Stockholm Maraton

Jag var ju tvungen att bryta förra årets maraton. Tränade långdistans mer än någonsin, men två veckor innan startskottet fick jag problem med pollen/pollenastma. Aldrig haft allergier tidigare. Men det gick bra att cykla hela förra sommaren. Det är lite för långt till jobbet, men samtidigt ganska skönt med all sträcka. I år blir det lite knepigt, men kanske kan jag cykla en del när körkortskrånglet är över. Från och med måndag gäller två lektioner om dagen. Inget jobb i tre veckor. Begränsad läsning av annat än teoriboken. Jag önskar jag hade tid att cykla ner till Skåne igen, eller till Göteborg. Ett lycka till till alla som springer maran i dag, om det är någon tröst kan meddelas att det var ännu varmare förra året.

Integration enligt Stefan Jonsson

Jag läste den märkligaste artikeln på länge i DN Kultur. Den känns väldigt 2003-2004 och innehåller så mycket snömos att jag inte riktigt vet var jag ska börja. Enligt Jonsson "vet" vi vad problemet är, för det har Masoud Kamali och Paul Lappalainen berättat för oss. Då de kommer till samma slutsatser ökar trovärdigheten för dem. Vi besitter därför "all kunskap vi behöver" om integration. Med all respekt för att Jonsson är en skicklig skribent, men det här med forskning ska han nog ta det lite lugnt med. Fokus resonemang kring "fakta" ekar i bakgrunden: några gulliga socialdemokrater på kommunkontoret i Botkyrka sa att kommunen är grym på integration liksom, och de har många invandrare! Så vi rankar dem högt då! Gud vilken faktakoll vi har! På liknande sätt kramar Jonsson vänstertyckare som innan den förutsägbara "forskningen" har klarlagt slutsatserna.

Och så gnäller Stefan Jonsson om att integrationspolitiken har förvandlats till en ideologisk krigszon. Well. Man kan ju fråga sig hur mycket han och hans idoler har bidragit till en sansad ton. Att han dessutom tycker att det är trams att det fokuseras på att invandrare ska komma in på arbetsmarknaden är en obehaglig påminnelse om decennier av offerpolitik. Som tur är är inte målgruppen för DN Kultur förortsbor. De lever fjärran Kamali och Jonsson. Lyckligt ovetandes.

Uppdatering: Lars Vilks sätter fingret på kultursfärens enorma inkluderande och mångfald.

Ulf Bjereld skriver om forskningen.

Bra av UNT och Rydå

Karl Rydå skriver i UNT:s blogg om islamofobi i liberalismens namn. Äntligen kommer lite sans och balans i frågan från liberalt håll; man kan diskutera islamofobi utan att för den skull känna igen sig i Muhamed Fazl Hashemi eller enmansnätverket "Semus" verklighetsbeskrivningar. Få saker tröttar mig så mycket som offermentaliteten hos en del muslimer. Men minst lika tröttsamt är när "liberala debattörer" hetsar upp sig och tror att Islam tar över världen i dag. Jag har tidigare klagat på exempelvis Ayan Hirsi Ali, som många liberaler så okritiskt hyllar, då hon påstår sig tro på klassisk liberalism samtidigt som hon hycklar om yttrandefriheten. Vi ska naturligtvis rita Muhammedkarikatyrer, men muslimer ska inte få bränna våra flaggor, lyder devisen. Läs gärna den här intervjun från i höstas. Hur kan man komma undan, med att inte ge ett rakt svar på frågan, i liberala kretsar? 

Det är bra att Islam och religioner ifrågasätts. Islam behöver verkligen ifrågasättas. Men inkonsekvensen hos somliga kritiker ger en besk eftersmak. 

Hur tänkte du här, Kärnborg?

Det här är riktigt pinsamt. 

Hej då, City

Uppdaterat inlägg 22/5-08:

När jag skrev min första krönika i City 2004 var jag så lycklig. Med fjärillar i magen kikade jag i tidningen flera gånger för att smälta att det var jag på bilden. Kärlek! Jag älskade tidningen, jag älskade läsarna och jag älskade att skriva.

