2007-01-12

Jagvillha.nu

Jag har en artikel om jagvillhabostad.nu, planka.nu och SFS i nya Neo, pappersutgåvan. Nog för att blaskan är snygg som satan har jag fått en ljuvlig bild till texten. Killen som finns på jagvillhabostad.nu:s hemsida (exakt var vet jag ej, det är bilden med badkaret).

En liten detalj har blivit fel efter redigering dock, och det är påståendet att bostads-villha:arna är Hyresgästsföreningens ungdomsförbund. De kallas det, av jag mig bl a, men är inte det formellt. Nu var det en liten pyttedetalj i en tidning som villhamänniskor förmodligen inte ens tar i med tång - men rätt ska vara rätt. Om nu någon undrade.

I övrigt känns det som ett bra tema, med tanke på alla gaphalsar som tjattrat om gratis kollektivtrafik i alla Stockholmstidningar nu i veckan.

Kanske är vänstervågen bland ungdomar fortfarande ganska stark? Eller är det kanske bara smulorna som syns? Jag kan i vilket fall som helst inte begripa mig på hur och varför fullt friska myndiga människor får för sig att det är en "mänsklig rättighet" att inte bara vilja, utan även kräva, resurser från medmänniskor.

60 kommentarer:

C. L. K. Aqurette sa...

Jag läste din artikel igår när Neo kom i brevlådan. Så jävla bra skrivet. Gratisätarkultur när den är som värst.

sakine sa...

Tackar tackar!

Ja, de där nätverken är skrattretande fåniga.

Jagvillhabostad.nu bjöd i f s in mig på bostadsdebatt i somras (under Almedalen, lite segt och NSF hade gapade över hela platsen), får hoppas på fler (seriösa) debatter.

Vore roligt att diskutera kollektivtrafiken eller studenters situation med en rejäl villha-publik! De måste ju mötas av annat än vänstervuxna som tycker att det är sååå charmigt med "revolutionära" barnrumpor i åldern 25-35.

Wille sa...

Hmm.. Förlängde inte min Neo-prenumeration.. Tyckte layouten var trist, texterna lite väl långdragna och profilen allmänt lite för sosseliberal. Politiskt korrekt dravel inom ramarna för vad som är accepterat i Sverige som inte utmanar några gränser.

Jon Millarp sa...

Man kanske får börja prenumenera. Med risk att framstå som oinsatt, vad är SFS?

Henrik Hall sa...

Bra artikel! (som vanligt)
Vänsterkulturen tror inte jag har ett speciellt grepp om kidsen, utan mer att alla är vana vid att få allt "gratis" i det här landet, så det blir lite vi vill haaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa! Det hela får mig att tänka på en Cox & Forkum-teckning om kravallerna i Frankrike. Tror knappast att jagvillhaplanekonomi-människorna har ett särskilt djup i det dom säger...

Wille: Layouten är ju enda anledningen att ha tidningen ju! (eh, no offence till Sakine nu då...)

sakine sa...

Tack Hall, ja det är något utöver vanlig vänsterkultur. Även tämligen "normala" typer har en tendens att falla i samma fälla. "Det är sååååå dyrt att plugga!", sörplandes latte efter flera timmars diskursanalyserande på fik. Barnrumpor.

Eller som planka.nu-pajasar som i veckan har gapat sig hesa. Vad spelar en liten avgiftshöjning för roll för dem, som ändå inte betalar? Just typiskt att de alltid ska dra in "förortsbor kommer få det svååårt" i sina bebisresonemang.

Jon, Sveriges Förenade Studentkårer. De gapar ständigt efter höjda studiemedel och är inte sällan aktiva i de andra villhanätverken planka, villhabostad.nu etc.

Jon Millarp sa...

Jaha, ja det borde jag förstått ha kopplat. Jag har svårt att se något som helst vettigt som kommit ur studentpolitik förutom att fylla ut några CV:n.

Planka.nu-pajasar är jävligt irriterande ja... Planka.nu pajasar som rabblar Marxfloskler är värst och borde fan kriminaliseras. Det är det enda undantaget från min liberalism.

Douglas sa...

He he, den debatten i Almedalen minns jag allt. I soffan där på gatan.

Funtar på att starta jagvillhaenmiljon.nu. Kan jagvillhabostad.nu-konceptet gå hem hos somliga kretsar så borde ju dito människor tycka om mitt projekt. Eller?

RL sa...

I övrigt känns det som ett bra tema, med tanke på alla gaphalsar som tjattrat om gratis kollektivtrafik i alla Stockholmstidningar nu i veckan.

Gratis kollektivtrafik är väl en utmärkt idé? ...det är ju bara ett bygga en cykelbana mellan Järva och Farsta o en mellan Norsholm och Nacka, sen får ungdomarna cykla gratis på den. Man kan ju t o m spara in på underhåll vintertid och låta 'gratiscyklarna' sanda och salta själva, asså kollektivt :oD

Pensionärer kunde iofs få åka gratis i tunnelbanan, i ungdomsbefriade tåg

Anonym sa...

Hmm det är lite svårt att debattera sånt här med folk som tycker skattefinansierade dagis är "stöld" men okidoki

Planka.nu behandlar kollektivtrafiken precis som en arbetsplats där det gäller att organisera sig för att få igenom "löneökningar" (alltså sänkta priser och i slutändan nolltaxa - det är därför vi bryr oss om prishöjningar trots att vi plankar) och tror att plankning - förutom att ge pengar direkt i plånboken - kan stoppa prishöjningar när den är omfattande eftersom politikerna får kalla fötter. Dessutom har kostnaden för kontroll- och biljettapparaten i tunnelbanan sprungit iväg till en halv miljard om året pengar som man skulle direkt tjäna in med nolltaxa, den siffran kan inte bara fortsätta öka.

Så varför röstar vi inte istället bara på partier som sänker priser? Därför att båda blocken höjer avgiftstrycket - sossarna, vänstern och miljöpartiet gjorde ju den högsta prishöjningen på månadskort någonsin under förra mandatperioden.

Ser fram emot att läsa Neoartikeln dock! Och jag noterar att du gärna ställer upp på debatt nån gång: partisterna i SLs styrelse har ju vägrat debattera med oss av princip.

Mvh
Christian, planka.nu
fullt frisk, myndig and still ridin´ dirty

Leo sa...

