att han förtjänar hoten, men det finns ändå ett litet hyckleri som skaver: var är fördömanden, som när vi alla fördömde hoten mot Åsa Linderborg? Jag har själv läst facebook-kommentarer där journalister ifrågasätter om han verkligen blivit hotad. Att man får räkna med reaktioner.

Just det där svajandet bidrar till att förstärka bilden av det hycklande journalistkollektivet, "PK media". Det kan fnissas på medieredaktioner, om hur löjliga "vita kränkta män" är, dessa Pär Ströms & Co.

Men det kommer alltid en baksmälla.

Valtider

Full rulle på jobbet i Skellefteå och allt annat, men hann delta i SVT:s "Valet med Janne & Belinda" tillsammans med Kartellen-Sebbe och ett gäng.

Panelsommar

I fredagens nyhetspanel i TV4 blev det en del prat om händelserna i Gaza (Devrim Mavi, Viggo Cavling och jag), och i God morgon, världens panel diskuterade vi (tillsammans med Lotta Gröning, Carl Rudbeck) Danmarks hantering av hemlöshet och tiggeri. Och en del annat.

Nyhetsmorgon

Panelade med Torehammar & Mavi i morse. Om framtida lärarbrist, könsstympningar och Suarez bett!

Almedalen 2014

Åter på jobbet som politisk redaktör på Norran, efter en vinter som mammaledig, förbereder jag politikerveckan på Gotland. Man kan med stor sannolikhet hitta mig antecknandes framför scenen, på presscentret, presskonferenser, seminarier som berör Västerbotten/Norrland eller varför inte på följande arrangemang:

Måndag

11.00-11.30 Sveriges Radios scen, Donnersgatan
Medverkar i Uddén och Sonning

Tisdag

13.30-14.30 Hästgatan 1
Seminarium om mångfald och demokrati, jag finns med i panelen. Arrangör: Malmö högskola mfl. Direktsänds här.

18.45-22.00 Mellangatan 1
"Frizonsmingel". Deltar i panel som kommenterar Jimmie Åkessons (SD) tal. Tidskriften Expo arrangerar.

21.30 St Lars ruin
Håller kort anförande hos Företagarna.

Onsdag

9-9.30 Kommenterar läget för MP i Aftonbladets tält.

Torsdag

13-14, bostadspolitisk tv-debatt, mer info kommer.

Fredag

13.00-13.10 deltar i Mittmedia-podd, samtal om Norrland.

20.00-21.00, medverkar hos SVT Debatt i en debatt om stad och land.

Lördag

12.30-14.00, Kommenterar Jan Björklunds tal i Aftonbladets tält.

(Uppdaterar med mer information allt eftersom.)

Två rätt av sju om Solnas partier

Triangulering eller jag som har tappat hjärnan någonstans?

Vi fick hem "Magasin Solna", en sådan där tunn kommuntidning där partierna oredigerat tillåts lägga fram sin politik. I det aktuella numret ställs frågan "Hur ska Solna se ut om fyra år?" och S, MP, V, M, FP, C och KD - partierna i fullmäktige - svarade på frågan med några meningar.

Sambon utsatte mig för ett politikquiz: Vilket parti har uttryckt vad?

Han läste upp de korta "programförklaringarna". Jag, som ändå jobbar med detta, även om jag mestadels skriver om Skellefteås lokalpolitik i Norran och knappt har bott i Solna, fick endast två rätt av sju när jag gissade vilket parti som uttryckte det sambon läste.

S och MP rätt, övriga fel.

Smaka på detta från V: "fler klimatsmarta hyresrätter", "naturreservat kring Råstasjön" (för att slippa att "denna fantastiska gröna oas förstörs"), och så mer plats för cykel- och gångvägar, mindre för bilar..

Klart jag trodde det var MP!

Allianspartierna gick verkligen inte att se någon skillnad på. Som tur är gissade jag rätt på vilket block texterna i fråga tillhörde.

Men så läste sambon upp ett partis reklam på samma sida och bad mig åter igen gissa. "Vi ger oss inte förrän det byggs fler hyresrätter i Solna" intill partisymbolen.

Det var inget av vänsterpartierna, utan det parti som har haft makten över Solnas byggfrågor så långt jag kan minnas. Folkpartiet.

P1 morgon

Det händer ju att man får svårt att tacka nej till debatter, även om jag fortfarande är mammaledig.

Här diskuteras klass, "nättroll", SD & journalister.

Dagens Samhälle

Snart kommer jag även skriva för Dagens Samhälle, en tung kloss i opinions-Sverige och med makten som målgrupp. Finns det några frågor eller ämnen ni vill att jag skriver om, får ni gärna tipsa. Eller komma med ris & ros när det är dags.

Kulturelit på skolgårdsjakt

Mobbning och förlöjligande. Fortsätta tills hon håller käften. Fortsätt, fortsätt, fortsätt, högre, mer, lägre! Alla mot en.

Jag har tidigare beskrivit hur en hel drös kulturpersonligheter och kulturskribenter beter sig mot det folkpartistiska kulturborgarrådet i huvudstaden. Madeleine Sjöstedt, som hon heter, förminskas gång på gång; hon är liten, hon är nätt, hon kommer minsann inte från rätt klass, "tjejen från Gubbängen", hon har inte rätt arv (ja, de använder ordet arv), hon sägs censurera (oklart vad) och beskrivs som diktator. 

Stockholms kulturnämnds stöd till det fria kulturlivet har, under Sjöstedts tid, höjts från cirka 70 miljoner kronor 2006 till 110 miljoner kronor 2014. Observera: Påhoppen handlar inte om själva politiken, utan om rent förakt mot en politiker som uppfattas som folklig och som är liberal.

Dramatenchefen Marie-Louise Ekman, som tidigare har blivit publicerad i DN med en fras som "Den magra om huvudet" (var i hela friden håller tidningens redaktörer hus?) om Madeleine Sjöstedt, fortsätter håna.

Nu har Ekman gjort en arbetsplatsdokumentär, ”Den dramatiska asylen” – 50 korta avsnitt filmade med mobil och utlagda på nationalscenens hemsida. I detta klipp säger sig "Madeleine Sjöstedt" bland annat vara Stockholms stadsteaters chef Benny Fredrikssons avföring. 

Av en anledning borde Madeleine Sjöstedt sluta som kulturpolitiker. 

Och det är för att ersättas av någon som låter oss slippa betala ett enda skatteöre för patetisk mobbning.

Tack alla som deltog

Här skriver fotografen Lars Epstein en fin snutt. Väldigt fina bilder.

Även Rasmus Jonlund bloggar.

Expressen citerar Mona Sahlin: "Bygg svindyra kåkar i Rinkeby".

Manifestation för människors lika värde

Det har frågats varför liberaler inte ordnar demonstrationer mot rasism. Det gör vi! Alla antirasister som är mot våld är välkomna.




Nu på söndag samlas vi som vill markera mot rasism, nazism och våld.

Parti- och blockpolitiskt obundet.

Norrmalmstorg kl 17-18.

Välkomna!



Det kommer uppdateringar med information om programmet.

Vill du hjälpa till är det mer än välkommet. Hör då av dig till Sakine Madon saki.madon@gmail.com

När jag ser mig nämnas/på bild i DN Kultur..

..vet jag att det är någon vantolkning eller ett påhitt på gång.

Johan Hilton skriver i dagens tidning att jag påstått att vänsterdebattörer som bor i innerstan "automatiskt" kan "underkännas i samtalet om klass". Nonsens. När jag frågar var jag har påstått det får jag länk till min gamla kolumn "Medelklassvänstern - prinsessor på ärten" där jag, håll i er, skriver (Feldbaum är en av de kinkiga skribenterna på Dagens Arena, min fetning):

"Feldbaum skriver tårdrypande om att han enligt mig inte har rätt att uttala sig för att han har en adress i centrala Stockholm.

Andas ut, det har jag naturligtvis aldrig påstått. Nu visade det sig, som det brukar göra, att gänget på Arena har adresser i Vasastan och på Södermalm i Stockholm. Jag påpekade att klassbakgrund och var man bor spelar roll för hur man beskriver och ser klass och samhälle."

Intervjuad i Journalisten

Hela intervjun finns inte på nätet, men här kommer en snutt. Som man kan se på den lilla bilden är jag höggravid.