Nu har snart halva 2008 passerat. Nestius maler på om att jag skulle ha gått med på ursäkten för krönikan (1/9-06), ja jag var till och med ”drivande”, skrev han i ett mejl 18/5-08. I dag ändrar han det till att jag till och med "skrev ursäkten". Inte bara extremnationalistiska turkar drivs av historieförnekande.

Ord har stått mot ord, hittills. I förra veckan gjorde Nestius sitt sista försök att sätta bilden av mig som en slarvig och osaklig "åsiktsjournalistist", som Alquist från Fokus kallade mig i den osakliga repliken som ensam såg ut som en rättelse. Att Nestius saknar gränser i sin iver att inte nagga sin version i kanten står klart för mig nu. Jag ser därför ingen annan utväg än att offentliggöra mejlväxlingen (se nedan).

Kanske borde jag ha offentliggjort den för länge sedan. Eller så var jag bara naiv: skulle City be mig om ursäkt? Om jag bara gav dem lite tid? De vill ju trots allt att jag skriver för dem!

En fråga jag ofta har fått är varför jag inte hoppade av för snart två år sedan. Redan innan Fokus-incidenten har chefredaktören alltså bett om ursäkt för min krönika om Turkiet, satt mitt namn under en ursäkt jag inte gick med på, plockat bort krönikan från tidningens hemsida, hotat med sparken om jag bloggar om att jag inte gick med på ursäkten och att jag ogillar tidningens censur och eftergifter för en grupp extremnationalister.

Svar: jag ville inte ge efter för påtryckningar. I turkisk press spreds osanningar om att jag hade fått sparken, att den svenska kungen hade bett Turkiet om ursäkt för mitt fräcka handlande och liknande uppblåsta lögner. Inget hade gjort "kränkta" turkiska nationalister gladare än ett avhopp från mig. Och jag har alltid älskat mina gratistidningsläsare. Löjligt mycket.

Men, men. Det här är varken första eller sista gången en skribent behandlas illa. Jag tror heller inte att Nestius har något emot mig personligen. Han är bara den sortens publicist som ger efter för påtryckningar så fort "tillräckligt många" skriker tillräckligt högt. Att han sedan fortsätter att ljuga om mig, och publicerar repliker i syfte att sätta bilden av mig som räddar skinnet på honom, är mer än bara ett slarvigt misstag eller missförstånd.

Jag har varit som en naiv tonårsbrud i ett dåligt förhållande. Efter fyra år är det dags att göra slut.

Det är på tiden. Publiceringen av ursäkten föranleddes av ett telefonsamtal mellan mig och Mikael Nestius kvällen innan (telefonsamtal 31/8-06 och ursäkten publicerad 1/9-06). Under samtalet gjordes det klart att jag kunde sträcka mig till att beklaga att texten sårat människor som missuppfattat min text. Jag gjorde det tydligt att jag inte vill be om ursäkt för texten och dess innehåll utan tvärt om står för varenda ord. Efter samtalet skrev jag ett inlägg som bekräftade min hållning. Så Nestius. Ska du ljuga bör du göra åtminstone göra det bra. Som Ricky Gervais säger i Extras "If your'e gonna lie, lie well". Redan 2006 stod det för övrigt klart för de flesta hur det låg till. Förutom för Nestius.

Mejlen från dagen då ursäkten publicerats och framåt numrerade (1-6) med röd färg och med understrukningar (Läs varje mejl nerifrån och upp, följ numreringen):

Första mejlet dagen då ursäkten publicerats. I stället för en ursäkt för det som publicerats i mitt namn utan mitt samtycke får jag ett mejl där han skriver att Turkiska riksförbundet "trots allt" vill ha en replik.

Jag svarar att jag måste fundera på min roll som krönikör på City och att det inte alls känns okej för mig personligen.





Han ber om ursäkt men jag skriver att "ingen ursäkt i världen förändrar Citys faktiska agerande." Jag skriver "Att ni - med tanke på dagens publicering - väljer att ta bort texten från hemsidan förvärrar ytterligare. Det hela är oerhört pinsamt." Vidare skriver jag "ingen spalt i världen är viktigare för mig än att behålla min integritet. Det här var helt utan att överdriva, bland det mest kränkande jag har råkat ut för i vuxen ålder." Lite väl gnälligt från en krönikör som "skrivit ursäkten" och varit "drivande" i att få den publicerad, kan tyckas.