SFS, ett gäng bortskämda gapare och plastrevolutionärer? ja, där var vi igen. Det känns givetvis helkäckt att berätta att man parallellt med studierna jobbat på som intervjuare, vårdare, assistent, journalist etc. jag har pckså knäckt bredvid och håller helt med om att studenter ibland har *tid* att jobba extra (ibland är plugget i sig heltid och mer därtill). men att få upp studiemedlen handlar inte om att studenten ska sitta med en snofsig tvåa och lika mycket deg som en ingångslön på banken eller revisorsfirman. Det handlar om att man ska kunna komma igång med en utbildning utan att dessutom behöva bulla upp med extrajobb så fort man startar.
Man ska inte behöva backa ur en utbildning man kommit in på (en vecka in eller efter ett år) för att man inte hittar extraknäck eller har likvida föräldrar som kan skjuta till pengar.. Studiemedlen har halkat efter rejält sedan 90-talet samtidigt som hyror, bokrpriser och annat har farit iväg uppåt; Idag är det praktiskt taget ett krav att jobba extra för att få ekonomin att gå ihop - och nej, då snackar vi inte om en groggande anarkist med studentmössa eller svart basker på svaj. Fribelopåpået är en total baggis i sammanhanget (när tänker ni liberaler sluta sprida myten att "går du en krona över fribeloppet så kräver CSN tillbaka rubbet"?)

Först som sist så är inte det studiestöddsystem vi har det enda möjliga. Det behövs mera töjmån uppåtoch neråt. Du klagar på dålig individuell ekonomi, men det är urusel samhällsekonomi att folk fastnar på halva vägen däför att det inte går att få loss pengar till exempelvis en dator, en seminarievecka, ett SL-kort.

Eftersom folk på politisk elitnivå aldrig har haft de här problemen, och våra mest sedda journalister och proffstyckare pluggade vid en tid när det var litet mera fett och bekvämt, syns inte de svårigheterna- Thomas Östros viftade bara bort frågan om det är meningen att studenter ska jobba extra för jämnan. Du får givetvis kalla det för gapar-och-vill-ha.-mentalitet om någon vågar peka på de här svårigheterna, men vänta dig inte att de som vill in ska förstå vad du menar.

Ett annat problem med saken är att man hela tiden kör in i de äldre studenter och young pros som pluggade för tio-femton år sedan och inte vill få sin glamorösa bild av studentlivet nersolkad. Var invecklad i ett par diskusioner på min gamla nations debattplank förra året och det var pinsamt tydligt hur nationens gamla tjänstemän och stofiler kom med en flod av snipigheter om hur man bäst ska vara sparsam - präktiga råd som de knappast följt när de själva pluggade..Efter ett tag bestod debattråden av fyrtio studenter och ex-studenter som satt och recenserade varandras privatekonomi och kom med gliringar och smenargument av typen "man har ju fritt bredband på rummet" och "jag jobbar, gör inte du det?".. Studiemedel (och, på några års sikt, terminsavgifter) är *inte* en privatekonomisk plånboksfråga om "sparsamhet" eller om CSN. Det är i högsta grad en politisk fråga.

/Leo, student, kåraktiv, ej SFS-profil

RL sa...

Det handlar om att man ska kunna komma igång med en utbildning utan att dessutom behöva bulla upp med extrajobb så fort man startar.

Tja, klarar man inte jobba och studera samtidigt så är det bättre att tänka om, och börja jobba direkt istället. Ok, det blir inte lika mycket tid över till lattedrickande, men om inte annat så kanske detta slimmar ner antalet humanister (o andra lustigkurreutbildningar) ...så de mera välmotiverade slipper köa för sina studieplatser ;)

folk fastnar på halva vägen däför att det inte går att få loss pengar till exempelvis en dator, en seminarievecka, ett SL-kort.

Trams, ingen välmotiverad person fastnar på halva vägen. Dator köps begagnad för en spottstyver, SL-kort vad är det? ...det finns cykel.

När det gäller studieböcker. På slutet av 70-talet köpte vi max en bok av fem och lånade eller kopierade resten ...sedan såldes de till nästa flock debutanter (nuförtiden ligger det mesta och skräpar på nätet som pdf-filer).

...och våra mest sedda journalister och proffstyckare pluggade vid en tid när det var litet mera fett och bekvämt

När det gäller journalister håller jag faktiskt med dig, få yrkesgrupper har gått så mycket samhällsekonomiskt minus i historien som våra journalister 'utexaminerade' från de statliga propagandafabrikerna som våra 70 o 80-talsjournalister.

Henrik Hall sa...

"Douglas skrev:

Funtar på att starta jagvillhaenmiljon.nu."

Pitcha idén till Martin Borgs.

Mattias Lönnqvist sa...

Argumentet "räcker inte studiemedlen är det bara att jobba" tyder på flera saker:

1. Den som använder det hade en ganska soft utbildning
2. Den som använder det har själv aldrig haft problem att hitta arbete
3. Den som använder det har svårt att sätta sig in i andras situation.

Dessutom är argumentet logiskt felvänt; problemet är om det finns en massa studenter som har tid att jobba halv- eller heltid vid sidan av studierna. I sådana fall är deras utbildningar för lätta och kräver inte tillräcklig ansträngning.

En högskoleutbildning ska kräva en rejäl arbetsinsats, och borde räknas som ett heltidsarbete. Eftersom vi dessutom har ett skattesystem och en lönemodell där livslöneutdelningen på en högre utbildning är närapå noll så finns det två varianter:

1. Förbättra studiemedelssystemet
2. Ändra skattesystemet och uppmuntra löneklyftor.

Då variant två tar för lång tid är det bättre att välja punkt ett till att börja med.

Jag är glad att det är tio år sedan jag pluggade, medan det fortfarande var ganska gynnsamt under studietiden. Jag är dessutom glad att jag inte valde att studera i Stockholm som länge varit Sveriges studentfientligaste stad.

Hur SFS ser ut idag vet jag inte, däremot gjorde SFS mycket vettigt under den period jag var aktiv; däribland att ta fram ett alternativ till CSN-kortet som Tham avskaffade 95.

Jonas Barkå sa...

Det är lite svårt att debattera sånt här med folk som tycker att det är ok att ta andras pengar ifall man tycker att man har för lite själv, men okidoki:

Vad kommer den här myten om att man inte kan klara sig på bara vanligt bidrag och studielån från? Det är inte fett men det är ingen som helst problem att hanka sig fram och klara studierna. Böcker kan man ofta köpa begagnat och alltid sälja med liten förlust. Datorsalarna på universiteten står tomma på kvällarna. Två par rejäla skor (sommar plus vinter) håller genom hela studietiden och kläder kostar inte mycket på second hand. Närigsriktig mat bör man inte snåla på men det finns det gott om plats för i budgeten.

Med det extrema exemplet ovan så kommer det bli massor av pengar över. I praktiken så behöver man inte leva i närheten så snålt.

Säg som det är, ni vill ha andras pengar till att dricka sprit, gå på bio, köpa TV-spel och skaffa moderiktiga kläder. SFS härj har inget med studierna att göra, de vill att studenterna ska ha mer pengar att festa upp. Och nej, jag pluggade inte för tio år sedan utan två.