Det kommer att bli en del skrivande för både Norran och Expressen under mammaledigheten det kommande halvåret. Kanske blir jag även en bättre bloggare igen!

Professor i ohederlighet

Tidigare i somras kritiserade jag och en rad andra skribenter Stefan Jonssons, professor i etnicitet (fråga mig inte vad det betyder) och kulturskribent, uttalanden om polisens informationsfilm om hederskultur. Länk till min kolumn.

I måndags gick han till storms mot oss kritiker och skrev en text på DN Kultur. 

"Sakine Madon menar att jag är "hedersvåldets nyttige idiot". Debatter där man idiotförklarar varandra är tröttsamma, men om vi nu ska köra den linjen kan man undra vem som egentligen är idiot. Tar man en titt på den rasistiska sajten Avpixlat ser man att en hyllning av Sakine Madon legat i topp hela sommaren."

Som om det inte vore illa nog med den pinsamt desperata guilt by association-argumentationen och felciterandet, stämmer inte påståendet om Avpixlat. 

Någon borde ha varnat professorn om internets fantastiska möjligheter. Man kan ta reda på så många saker. Men DN:s kulturchef Björn Wiman, som jag har växlat mejl med, tycks nöjd med publiceringen.

2006 när jag skrev en kolumn om Turkiets bristande yttrandefrihet råkade jag ut för en chefredaktör på Stockholm City som trots mina protester bad om ursäkt för texten med min namnunderskrift. Då var jag, oerfaren skribent i Flemingsberg som aldrig satt sin fot på någon tidningsredaktion, så glad att jag hade den här bloggen för att skriva om vad som hade hänt.

I dag är jag i ett helt annat läge. City-erfarenheten får mig att tänka på människor som får felaktigheter spridda om sig i svenska medier, och som inte har möjlighet att bemöta dem. Ni som har varit med om det, hör gärna av er.

UPPDATERING: I Expressen skriver jag om Jonssons svårighet att hålla sig till sanningen. Som Ricky Gervais sagt: If you're gonna lie, lie well. 

-----

Läs förresten Sanna Raymans sågning av Jonssons DN-text här.

UPPDATERING 2: I dag, 2/9, skriver Stefan Jonsson att jag "ljuger" om hans lilla påhitt (Avpixlats "hyllning" av mig "i topp hela sommaren") i en Ps-notis på Dagens Nyheters kultursida. Ja, jösses.

Visst har man stött på haverister och visst finns knasbollar till akademiker, men de brukar inte få upprepa sina utfall i större tidningar. Björn Wiman, chef för Dagens Nyheters kultursida, känner till att Jonssons uppgifter inte stämmer (vi har haft mejlkonversation, jag har även förklarat pedagogiskt i Expressenkolumn). Och publicerar Jonssons påståenden om mig ändå. Igen.

OM Jonssons påhitt hade stämt hade jag förstås inte haft problem med att "erkänna" att Avpixlat skrivit uppskattande inlägg, det gjorde de när jag hade recenserat Ruben Östlunds film Play. Det finns troligen ännu brunare gäng som glatt noterat att jag är emot hur lagen hets mot folkgrupp är utformad i dag. Och?

Men det får finnas någon gräns för rena lögner på kultursidor, någon som drar i nödbromsen när en debattör går bananas.

Tänkte jag. Naivt.


Ps. Tack ni som hört av er om medier och journalister. Ds. 

Värdelös bloggare

Tiden går så snabbt, jag har en bebis i magen och skriver för Norran. Om nu någon bloggläsare undrat vart jag tagit vägen.

Almedalen 2013

Är på Gotland under Almedalsveckan, blir tioårsjubileum för min del. 2003 var Euroomröstningen i fokus, jag åkte ner med Luf:s Stockholmsdistrikt och det var lätt att få en överblick över Almedalsaktiviteterna. Tio år senare är jag rund om magen och minns många somrar med tv-intervjuer, seminarier som jag har deltagit i och modererat. Något år seglade jag till Visby från Stockholm med bokförlaget Hydra, på senare år har jag jobbat för Expressen och Newsmill.

Kan bara skaka på huvudet och le åt märkliga möten man bevittnat genom åren, en gång omringades jag av ett smått hotfullt gäng efter ett seminarium om narkotikapolitik, en annan gång var hemmafruar från Nationaldemokraterna inte så glada när jag bad om broschyrer.. addera oändligt många fester, nattbad och tacksamheten till nykterhetsrörelsen som alltid deltat ut vatten på morgonen. Man har aldrig haft tråkigt.

I år skriver jag framför allt för "min" tidning Norran och deltar på följande:

Måndag 08.30-09.30, Vem tar vem? - om regeringen efter 2014. Arrangörer: Novus och Reformklubben. Diskuterar i en panel med bland andra M-Schlingmann och MP-Wetterstrand.
Måndag 16.00-18.00 (uppdaterar info med exakt tid när jag vet), Studio Ett, P1, om Almedalen.
Måndag 18.00-21.00 Frizonsmingel, Mona Sahlin, jag och Expos Alex Bengtsson analyserar Jimmie Åkessons tal.
Torsdag 12-12.45, Är ett aktivt medborgarskap vägen in i det svenska samhället? Arrangör: Svenska ESF-rådet.

Möjligen blir det till att klämma in deltagande i SVT Debatt och lite annat. Men inte mer, det var några år sedan man fixade veckan med få (verkligen få) timmars sömn varje natt.

Intervjuad av danska Weekendavisen

Min danska är inget att hänga i julgran, men jag hoppas det blev bra. (Jag är delvis uppvuxen i Gottsunda/Uppsala, mest i Sollentuna om man ska vara petig:). Läs gärna, ni som följt Husbydiskussionen:

Forfatteren Viggo Cavling satte trumf på i Politiken: »Jeg ser en rød tråd mellem disse unge mænd og de sultestrejkende fanger på Guantánamo. De har ikke noget at tabe ved at kaste med sten og sultestrejke.«

Den fortælling er dybt fejlagtig og udtryk for en misforstået godhed, som skader integrationen. Det mener Sakine Madon, journalist og liberal debattør med kurdisk-tyrkisk baggrund. Hun har boet i Flemingsberg – en af de forstæder, der blev ramt af bilafbrændinger – og er opvokset i Gottsunda, som tidligere har lagt jord til optøjer. Og så har hun i Expressen erklæret, at både urostiftere og apologeter bør »skamme sig«.

»Der er debattører, som tidligere har sammenlignet optøjer med modstand mod tredjeverdensdiktaturer, og nogle som siger, at Sverige ikke er et rigtigt demokrati. Det er uansvarligt og smagløst og respektløst over for mennesker, som faktisk er blevet tortureret i diktaturstater. Jeg kan heller ikke se, hvordan det skal hjælpe de unge, når de får at vide, at hele verden er imod dem, at politiet er ude efter dem – det er simpelthen forkert,« siger Madon til Weekendavisen.

I hendes optik har store dele af svensk opinion set forstadsoptøjerne udelukkende som et spørgsmål om sociale skel.

»Men det er for simpelt, for vi har mange fattige områder, hvor den slags ikke sker.«

Selv om der er problemer med høj arbejdsløshed – over 30 procent af de 20-25-årige i Husby hverken arbejder eller studerer – køber hun ikke det dystopiske billede af forstæderne:

»Forudsætningerne for en god tilværelse er vældig store i Sverige. Sammenlignet med de fleste andre dele af verden er forstæderne det rene Paradis.«

Kulturløse svenskere

Sakine Madon mener, at der blandt journalister og politikere er berøringsangst for at tale om forældrenes ansvar, når det drejer sig om indvandrere:

»Jeg har arbejdet som fritidshjemsleder i Botkyrka kommune, som har været ramt af optøjerne. Og alle, som har arbejdet med kriminelle unge, ved, at der ofte er problemer i hjemmet. På skolerne ser man jo, at nogle forældre ikke dukker op til forældremøderne, men man ser ofte igennem fingre med det,« siger Madon. Hun drager en parallel til sagen om den svensk-kurdiske journalist Evin Rubar, der i en dokumentar viste, at skolesystemet ofte stiltiende accepterede indvandrerforældre, som brugte vold i opdragelsen.

