En rapport om de politiska ungdomsförbunden som "radikala alibin".
Jag gillade särskilt några ord i första stycket, angående ungdomsförbunden inför valet: Man hycklar. Man ljuger. Och man luras.
Bara en liten anmärkning: Luf varken är eller vill göra gällande att det är ett "socialliberalt" ungdomsförbund, det är ett liberalt ungdomsförbund.
Hur som.
Bortsett från att svensk partipolitik är skit & allt sånt, så är det däremot inte en helt enkelt fråga om särorganisering pga ålder. Först är man ung och idealist, sen tar realismen succesivt över. För mycket dogmatism och ideologi skulle kunna försvåra ett styre. Samtidigt kan man fråga sig om det verkligen skulle vara så dåligt.
Säkert är i alla fall att det svenska politiska systemet är löjligt idéfattigt i dag. Huruvida ungdomsförbunden skulle påverka moderpartierna mer genom en modell som Grön ungdom och Mp är svårt att veta. Kanske skulle det innebära att de små öarna av politiskt ideologiskt engagemang helt skulle tyna bort. Kanske precis tvärtom.
Förhoppningsvis används ungdomsförbunden för mer än att locka till sig landets alla förstagångsväljare vid valår. Jag är inte hoppfull.
7 kommentarer:
Pragmatism är kraftigt överskattat och ideologisk dogmatism väldigt svartmålat i Sverige.
Det är just pragmatism som leder till den kohandel som ständigt minskar människors frihet, både ekonomiskt och socialt:
"Om du röstar för min lag, så röstar jag på din lag" säger pragmatikern till den andra pragmatikern. Vips! Plötsligt så har mängder med nya lagar stiftats, inte för att t ex den pragmatiska liberalen nödvändigtvis gillat lagen, eller trott hans väljare vill ha den, utan allt i kohandelns namn för att få igenom just sitt förslag.
"Röstar du för mitt projekt så röstar jag på ditt projekt". Vips så har en massa nya statliga utgifter skapats av bara farten.
Det är just av denna anledning man kan se att ett konservativt pro "small government" lett USA har sett en massiv ökning av statliga utgifter: konservativa pragmatiker kohandlar för att få igenom just sina projekt, för att förverkliga sina drömmar.
Både pragmatiker och dogmatiker behövs, men vardagspolitiken behöver framförallt fler dogmatiker, inte färre.
Wille, helt överens. Folk är dessvärre vana & hjärntvättade med att det ska vara som det är. "Köp min röst! Högst bjudande!"
Grön ungdoms rapport har redan fått igång den interna debatten inom Luf. Riktigt kul (det får man tacka för). Däremot ingen som delar mina tankar eller kommer med lite självkritik, än.
Däremot ingen som delar mina tankar eller kommer med lite självkritik, än.
Partipolitiken (kontra verkliga personval med enmansvalkretsar) medför en politruckifiering av politiken:
enda sättet att kunna bli något inom politiken är att gå den långa vägen: ungdomsförbund, parti osv osv. Och det innebär... kohandel.
De med politiska ambitioner vill nog inte kännas vid kritik om avideologisering, eftersom de vet att det är enda sättet att uppnå deras ambitioner.
Med verkliga enmansvalkretsar utan partipolitiska krav (dvs ett parti skulle bara behöva vinna en valkrets med en person), så skulle det nog dyka upp fler uppstickare inom politiken som blev valda på sin personliga integritet och verkliga förankring i sitt lokalområde.
I dagsläget är det kört om en person inte varit med i sitt ungdomsförbund sedan 20 eller är kändis eller rik.
Enda vägen in i riksdagen är SSU/CUF/LUF/MUF/KDU/whatever (framförallt SSU) och avideologiserad kohandel på hög nivå.
Ja, och lägg därtill att de flesta inför val blir hur fjäskiga som helst mot folket - som i sin tur köper fjäsk. Så har man en ond cirkel. Huruvida politiken eller folket ändrar sig först är svårt att veta, förmodligen måste trycket komma underifrån. Lite som när junilistan dök upp (även om folk i det fallet röstade mot, snarare än för något).
Wille,
Det är väl ändå en något romantiserad bild av enmansvalkretsar. I verkligheten delas ju 'säkra' kretsar ut till partiveteraner medan de hopplösa ges till juniorer för att man ska kunna se deras förmåga att förbättra siffrorna innan de får avancera.
"Grön ungdoms rapport har redan fått igång den interna debatten inom Luf. Riktigt kul (det får man tacka för). Däremot ingen som delar mina tankar eller kommer med lite självkritik, än."
Vad säger man då? *nyfiken*
Tomas, nu har det faktiskt tillkommit inlägg som instämmer i det jag skrev. Det jag skrev var:
"Jag tycker att den var intressant & ganska okej.
Frågaställningen är befogad: hur mycket påverkar ungdomsförbunden, egentligen?
Svar: Inte ett skvatt. Okej, några punkter tas upp på landsmötet. Sen då?
/S"
Som svar på inlägg där det om rapporten stod
"Ganska taffligt skriven och taskigt underbyggd, men kanske läsvärd."
Och så kom det till en massa "Luf har ju som ungdomsförbund fått igenom mest, om man ser till hur mycket vi historiskt sett har fått igenom både partiet och i svensk politik.."
Tja. Det är alltid bra - men det intressanta är här och nu. & Nu påverkas ungdomsförbunden mer av omgivningen, än tvärtom. Tror jag.
Skicka en kommentar