(Däremot håller jag inte med Saki om att alla utbildningar är så lätta att det alltid går att jobba också. Hon har uppenbarligen inte läst till civilingengör. På samma mängd jobb kan man ta tre till fyra humanistutbildningar av samma längd. Själv hade jag "ledigt" ett år och pluggade humaniora, det var tokigt slött.)

sakine sa...

Christian, Leo och Mattias, tack för alla svar! Hrm. Jag inte håller med er. Varken principiellt eller i beskrivningen av verkligheten. Tycker att det är bra dock att ni står för era principer och inte "köps" av partier osv (de som nu är fria).

Jag instämmer i det RL och Jonas skrev i stora drag. Fundera över deras "råd och tips". Jag tror att det är här någonstans vi finner skillnaden: somliga av oss har levt knapert och är inte rädda för lite skit under naglarna. _Vi ser till att lösa vår egen situation._ Andra har haft det bättre och har för vana att kräva resurser från omgivningen, ofta från "samhället" (delvis på grund av uppfostran med vänsterideal - allt är samhällets ansvar). Därutöver har vi folket som alltid får allt de vill, men dem kan vi utesluta här (de är en så pass liten klick och håller sig till en viss typ av skolor).

Hur skulle vi annars tolka verkligheten så pass olika?

---

Mattias, dels tror jag att färre högskoleplatser skulle vara en bra början. Som det är nu har det gått inflation i många utbildningar. Dels tror jag att även en hård utbildning går att kombinera med extrajobb på söndagar t ex. Det handlar om att prioritera.

Jag är dessutom förespråkare av praktik i kombination med utbildningar. Extrajobbar man lite (och ser till att klättra) får man praktik på köpet.

Johan Hedin sa...

Christian:
Tre saker:

1. Varför i hela friden skall man betrakta kollektivtrafiken "som en arbetsplats"? Det ÄR ju ingen arbetsplats. Det är ett transportmedel.

2. Om man nu jämför det hela med klassisk facklig kamp så har ju den ytterst lite med fuskande (plankande) att göra. Fackmedlemmar gör ju hederligt sitt jobb på bästa sätt, parallellt med att man kämpar (och kanske protesterar) för bättre förhållanden och villkor. Om ni skall vara trovärdiga i er fackliknelse borde ni ju sluta beblanda egennyttigt fuskande med åsiktsspridning och protester.

3. Du skriver:
"Dessutom har kostnaden för kontroll- och biljettapparaten i tunnelbanan sprungit iväg till en halv miljard om året pengar som man skulle direkt tjäna in med nolltaxa, den siffran kan inte bara fortsätta öka."
Eh… ja?... Och det här med att kostnaderna för kontroll "sprungit iväg" har inget att göra med ökat fuskande då eller?
Argumentet blir återigen det motsatta: bästa sättet att kämpa för en bättre kollektivtrafik (eller för nolltaxa) är att inte beblanda fuskande/plankande med sin politiska kamp.

Anonym sa...

1. Resan till jobbet är en oundviklig del av arbetsdagen och hur den finansieras är en del av min sociala lön. Det är konstigt att se den som något väsenskilt istället för en den av den sociala fabriken.

2. Protester i all ära, men vi måste leta efter våra styrkor, var finns det en möjlighet att slå ekonomiskt. (precis som fackförbundens strejker!)

3. Ökad plankning har jag inte sätt några belägg för och även om det vore så, så handlar det istället om en politisk linje, en hårdaretagism som kommer haverera förr eller senare och som skulle fortsätta även om planka.nu inte fanns. Anledingen att jag tog upp det är för att visa på gynnsamma ekonomiska effekter med nolltaxa.

mvh
Christian, planka.nu

Anonym sa...

bebisresonemang? och gratiskultur? det är en härlig blandning mellan amatörfreudianska teorier och retorik du bjuder på, sakine.

det spelar ingen roll vad du tycker om människor som jobbar tillsammans för solidaritet. så länge det finns tillräckligt många människor som tycker att det är bra med skattefinansierad välfärd har du bara att finna dig i att dessa människor arbetar tillsammans för att förändra samhället.

det handlar inte om några bebisar som vill ha mer godis. det handlar om vuxna människor som är överens om att de vill hjälpa varandra.

sådan är demokratin.

sakine sa...

Anonymous, "hjälpa varandra" och så med det viktiga tillägget "på bekostnad av andra".

Ni får jättegärna hoppa hage för er själva och kasta sedlar rakt upp i friska luften om ni så önskar.

Det är din och dina likars inbillning att det är "rättvisa" att kräva resurser från andra medborgare jag finner lustig.

Demokrati innebär också värnandet av äganderätt och beskyddande av minoriteters fri-, och rättigheter. Utan de grundläggande principerna hade gamar som ni redan haft ert kommunistiska drömsamhälle.

Behåll du din "demokrati" bland dig själv och dina kamrater, så är jag nöjd och glad!

Jon Millarp sa...

Anonym:

"sådan är demokratin."

Märkliga nonsensresonemang i den här tråden.

Det är inte demokratin som Sakine och andra har argumenterat mot. Om Sverigedemokraterna kommer in i Riksdagen så är inte kritik mot dem rimlig att bemöta med att "sådan är demokratin" och att man får finna sig i det finns människor som arbetar för deras mål.

Eftersom demokratin i grunden är en beslutsprocess så kan den ju fyllas med värderingar och beslut som är vidriga, korkade, antidemokratiska, kränker mänskliga rättigheter osv.

Att det handlar om "vuxna människor som vill hjälpa varandra" är ju en bisarr omskrivnig. Om människor har den solidariteten behöver de väl inte statens tvångsmedel?

När det gäller utbildning så tas pengar från mäniskor som jobbar till de som vill utbida sig. I väldigt hög grad är ju just högre utbildning exempel på omfördelning från fattiga till rika. Och eftersom det inte kostar något så värderar människor inte heller sin utbildning som de annars skulle gjort och människor läser kurser som enbart har värde för de själva. Dessutom har universitet inte mycket till incitament att ha en bra utbildning. Att någon har en examen i ett humanistiskt ämne eller samhällsvetenskapligt säger oftast inte mycket alls, tyvärr. Praktik och mycket kortare privatutbildning hade ju kunnat ge extremt mycket mer värde.

Till planka.nu-folket:

Varför ska just kollektivtrafik vara gratis? Är det mer prioriterat än att sjukvård ska vara gratis? Ska alla, vem som helst, ha rätt till universitetsutbildning? Ska det komma mer resurser till skolorna? Ska staten bygga massor av bostäder finansierat med skattemedel?