»Mange har svært ved at rette kritik mod forældre med anden baggrund. Men det handler jo bare om, at vi må bekymre os for disse børn, præcis som for svenske børn – alt andet er racistisk. For mig handler Husby-sagen om mine slægtninge og venner, som bor i forstaden. Jeg tænker på, om deres bil bliver brændt, på de forretningsdrivende, på pizzeriaer, som bliver smadret – det bør være centralt. Men nogle svenske journalister og debattører, som ved meget lidt om områderne, vil hellere gøre det til et politisk spørgsmål. Venstresiden taler om klasse, højrefløjen om strengere straf. En stor del af den svenske debat er venstreorienteret, og fattigdomsteorien er udbredt. Men Marx-retorikken hjælper ikke de børn, som må leve under disse vilkår.«

Statsminister Fredrik Reinfeldt har været under beskydning, fordi han indledningsvis lod integrationsminister Erik Ullenhag håndtere sagen – underforstået: Der er tale om et integrationsspørgsmål, ikke et rent socialt anliggende.

»Men der er et integrationsproblem,« siger Madon. »Det spiller ind, at forældrene i mange tilfælde mangler interesse for det svenske samfund. Da jeg arbejdede med børn og unge i forstæderne, hørte jeg dem sige, at svenskerne ikke har nogen kultur. Jeg ved, at det stammer fra forældrene. Nu hjælper det heller ikke at bo i et område, hvor de få svenskere, man ser, er narkomaner eller på anden vis ramt af problemer.«

Sakine Madon understreger, at udviklingen kan modvirkes politisk. For eksempel ved at tilbagerulle den ydelse, som den borgerlige regering indførte til kvinder, der passer deres børn frem for at sende dem i børnehave, hvilket kan gøre det endnu sværere for de små at lære svensk. Samtidig har det frie skolevalg fra 90erne betydet, at ressourcestærke familier flytter poderne ud af forstæderne til andre skoler med mere opdeling til følge. Men svenskernes selvforståelse lægger også hindringer i vejen:

»Når nogle indvandrerforældre tror, at svenskere mangler kultur, hænger det sammen med, at de aldrig møder en svensker, som er stolt af sin kultur. Fredrik Reinfeldt fik for nylig meget kritik for at sige, at arbejdsløshed ikke er et stort problem for etniske svenskere midt i livet. Statistisk set har han ret, men folk reagerede på ’etniske svenskere’ – der er meget stor følsomhed.«

Sakine Madon øjner et paradoks i den svenske folkesjæl: Lige så overbevist man er om velfærdsstatens samfundsmæssige kvaliteter, lige så forlegen er mange over nationalkulturen.

»Alle er stolte over Folkhemmets politiske historie – vores europaparlamentarikere vil jo eksportere svenske love til resten af verden. Men når det kommer til den nationale kultur, er man meget utilpas. Den gængse forklaring er, at vi ikke deltog i Anden Verdenskrig og derfor ikke behøver at vise flag og være patriotiske. Når svenskerne ser Norges nationaldag med dragter og symboler, bliver de vrede og føler sig mere udviklede. Derfor er der også tendens til at gøre Sveriges nationaldag til et spørgsmål om multikultur med mellemøstlig dans og så videre, for at vise, hvor åbne vi er,« siger Madon.

– Men er den imødekommenhed ikke sympatisk?

»Jeg elsker Sverige for dets åbenhed. Men det er kontraproduktivt, hvis man ikke kan udvise stolthed. Samfundet ville være bedst tjent med, at svenskerne var præcis som alle andre. Man behøver ikke overdrive nationaldagen, men det ville være godt at afdramatisere. Det er også lettere at integrere sig i et samfund, hvis disse spørgsmål ikke er ekstremt ømtålige – det får mange til at se svenskerne som specielle.«

– Betyder forholdet til nationalkultur noget for lysten til at tale om integrationsproblemer?

»Ja, det har nok lidt at sige, om man er tryg ved sin kultur. Så er det lettere at fastholde, at børn skal behandles på samme måde, også når de hedder Aisha eller Muhammed, uden frygt for at blive kaldt racist. Jeg tænker jo ikke på den slags. Men mange journalistkollegaer har sagt: Hvor vover du at skrive om æresdrab? De holder sig tilbage, fordi de ikke vil styrke Sverigedemokraterne. Men hvis man bryder sig om folk i forstæderne, må man mene, at tyrkiske, palæstinensiske og svenske kvinder skal have lige rettigheder. Det er helt anderledes at kritisere æreskultur på dén baggrund, end når en svensk racist vil af med indvandrere. Antiracisterne må have bedre selvtillid. Det farligste, der kan ske, er, at de fremmedfjendske får monopol på denne diskussion.«

"Islams svenska ansikten"

Det här ser jag fram emot, vi ska diskutera islam och muslimer i Sverige och i svensk politik. Jag tvekade först när jag fick frågan, men visst kan man med muslimsk bakgrund delta i en sådan diskussion utan att för den sakens skull vara troende. Klockan 14 drar sändningen i gång!

Husby och förorterna

Skrev en text i Expressen, intervjuades i någon av BBC:s sändningar och ämnet togs även upp i en ganska underhållande (har jag hört) paneldiskussion i P1:s God morgon, världen!.

Uppdatering: Är även med i denna intervju.

Sakine Madon, an editorial writer who grew up in different suburbs and has worked at a youth center in one of the affected areas, echoes this view.

"Parents and schools have an important task in showing that the adult world is engaged in children's education and daily life," says Ms. Madon. But she also believes that many projects and policies aimed at enfranchising young people in Swedish suburbs have too often treated them as different from other Swedes.

As an example, Madon mentions "Blood Rhythms," a music project run by the municipality of Botkyrka, where much of the recent rioting took place.

"It was aimed at children with foreign backgrounds," explains Madon. "The idea was that they should familiarize themselves with their so-called blood rhythms. Sweden needs to quit this kind of exoticization of 'immigrants.' Treating everyone equally is a much better way to achieve integration."

Cirkus Arena

Tvekade till en början när redaktörer frågade om jag skulle replikera på Arenavänsterns diverse bottennapp. Men ett svar blev det: Medelklassvänstern - prinsessor på ärten. Ursprungskolumnen, som de reagerade på, är denna. Klassfrågan är viktig, och den engagerar. Tack alla som har hört av sig!

Jeff Hanneman & Slayer

Skrev för några dagar sedan, när nyheten om Hannemans död kom, en snutt för Expressen kultur. Hade kunnat lägga till att det var Hanneman som skrev ”South of heaven”, ”Raining blood” och ”Angel of death” och "Dead skin Mask". Den sistnämnda är en personlig favorit, och Raining blood är oslagbar om man lyssnar på dem live. Vilket jag hoppas man kan göra på Grönan 8 augusti, om inte den tragiska bortgången påverkar Europaturnén.

Det var en jävla tur att han levde.

Klassamhället

»Berätta gärna för mig om den stora fina världen. Berätta gärna om IT-satsningar och nya flygplansmodeller. Men berätta inte för mig om det svenska klassamhället. Jag har sett det. Jag har läst 270 högskolepoäng om det. Jag hatar det.«

- Caspian Rehbinder på Facebook, i diskussionen om innerstadsvänstern. 

Segerfeldt gör det igen?

Förra gången ville han skriva en bok om FN:s brister och mänskliga rättigheter. I stället för att söka om offentliga medel lät han pengarna strömma in från privatpersoner. Nu vill han skriva en bok om kulturpolitik och testar crowdfunding ännu en gång. Särskilt roligt med tanke på hans marknadsliberala hållning i kulturpolitiska frågor..

Jag ser fram emot att läsa boken.

Några ord om klass

Varje gång jag nämner pengar i en politisk text brukar det leda till intressanta reaktioner. Så även nu när jag skrev veckans Expressenspalt om att varken höger eller vänster förstår klass, och den som läser texten ser att jag nämner att vänsterns gräsrötter är undantaget. De ser något som väldigt många vänsterdebattörer, som lever medelklassliv och ser tillvaron utifrån den, inte gör. Ju finare tidskrift eller tidning tyckarna skriver för, desto tydligare blir luckorna.

Redaktör på tidningen ETC, Jonna Sima, som för övrigt - *trumvirvel * - bor på Södermalm, skrev i går att hon "ogillar starkt hur Sakine använder sin bakgrund för att landa i borg analyser". Malin Ullgren, DN Kultur-krönikör skrev först att man är "lite antiintellektuell" om man läser mig, men skrev även "sorry att jag tog i" (...och inte heller jag undviker tjuvnyp). 

