Europa och religionen

Det finns två tendenser i Europa; krympt yttrandefrihet till förmån för religioner, och krympt religionsfrihet för muslimer "om européerna själva får bestämma".

Dilsa Demirbag-Steen skriver i Journalisten om det första fenomenet. Hon skriver bland annat:

"Nobelmuseet tog in imamen Abdel Haqq Kielan som rådgivare i samband med en utställning om yttrandefrihet i början på året. Efter konsultation klipptes 'känsliga' partier, i filmen Submission, bort."

Och; "Den 23 juli 2009 undertecknade Irlands president Mary McAleese en lag om ärekränkning och förtal, som i förbifarten också kriminaliserade blasfemiska och kränkande uttalanden om religioner.

I Norge försökte Jens Stoltenbergs regering i slutet av 2008 att införa en lag som skulle förbjuda 'kvalificerade angrepp på trossatser och livsåskådning'."

Det är absurt hur lätt yttrandefriheten väger för lagstiftare. Det gäller även svenska politiker. Skrämmande är också den intolerans som växer mot muslimers religionsfrihet. Är det inte vuxna kvinnors klädsel som ska regleras med nya lagar, så är det minareter som ska bort. Ett argument är att "i muslimska länder får ju kristna inte utöva sin religion ju". Men ska europeiska länder bli "lika dåliga" som diktaturer? Vad är nästa mål, att förbjuda Koranen? Införa spöstraff? Skäggförbud? Dessvärre verkar många vilja rucka på just religionsfriheten. Inte för att småtjejer ska kunna följa lektionerna i skolan i lämplig klädsel, eller för att omskärelse är principiellt problematiskt. Utan för att man är så överdrivet rädd för muslimer.

Å ena sidan har vi en drös religiösa "kränkta" - alltför ofta självutnämnda representanter - som kräver inskränkt yttrandefrihet (och som ibland får det!) och ropar islamofobi i tid och otid, på andra sidan fältet en övertygad massa som har en skrämmande snäv bild av "muslimen". Både yttrande- och religionsfriheten är viktiga demokratiska principer. Var tar "gör vad du vill så länge du inte skadar mig direkt" vägen?

Man vill sätta en kudde för ansiktet.

Uppdatering: Skönt att det finns fler som reagerar. Sänd mina rötter regn, Sagor från livbåten, Amanda Brihed, Peter Andersson,

Fel i Expressen i dag

Jag har inte skrivit dagens kolumn på ledarsidan med rubrik "Tabun är inte fel i debatten". Tidningen verkar ha blandat ihop mig med min kollega Isobel Hadley Kampftz.

Uppdatering: Nu, efter några timmar sedan jag ringde webbredaktionen, har de ändrat namn i rubriken men har kvar min bild och mitt namn under texten. Får hoppas att webben fixar till det snarast, i pappret är det ju för sent att ändra. Suck.

Uppdatering 2: Plötsligt händer det! Nu är informationen korrekt, åtminstone på tidningens webb. Det tog ca fem timmar, men ändå.

Uppdatering 3: Jonas Morian på Makthavare uppmärksammar.

Liberal feminism

När jag har skrivit om feminism på sistone har motfrågan varit "vad är då liberal feminism?".

Själv gillar jag varken Wikipedias eller jamstalldhet.nets definition helt och hållet. Så här skulle jag sammanfatta den liberala feminismen:

Den är likhetsfeministisk, eller menar åtminstone att det "biologiska könet" kvittar - inte minst utifrån politikens perspektiv. Feminismen som sådan erkänner könsroller, likhetsfeminismen till skillnad mot särartsfeminismen ser de skarpa rollerna som problem. Den liberala feminismen strävar efter individualisering, medan den kollektivistiska vänsterfeminismen fastnar i könskrig och kvoteringsiver.

Alltså: en liberal feminist bekymrar sig över könsdiskriminerande lagar och överdrivna - skapade - könsroller. Men han/hon/hen ogillar vänsterlösningar.

Det finns förstås olika debattörer och politiker som definierar sig som liberala feminister. För egen del tycker jag bland annat följande:

Kvotering är inte bara diskriminering utan direkt förolämpande mot den grupp som anses behöva "hjälp". Behåll fåll fokus på kompetens. Kvotering i privat sektor bryter dessutom mot äganderätten.

Klart kvinnor ska ha samma klädregler i offentliga badhus. "Bara Bröst"-nätverket driver en viktig fråga - men får inget stöd från DO.

Sexköpslagen ska bort, inte exporteras.

Föräldraförsäkringen bör vara individualiserad, vårdnadsbidraget slopas.