Som jag tolkar det så menar många av de från planka.nu att extremt stora delar av samhället ska vara gratis och bättre på alla sätt. Fantastiskt! Men problemet är ju att kommunism inte fungerar och ekonomin är inte ett enkelt nollsummespel.

Mattias Lönnqvist sa...

Det är väldigt många ämnen som går både omlott och in i varandra just nu. Det är också en salig blandning av åsikter, fakta och fördomar, så jag hoppas att jag inte misstolkar någons åsikt som en fördom (vice versa gör mig mindre)

För att börja någonstans; SFS är en dynamisk organisation vars form och verksamhet kontrolleras både av vilka studentkårer som är medlemmar och hur dessa medlemskårer agerar inom SFS. På den tiden jag själv var aktiv (styrelsen 95-97) var min studentkår (teknologkåren i Linköping) medlemmar, men jag vet att de senare gick ur och om jag inte är felunderrättad sedan in igen.

Under 90-talet, framförallt under dess andra hälft, togs SFS allt mer över av MOMS-kårerna [1], och falangen OSS [2] som hade en tydlig sosseprägel. Många av deras ledande företrädare var vänster, och de gillade den utbyggnadslinje som fördes av regeringen. De var emot specialisering, ogillade kunskapskoncentrering (ex.vis tyckte de att det var bättre med en dålig doktorandutbildning på en ny högskola än en bra doktorandutbildning på en klassisk högskola), osv.

Samtidigt fanns det balanserande krafter, däribland Temix (teknologkårerna) som senare breddades till NT-mix (naturvetenskapliga och teknologkårer)

Under perioden 94-97 fanns det flera stora frågor, där SFS agerade på olika vis. Dels har vi frågan kring Svuxa (särskilt vuxenstudiestöd) där SFS tyvärr agerade helt fel. Frågan om kårobligatoriet var uppe, där SFS röstade för ett obligatorium (vilket i sin tur inte hade så mycket med ideologi att göra, utan att det inte fanns några modeller för vad som skulle ersätta studentkårerna) och avskaffandet av CSN-kortet.

Just CSN-kortet var en viktig fråga, eftersom SFS lösning lät studenterna fortsätta få en rabatt på resor, helt utan statlig inblandning, och det var en viktig studiesocial fråga som också var viktig ur perspektivet regional snedrekrytering. Däremot var inte studiemedelssystemet uppe särskilt mycket, eftersom det var ett ganska bra system (åtminstone under studietiden). Visst, det fanns en del problem, däribland det låga fribeloppet, men det var ingen stor fråga. En mycket större fråga var i sådana fall gymnasiereformen.

Mitt intryck är dock att SFS svängde vänster efter att jag lämnade studierna. Detta inleddes med Uppsalas utträde, och de vänsterinriktade kårerna verkade ta över allt mer. Det är därför möjligt att SFS under ett antal år kanske förde en linje som jag skulle ha svårt för; jag såg ingen anledning att hålla koll på vad SFS sysslade med efter att jag lämnade. Något jag själv hade svårt för som studentpolitiker var gamlingar som inte kunde släppa taget och jag hade ingen lust att bli en sådan gamling själv. Jag bröt därför helt med studentpolitiken när jag lämnade.

Nu bör man dock vara medveten om att studentpolitiken går i cykler; de som är aktiva är det under en kort period och de svängningar man kan se i samhället blir mycket tydligare i studentpolitiken. Det innebär att efter en kraftig vänstersväng är det naturligt med en motsvarande högersväng; om inte annat för att SFS ska behålla en legitimitet. Skulle SFS lyckas skrämma bort alla stora kårer (SUS, US, etc) liksom teknologkårerna så tappar SFS sin position som studentföreträdare.

----

Studiesocialt: Det många missar när man diskuterar studiemedlen är att det skiljer väldigt mycket mellan att plugga i -- exempelvis -- Linköping och Stockholm. I Linköping finns det gott om studentrum (även om det blivit svårare att hitta ett studentrum de senaste 10 åren) men inte i Stockholm. I Linköping är det inga problem att gå eller cykla vart man än ska, vilket det är i Stockholm.

Bor man i ett studentrum, som kostar 2500 kronor per månad (eller var hyran ligger nu, när jag började plugga låg de på runt tusenlappen), går till universitetsområdet och har möjlighet att låna en del studiematerial så lever man jävligt gott på studiemedlet. Klarar man bara studierna så är det inga problem ekonomiskt att festa 2-3 gånger i veckan, och man behöver inte snåla.

Men, bor man i en lägenhet som kostar 4500 kronor i månaden, är beroende av SL-kort och inte kan låna lika mycket material (exempelvis för att man läser en mer ovanlig kurs) då blir det ingenting kvar av studiemedlen. Redan skillnaden i hyran och transporter gör att i exempel två har studenten 2600 kronor mindre per månad när de fasta kostnaderna är betalda.

Om man å andra sidan, som ett tredje exempel, har möjlighet att bo hemma hos föräldrarna under studierna, och kanske till och med får bo gratis, så kan man mycket väl klara sig enbart på bidragsdelen.

Verkligheten skiljer sig alltså inte enbart mellan grupper, exempelvis studenter och förvärvsarbetare, utan också inom grupperna. Viftar man bort all kritik från studenter enligt "de är bara bortskämda; de får väl skärpa sig" så visar man en oroväckande kunskapsbrist om hur det ser ut för en del studenter. Jag skulle inte bli det minsta förvånad om en del av de studenter som klagar faktiskt är bortskämda snorungar som fastnat i en kravmentalitet, men det gäller inte alla studenter. Det gäller inte ens en majoritet av studenterna.

Tittar man på privatekonomisk utveckling så är studenter -- och för all del unga vuxna i allmänhet -- en grupp som tappat väldigt mycket ekonomiskt de senaste tio åren. Sett ur det perspektivet är det inte så konstigt att jag (som var klar 97) valde att aktivera mig politiskt i ett traditionellt parti (Folkpartiet) när jag lämnade studierna, medan min bror (som är 10 år yngre än mig) valde att engagera sig i Ungdoms- och Studentpartiet i valet.

Vi har ett samhälle som allt mer stänger ute unga vuxna, där studenternas situation har försämrats ganska kraftigt, och där vi under tio år har satsat stenhårt på kvanitet i högskolan vilket lett till en kraftig kvalitetsförsämring. Detta är ett problem och om man viftar bort det med ett "de är bara bortskämda; de får väl skärpa sig" så visar man bara att man inte förstått problematiken och man uppvisar en ovilja på att sätta sig in i frågan; liksom en oroväckande brist på empati.

Nu blev det väldigt långt, men jag hoppas att någon faktiskt läser hela stycket och åtminstone lär sig någonting av det jag skrivit.