Simas reaktion är egentligen den mest intressanta. Hon tror att jag landar i borgerliga analyser, eller försöker intala sig det. 

Ibland önskar jag att folk kunde se vad jag får för mejl och höra vad jag får för samtal. Skiljelinjen i de här frågorna går inte knivskarpt mellan liberaler eller vänster, eller borgerliga och vänster. Det har med perspektiv att göra. (För övrigt Sima, ser fram emot att du gnäller på att Åsa Linderborg "använder sin bakgrund" i Mig äger ingen).

Som jag skriver i texten: 

När jag på denna plats har skrivit om barnfattigdom har jag fått arga reaktioner från vänsterskribenter i större tidningar för att jag föreslår riktat stöd till barn via skolan och föreningslivet, snarare än höjda bidrag via föräldrarna.

Däremot brukar samhällsengagerade, bland annat vänsterpartister, från socialt utsatta förorter höra av sig och instämma. De vet helt enkelt att många föräldrar kämpar på i motvind, men också att det finns föräldrar som vänder sig till flaskan, cigaretterna, drogerna, spelandet. Eller föräldrar som inte vet hur mycket barnen behöver i svensk skola, som kostar pengar.

Chefredaktör för Arena, Mikael Feldbaum, (som för övrigt faktiskt inte bor på Södermalm, utan i Vasastan enligt Eniro...), skriver på Twitter: "Fattade inte @Sakine s kritik av Arena igår. Den som vill ha generell välfärd är inte 'äkta arbetarklass'?"

Nej då, arbetarklassen har olika åsikter och viljor. I mitt tidigare valdistrikt på Terapivägen i Flemingsberg brukade/brukar S få egen majoritet, och V brukade/brukar bli näststörsta parti. Personligen uppskattar jag många personer som har åsikter åt vänster, de finns i min familj och i min umgängeskrets. 

Så låt mig upprepa: Texten handlar om att medelklasstyckare är ovanligt dåliga på att företräda en klass de inte begriper. Det har att göra med vad man tar upp, vad man har för förförståelse och utifrån vilken vinkel man ser saker och ting. 

Jag hade aldrig vågat drömma om att leka språkrör för exempelvis Västerbotten, jag har bott här i några månader och lär mig ständigt nya saker. Man inser hur mycket det finns som man inte kan. Och kanske aldrig kommer att kunna. Samma sak gäller om jag skulle skriva slarvigt om medel- eller överklassens tillvaro. Det är väl respekt och ödmjukhet jag är ute efter.

Ni som tog åt av er av min text talar inte för arbetarklassen. Med er klassbakgrund/erfarenhet/kunskap och bostadsadress i Stockholms innerstad är ni fångar i er bubbla. Hoppas det klarnade nu.

Uppdatering: Det klarnade visst inte, för denna innerstadssocialist på Arena. Läs och roas. 

Berättarministeriet (länk följer)

Restips för utomjordingar

Godaste maten: Varmkorv med ketchup, senap och rostad lök. Hampus, 11 år.

Så ser invånarna ut: Alla på jorden ser olika ut, för att vissa är djur och de är håriga, men vi människor har armar med mera. Ebba, 12 år

Jordens snällaste invånare: Många personer som jag känner är väldigt snälla och de flesta bemöter aliens ganska snällt. Om de blir rädda så är det för att de aldrig har sett en alien. Victor, 12 år.

www.berattarministeriet.se

Agenda ikväll

Medverkar i samtal om S och turerna kring Omar Mustafa. Hoppas ni tittar!

Uppdatering: Här länk till inslaget.

Uppdrag granskning på SVT

Medverkar i diskussionen om näthat och idén om en nätombudsman/nya lagar. Inslaget här. Jag kommer in i programmet efter 30 minuter.

Janne Josefsson och fri debatt

Han har rätt. Så mycket felaktigheter och dynga som sprids om honom, på kultursidor och tramsprogram som "Tankesmedjan" på P3. Säger väldigt mycket om journalistkårens problem.

Dagens spalt

...i Expressen fick bli en betraktelse över likheterna mellan Flemingsberg och Västerbotten. Förort och landsbygd har mer gemensamt än man tror.

Om debattklimatet

Det här var en väldigt bra text.

Men det finns också en slags "konsensuselit" som skrämmer dem som vill yttra sig. Norrans politiska redaktör Sakine Madon, tillika fristående kolumnist i Expressen, skrev i en krönika häromdagen att flera av hennes journalistkollegor påpekat att hon är modig som vågar skriva om vissa ämnen. "Det skulle vi aldrig våga". Inte på grund av näthatet men på grund av att du stämplas som fiende och antifeminist om du har en avvikande åsikt.

Men du är inte antifeminist för att du inte håller med tongivande feminister eller kritiserar en feministisk organisation. Du är inte rasist för att du tycker det finns problem med invandringen och segregationen. Och du är inte antimuslimsk för att du vill motarbeta islams fundamentalistiska uttryck. Och även om jag är vit och inte har personliga erfarenheter av rasism så är jag inte rasist för att jag tycker att Stina Wirséns Lilla hjärtat är en häftig liten tjej - även om vissa hävdar att den bygger på en gammal rasistisk stereotyp.

God morgon,världens panel

...från i söndags. Diskussion om vinstförbud för skolor och Jasenko Selimovic omdebatterade text i DN Kultur.

Kom igen nu feminister

Bättre kan vi/ni.

Intoleransen slår vidare inte bara emot underklassen eller mot invandrarkvinnor - det perspektiv som Lidija Praizovic så föredömligt har tagit upp i sina texter. Fråga till exempel feministen Petra Östergren, hon som för några år sedan ifrågasatte sexköpslagen, varför hon drog sig undan. Ledtråd: En kvävande samtalston och osakliga påhopp.

Veckans Nyhetspanel

...på TV4, om läraryrkets låga status, Juholt, Löfven och ogooglebar.

Bästa feministtexten på evigheter

Måsteläsning!

"Jag är född i Serbien och uppvuxen i en serbisk kristen-ortodox underklassfamilj här i Sverige. Mitt raseri har alltid gått åt många håll: mot min familj, mot Sverige, mot Serbien, mot blattekillarna, mot feministtjejerna, mot snobbarna … Vita kränkta män är knappast mitt enda problem, även om de är ett stort sådant. Jag kommer aldrigatt censurera mig för att inte göra vissa av er obekväma och fördomsfulla. Jag kommer alltid att berätta min historia, mitt perspektiv, på mitt sätt. Invandrartjejer/icke-vita tjejer är i bästa fall dissidenter i förhållande till alla grupper, för överallt utövas ett förtryck mot oss, det kommer från så många olika håll, och det är därför det är så komplext." 

/.../

"Till exempel berömmer hon självgott den svenska feminismens generositet mot oss: 'Att feministerna skulle svika de systrar som invandrat från andra länder genom att ’blunda för det uppenbara’ är att förvränga fakta. I själva verket var det kvinnorörelsen med kvinnojouren i spetsen som var de första att uppmärksamma hedersrelaterat våld.' Varför frågar inte Sveland någon av oss kritiska invandrarsystrar vad vi anser att den svenska feminismen gjort och inte gjort för oss? Det är groteskt att sopa kritiken under mattan och berömma sig själv."

Jag har aldrig träffat Lidija Praizovic men hon ger hopp om svensk feminism. Trodde aldrig jag skulle säga det, men Sveland lyckades visst dra igång en bra feministisk debatt med sin bok.  

Heja Socialdemokraterna

...om integrationspolitiken slopas. Jag tror att de menar allvar.

I övrigt skriver jag en hel del i Norran som bekant, i veckan recenserade jag exempelvis Po Tidholms bok "Norrland".

Med i Expressens "årets kvinna"

Tack! Bild från gårdagens Norran.

Trevlig kvinnodag!

Är glad att jag tidigt kom i kontakt med en feminism som gick ut på att tolereras för den man är. Dagens ledare om feministdebatt på glid. Obs! Garanterat fri från hyllningar till Maria Sveland.

Uppdatering: Läs Altstadt i Flamman: "Sveland kräver rättning i ledet". Bästa texten jag läst på länge. 