Han förklarar varför "han" (inte jag eller vi) har bett om ursäkt. Jag svarar att jag vill fortsätta som krönikor och att jag tycker det är "jobbigt" när City, inte vi tillsammans, "i efterhand offentligt kritiserar det som har publicerats och det jag faktiskt står för." Det jag står för. Hmm. Mystiskt att jag så gärna ville be om ursäkt för något jag står för. Mycket mystiskt.

Här förklarar han också sin syn på hur kränkta grupper ska påverka innehållet i tidningen.




Det senaste mejlet fick jag häromdagen. Se hur det låter då:



Ljuger man i mejl bör man inte byta historia under resans gång. Sanningen har en tendens att hinna ikapp.

------------------------------------------------------------

Den svensk-kurdiska nättidningen, som jag för övrigt var med och startade för en herrans massa år sedan, har gjort en intervju med mig om turerna kring tidningen City.

Uppdatering: Dilsa skriver i Expressen.

Mattias Svensson om getter och fårskallar.

Fredrick Federley: Håll käften!

Mikael Nestius: Absurd uppsägning.

Johan Norberg: Déja vu all over again.

Federley igen: Sakine vs City.

Louise P: Nestius och Pippi-gate.

Magnus Andersson: Nestius är naken.

Martin: Gratistidningar och yttrandefrihet.

Jonathan: Sakine tycks ha skrivit sin sista krönika i City.

Fajaf blog: Nestius korta minne.

Blog Dizz!: Publicistiska nollor & briljanta krönikörer.

Offentliga affärer: Mikael Nestius fastnar med skägget i brevlådan.

Struck: Citys Nestius ljög om Sakine Madon.

Bloggen Bent: Utan Sakine Madon är City oläsbar.

Johan Ingerö: Nestius avklädd.

Magnus Betnér nämner snabbt, gott nog.

Maria Byström: Enough is enough.

Dibbuk: Snopet för City.

Dilsa svarar i Expressen.

Fredrik Malm: Sakine och City.

Ökenvandring: Denne Nestius.

Kamferdroppar: Viljan till makt.

Riktig vänster: Skulle Sakine Madon be om ursäkt för andras känslor?

Rola Brentlin: Roligast på länge.

Gunilla's travelogue Dissa inte alla krönikor

Dilsas krönika i GP: Är City en annonsbilaga?
Gulan Avci: City ägnar sig åt censur.
Gurgîn: Mikael gillar minsann inte att koppla Turkiet till folkmord.
Teglund: The worst thing about censorship.
Peter Soilander: Historia i skarpt läge.

Våldtäkt av K. Kielos

Jag läste Katrine Kielos bok om våldtäkt häromveckan. Trots att jag brukar ha åsikter om det jag läser vet jag inte riktigt vad jag tycker om boken. Den börjar starkt och bra, sedan kommer den in på lite SSU-aktigt gnäll ("jämställdhetsministern kallar sig inte för feminist - hon är mot feminismen", typ) och teorin är väl sådär. Ibland bra. Som när liberalfeminismens särartsförakt nämns, då känner jag igen mig. Men ibland blir det bara upprepande och ytligt. Förmodligen riktar sig boken till en annan läsare, för kritikerna verkar ju antingen älska eller hata boken. Alltid ett gott betyg! Likgiltiga läsare som jag är aldrig kul.

Tredje gången gillt, Fokus

Alquist bloggar: räkna jobb eller getter? och visar ännu en gång att han inte tar till sig av kritiken, kritik som en tioåring borde förstå. Vad är så svårt att begripa, Fokus? Över 63 procent av kommuninvånarna med utländsk bakgrund är arbetslösa och/eller får aktivitetsstöd - sämst siffror i Stockholms län och förmodligen risiga siffror jämfört med resten av landet. Hur mycket Fokus än påstår att de räknar jobb, är det just jobb de inte räknar. De räknar däremot sysselsättning som kommunledningen i Botkyrka. Då ingår det att gå omkring med en kommunal get.

För övrigt skrev jag inte att getprojektet blev av. Är du slarvig, eller slarvig, Alquist?