Vänsterfeminismen moraliserar över egoism och i synnerhet ekonomisk egoism. Det är synd, om det är någon grupp som behöver överge altruismen så är det just kvinnor.

Hindrande klädsel på skolbarn ska vara förbjudet. Skolan ska motverka, inte uppmuntra, könsroller.

"Främlingsfientlig liberalism?"

Info från Frihetsfrontens hemsida:

Sakine Madon, frilansjournalist och liberal debattör, talar under rubriken "Främlingsfientlig liberalism?" på Frihetsfrontens talarkväll i november.

Plats (OBS: Ny lokal!): Restaurang Cattelin, Storkyrkobrinken 9 i Gamla stan, Stockholm.

Tid: Torsdag 26/11, 19.00.

På Cattelin kan man också äta god mat och dricka öl mm. Efter anförande och debatt fortsätter vi med efterkör i baren.

Välkommen!

Thailandsresor i plural

Rayman har en viktig poäng här. Hon citerar MP:s Maria Wetterstrand som skriver: "Jag tror att människor mår minst lika bra av mer tid och en latte än av en extra resa till Thailand. Livet är större än materialismen.”

Aha, det är DET som ligger bakom det ökade stödet till MP. Ångesten över att ha för mycket pengar. Men då kan väl alla MP-sympatisörer med grav "konsumtionsångest" bara skänka bort den där extra Thailandsresan? Jag har aldrig åkt på en enda sådan.

I förra veckan twitterfrågade jag om någon ledande Miljöpartist bor utanför tullarna i Stockholm. Inget svar. Att Miljöpartister finner latteliberaler på det lokala fiket är därför inte konstigt. Frågan är bara hur annars "petiga liberaler" har så lätt för att smälta MP:s antiliberala drag. Från idépolitik till livsstilspolitik?

Uppdatering: Tomas Melinen, MP, tror att en stor majoritet i MP:s ledning bor utanför tullarna. Från Twitter: "Jag har inte stenkoll på var alla bor, men jag tror att det är cirka 5-1 till fördel för utanför tullarna."

Då kanske någon kan tala om för språkröret att det finns gott om folk som inte konsumerar Thailandsresor som barnfamiljer konsumerar mellanmjölk.

Uppdatering 2: Sanna bloggar igen och summerar kort. Rydå på UNT skriver också, och riktar udden mot FP och C som inte gör ett bättre jobb som liberala partier. Det ligger en del i den kritiken, men att FP och C gör ett dåligt jobb är ett riktigt uselt argument till varför man ska krama ihjäl ett parti som MP.

Dagens kolumn

Om feminism och konservatism. För att svara på rubriken; liberal feminism är allt annat än nykonservatism.

Lite roligt att jag inleder med "Läget för feminismen är lika ljus som rådande novemberväder."

Det är ju SOL just i dag!

Uppdatering: många intressanta bloggposter på samma tema, exempelvis hos Avva och en F!-blogg jag i övrigt inte verkar dela många åsikter med. Jag ser inte feminismen som särskilt socialliberal eller "mindre liberal" än "ren liberalism".

Per Schlingmann undrade på Twitter vad liberal feminism är. Återkommer till det!

Balkanrock

Tips i höstrusket: Bijelo dugme.

Britanga i princeza och Meni se ne spava är fina låtar. Lyssna & fastna.

Liberalers mystiska förälskelse i MP

Som förstagångsväljare röstade jag på Miljöpartiet, åtminstone i något eller två av valen. Jag gick på gymnasiet och ville ha gratis busskort. Wetterstrand mejlade jag beundrarmejl till en gång för flera år sedan, efter en debatt hon tog om invandring. Friskolor har jag däremot varit och är, alltmer, skeptisk till. Kanske är det framför allt därför jag har svårt att kära ner mig så fullständigt MP.

Nu målas partiet upp som ett bra liberalt alternativ, inte minst av Johan Norberg som vill ringa in "storstadsliberalernas plötsligt uppblossade förälskelse i delar av Miljöpartiet". Men kära någon. Några spontana invändningar:

När Johan berömmer MP för att vara "mot diskriminering av sexuella minoriteter" glömmer han kanske hur tramsigt dessa charmiga miljöpartister ibland driver frågor om diskriminering. Glömt Ruwaidas "normkritiska myndighet"? Att hon inte kritiserades av partivänner borde få en och annan klocka att ringa.

Norberg skriver vidare: "I stället för att kräva en återgång till naturen talar miljöpartisterna om tekniska lösningar på de stora miljöproblemen."