Medelklassfeminister med champagneglas

Det här var väldigt intressant, mejlkonversationen mellan Devrim Mavi och Lidija Praizović i Bang. Inte nog med det bisarra i att jag, av alla skribenter i svensk jämställdhetsdebatt, tas upp som "antifeminist" av Sveland, finns i texten intressanta aspekter. Klass är en sådan. Jag känner igen mig i berättelserna om mödrarnas bakgrund, kampen genom livet med både flykt och hårt kroppsarbete. Lidija skriver:

"Därför var det så provocerande när en så tongivande feminist som Maria Sveland under sitt tal på den feministiska scenkonstsamlingen gällande feminism sa: Jag vill inte hålla på med det där (hon pekade med handen neråt), utan jag vill vara på champagnenivå (hon visade hur hon drack champagne). Jag vet inte exakt vad Maria Sveland menar med ”champagnenivå”, men det jag hör är en feminism som blir en angelägenhet för väldigt få."

Jag vet inte vilka människor, feminister, som attraheras av champagneprat, men för mig är det en helt annan värld. Samma värld där rut-avdrag är en stor fråga för "kvinnlig frigörelse". Som om städning av naturen måste falla på kvinnans lott. I många samtal med feminister märker jag att perspektiv är överordnat exakt ideologisk hemvist. Här blir det tydligt. 

Sedan skriver Lidija vidare till Devrim: 

"Hon höll med om att invandrarkvinnorna som Sveland hade citerat som exempel på antifeminism var antifeminister, och hon såg inte alls något problematiskt eller fel i att de blev uthängda på det sättet. De tre kvinnorna var Natalia Kazmierska, Nyamko Sabuni och Sakine Madon.
Lyssna, jag har ingen bra koll på vad dessa journalister och politiker säger och skriver, är inte så insatt i dagens politiska och journalistiska debatter, men för mig är det ett STORT PROBLEM att ENDA GÅNGEN under Svelands föreläsning som kvinnor med annan färg och utländska namn ÖVERHUVUDTAGET NÄMNS, så jämställs de med Pär Ström och Pelle Billing, av den helvita föreläsaren i det nästan helvita rummet, och de kontrasteras på så sätt mot de helvita svenska feministernas präktiga och korrekta feminism. Och ingen protesterar, rummet skrattar med och hånar de "pantade" citaten som kritiserar Maria Svelands egna böcker eller vita medelklasskvinnors frigörelseprojekt."   

Lidija, om du läser detta: Jag är liberal feminist, Sabuni kallar sig inte feminist och Kazmierska är mig veterligen på vänsterkanten. Inte ens vi tre går att bunta ihop, än mindre med Ström. Som du och Devrim konstaterar handlar det här om någonting helt annat än strävan efter feministisk diskussion eller bredd. Tack till er och Bang för att ni delade med er. Och tack för att du reagerar. 

Den våta filten

Väldigt tråkigt att Nima Dervish, min vapenbrorsa från Stockholm City-tiden, lämnar svensk debatt och Sverige. Debattklimatet är inte lätt någonstans för den som går sin egen väg. I Nimas fall har han, som den Iranfödde ateist han är, kritiserat islam och islamism. Inte ens en religiös muslimsk kvinnorättsaktivist som Bahareh Andersson, som har skrivit många texter på Newsmill och nyligen gått med i Folkpartiet, kommer undan groteska anklagelser när hon tar avstånd från såväl SD, islamism som kulturrelativism. Vad är det för samtal vi har om centrala frågor kring mångkultur och Sverige när personer som Dervish kvävs bort?

Man behöver inte vara särskilt kontroversiell för att väcka ont blod. Testa att kritisera journalistkåren till exempel. Det görs inte ostraffat, ska jag be att få tala om.

Nyligen blev jag brunstämplad av Aftonbladets allt mer desperata kulturchef (jobbigt att försvara oförsvarliga antisemitiska organtexter, projektion som det heter inom psykologin), det var tydligen "för mycket" att påpeka hennes grava sakfel om lagen hets mot folkgrupp. Och Maria Sveland skriver tydligen om mig och Belinda Olsson som "antifeminister" i sin nya bok om "Hatet".

Vad är det för idioti som alla tassar kring? Låtsas är rimlig? Petra Östergren, som inte ens är liberal feminist som jag, utan vänsterfeminist, gav för länge sedan upp efter alla påhopp. Likaså forskaren Susanne Dodillet, som även hon ifrågasatte sexköpslagens effekter.

Det offentliga samtalet mår milt uttryckt inte särskilt bra.

Jag kommer sakna Nima Dervish så här snart tio år sedan vi tog en fika och garvade åt våra tramstexter i gratistidningen Stockholm City. Hoppas du kommer tillbaka!

Rasismen mot killarna

Det blir mycket skrivande nu, både på Norran och lite här och var. I dag har jag en spalt ute i Expressen, hoppas ni läser!

Godmorgon, världen!

Deltog i panelen nu på morgonen. Om "Framtidspartiet" S, polisens jakt på uppelhållstillståndslösa och drottningens hantering av sin pappas nazistkopplingar.

Grundkurs i yttrandefrihet, ämnad Linderborg och Bjurwald

Dagens ledare på Norran.

Islamofobin

Dagens kolumn om rasister som inspireras av Avpixlat och SD. Läs gärna.

Udda ingång i invandringsfrågan

Men varför inte. Det blev lite personligt. Tack Sverige, för flyktingpolitiken. Och politiskt:

"Jag har själv aldrig sett en motsättning i att erkänna konflikter som uppstår – att inte hymla om hederskultur, arbetslöshet eller bostadsområden där polis och brandkår attackeras – och att samtidigt försvara invandring och öppenhet."

Publicistklubben om näthat

Nytt jobb tar alltid energi, räkna även in en flytt till Västerbotten med allt vad det innebär. Knallrött, politiskt, och jag pratar garanterat värst stockholmska i hela Skellefteå. Men snart är jag nog varm i kläderna (trots kylan).  

Ikväll deltar jag i Publicistklubbens debatt om näthat, på Kulturhuset i Stockholm. Tror att det är svårt att få plats, men debatten direktsänds. 

Kolumn i Norran

Om sms-lån och ansvar.

"När Janne Josefsson i SVT:s 'Uppdrag granskning' om barnfattigdom ställde frågan om en förälder inte borde prioritera barnets skolutflykt, framför att lägga pengarna på cigaretter, fick han upprörd kritik. Man ska ha förståelse för att människor inte gör genomtänkta och 'duktiga' val alla gånger. Det är lätt att hamna i en ond spiral, och skammen kring pengar är destruktiv. Men Josefssons fråga är relevant; den antyder att en vuxen gör egna val."

Proletärliberalism

Den här bloggposten gjorde mig väldigt glad. Inte bara för att innehållet är till min fördel, utan mest för förmågan att se bortom ideologiska skillnader. Värmde mycket, tack Fredrik Jansson på Folkbladet!

För övrigt är uttrycket "proletärliberalism" bland det finaste jag sammanblandats med, någonsin. 

Första texten i Norran

Ny stad, nytt jobb, ny text. Väldigt roligt att äntligen vara på plats. Ledaren handlar i dag om de höga tongångarna mot Centerpartiet och idéprogramgruppen. Svartmålningar och medvetna missförstånd skapar ingen rolig politisk debatt.

Publicistklubben nästa vecka

För andra gången i livet är jag inbjuden till en paneldiskussion på Publicistklubben. För intresserade som inte kan närvara finns nog alltid videoinspelning på hemsidan i efterhand.

Frågan om näthat rymmer så många sidofrågor, varför den blir intressant. Hur bör redaktioner göra med kommentarstrådar som spårar ur? Har Datainspektionen rätt i att lagstiftningen på nätet måste skärpas? Varför denna ilska mot skribenter och journalister i etablerade medier? Har vi ett för stort gap mellan journalisterna och näthatarna? Drabbas kvinnor mer? Är det män som hatar? Etc.

Några rader om näthat

Dagens spalt om att allt vi kallar hat varken kan eller bör förbjudas. Länk.

Schyman replikerar om heder

En sak jag gillar med med- och motdebattörer är att de uppskattar argument och debatt. Och tar sig tid att bemöta. Schyman tillhör den kategorin. Här bemöter hon det jag skrev i en nylig Expressenkolumn om hedersdebatten.