Uppdatering: Fredrik R. Krohnman kastar sig in i frågan: Har dom helt tappat Fokus?
Detsamma gör Integrationsbloggen, som har konstruktiva förslag på hur man gör ett integrationsindex relevant.

Vad är nu detta för censurfasoner

Får man inte skoja om Svt? Hax har redan skrivit det jag tänkte skriva. Påminner om när Freivalds under Muhammedkrisen glömde bort att vi lever i en demokrati. Då fanns det åtminstone ett eventuellt hot. Nu finns inte ens det. 

Fokus igen

Ännu en bloggare tar upp tråden: Fokus gör fruktsallad av integrationen. 

Tidigare inlägg om vad de pysslar med här. 

Busta Rhymes på Svt Debatt?

Det här kan ju bli riktigt kul. 

Fokus pinsamheter

...fortsätter i en replik i City. Det märkliga är att Fokus inte argumenterar mot det jag påstår, nämligen att deras slutsatser är banala. Utan de påstår att jag skrivit att deras statistik, siffrorna, är osanna. Vore Martin Ahquist, Fokus chefredaktör, inte så desperat och ohederlig hade han ett ypperligt tillfälle att erkänna tidningens okunnighet om integration (& sikte mot förändring framöver). Men det är förstås frestande att fortsätta att låtsas. Bättre exempel på hur journalister tappar fotfästet så fort förort kommer på tal var det länge sedan jag såg.

Uppdatering: Integrationsbloggen (en blogg som jag upptäcker först nu) instämmer i kritiken mot Fokus.

Min krönika  i City (publicerad i går), och här är min ursprungliga reaktion.

Sd-panik

Malm kommenterar Bladets ledare som tydligen ilsknat till. Niklas Ekdal har kallat sd för vänsterparti. Det är på snudd till underhållning att se hur de etablerade partierna (och tyckarna) panikartat rullar sd-bollen till varandra. 

Förvirringen kanske inte är så konstig, med tanke på att sd 'tar politik' och väljare från båda blocken. Men det är lustigt att Aftonbladet blir så upprörda på Ekdal när Mona Sahlin har kallat sd för "ett traditionellt högerparti" sedan tv4:a debatten i fjol. Om vi nu ska skälla på debattörer som gör sd rumsrent.

I en gammal ledare jag skrev jag om hur Greider ägnar sig åt liknande stuff. "Ska du verkligen ge dig på honom?" minns jag att någon frågade. Jag förstod aldrig riktigt varför han inte skulle kritiseras.

Körkort...

Nej, nu måste jag ta mig i kragen. Att övningsköra är ungefär som med min träning: manjana, manjana. Men nu får jag en lucka i juni och måste alltså ut till minsta möjliga håla och intensivkursa. Var ska man åka? Måste man bo med en massa tonåringar?? Det måste ju finnas anständiga kurser. Hinner man lära sig allt på två veckor? Om man lever isolerat (utan tv och internet) kan kanske även jag kan det. 

 

Dagens krönika

I City. 

Fantastiskt

"I liiiiike!"

Integration enligt Fokus

Jag snubblade över en artikel på City om att "Botkyrka är näst bäst på integration" och hittade huvudartikeln hos Fokus. Märklig definition på integration måste man väl ändå säga: "Just den höga andelen utrikesfödda bidrar till Botkyrkas framskjutna placering på årets rankning". Och vi kan bland annat läsa att det i Botkyrka finns många som är med i föreningar. Man får hoppas att artikelförfattaren på allvar inte tror att diverse 'kulturföreningar' - ibland i tät bidragsrelation till s: ni får röster vi får stålar - är lika med integration. Då blir jag orolig. Varför dribblas den egentliga frågan bort, den om arbetslösheten?

Efter att ha jobbat i det mintgröna huset, som så sött beskrivs i artikeln, i över två år mellan 2003 och 2005, är Botkyrka inte bara långt från lagom. Kommunen är så långt från en integrationssuccé man kan komma.

Rödebyfallet

Dick Erixon och Lars Lindström diskuterade Rödebydomen i P1-morgon (lyssna!). Erixon, som annars inte verkar göra annat än att ropa efter hårdare straff, tycker att det var helt okej att skjuta tonåringen. Det känns ganska folkligt. Mycket riktigt hör jag nu på Ring P1 att alla mejl de fått in hurrar för den friande domen i Rödebyfallet. 

