...till maraton kommer att banga. Nicklas Lagerlöf, en som slog vad med mig om vem av oss som skulle komma i mål först, är en av dem (latmask!). Läste i Dagens Industri att de som hoppar av mestadels är män, för att kvinnor har en "mer realistisk syn på vad de klarar av". Män kommer på "veckan innan att de inte är i form".
Nåja. Jag vet inte riktigt hur det blir på lördag. Fick magont i dag och i går. Har sprungit ca 3 mil 2 ggr, 2,5 en gång och 1,5, 1 och 0,6 kanske 2-3 ggr i veckan då och då. Ibland oftare, ibland mindre ofta.
Kändes bra till för några dagar sedan. Alla leder okej, inga benhinneinflamationer eller knäskador. Men så kommer det alltså nu. Några dagar innan. Typiskt. Vad spelar det för roll hur "realistisk syn på vad man klarar av" som man har, när man ändå drabbas av magont just nu..? Hate it.
Nåja. Kvällen (lördag) ska i alla fall bli trevlig. Dels måste jag ta igen en missad hemmafest från i onsdags, och dels ska jag tjäbbla en stund med en ekonomistuderande också. Om jag nu överlever dagen.
Starten är kl 14.00.
14 kommentarer:
När är det? Är det nästa helg?
Ska nog försöka springa nästa år igen (sprang 2004)..
Nu på lördag! :-)
Kul att du gärna utsätter dig för det ännu en gång.
Hade du sprungit över 4 milj innan du sprang?
"milj"...hmm, jag tänker nog för mycket på pengar. Mil skulle det förstås stå.
Hade sprungit 35km som längst.
Kan säga att det är efter 30km som smärtan sätter in. 35km eller 42km spelar mindre roll, det är ca 3 mil som är gränsen, eftersom kroppens salt och energidepåer är helt slut i det skedet och man måste gå på ren vilja och kroppens lagrade vävnader (om du vill bränna fet: spring över 3 mil! Man kan formligen känna fettvävnad på kroppen brännas av).
Jag fick dock kramp vid 3 mil, gick in i väggen något och gick i 5km, startade rätt långt bak, så första 1,5 timmen hade gått åt helt till att korsa mellan folk, och det tog på energin. Sen var banan rätt mycket hårdare än den runda jag hade tränat på.
..det festliga kanske jag ska nämna är att jag var i avsevärt bättre fysisk form ca 1,5 månad EFTER maratonet:
Fortsatte att träna, så jag i juli i princip sprang 24km varje kväll utan att så mycket som bli andfådd...
Jag bangar också. Men absolut inte av vekhet! Har haft skadad fot i flera måndader, och jag hatar det.
Jag bangar också. Men absolut inte av vekhet! Har haft skadad fot i flera måndader, och jag hatar det.
Av vekhet med andra ord. :D
Lycka till! Något år skall jag springa maran också.
Johannes, nej vad synd! Du får ta igen det nästa år :)
Johan, thanks...ja det borde alla göra någon gång.
Wille och Patrik, okej. 30 mil. Jag är uthållig och generellt sett bättre ju längre sträcka det är. Tror inte att den sista milen ska bli så svår. Det jag har varit rädd för är leder och knän. Att springa sliter ju mer än att cykla, tex. Sprang 1 mil i onsdags och 3 mil i går, men det var inte skönt. Har ni tips på vad man bör äta eller inte äta?
Jag är rädd att jag reagerat på nötter eller något. Eller ätit precis innan jag springer. Det värsta är att det inte släpper (jag hade ont i mer än 3 h, helt sjukt) och gör så ont att man saktar ner rejält och belastar benen/underkroppen.
Varför ägna en lördag åt ansträngning? Jag tänker dricka öl istället, man måste ju ligga i träning inför fotbolls-vm :o)
Visas spektaklet på tv?
Rl, den frågan har jag fått nu av samtliga nära och kära (nåja, utom en familjemedlem som själv srungit)...och ja, det är en befogad fråga.
Jag börjar undra själv. För att ha gjort det, är nog det bästa jag kommer på. Så slog jag ju vad förstås, men tönten drar sig ju ur nu i sista sekund. Han är skyldig mig dricka, och en annan mes som blandade sig i vadslagningen är skyldig mig en tårta.
Som sagt, lördag kväll tar jag gärna emot alla mina priser.
Ät pasta i mängder! Ät ca 3 timmar innan du ska springa också. Pasta har mycket kolhydrater, och det kommer du att behöva.
Vidare ska du inte springa långt alls sista veckan innan. Imorgon bör du t ex bara springa 1-2km, endast för att hålla igång benen.
Arrrgh, själv fick jag en hostattack i morse så jag höll på att spy och har snutit fem hushållspapper fulla med slem. Ungarnas förkylningar känns av rätt rejält.
Problemet är bara hur man ska skilja verkliga symptom från min vanliga förloppshypokondri. Och från insikten om min otillräckliga förträning.
Nåja, hoppas vi ses imorgon i vimlet.
Det där med pasta har jag slutat tro på, kanske är det det jag reagerat på...(har ätit massor av pasta i veckan). Uuuh...idag ska jag bara sega och sova, pallar inte ens en meter.
anonymous, jaa! Heja om så sker. Krya på dej.
Skicka en kommentar