[1]Mindre Och Medelstora (hög)Skolor
[2]Oberoende Studentkårers Samverkan, bestod av bl.a. LÄS (Lärarhögskolans studentkår), Studenkåren i Gävle, osv.

Mattias Lönnqvist sa...

Tillägg:

Eftersom planka.nu varit uppe i tråden; nej, jag sympatiserar inte med planka.nu. Den organisationen är -- i mitt tycke -- ett av de värre exemplen på den kravmentalitet som växer i samhället och det finns ingenting som heter "gratis kollektivtrafik" eftersom det alltid är någon som betalar.

Jag stöder den nuvarande modellen av kollektivtrafik, där resenärerna står för hälften av kostnaden. Däremot stöder jag en studentrabatt i kollektivtrafiken, och det var också därför jag argumenterade för en sådan rabatt i vårt trafikpolitiska program i länsförbundet (och fick in det, kan jag väl tillägga)

Jonas Barkå sa...

"Det många missar när man diskuterar studiemedlen är att det skiljer väldigt mycket mellan att plugga i -- exempelvis -- Linköping och Stockholm."

Du får det att låta som en rättighet att plugga i Stockholm. Vill man inte leva supersnålt så får man väl helt enklet välja att plugga där det är billigare. Återigen så har det här inte med studierna att göra. Det är få utbildningar som bara finns i Stockholm och inte heller är skolorna där signifikant (om än alls) bättre än i andra delar av landet. Vill man absolut bo i Stockholm av sociala skäl så får man vara beredd att betala, oavsätt om man är student eller arbetande.

Anonym sa...

Det är inte demokratin som Sakine och andra har argumenterat mot. Om Sverigedemokraterna kommer in i Riksdagen så är inte kritik mot dem rimlig att bemöta med att "sådan är demokratin" och att man får finna sig i det finns människor som arbetar för deras mål.

ja, och ni folkpartister har ju verkligen varit duktiga på att säga ifrån när sverigedemokraterna härjat sig fram till makten. er politik skiljer sig ju också diamtralt åt.

bara prata svenska i klassrummen, jawohl, herr fuhrer!

skattefinansierad kollektivtrafik, usch och fy!!!

Mattias Lönnqvist sa...

Jonas, det är definitivt inte en rättighet att plugga i Stockholm.

Däremot bor jag i Stockholmsregionen, och jag är intresserad av att Stockholm -- som region -- fortsätter att utvecklas och växa.

För att göra det behöver studenter, många studenter. Det är alltså i Stockholms intresse att vara attraktivt för studenter, vilket är den -- för mig -- viktigaste anledningen att driva en studentrabatt på SL.

Eftersom Stockholm dessutom är tillväxtmotor i Sverige är det också i landets intresse att Stockholm är attraktivt för många studenter. Sedan kan man säkerligen invända att Stockholm borde ta ett större kostnadsansvar.

Sedan kan det vara värt att notera att de orter som har -- exempelvis -- civilingenjörsutbildningar inte tillhör de billigaste att studera i. Det innebär att om vi ska fortsätta utbilda civilingenjörer kan vi inte gärna se hur kostnadsnivån i -- exempelvis -- Borås, Borlänge eller Kiruna ser ut.

En del utbildningar är dessutom svåra att hitta på andra ställen; kungliga musikhögskolan för att exemplifiera. Sedan finns det säkert de som har invändningar mot att staten ska ha ett kostnadsansvar för kulturutbildningar, men med nuvarande utbildningsprofil i landet så behövs det studenter även i Stockholm.

Jonas sa...

Det bästa är att lägga ned CSN och låta privata finansinstitut låna ut pengar till den som studerar. Om man läser värdelösa utbildningar om könsmaktsteori eller annat trams lär man inte kunna låna särskilt mycket. Om man däremot läser på Handels, juridik, ekonomlinjen, KTH eller andra utbildningar som ger välbetalda jobb torde det inte vara så svårt att få lån.

Jonas Barkå sa...

"Det är alltså i Stockholms intresse att vara attraktivt för studenter, vilket är den -- för mig -- viktigaste anledningen att driva en studentrabatt på SL."

Det håller jag med om. Och studentrabatter hos SL är ingen dåligt sak. Den typen av rabatter är ofta en god idé även för helt privata och vinstdrivande företag.

RL sa...

Jonas:

Säg som det är, ni vill ha andras pengar till att dricka sprit, gå på bio, köpa TV-spel och skaffa moderiktiga kläder.

:DDD

Däremot håller jag inte med Saki om att alla utbildningar är så lätta att det alltid går att jobba också. Hon har uppenbarligen inte läst till civilingengör.

Nej hon har bara läst något humanistiskt jox ;)

Saki:

Jag instämmer i det RL och Jonas skrev i stora drag.

Ja självklart :o)

På det hela taget verkar en del här vara ganska slöa och initiativfattiga, ett exempel:

Argumentet "räcker inte studiemedlen är det bara att jobba" tyder på flera saker:

1. Den som använder det hade en ganska soft utbildning


Det här är något som oftast sägs av personer som läser kvasiämnen typ teaterutbildningar, journalist-'högskole'-studerande eller de som sysslar med s k 'genusvetenskap'

2. Den som använder det har själv aldrig haft problem att hitta arbete

Den som inte klarar av att hitta ett jobb kallar jag en idiot, alla jobb ger f ö inte 20000 ut i månaden.

3. Den som använder det har svårt att sätta sig in i andras situation.

De som använder detta har ofta varit i samma situation och har svårt att se sådana småsaker som något allvarligt.

Leo sa...

Varför tycker man att man har hört alla hurtiga ragument från de glada (eller snarae rädda) nyliberalerna i den här tråden hunrda gånger tidigare? Jag känner igen varemnda utrop om att "det kryllar av jobb ju", "det är ingen rättighet att kunna plugga i Stokholm", popvänstertänk, slackers som läser flumämnen och gud vet allt. Särskilt k'nner jag igen den aggressiva oviljan att se att alla studenters villkor inte kan dras över en kam. Paytrik Keronqvuist på Lundagård skrev för ett halvår sedan att "studenyternas v'rsta fiende ä'r klichébilden av studenten" - den groggande slackern som öser penagr kring sig, får mera av mamma och pappa, ägnar tdien åt ändlösa filkasittningar, lajande och biobesök, aldrig jobbar och nån gång läser en kursbok eller tar en tenta. I den här tråden (och tyvärr, i Sakines artikel) bekräftas detta med råge hela tiden. Man kan förstås också se det som att de intellektuella giganterna i tråden vill försvara känslan av att det ska var elit att vara student och att packet ska stanna iutanför.