Diskussionen om hederskultur är gammal. Och alla vet vid det här laget vad den går ut på. De som ogillar hedersbegreppet och vill prata om våld mot kvinnor tror inte sällan att de värnar minoriteter. Att hedersdebatten riskerar spä på "dom" och "vi", som Schyman skriver. Men det är och har aldrig varit de som gör skillnad på vi och dem, som arbetar mot hedersvåld. De gör precis tvärtom: engagerar sig för kvinnoförtryck, som även drabbar "dom".

Jag fick efter krönikan mejl från Fi-aktiva som hoppas på förändring i denna fråga under Fi-kongressen i april. Önskar dem lycka till. Det är något som inte står rätt till när feminister som lyfter hedersfrågan rasiststämplas i ett feministiskt parti.

Förslavande altruism

Jag fick i väntrummet på en barnmorskemottagning (var där i helt annat ärende än graviditet) syn på en färgglad affisch, en sådan där som säkert finns på många mottagningar. Med tips och råd till gravida kvinnor. Där står det:

"Som gravid kan du med gott samvete sätta dig själv i första rummet. När du tar hand om dig själv tar du också hand om barnet i magen." 

Som kvinna är det med andra ord inte självklart att "med gott samvete" sätta sig själv i första rummet. Bara sådär, som människa. Okej, inget nytt i världshistorien, men jag kan inte låta bli att störa mig på denna utgångspunkt som gör gällande att kvinnor får tänka på sig själva först om det gynnar tredje part. Det är samma tankemodell som gör att "duktiga" kvinnor städar upp efter "kreativa män" på arbetsplatser, städar upp efter alla hemma, offrar sig för att hjälpa äldre föräldrar och så vidare. Och det är av samma anledning jag gång på gång hör kvinnliga företagare ursäkta sin verksamhet med att de ju har en etisk riktning, en miljöprofil eller på något annat sätt förbättrar världen.

Som om det inte vore gott nog att de driver eget. På område efter område märks könsrollen. Dessa överdrivna godhetskrav på kvinnor skapar och reproducerar ojämställdhet. 

Det är inte fel att hjälpa medmänniskor, tvärtom förstås. Men varför ska all världens bördor ska läggas på kvinnors axlar? För att kvinnor, av oklar anledning, har som livsuppgift att gå in i väggen för att alla andra ska ha det så bra?

En vänsterskribent invände igår på twitter att lösningen ju är att män bör bli mer altruistiska, och att liberalfeminismen ville göra kvinnor "till män". Det senare är bara fel, men om vi tittar på det första, att män bör bli altruister. Mansrollen får för min del gärna gå i den riktningen på flera områden. 

Alltså: hellre att även män städar hemma än att rut-städerskan gör jobbet. Men det jag har reagerat på ovan är något annat än harmlös altruism där man är solidarisk mot andra. Här syftas på den överdrivna altruismen, där det egna människovärdet offras till förmån för omgivningen.

Ett slags slaveri, som har stöd i vår kultur.

Om näthat i P1:s Nya vågen

Länk till diskussion mellan mig & Bengt Westerberg, Magnus Linton.

Från sol till januari-Sverige

Har kommit hem efter en resa i Karibien & Florida. Ni hann byta jämställdhetsminister, debattera barnfattigdom, och vem vet vad mer, på ynka två veckor.

På fredag flyttar jag äntligen över några möbler till Västerbotten, och kommer alltså bo både i Skellefteå och Stockholm framöver. Mina texter, förutom lördagsspalten i Expressen, kommer att hittas på Norran.  Ni är som alltid välkomna med tips, ris och ros.

C-karusellen

Det blev en ganska livad panel får man kanske ändå lov att säga. "Gubbigt" har några, av varandra oberoende, bekanta sagt att det blev. Döm själva.

Huvudämnet var förstås diskussionen kring Centerpartiet och det omdiskuterade förslaget till idéprogram. Mina åsikter i korthet: Allt är inte bra i förslaget och jag vänder mig emot exempelvis idén om slopad skolplikt. Att stormen skulle komma var givet. Men låt idéerna och diskussionen ha sin gång!

Ingen säger att vi ska öppna gränserna inom överskådlig tid. Ingen förespråkar tvångsgifte. Eller "extrem nyliberalism" som Greider säger, alternativt "tokliberalism" för att låna Aftonbladets ledarsidas smått haveristiska prefix.

Den aktuella debatten om Centerpartiets framtid säger faktiskt mer om svensk ideologidebatt än om Centerpartiet.

Maria Wetterstrand skriver bra.

Rut-samhället + kultureliten = sant

Aftonbladet Kultur ordnar fest.

"I ett mejl som skickats till Aftonbladets medarbetare skriver kulturchefen Åsa Linderborg: 'Nu har du en chans att få vara med! Vi behöver nämligen hjälp: plocka tallrikar, blanda grogg, korka upp vin, konversera branschfolk, kasta sopor', skriver hon i mejlet. Någon lön blir det inte tal om. 'Har du lust att hjälpa till? Vi bjuder på mat, dryck och legender att berätta vidare.'"

Så generöst. Naturligtvis ser kulturchefen inget fel i "erbjudandet", utan frågar i stället reportern på Dagens Media om han är dum i huvudet. Jag vet att det är öppet mål att klanka ner på verklighetsfrånvända kulturskribenter. Men det här illustrerar väl kultur-Sveriges problem. Att klaga på rut och överklassens skeva människosyn är mest tomt prat.

I det här fallet bara tomt prat.

Och är det några samhällsgrupper som verkligen behöver städa mer är det just män, kulturskribenter och möjligen tonåringar. Vad sägs om att ta och be era festdeltagare att för omväxlings skull städa upp sin egen skit?

Uppdatering: Nej strunta i det jag skrev i all hast här ovan. Läs Magnus Betnér i stället.

Sakine-bröd!

Via Facebook upptäcker jag att Vickys fik på Södermalm i Stockholm denna vecka har SAKINE-bröd. Väldigt hedrande och roligt. Tack :)

Dagens kolumn

Länk! Om arbetsmoral vs. carpe diem.

Unga kvinnor, viljelösa mähän?

Åtminstone om man ska tro en del av rapporteringen. I DN läser jag "Kerstin Redig, vd på Alna, som arbetar mot skadligt bruk i arbetslivet, säger att unga tjejer ofta känner sig tvingade att dricka alkohol vid arbetsrelaterade fester, till exempel after works och julfester."

Själv undrar jag vad det är som får Redig att anta att "unga kvinnor" inte vill dricka alkohol, till skillnad från män. Vilka unga kvinnor som går på aw säger att de känner sig "tvingade" att supa? Jag undrar verkligen, för jag har inte träffat en enda. 

Missförstå mig rätt: alkoholkulturen är verkligen pest ibland, jag får snabbt frågan om jag är gravid så fort jag tackar nej till dricka. Men detta antagande att unga kvinnor är präktiga änglar är bara fördomsfullt och stärker föreställningar vi borde ha lämnat för länge sedan. 

Gott nytt 2013

I februari tillträder jag som politisk redaktör på Norran, och jag fortsätter som fristående kolumnist i Expressen varannan lördag. Jag fick en lamineringsmaskin i julklapp för att laminera mina gamla kolumner i Stockholm City. Det har minst sagt hänt en del under de snart nio åren jag skrivit regelbundet i tryckt press. Jag använder inte ord som "subba" (inte i texter åtminstone), och både regeringar och frågor har skiftat. Samtidigt finns mycket kvar; tankarna om yttrandefrihet och kränkthet, liberal feminism eller varför inte kritiken mot organiserade unga vuxna som kräver ökade resurser trots att de befinner sig fjärran samhällets hjälpbehövande.

Tack alla som läst mig hittills! Jag vill även tacka för alla jag varit i kontakt med som debattredaktör på Expressen och senare som redaktör och redaktionschef på Newsmill. Den som vill komma i kontakt med Newsmills redaktion kan mejla redaktionen@newsmill.se. Jag nås inte längre på mitt gamla jobbnummer, men läser mejl för den som vill komma i kontakt: saki.madon@gmail.com.

Tveka aldrig att kasta ris eller ros, ge mig förslag och synpunkter framöver. Hoppas ni får ett fint 2013! 

Bråken i Göteborg

Fick bli temat för dagens Expresenkolumn.

Ps. Här kommer länk till gårdagens Nyhetspanel på TV4. Prat om folkhälsoregistrering och Göteborgstjafsen. Ds.

Rasism och rasistiska antirasister?