Börjar folk bli galna? Är mannen psykiskt sjuk ska han förstås ha vård. 

Linda Skugge

...slutar. Det är ju hur tråkigt som helst. Vem ska man nu tänka på, när man rättfärdigar sin elakhet (rakhet?) genom att tänka "Men Skugge har ju faktiskt skrivit det och det och det, då kan man väl för fan skriva det här också!"

Vad finns det för bra krönikörer, som har något särskilt att säga, i Sverige? Lisa Magnusson, Nima Daryamadj, Liza Marklund, Ulf Nilsson, Kjell Hägglund (Journalisten)? 

Journalisthat & mitt skatte(verket)hat

Nåja, inte riktigt, men:

- Det är XX från skatteverket, du hade talat med min kollega och bett oss ringa upp.

- Ehrm, ja, det stämmer! Jag har en enskild firma och vill se att ni fått min deklaration, jag deklarerade via nätet.

- Men du. Jag kollade lite snabbt på ditt namn och du är debattredaktör på E...

- Eeee...aaaha, jo. Men jag ringer i egenskap av privatperson, alltså.

- Jamen man måste ju fråga. Så du ska inte använda det här för en intervju eller så?

- Nej! Jag vill bara deklarera som privatperson.

Sedan hann hon säga några få saker innan samtalet BRÖTS. Jag vågar inte ringa Skatteverket igen, men får pralla mig till kontoret på Söder och försäkra mig om deklarationsjäveln. Enligt Skatteverket är min firma inte registrerad trots att jag tidigare ringt och trots att man tycket att Bolagsverket borde samverka med Skatteverket. Men exakt var man jobbar och vad man jobbar med vet de däremot.

Släng er i väggen, män...

"Liberaler är apor". 

Via Norberg. 

Legrain på DN Debatt

Philippe Legrain på DN Debatt om invandring. Bra text, även om jag inte gillar fluffigt prat om att "motverka diskriminering". Då får man skriva vad exakt man menar. Det är en sak att se till att våra skatteslantar inte slösas på diskriminering (dvs att en sämre meriterad anställs), men är det en korkad företagare som vill slösa pengar är det hans/hennes problem.  

En kortis i tidningen

I dag. Som ser ut som följer:

Gunnar Sandelin - den så kallade ”sanningssägaren på DN Debatt” - har rätt i att journalister inte kan hantera invandringsfrågor. När Janne Josefsson lyfter frågan ”Mörkar journalister invandringen?” bjuds vi på sedvanlig cirkus.
Förutom den för SVT:s Debatt obligatoriska klungan hysteriska kommunistkillar tar ändå Jan Guillou priset i torsdagens program. När ”invandringens kostnader” ska diskuteras mumlar Guillou att det blir ”svårt” och att även andra grupper kostar. Han kunde lika gärna ha ropat ”Sandelin har helt rätt! Uppemot 300 MILJARDER! Hör ni det, pensionärer i studion!”.
Jan Ekberg, som har forskat i frågan sedan 70-talet, borde i stället ha bjudits in för att förklara; nettoeffekten är ca 40 miljarder minus om året. När vi hade en arbetskraftsinvandring före 80-talet gick invandringen med plus. En usel politik kostar, ja. Men vem är intresserad av en sansad och saklig debatt? Inte Josefsson, som har ännu en invandringsdebatt till freak show på meritlistan.

Tips

Lisa Magnusson skriver ofta väldigt bra. När de flesta krönikörer och skribenter av olika slag har blivit tråkiga är det uppfriskande med undantag. 

Ikväll ska för övrigt Svt Debatt handla om "journalisters mörkläggning av invandringen". Nu går en "humorgala" på TV4 och det är säkert så Oprah att jag kräks om jag kollar. Så jag zappar vidare.  

Uppdatering: vad Gulan Avci var bra på Debatt. Nej, det är inte invandringen i sig som är problemet, utan arbetslöshet med mera. Programmet sänks dock av alla "ung arg kommunistkille"-typer som gapar i tid och otid.