Att kunna se sina egna resonemang utifrån borde inte vara så svårt men i den här tråden flödar det av "stock responses" och enkla stoppargument. I synnnerjhet RL och Barkå radar bara upp argument av typen "inga verkligt motiverade studenter misslyvckas någonsin, ens inför tuffa villkor", "den som inte klarar av att hitta ett jobb [på kort tid, min anmärkning, och i en stad där man kanske saknar feta kontakter - det är det som krävs] kallar jag en idiot, alla jobb ger f ö inte 20000 ut i månaden." (det första jag gjorde klart var att ingen kräver att studenter ska sitta med en bekväm tvåa och runt 20000 i lön, men RL är för smart för att läsa innantill). Vi får också veta att bara man spottar i nävarna och är litet smart så löser det sig. Social kompetens också, va?. Jag känner igen det tugget från min gamla nation, studenter (inte minst i Lund) kör gärna med parollen att "så här har det alltid fungerat", "det är tradition", "det hör till". Nej, det har inte alltid varit ett sådant tryck mot iuniversiteten som det är nu, eller så grav bostadsbrist. RL:s förslag att man ska ta sig fram med cykel från en förort?) i stället för att köpa SL-kort är inte värdigt ett bemötande., inte heller hans sätt att klumpa ihop all hujmaiora och samhällsvetenskap utom statsveten som "snackekurser" och hobbyflum.

Herbert Tingsten, ingen mindre, brukade ibland peka på skillnaden mellan inifrånperspektiv och utiffrånperspektiv. Den som sitter i en ombonad eller stausfylld position ser saker annorlunda än den som måste böja knä för honom eller befinner sig i opposiotion: läkaren som har en njutbar känsla av prestige, makt, eget kontor och möjlighet att säga till sina patienter att han snabbt ger dem en remiss och att han tyvärr alltid är uptagen, ser en annan bild än patienten eller den anhörige. Studenten på Handels ellr KTH med toppmoderna lokaler, egen insatsetta, delvis betald av föräldrarna, och gamla kompisar på kursen, ser en annan bild av "stydentlivet" än den som jagar bostad och jobb i Umeå och inte känner särskilt många, framförallt inte personer som snabbt kan fixa ett kneg. Eller den som har toppnetyg men om och om igen blivit utlottad från läkarlinjen (idag antas läkarstudenter som bekant på lott, men att man skulle behöva öka antalet plster på sådant som medicinska och biotekniska utbildningar är ingenting man ens snuddar vid i den här tråden; det är uppenbart att många tvärtom vill göra tröskeln till i princip alla utbildningar högre. Okay, ska vi tillbaka till 50-talet när det var en priviliegierad minoritet som läste vidare på universitet, när många hittade jobb direkt vid 18 eftersom det fanns mycket okvalificerade påhugg, och när många klarade sig med trånga bostäder.? Ja, det ska vi kanske: det är ju allrtid bra med en arbetsvillig underklass.

Jag håller helt med Mattias om att ökningen av antalet studenter (med det s k kunskapslyftet) under 90-talet förändrade villkoren och att det var en underfinansierad och på en del sätt illa förberedd våg av utbyggnad, men det var ju också ett hastigt tillhugget program för att möta krisen och hålla nere den öppna arbetslösheten (folk pluggade istället). Det här ledde till massor av inkörningsproblem, men i Sakines, Barkås m fl beskrivning av läget är det uppenbarligen en vagt definierad grupp studentslackers fel om studentlivet inte funkar.

Somliga i den här tråden anser sig säkert vara self-made guys som har fixat hela sin utbildning och sin väg från första klass på egen hand, och att det vore förmätet att staen skule ta någpt ansvar för att vi fortsätter att var ett utbildat folk (vafan , ingen vill väl va ett jävla OFFER...?) så jag kan nog släppa den linjen just här, det är ändå ingen i denna tråd [utom Mattias) som kan plocka upp den. Tack för mig.

Mattias Lönnqvist sa...

Jag skrev:
1. Den som använder det hade en ganska soft utbildning

RL svarade:
Det här är något som oftast sägs av personer som läser kvasiämnen typ teaterutbildningar, journalist-'högskole'-studerande eller de som sysslar med s k 'genusvetenskap'

Inte för att jag anser det relevant i sammanhanget, men jag läste Datavetenskap (C-linjen) på LiTH (Linköpings Tekniska Högskola). Det är en utbildning som arbetsmässigt ligger i klass med civilingenjörsutbildningar och även om utbildning i sig kanske inte är "svår" (så länge man har en viss fallenhet för matematik) så är det en jobbig utbildning med hög arbetsbelastning.

Det skulle inte heller falla mig in att kalla vissa utbildningar för "kvasi-utbildningar" men däremot är det en skillnad på arbetsbelastning, intensitet och eget arbete mellan olika utbildningar. Precis som det skiljer i statlig stöd mellan olika utbildningar. En anledning till filosofisk fakultet oftast har en lägre intensitet (och därigenom i högre utsträckning tillåter arbete vid sidan om studierna) är för att de får mindre i HÅS & HÅP än utbildningar på tek.fak. De har kort sagt inte råd att schemalägga hela dagen.

Det är givetvis lättare att ha ett deltidsarbete om man är schemalagd 2-4 timmar om dagen, än om man är schemalagd 8-10 timmar om dagen; särskilt då man i det sistnämnda fallet fortfarande behöver en hel del eget arbete.

----

Jag skrev:
2. Den som använder det har själv aldrig haft problem att hitta arbete

RL svarade:
Den som inte klarar av att hitta ett jobb kallar jag en idiot, alla jobb ger f ö inte 20000 ut i månaden.

Det är lättare att hitta jobb -- och särskilt deltidsjobb -- om man har kontakter. Jag pluggade sammanlagt sex terminer utan studiemedel. Två ofrivilligt, i början av min studietid, eftersom jag inte klarade av det högre tempot. Jag var helt enkelt inte beredd (mentalt) på att det fanns utbildningar som min inte kunde softa sig igenom. Under dessa två terminer, då jag saknade kontakter och då konjunkturen inte var rolig, lyckades jag inte hitta något deltidsarbete att försörja mig med. Däremot hade jag kunnat få ett heltidsarbete, men det gjorde det omöjligt att följa mina obligatoriska moment eller att följa föreläsningar.

Den andra perioden valde jag själv att läsa på deltid, jobba på deltid och vara aktiv inom studentpolitiken på deltid. Då hade jag kontakterna som gjorde att jag kunde hitta en försörjning som fungerade med mina studier och andra åtaganden. Visserligen blev det knapert -- vissa månader hade jag 500 kronor kvar efter att de fasta kostnaderna var betalda -- men det fungerade.

