Hobbyn är inte så homogen att man kan ge ett helt enkelt svar på dina "fördomar". Om jag delar upp den i bordsrollspel (där det verbala är i fokus) och levande rollspel (där man agerar med hel kroppen) så blir det lite enklare:
- Medelåldern har ökat i takt med att de som började med det hela i tonåren blir äldre. Än så länge är dock de flesta under 30.
- Förr i tiden, när levande rollspel inte var så stort som nu, var bara några procent av utövarna tjejer. Levande rollspel drog in mycket folk intresserade av amatörteater och hantverk. Inom den grenen är ungefär 30% kvinnor och jag tror även det gjort att andelen av bordsrollspelarna ökat. I de grupper jag rör mig tror jag andelen är högre än 30%.
- Du har helt rätt i att det är mycket få utomeuropeiska invandrare som spelar rollspel, i alla fall i min ålder (26). Vad det beror på vet jag inte. Det kan inte ha med ekonomi att göra eftersom bordrollspel är superbilligt och levande rollspel billigare än mycket annat. Kanske beror det på att (i alla fall borsdrollspel) främst utövas i små, hårt sammanhållna, grupper. De är säkert lika svåra att ta sig in i som andra företeelser i det svenska samhället, även om jag tror att rollspelare i allmänhet är lite mer toleranta och öppna än medelsvensson. Förhoppningsvis kommer det här mönstret att gradvis försvinna.
Att förklara exakt hur det går till när man spelar får jag kanske ge mig in på i en post på min egen blog. Eller kanske visa dig någon gång? Det kräver som sagt ingen utrustning, behöver bara ta några timmar en kväll och de enda förkunskapskraven är en gnutta fantasi och inlevelseförmåga :)
Vad gäller länder så tror jag Sverige har flest rollspelare per kapita om det inte är någon av de övriga nordiska länderna. När det gäller levande rollspel tror jag vi är överlägset störst. USA ligger högt trots sin storlek och det är spritt i både väst- och östeuropa. Polen dyker exempelvis upp titt som tätt. Japan har en helt egen rollspelskultur som skiljer sig mycket från USA/Europa. Israelerna spelar tyldigen mycket.
Övriga världen har jag dålig koll på men jag vet att det finns rollspelare i exempelvis Turkiet, om än ganska få (men de kan ju räknas till Europa om man vill).
Det här är ju verkligen inte mitt område, jag visste inte ens att verbala rollspel fanns. *skäms* (Känns lite som när jag försöker förstå lillebrorsan som spelar Counter Strike hela dygnen).
Men om åldern höjs för att medlemmarna blir äldre, måste det väl betyda att det var populärare att börja med rollspel för några/flera år sedan? Hmm. Kul i alla fall att fler tjejer börjar.
Intressant det där med små sammanhållna grupper...finns alltid en charm i det också. Speciellt om man ska börja fäktas och skumma runt :-)
Åh, mig? Låter spännande, men jag skulle nog bara skratta.
Kul att Sverige är i ledningen, men det var en stor sprindning ändå. Antar att det är svårt att dyka upp på en kulle under "öppet hus". Men hur någon som bara vill titta lite? (OM man nu skulle vilja).
"Men om åldern höjs för att medlemmarna blir äldre, måste det väl betyda att det var populärare att börja med rollspel för några/flera år sedan?"
Njae. När rollspelen kom till Sverige spelades de av tongåringar. Vissa av dem spelar fortfarande och sprider även företeelsen till andra vuxna. Formen har därmed också breddats för att även passa en mer vuxen smak. Samtidigt börjar det naturligtivs nya ungdomar. Men tillväxten på bordsrollspel är inte lika stor nu som förr, där har du rätt. Levande rollspel tror jag fortfarande växer.
Det där med att bara titta är svårt och det bidrar till att folk tycker det verkar skummt. Av flera anledningar måste man nästan vara med, annars får man snarare en förklaring av hur det går till än bevittna det på riktigt. Man kan vara med och hålla sig passiv men det finns ingen plats för ren publik.