Adam Cwejman, tidigare ordförande för Liberala ungdomsförbundet och numera på tankesmedjan Timbro, kom för någon vecka sedan ut med boken "Välviljans rasism" (Timbro). Först: Det är mycket välkommet att ämnet får uppmärksamhet. Och det är bra att kritiken vässas, mot det Adam kallar ”välviljans rasism”, och det jag tidigare har kallat ”idenititetspolitik”, där det offentliga klämmer in oss i etniska och religiösa termer och kollektiv.

Jag försvarar pluralism och mångkultur, men tycker att politiker ska strunta fullständigt i min hud- och hårfärg, min etniska bakgrund eller min religiösa bakgrund. Samma kritik finns vänsterut, oväntat tydligt i Vänsterpartiets principprogram (om inget ändrats sedan våren 2010, då jag skrev rapporten ”Sluta särbehandla!”, Ohlininstitutet). Utomlands har Kenan Malik formulerat den bästa kritiken mot den kollektivistiska tankemodellen. Enkelt uttryckt behöver jag ett arbete om jag är arbetslös, inte ett integrationsprojekt. Och i samma stund som Reinfeldt eller Ullenhag tror att de når mig genom att ha möte med ”muslimska representanter i Sverige” är de ute och cyklar.

Cwejman är teoretiskt lagd och analyserar bland annat det kollektivistiska sättet att se på personer med utländsk bakgrund. Och det stämmer att debattörer, som Elin Grelsson, Devrim Mavi, och Ehsan Fadakar på Nyheter24, uttrycker sig i termer av etnicitet (Grelsson har även försökt sig på hudfärgsanalys, men måttlig framgång) eller "utländska namn" (Fadakar). Jag kan förstå förenklandet som Mavi och Fadakar ägnat sig åt men det riskerar att landa fel. Erfarenheter kan höra ihop med hudfärg, men det behöver inte göra det.

Jag ska inte skriva i Expressen eller senare för tidningen Norran för att jag råkar vara invandrare, utan för att det finns folk som läser mig och tycker att jag är en hyfsad ledarskribent. Och möjligen för att jag kan bidra med kunskap och erfarenheter - exempelvis efter att ha bott i Gottsunda, Flemingsberg - som många journalister saknar. Ser ni skillnaden? Att jag tvingades fly med familj och ser ut som jag gör har naturligtvis betydelse, men de personliga erfarenheterna har alltid större betydelse än hår- och hudnyans.

Det finns de som skämtsamt skojar om ”vita kränkta män”, men det finns också de som på allvar tycker att vita män inte ska uttala sig i debatter om exempelvis kvotering. Jag håller inte med om det. Även mot Expo-medarbetare kommer bisarra anklagelser om "fel" hudfärg, och det av människor som påstår sig vara antirasister. Det är väldigt enkelt att se sunkig rasism när SD-politiker säger blatte och babbe lover. Vi är däremot inte lika bra på att se rasismen i uttryck som ”husneger”, ”Onkel Tom”, ”svennehora” etcetera. Eller rasismen som drabbar en minoritetsgrupp, utförd av en annan minoritetsgrupp. 

Sammanfattningsvis: Svenska antirasister som envist delar upp oss i svarta och vita, invandrare och svenskar, skjuter sig i foten om de fastnar där. Att vara antirasist är inte synonymt med att förespråka särbehandling utifrån yttre egenskaper vi råkar ha fötts med. Tvärtom, som jag ser det. Och lika lite som konstnären Makode Linde kan tala för alla svarta barn, kan författaren Johannes Anyuru göra det. Cwejmans boktitel "Välviljans rasism" bäddar för konflikt, men kollektivismen och fixeringen vid hudfärg är ingen höger- vänsterfråga. Det är bara rena dumheterna.

Ideologitestad & klar

Kul test.

Fortsätter som Expressen-kolumnist

Från och med den första februari är jag politisk redaktör på tidningen Norran. Jag kommer även att fortsätta skrivandet, varannan lördag, för Expressens ledarsida. Så glöm allt jag sagt tidigare! Hälsar en mycket glad Sakine.

Dagens kolumn om hjärtefrågan Lagen hets mot folkgrupp

Rubriken var först "Hetslagen måste bli smalare och vassare", men eftersom jag vill slopa Lagen hets mot folkgrupp (men komplettera övriga lagstiftning om hot och uppvigling) bad jag tidningen att ändra. Här är texten.

Kul nyhetspanel

Leo Lagercrantz verkade missnöjd med att jag inte blir chefredaktör på Norran, och Göran Greider bråkade med mig om tysk kärnkraft. Vi hann även med SD och Israel-Palestina. Inslaget finns att se här.

Blir politisk redaktör på Norran

Länk till Dagens Media. Även Medievärlden nämner det, och Resumé med Newsmill-vinkel. Det är känns så roligt och spännande. Jag kommer sakna Expressens ledarsida (tack för alla år och allt ni lärt mig!) och naturligtvis även älskade Newsmill. Gänget på Norran är väldigt bra, jag ser fram emot att lära mig mycket om en region jag inte kan mycket om. Och att få skriva ledare på heltid, när inrikespolitiken går in i en het period, är få politiska nördar förunnat. Anette Novak tog, när hon var chefredaktör på Norran, kontakt med mig för snart tre år sedan. Novak var tidigare redaktionschef på Stockholm City, där jag började skriva som osnuten ung tjej från miljonprogrammet. Det värmer att ha fått den här och tidigare chanser i en bransch som denna. Gissa om jag blev glad när nuvarande tidningsledning på Norran hörde av sig. Tack också till alla er som läser, följer och hör av er med ris och ros. Ni är bäst!

Vimsigt på Aftonbladet Kultur

Var annars. Nästan för dumt för att kommentera men jag gillar att dokumentera det mesta på bloggen. Jag skrev nyligen en spalt där jag riktar kritik mot konstnärslöner och Stig Larsson som grät ut i Situation Stockholm (länk till texten). Då ser denna kulturskribent, och troligtvis en drös andra, nyliberala spöken. Och samtidigt som hon skriver om "dagens nyliberala kulturpolitik" verkar hon ogilla att jag och Fredrik Segerfeldt har invändningar mot, just det, dagens kulturpolitik. Dessutom rörs olika frågor fult ihop till en sörja. Min kritik mot konstnärslönesystemet är principiell. Jag är emot elitistiska statsbidrag, och det är även betydande delar av vänstern. Likaså den vänstertradition jag växte upp i. Kan någon viska det till kulturskribenter som tror att allt bortom deras kompisgäng är nyliberalism (ett ord de för övrigt aldrig har haft någon vidare koll på)? Så här stod det i ett, föga unikt, mejl när jag skrev texten som Aftonbladets kulturskribent reagerar på: "Jag tillhör 'kulturvänstern' men sitter aldrig på middagar och talar så onyanserat om Moderaterna, och vill heller inte förknippas med vare sig Stig Larsson eller den sortens 'kulturvänster', och det är helt uppriktigt menat, och uppskattar som sagt din markering oändligt mycket, även om jag faktiskt med handen på hjärtat, tycker att den borde kommit från - vänstern."

Lågutbildade väntar dubbelt så länge på vård

Här kommer dagens spalt.

Nyhetspanel om SD, klimat och Swedish house mafia

Inslag hittas här.

Robert Aschberg på Radio 1

Kunde jag förstås inte tacka nej till, trots att jag inte visste vad jag skulle "förhöras om". Det blev en diskussion om rökning, sexköpslag, kommentarer, journalistkåren och annat smått och gott. En lyssnare ringde in och sa att invandrare grillar i hissen. Den var ny för mig. Här är klippet.

Lördagskolumnen om konstnärslöner

Stig Larsson, cool och trevlig person i övrigt, grät ut Situation Stockholm. Då blev det en kolumn.

SVT Debatt

Deltog igår kväll. Om drev och påhopp på enskilda, i inlägget nedan om den text jag och en journalistkollega skrev på samma tema i Expressen Kultur. Här kommer inslaget! Första debatten.

Varning för troll

En text som vilat på en redaktion ganska länge är finally publicerad.

Försäkringskassans reklam för bidrag

Bild från en bekants Facebooksida, han tog en skärmdump från Aftonbladet.se. Har fått tillåtelse att sprida den. Hanif Bali, moderat riksdagsledamot, kritiserar myndigheten. Vad tycker ni?