Min poäng i sammanhanget är att många verkar extrapolera enbart från sina egna erfarenheter. I ärlighetens namn ska jag väl tillägga att jag har varit likadan. Jag brukade hävda att "jobb är inget problem; vill man jobba så finns det alltid jobb" och detta trots mina tidigare erfarenheter under studietiden.

Efter att ha utsatts för IT- och Telekomnedgången 2002-2003 är jag inte lika kategorisk. Ibland är det helt enkelt snudd på omöjligt att hitta ett arbete.

Det är här empatin kommer in i bilden; att försöka sätta sig in i andras situation. Nu är inte empati någonting som finns i överflöd hos kravorganisationer som planka.nu heller. De tycks vara helt oförmögna att sätta sig in i hur deras agerande påverkar de som betalar; de som de vill ska betala ännu mer så att just denna organisations behov ska kunna uppfyllas.

Så sorry, jag köper inte att studenter (som grupp) skulle vara bortskämda brats som dricker latte och chillar på kaféer hela dagen. Jag köper inte heller att SFS är att jämställa med planka.nu eller andra kravorganisationer. SFS är en organisation som jobbar för att studenter ska få en bra studiemiljö och bra studiesociala villkor. De är ute på fel spår ibland, bland annat då de lät kvantitet bli viktigare än kvalitet under utbyggnaden av högskolorna, men i det stora hela anser jag att studenterna hade varit i en sämre position utan SFS.

Och ja, jag inser att jag är partisk genom mitt tidigare engagemang i SFS. Jag är stolt över att ha suttit i styrelsen i två år, och jag är stolt över att jag -- medan jag fortfarande var aktiv i min teknologkår -- lyckades få min studentkår att stanna kvar i SFS.

Det största problemet med SFS är dess legitimitet, i och med att de vilar på ett kårobligatorium, men de är fortfarande en organisation som gjort mycket bra för sina medlemskårer och dessa kårers medlemmar.

För övrigt finns det inget motsatsförhållande mellan att vara liberal och att inse att många (men inte alla) studenter har en pressad situation i dagsläget. Jag är själv liberal och ska jag använda den förlegade vänster-höger-skalan så är jag höger.

sakine sa...

Leo, okej. Du har högre krav på "resursmässig standard" än vad te x jag hade när jag pluggade. Har man inte kontakter - så fixar man kontakter. Din spärr för när du börjar snyfta efter omgivningens hjälp och pengar är på en helt annan nivå.

Vi får vara överens om att inte vara överens.

Jag bor för övrigt i en förort och det går utmärkt att cykla till stan på max dubbla tiden för vad det tar med kollektivtrafiken. Jag cyklade i perioder när jag pluggade. Bl a mellan Älvsjö och Stockholms universitet.

Magnus sa...

Jag håller i mycket med Mattias om hur högskolan (och samhällsklimatet i stort) har förändrats på 10-20 år; att vi har lutet olika värdeskalor på andra områden hindrar inte att hans beskrivning håller.

Innan någon tar ner debatten till dyngnivån genom att plocka några stavfel ur mitt inlägg ovan så vill jag säga att texten skrevs i Wordpad, och mycket snabbt, i stort sett lika snabbt som det går att läsa den. Såg igenom texten efter felblipp eferåt men missade några stycken; till skillnad från Word har Wordpad inte någon snabbmarkering av skumma ord. Detta om detta.

Leo (yeah, same) sa...

Sakine: Det handlar inte om att ha krav på resusrsmässig lyxstandard för att kunna chilla och åka utomlands för skattepengar utan om at vi har ett samhällskilamt där f"la famiglia" i hög grad backar upp de sina. jag har kompisar som har pluggat i ett par år på pappas pengar och givetvis har de ett bätttre utgångsläge, bättre mrginl att ta öfr sig. KTH och Handels må vara högt kvalificerade utbildningar men de är också till 95% befolkade av öfre medelklasstudenter med pengar, kontakter etc hemifrån och en toppmodern dator i studentpresent.

Man kan inte heller räkna med att alla studenter bor i billigt men bekvämt studentrum, hyra 2200 kr, med gratis bredband i centrala Lund eler Linköping (och kan cykla till allting) bara för att vederbörande student själv bodde bekvämt på nation för några år sedan, och nu sitter på ett bekvämt jobb och docerar om de unga bortskämda fylltrattar som strömmat in på universitete). Jag känner förstås inte till närmare de villkor du hade när du studerade, men min erfarenhet är att många sok softat sig igenom en ekonomutbildning, PA-linje eller liknande tror att det alltid är så (som Mattias påpekade: brist på insikt om hur andra kan ha det). men egntligen handlar det nog om att vi har liytet lloika syn på vad man kan ha politik till. Du låter som fucking Margret Atladottir, ett epitet jag inte tänker b om ursäkt för.

Jonas Barkå sa...

Leo: "Varför tycker man att man har hört alla hurtiga ragument från de glada (eller snarae rädda) nyliberalerna i den här tråden hunrda gånger tidigare?"

Tror du allvarligt att du kommer med några nya och revolutionerande åsikter i den här frågan? Att du kommit med något som vi inte hört tusen gånger förut?

Du får dela ut precis hur mycket studiemedel och starta precis hur många läkarutbildningar du vill. Det vore till och med en beundransvärd handling. Vad väntar du på? Visst ja, det är någon annan som ska betala! Lätt att vara generös med andra grejer...

Anonym sa...

Vilken enastående parasitläggning vissa debattörer visar. Man blir inte förvånad att de föredrar stt debattera anonymt.

Lubbe Ferrysson

Anonym sa...

grattis alla debattörer här.

ni har kvalificerat er som veckans liberaler.

inte lika fint som "sveriges bästa arbetare", men nära nog.

en sak till... det är väldigt många människor som inte kan cykla till jobbet eller plugget... kanske skulle man fängsla alla dessa hjälpbehövande bebisar i liberalismens namn, eller vad säger ni, liberaler?

auf wiedersehn!!

Jonas Barkå sa...

Veckans liberaler, inte illa. Men du har fått det där med Leijonborg om bakfoten. Han är en jagvillha-kille han också, han vill bara köpa något annorlunda saker för andras pengar. Och han skulle säkert hålla med er om att det är en rättighet att gå i vilken skola som helst, och dessutom att den ska vara säpobevakad och fri från underliga språk. Blanda inte ihop riktiga liberaler med den kollektivisten.

"kanske skulle man fängsla alla dessa hjälpbehövande bebisar i liberalismens namn, eller vad säger ni, liberaler?"

Ehh... nu blandar du ihop liberalismen med socialismen, lär dig grunderna. De fänglsar folk hit och dit för saker som inte rör dem. Vägrar men exempelvis betala för andras tunnelbana åker man direkt i finkan. Att de helt plötsligt skulle göra det olagligt att inte cykla är inte uteslutet, det ligger i samma linje.