Det svärdsviftande du säkert tänker på när du skriver att du nog inte skulle kunna hålla dig för skratt är bara ett sätt att spela på (håller inte på med det själv, men av andra skäl :))
En form jag själv gillar och som jag brukar använda med nybörjare är "svenskt konventsfriform":
En person är spelledare. Den har antingen lärt sig eller själv skrivit ett "scenario". 3-6 personer är "spelare" och de får var sin roll på en eller flera sidor som beskriver den person de ska spela med utseende, bakgrund, personlighet och mål. Oftast även rollens relationer till de andra spelarnas roller.
Spelledaren leder det hela genom att fungera som en verbal kuliss till handlingen. Denne beskriver vad som händer och resultatet av vad rollerna gör. Det hela fungerar ungefär som en interaktiv och improviserad radioteater. Spelledaren är berättarröst och spelar också alla biroller. Man kan agera ut fysiskt ibland men grunden är att man sitter runt ett bord och talar.
Normalt tar det 3-5 timmar och sen är historien helt avslutad, men det beror helt på hur man vill ha det.
Handlingen kan vara precis vad som helst. Själv föredrar jag spel som grundar sig i socialrealistisk nutid, och sedan eventuellt utvecklar sig till någon form av skräck eller mystik. Historiska scenarier är också intressanta.
En annan mycket enkel men samtidigt effektfull variant är "middagslajvet".
Det fungerar precis som en vanlig middagsbjudning förutom att man istället för sig själv spelar en annan person som man fått information om i förväg (här agerar man ut allt på riktigt och man har ingen riktig spelledare). Vanligen så finns det en hel del explosiva konflikter mellan deltagarna så att det inte ska riskera att bli tråkigt. I de här fallen är det nästan bara socialrealism det rör sig om. Har spelat det med många som aldrig stött på något likande och det har alltid fungerat bra.
Jonas är ju kung på rollspel, så jag har inte väldigt mycket att tillägga.
Men lite har jag ju alltid att säga.
Det är verkligen noterbart få utomeuropieska invandrare som håller på med rollspel. Även andragenerationens invandrare är sällsynta. Men på samma sätt är folk lantbrukar miljöer väldigt underrepresenterade. För vanliga verbala rollspel är pojkar från akademiska hem den klart vanligaste gruppen. (Det finns, naturligtvis, en statlig undersökning på det här: Rollspel som fritidssysselsättning).
Samma sak gäller här i Turkiet (där jag numera bor). Sett över hela landet är det väldigt ovanligt. Men här i Istanbul och speciellt på det campus där jag arbetar (privat universitet mest för studenter med dyra bilar) är det ganska vanligt. De spelar dock nästan uteslutande de vamliga amerikanska rollspelen, eftersom någon inhemsk marknad inte finns.
Jag har kontakt med ett par turkar som tidigare har gjort en del levande rollspel i nordisk tradition (norsk faktiskt). De bor i Tyskland nu, men jag skall nog träffa en av dem runt nyår.
Generellt gäller Jonas indelning i verbala rollspel, som traditionellt sprids genom andefattiga böcker från USA. Och levande rollspel/lajv/larp. Denna stil är generellt sätt ganska lika världen över (udda (bra) varianter känner jag till framför allt Sverige/Danmark/Finland och Israel) Det har uppstått en del rollspelsindustrier på andra språk. De största torde vara franska, spanska, svenska och tyska (i den pordningen). Numera förmodligen japanska också.
Här i Turkiet finns inget tryckt rollspel, bara *ett* amerikanskt översatt. Men det finns ändå en stor aktivitet. Något förvånande har tycks Ungern en större produktion av tryckta rollspel än Finland,(tills nyligen) Danmark och Norge. Polen tillhör de få språk som har fått ett rollspel översatt för den amerikanska marknaden. (Svenska, franska och tyska känner jag till exempel på också. Förmodligen spanska.)
Levande rollspel är annorlunda i det att det inte sprids via böcker i så stor utsträckning. Därör är det enorma skillnader mellan olika länder (jag försöker just nu få en turk att skriva en historia om levande rollspel i Turkiet, vi får se hur det går). Som svensk/norsk deltagare i levande rollspel har man de senaste åren blivit van att prata om genusperspektiv och spela om hur det känns att bli medveten om att man utnyttjar andra människor (det känns jobbigt). Den typen av levande rollspel verkar ovanliga utanför norden.