Hemskolning och föräldrars makt över barn

Det var länge sedan jag fick så många reaktioner som på gårdagens spalt. Frågan engagerar verkligen, och flera principer krockar emot varandra. Barn-förälder, familj-stat. Andra som bloggat är Jens Fagerlund och Ann-Mari.

Journalister, höger vänster...eller bara medelklass?

Kolumnen om en gammal käpphäst. (Jag undviker "vit", "svart" om folk, men rubriken sätts som bekant ej av skribent).

Missa inte

Debatten i Kulturhuset ikväll. Uppdatering: Finns att se Publicistklubbens hemsida. I panelen: Lars Vilks, konstnär Marianne Lindberg de Geer, konstnär Per Wirtén, författare och frilansskribent Sakine Madon, krönikör i Expressen Åsa Linderborg, kulturchef på Aftonbladet

Dagens Expressenkolumn

Fick svårt att få plats med allt jag ville få sagt i rasismdebatten. Men här är kolumnen om rasism & en förvirrad antirasism, i vilket fall.

Nyhetsmorgon om inrikespolitikk [sic]

Klippet finns att se här.

Polisen är inte alltid skyldig

Skriver om attackerna mot poliser i dagens kolumn. OBS: En Studio Ett-anställd svarade i går på en tweet där jag ville att de skulle ta upp frågan. Minns dock inte hennes namn.

Vill ha av andra-mentaliteten i offentliga kultur-Sverige

...handlar dagens Expressenkolumn om. Uppdatering: Kloka Fridah Jönsson ger lite perspektiv: Hur tänker folk? Vuxna människor sitter och skriver eller gör annat konstnärligt och tycker att STATEN ska betala det. Varför är det så svårt att jobba deltid på ett vanligt jobb och sedan SKAPA på den tid som finns över? Det gör ju pöbeln, alltså ALLA som inte jobbar med kultur.

Munkhammar och Schultz

Nyligen gick riksdagsledamoten Johnny Munkhammar bort i cancer. En glad och alltid så trevlig person, omtyckt av såväl liberaler som andra. Och i dag fick jag det overkliga beskedet att en kollega gått bort i en cykelolycka. Det sista jag hann säga efter ett möte i förra veckan var "galningar!" som en skämtsam kommentar till att han skulle till Frankrike och delta i en cykeltävling. Tänker på bådas familjer och barn. På deras vänner och alla som fick förmånen att jobba med dem. Och allt annat blir så futtigt i sammanhanget. Beklagar den bottenlösa sorgen, ni som kände dem.

Nakenfobi

Dagens spalt om ett något annorlunda ämne: Vår rädsla för nakna kvinnor. Uppdatering: Peter Santesson bloggar: "Sakine Madon diskuterar i Expressen ”vår rädsla för nakna kvinnor”, apropå att Facebook raderat en bild på en av Sakines kompisar som nakenbadar." Svar: Inte alls enbart apropå den händelsen (läs mina exempel, och det finns fler kan jag lova), poängen med texten är att nakenfobin ökar i vår kultur samt att kvinnokroppen provocerar mest. Samt att en hel del feminister nonchalerar betydelsen av att vi rullar decennier bakåt i den här frågan. Peter igen: "Facebook är ett privat företag som helt enkelt försöker tillfredsställa sina annonsörer. Ändå uppfattas detta uppenbarligen som en politisk fråga – något som gäller samhället i vidare mening." Nej. Jag har inte diskuterat vad Facebook får göra eller inte får göra. Jag föreslår, i all ödmjukhet, att Santesson läser om min text. Däremot håller jag med honom om att det inte går ihop att förespråka mer nakenhet, och samtidigt inte se könsseparerade badtider som problem. Uppdatering 2: Åh, vilket ljuvligt bra inlägg av Johnny Olsson. "Asballa tuttar". Även sexliberale Niklas Dougherty bidrar med ett inlägg, och "Morsan Noni" tar upp det absurda i att småbarn kläs i sexiga badkläder i stället för att vara nakna (för ett inte vara sexobjekt, eh).

Yttrandefrihetsnördar, se hit.

Yttrandefrihetskommittén presenterar sitt förslag 23 augusti. Jag har intervjuat dess ordförande, Göran Lambertz, om varför han vill att får en ny grundlag, om konflikten i kommittén och om kritiken han fick under stormen kring Muhammed-karikatyrerna.

Prideparad

Jag går även i år med Kurdiska hbtq-vänner. Och har en spalt i dagens Expressen om Prides intoleranta svans. Att påstå sig vara hbtq-vän ger inte grönt ljus till att bete sig som en idiot. Hälsa/vinka om ni ser mig! Detta brukar vara årets roligaste dag i Stockholm.

Kanske dags att uppdatera bloggbild snart..

Hatar kvotering

...dagens lördagsspalt i Expressen.

No comment

Almedalen!

Då är jag på plats, för nionde gången. Jag har varit här med Liberala ungdomsförbundet (yes, när jag var ung och visionär), som PR-konsult, som frilansare, som ledarskribent, debattredaktör - och säkert ytterligare något. I år modererar jag tre seminarier, och deltar i ett. Samt sköter Newsmill, så klart. I eftermiddag deltar jag i ett seminarium om integration som ESF-rådet ordnar. Eftersom jag gav besked om deltagande sent är mitt namn inte med i inbjudan, men jag lovar vara på plats;) I morgon tisdag modererar jag ett lunchseminarium för Viktväktarna. På eftermiddagen leder jag ytterligare ett riktigt spännande seminarium om geotjänster, platstjänser som börjar bli så populärt på facebook och i övrigt. Lantmäteriet är arrangör. Ni som är intresserade av hyresfrågan får bara inte missa frukostseminariet som Fastighetsägarna och Sveriges byggindustrier ordnar, på onsdag morgon. Det ska bli riktigt roligt att få moderera ett seminarium där åsikterna skiljer sig åt. Och på onsdag kl 16.00 syns jag i rutan på TV4 News. Nu gäller det bara att även solen närvarar veckan ut. Uppdatering: Veckans lördagskolumn summerar Almedalsveckan!

Destruktivt spelmonopol

Skriver i dag om spelmonopolet, apropå Svenska spels aktuella reklam och annan bristande moral. Uppdatering: Nu har Svenska spel replikerat. Läs deras text här. Jag tackade nej till att svara, inte särskilt snällt att sparka på den som kastat sig mot marken. En godbit ur deras replik: "Möjligen för att hennes kolumn egentligen handlar om att förmedla den egna ideologiska övertygelsen – att staten inte ska arrangera spel. Den sortens övertygelse som bara personer utanför sidlinjen kan ha. Som det inte går att föra en debatt med."

Varför pratar vi inte om Abbas och Mustafa?

Skrev en snutt i Expressen Kultur om den talande tystnaden när invandrarkillar hedersmördas.

Liberalism, generaliseringar och invandring

Läsvärt av Johan Norberg och Dilsa Demirbag Sten. Det finns en tydlig konflikt i det ickesocialistiska lägret. Nyfikna frågade vad jag menade med att det liberala sfären har glidit i frågan om fri rörlighet, i Betnér Direkt om invandring och integration. DN-artikeln ger en hint. Och tidigare har jag skrivit bland annat "Islamofobi är inte liberalism" och "Liberaler sviker yttrandefriheten". Exempelvis: "Så här citerades han [Reepalu] i Sydsvenskan: "Jag skulle önska att judiska församlingen tog avstånd från Israels kränkningar av civilbefolkningen i Gaza. I stället väljer man att hålla en demonstration på Stortorget, som kan sända fel signaler. Samtidigt skulle jag önska att företrädare för muslimer i Malmö klart och tydligt säger att judarna i Malmö inte ska blandas in i Israel-Palestina-konflikten." (27/1 2010). För detta fick han rättvis kritik; judar har naturligtvis ingen kollektiv skyldighet att förhålla sig till vad den israeliska staten gör. Neuding påpekade att Reepalu var inne på en farlig väg. Men efter det nyliga terrordådet i centrala Stockholm skrev samma Neuding på Twitter att "avståndstaganden från muslimer" kan "GÖRA SKILLNAD". Hur var det nu, ska man önska avståndstaganden från oskyldiga människor för att de delar någon form av grupptillhörighet med förövare? Var det inte precis vad Reepalu gjorde?"