Ahaaaa! Så har de ändrat uppfattning om bisarra miljölagar om partikelhalter och buller? Om Skönhetsrådet? Om utsträckningen av Nationalstadsparken? Äsch, vilket latteliberalt trams.

Wetterstrand, FRA-frågan och invandringsfrågan i all ära, men MP driver fortfarande "nya" friåret och ledande miljöpartister får Masoud Kamali att blekna i diskrimineringsfrågor. MP får mer än gärna bli ett liberalt parti i Sverige, det är ju inte direkt så att fenomenet växer på träd. Men hur lättförälskad kan man egentligen vara?

Uppdatering: Efter ett av dagens telefondiskussioner inser jag att jag glömt nämna hur det brukar låta i frågor som krockar med yttrandefriheten också. Utgå från ruwaidisk/miljöpartistisk syn på diskriminering och fundera på hur nedanstående skulle tillämpas:

"Medieutrymmet ska inte ockuperas av sexualiserade bilder. Miljöpartiet vill införa ett förbud mot könsdiskriminerande reklam och låta Konsumentombudsmannen utöva tillsynen."

Maria Abrahamsson om fria sprutor

Jag håller med Abrahamsson ibland, och ibland inte alls. Här har hon helt rätt:

"För ett par år sedan fick regeringens dåvarande narkotikasamordnare Björn Fries mig att ompröva mitt benhårda motstånd till att landsting delar ut fria sprutor till sprutnarkomaner. Därefter är det även min uppfattning att fria sprutor är det enda rimliga från vårdsynpunkt, och utesluter på intet sätt en effektiv knarkbekämpning. Men det tog alltså 15 år eller så för mig att komma fram till det."

Bättre sent än aldrig! För någon månad sedan lyssnade jag på henne på ett seminarium i centrala Stockholm. Vill hon fortsätta att tänka (högt) själv och bråka när det behövs får man hoppas att moderaterna uppskattar det. Får lillen Anton Abele däremot fler röster i deras interna, pågående, provval borde hon ta det som en grov förolämpning, säga tjingeling till partipolitik och fortsätta som journalist.

Borde Newsmill få Stora journalistpriset?

Jonathan Leman och Lisa Bjurvald, båda från Expos redaktion, kritiserar nu Newsmill i Journalisten. Alla som läst på sajten vet att högt och lågt blandas friskt. Är det ett problem att "för mycket" och "vem som helst" slinker igenom? Kanske inte. Men då ligger det något i kritiken; säg att det där taket saknas.

Veckans kränkta

Mahmud Aldebe, alltså. Nu gråter han ut i Expressen och påstår sig hoppa av kandidaturen på grund av "islamofobi" och "häxjakt" mot honom. Sanningen är att han inte fick medlemmarnas stöd. För er som inte vet: inför partiernas listor inför val sker provval där partimedlemmar röstar fram kandidater till en valberedning som får ta hänsyn till resultatet. Där han han alltså inte fått tillräckligt stöd. I stället för att respektera det låter Aldebe som en omogen tonåring. Grattis C för en medlem mindre!

Abir (C) skriver bra:

Jag finner Mahmoud Aldebes utspel om att dra tillbaka sin kandidatur väldigt märkligt. Nomineringskommittén hade redan gått ut och berättat i ett pressmeddelande att Aldebe inte kommer att stå på någon centerpartistisk lista.

Jag vill inte vara småaktig, men Mahmouds försök att spela martyr är patetiska och allt för lika Jimmie Åkessons försök att vara svenska medias lilla martyr som aldrig får vara med och leka.

Lästips: Mattias Svensson om "verklighetens parti"

I nya numret av Neo.

Ian Wachtmeister 2010?

För någon vecka sedan läste jag ut Wachtmeisters bok Rebellerna (T Ficher & Co). I boken får man läsa om hans uppväxt och liv, människor han har träffat genom åren och hans inställning till det mesta. Han har provat gräs och undrar när marijuana ska bli lagligt, han gillar Ara Abrahamian och säger sig ha träffat "fler invandrare än alla Sveriges riksdagsledamöter tillsammans". Oavsett vilket, och oavsett hur svag man är för bråkstakar som går emot strömmen, letar man förgäves efter kritik mot tidigare uttalanden och gamla partikollegor. Mer om det, och säkert även om boken, längre fram.

Jag frågade Wachtmeister om jag kunde få ställa några frågor om vad han planerar till 2010, det framgår nämligen i boken att han tänker dyka upp i valrörelsen. Han gillar Alf Svensson och KD kanske inte är helt fel. Det är förstås för tidigt att säga särskilt mycket. Det här svaret, som jag har fått tillåtelse att publicera, kom på mejlen:

Jag kommer inte att starta ett nytt parti, men jag tror att media motvilligt kommer att vända sig till mig i vissa lägen. (Därför att jag vet vad de inte vet).