Jonas Barkå sa...

Kul för Leo att han också blev veckans liberal, snacka om guilt by association. Men han gillar kanske Leijonborg...

Johan Hedin sa...

Christian:
Det där håller knappast bara för arbetsresan va? Samma borde väl gälla för t.ex. måltider och sömn - vilka bägge är en direkt förutsättning för att göra ett bra arbete. Eller... ALLT i ens liv går ju att relatera till ens arbetsinsats om man så vill... Det hela känns ganska krystat om det bara skall gälla arbetsresor (per kollektivtrafik).

För övrigt; jag skulle kunna ha respekt för de som protesterar och samtidigt tar besvärligheter för det. Nu gör ju plankarna tvärtom genom sitt fuskande. Då blir de ju knappast mer beundransvärda än felparkerare eller skattesmitare.

Anonym sa...

Kan någon vara snäll och förklara för mig varför arbetsresor skall betalas av staten/regionen/kommunen? Det borde ju rimligtvis vara något som rör arbetstagaren och arbetsgivaren och som därmed skall göras upp dem emellan, eller? Skall staten även betala arbetskläder samt alla andra utgifter jag har för att jobba?

Jorden & Arbetaren sa...

ja, helt rätt. Fruktansvärt hur de bara kräver och kräver. Varför äter de inte bakelser istället?

Johan Hedin sa...

Tja.. för att det krävs hårt arbete med bl.a. jorden för att skapa bakelser kanske?
Och just arbete med lön för mödan verkar man ju vara gravt ointresserade av.

Johan Hedin sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Nickersson sa...

Well, Sakine, jag kan inte begripa hur myndiga människor kan få för sig att det INTE är en rättighet att kräva saker från andra människor.

Tycker att ditt inlägg visar upp en mätt, svennedryg inställning som är jävligt lätt att ha när man sitter tryggt i ett säkert hem redan.

Nicklas Eriksson

http://arbetarperspektiv.bloggtopp.com

sakine sa...

Nicklas, "mätt", "svennedryg" och "tryggt och säkert hem" vet jag knappt vad det betyder.

För att använda era gnälltermer: kommer från arbetarklas, var flyktingbarn till två politiska flyktngar (på den tiden socialister), skilsmässobarn och uppväxt med ensamstående förälder. Vill du höra snyfthistorier om fattigdom har jag många på lager.

För mig har min bakgrund betytt att man inte belastar andra med vad man vill ha. Man tar tag i sin ege situation.

Någonstans verkar ni missa "Var och en efter förmåga" i all er fixering på era behov (som naturligtvis går före allt allt allt).

Jag får sådan lust att skattevägra.

Jonas Barkå sa...

"Jag får sådan lust att skattevägra."

Först nu?!

sakine sa...

Jonas, hopps. Nej, men det finns strunder då det känns extra starkt :)

Så där så att man nästan får lust att hitta sig ett svartjobb och leva på bidrag samtidigt.

Henrik Hall sa...

Sakine: Såg du att SFS är EMOT att inkomsttaket tas bort för studenterna? var nån artikel om det i Realtid eller Dina Penar, länk finns på bloggen.

sakine sa...

Hall, det är ju gammalt. Knäppt ja. De är helfestliga de där studentrepresentanterna här och var. Noll logik.

En vettig snubbe från miljöpartiet argumenterade mot sina partivänner och ville att de skulle skärpa till sig och vilja slopa fribeloppet. Han sa ngt i stil med att "Vi är ju för oändligt mycket ideellt arbete. Så fort man får betalt för arbetet ska det alltså hindras? Varför då?"

Henrik Hall sa...

Pengar är fuuuult. Bara hööööögern bryr sig om pengar.

Resten har väl så de klarar sig, får man förmoda.

Anonym sa...

Men ett höjt fribelopp innebär ju också att människor kan tjäna mer (rätt bra) och ändå uppbära substantiella bidrag från staten.

Det är ju från statens sida något mycket generöst. Särskilt när det i praktiken ofta riktas mot en grupp som är på resa mot samhällets övre sociala skikt.

Kanske är det ändå värt det av rent praktiska och pragmatiska skäl - fler resurser till arbetsmarknaden, minskat svartarbete, studenter får känna av arbetslivet mm.

Anonym sa...

Jon:

Problemet med studiemedlen som de ser ut idag är att det är en lånedel och en bidragsdel. Att inte få tjäna hur mycket pengar man vill samtidigt som man lånar är naturligtvis fel. Lika fel är det att få bidrag samtidigt som man tjänar mycket pengar.

Det är även fel att det enda sätt som erbjuds för att finansiera en utbildning innehåller bidrag, bidrag skall vara till för folk i nöd, inte ses som en normallösning. Varför inte, som tidigare nämnts, släppa in privata aktörer på studiefinansieringsmarknaden? Staten skulle möjligtvis kunna gå in som garant för att se till att alla får möjlighet att låna oavsett bakgrund.

Jon sa...

Jo, jag är inne på lite samma tankar.

Anonym sa...

Alltså, seriöst.

Jag läser Ekonomprogrammet i Uppsala och det går då ingen nöd på mig. Skrev en tenta idag, så nu är det fest resten av veckan. Sen kanske jag börjar plugga lite till nästa tenta om någon vecka.


Skål!!!

/Andreas

sakine sa...

Emil och Jon, jag instämmer.

Andreas, skål på dej!

Jorden & Arbetaren sa...

För den som bo i elfenbenstorn, ser omvärldsbeskrivningen alltid annorlunda ut, än den som står på marken. Positionen i samhället, avgör perspektivet.

Kan någon av debattörerna förklara termen, socialsnedrekrytering?
/Jorden & Arbetaren, hanterade samhällskontraktet så ovarsamt, att det blev ogiltigt. Men att det fortfarande dög alldeles utmärkt till soffstoppning.

Mattias Lönnqvist sa...

J & A skrev:

"Kan någon av debattörerna förklara termen, socialsnedrekrytering?"

Är det en retorisk fråga?

Om inte, så innebär det i korthet att personer med akademisk bakgrund (föräldrar med akademiska arbeten och/eller egen hägre utbildning) i högre utsträckning går vidare till högre studier än personer med arbetarbakgrund.

Detta även med hänsyn tagen till övriga faktorer.

Här är en kort (!) artikel i ämnet.

Jorden & Arbetaren sa...

För upp i marginalerna, att summa: 1 st, debattör visste vad socialsnedrekrytering är...

(Hade redan läst artikeln, men tack för att du länkade den.)

Andreas Stenmark sa...

Me like sakine !! Som en moraliskt rotting viner du över jagvillha;arna. Bra jobbat !