Först ut
Jonas Morian, som
reagerar på
mitt förslag om
organdonation. Han skriver att "En mer human lösning är förstås fortsatta upplysningskampanjer - det vill säga sådan där hemsk, offentligfinansierad opinionsbildning som liberaler och andra på högerkanten vanligen protesterar i högan sky emot."
Men vadå "
mer human"? Det finns ju i dag folk som inte får organ i tid. Är dagens system human, för att
alla medborgare får ta konsekvenserna av att för få donerar organ? Jonas reaktion är så typiskt socialdemokratisk.
Alla ska lida - lätt som en plätt.
Att svenska verk och myndigheter "opinionsbildar" i rådande socialdemorkati är något alla demokrater borde reflektera över. Saklig upplysning är något annat. Dock; att saklig upplysning råder bot på organbristen kan ju Jonas & Co drömma om i all evighet. Men Jonas kanske menar att man ska ge människor som inte vill donera dåligt samvete? Stora affischer i kollektivtrafiken med döende barn? Brev hem till alla medborgare med bilder på offer för organbristen? Vad som än händer: erkänn ALDRIG människors egenintresse och rättvisan i att det du är beredd att få ska du vara beredd att offra. Aldrig! Det är liksom "mer humant" så.
---------------------
Uppdatering: Jonas är snabb med att
reagera även på detta inlägg. Frågan återstår dock; vad menar Morian med att hans (nuvarande system) är liberalt, medan mitt förslag är "oliberalt"? Har jag inslag av tvång? Människofientlighet? Icke-individanpassning? En obeskrivlig kärlek till långa köer?
---------------------
Den andra jag vill ta upp är
Tobias Struck, etnolog, angående
hederskultur. Han reagerar på att jag skrev följande: "'Hederskultur' eller vad man ska kalla det uppstår/uppenbaras framförallt i krocken mellan det nya och gamla."
Och det tycker jag fortfarande. Hederskultur handlar om att genom kultur (normer, seder) kontrollera kvinnor och att upprätthålla patriarkat. Den finns där under ytan efter århundraden av feodalism - absolut. Men det är framförallt när 'normkonflikter' uppstår - såsom i mötet mellan det nya och gamla, tex med västerlandet eller generationsväxling, som hederskulturen blossar upp. Det är därför det i samhällen med många 'krockar' är vanligare med hedersmord, än i 'mer feodala samhällen'. Exempel: Sakine är i Turkiet förra sommaren. En tjej i grannbyn har hedersmördat en kille för att han vägrat gifta sig med henne. Sakine är i Palestina i julas. Där är fenomenet inte alls lika påtagligt. Trots att kvinnans underlägsna roll tydliggörs extremt tydligt där. Det är i krocken med det nya besattheten av att definiera sig själv (i motsats till exempelvis det urbana eller det svenska) ökar.
Enligt Mr. Etnolog borde jag ha "kollat upp begreppet "hederskultur", innan du[jag] satte dig och definierade ordet för hela världen." Hela världen? Man tackar! Jag förmodar att han anser att jag borde ha bläddrat i någon dammig avhandling av någon ännu dammigare diskursanalytiker. Jag föreslår i stället att han tar sig ut till verkligheten, dricker turkchai och småpratar med ungdomar som faktiskt lever under hederskultur.
Apropå det här med ungdomar i kulturmix startade jag för flera år sedan tillsammans med några kurdiska kompisar en nättidning,
beyan. Nu är hela redaktionen utbytt och vad övriga har för sig vet jag inte riktigt. Där finns ett forum med en massa fjortisar. De reagerar på mina bloggposter om
fester.
"Ehhh??? Är det nån är konfunderad??""vart kommer dom här mäniskorna från? varför skämma ut sig fan vad alla svenskar måste tro att hon är pantad!!!""hahahhahahahahahaha vissa gör allt för o smälta in i stockholms-eliten."Eh, jaha. Stockholms-eliten, asså Guuu' vad jag vill smälta in i den lixom. Shit, va' grymt. *LOL*