Valet 2010 kan mycket väl bli en kritisk granskning av vad de etablerade partierna gjort sig skyldiga till, vad gäller problem och motsättningar i Sverige.

Alltså inte en kritik - som de vill - av SD m.fl. utan en kritik vänd mot dem själva.

Vilket är solklart välförtjänt, om Du frågar mig.

2010 kan bli ett viktigt år!

Iran

Nima Dervish har skrivit flera läsvärda inlägg om Ehsan Fattahian, tydligen kurd och ateist, som kommer att avrättas idag. Här ett inlägg om mejlbombning. Jag är som vanligt cynisk och tror inte att det hjälper med mejl och symboliska påtryckningar, men det skadar kanske inte att försöka.

Uppdatering: han avrättades igår. Mer info på Beyan.

"Varför tror svenskarna att alla invandrare vill bli svenskar?"

Apropå svenskhet och integration. En läsare uppmärksammade mig på det här intressanta inlägget av Merit Wager. Hon skriver:

"Jag har många gånger försökt förklara för – oftast – mycket förvånade svenskar att jag (liksom Theodor Kallifatides) inte alls vill bli 'svensk'. Vi är många som absolut inte vill definiera oss som 'svenska'. Men de svenskar jag pratat med om detta förstår det inte eftersom de, utan att ens själva begripa det, har en inbyggd känsla av att vara på något sätt förmer, och att därför alla som kommer hit jättegärna vill vara som de:, nämligen svenskar. De menar inget illa och de är i många fall alltså inte ens medvetna om sin attityd, det är troligen en djupt rotad och omedveten tro att man är något som alla vill vara."

Det är nationalism som heter duga!

Kommundirektör som "tänker fritt"

"Kreativa" hattar för 18 000.

Dagens citat

"Det är lika fantastiskt nu som det var då"

SVD:s flitige Johan Wennström, som var två (?) år när muren föll.

Integrationsdebatten med mera

Det har skrivits några inlägg efter gårdagens kolumn; bland andra Törnqvist, Ingerö, Kulturforum, Integrationsbloggen. Intressanta rader.

Först: kolumnen är ingen replik på något särskilt utan en sammanfattning av mina åsikter på området. Jag tycker att det är plågsamt att Åkesson så enkelt kan glida fram i debatten. Med opinionsbildare och etablerade politiker som saknar självförtroende i frågor som rör mångkultur och integration är det förvisso ingen konst eller överraskning. Ändå gör det lite ont att se.

Alla pratar om självkritiken, men var finns den? Synen på invandrare som korkade offer - oförmögna till att arbeta, hantera demokrati och så vidare - är inte ett dugg mer "fin" eller "antirasistisk", än den inskränkta SD-väljare bär på. Ändå genomsyrar just den synen delar av samhället, inte minst politiken. Att påpeka det syftar inte till att förringa främlingsfientligheten och islamofobin som finns inom SD. Men jag tror att det går att hålla flera bollar i luften.

Om yttrandefrihet finns inte så mycket att orda om. Den borde vara självklar. Hur i övrigt smarta och tänkande personer tror att främlingsfientliga förlorar på argument om att de inte borde få yttra sig, övergår mitt förstånd. Åkesson behöver inte längre ens säga att han är "debattens martyr". Det är hans motståndare redan upptagna med att bekräfta om och om igen.

En annan sak som Johan Ingerö tar upp är det lunchseminarium somliga av oss var inbjudna till, med Fremskrittspartiets Siv Jensen. Jag har, uppenbarligen, inga problem med att lyssna på oliktänkande. Om någon undrar kan jag även nämna att jag lunchat med en aktiv Sverigedemokrat. Jensen låter ungefär som islamkritikern Ayaan Hirsi Ali som även hon har några poänger men inte alls något sammanhållande "liberalt paket". Jag höjer inte så mycket på ögonbrynen åt det men upplever att de ibland glider över "på fel sida". Kanske mest i retorik. Och det är illa nog.

Integration, invandring och mångkultur skär igenom ett spektra av pragmatik och liberalism, objektivism och subjektivism, elitism och folklighet etc. Vi behöver mer av diskussion och grubbel. Varför lämna över ämnet till Åkesson & Co, eller Centrum mot rasism?

Dagens kolumn

Om integration, missnöjespartier och ett nervöst etablissemang.

Härliga Spanien

Efter en vecka i södra Spanien är man tillbaks i november-Sverige. Jag är inte skapad för svenskt klimat.