Nu vet du mycket, mycket mer än du vill veta om rollspelens kulturgeografi!
Jag bloggar om rollspel på polyfem.blogspot.com och Turkiet på bosporen.se (jag *skall* uppdatera ikväll)
(Och som en liberal till en annan: ta bort det kulturbidrag för rollspelande som jag får. Det är inte moraliskt!)
"...som traditionellt sprids genom andefattiga böcker från USA."
Det där var en dålig generalisering jag inte väntade mig från dig.
Amrisarna är mycket kompetenta när det gäller att skriva rollspel. Att både jag och Sven hyser en stor ovilja mot deras bäst säljande spel är en helt annan sak :)
Efter att ha läst lite mer på din blogg inser jag att jag faktiskt bytte några få ord med dig på Liberalt forum för ett par månader sen. Det var ju du som var den där i LUF som inte var socialistbelupen.
Jag har hela tiden varit väldigt skeptisk till mitt medlemsskap där. Fast Fredrik Malm ser ju i alla fall väldigt snäll ut.
"Det där var en dålig generalisering jag inte väntade mig från dig.
Amrisarna är mycket kompetenta när det gäller att skriva rollspel. Att både jag och Sven hyser en stor ovilja mot deras bäst säljande spel är en helt annan sak :)"
Jo, jo. Visst är mycket av det som görs numera väldigt kompetent. Jag ville bara göra en poäng av att *jag* inte tycker att det är det finaste.
Sven, världen är bra liten. Jo, jag var på frihetsforum som vi kallade det det. Var du på segregationsdebatten?
Istanbul är en underbar stad, hoppas att du har det bra där.
Då ska vi se vad vi har kommit fram till angående rollsel. Jonas är alltså graden mer insyltad i detta mystiska lekande som även smittat av sig på en luf-medlem (Sven). Som dessutom är mot kulturstöd!
Akademiska hem. Det kan ju bero på att dessa är så socialt rubbade och översociala att de behöver växla och relaxa lite mellan varven.
När ni spelar, byter ni språk också? (Det kanske är överkurs)
Genusrollspel låter väldigt spännande. Sånt borde man ju låta alla skolbarn plågas med. Tar det lång tid att "komma in i" rollspelande? Är det en nödvändighet att vara sektmedlem?
Turkiskt rollspel...haha! Förlåt. Men jag är ju halvturre. :oD Får skumma bilder framför mig.
Ska kika in på länkarna och kollar in senare/imorgon på din(a) bloggar.
Jonas var faktiskt också på frihetsforum (liberala bloggar är liksom naturliga att läsa då). Han blev LS-medlem på fyllan. Värsta Moderattricket. Han är så mycket mot kulturstöd att han antar att alla tycker det så att frågan inte behöver diskuteras. Jonas har nog egentligen HAX som enda politiska förebild. (Han hatar iofs nät jag talar för honom, men det här borde väl vara uppenbart?)
"Tar det lång tid att "komma in i" rollspelande? Är det en nödvändighet att vara sektmedlem?"
Det som är aktuellt för en vuxen som skall börja är ju knappast alla dessa böcker för verbalt rollspel (det kan ta lite tid att ta sig in i). Nutidslajv (levande rollspel) eller svensk friform förstår alla på en gång. Fast det är lite svårare att hitta folk som redan håller å med det.
Den scenen som jag och Jonas pratar mest om handlar några hundra pers i Sverige) som ägnar sig åt lajv utan så mycket svärd och alver. Men min erfarenhet säger att de flesta som är något intresserade av teater eller hur någon annan än man själv kan tänkas känna brukar uppskatta det.
Jonas skall bli sambo i Stockholm om ett par veckor, så det bästa för alla i den lilla hålan som vill veta hur det verkligen går till är att fråga honom.
Oftast är det väl bäst att lajva på sitt modersmål. Men jag har sett svenskar spela danskar och engelsmän med realistiska brytning. På ett lajv dit jag nästan åkte (en tenta kom i vägen) spelades rollerna av folk från alla de fyra stora nordiska länder. Ett par av finnarna såg till att inte prata eller 'förstå' någon svenska. Det skall tydligen ha hjälpt till att göra saker mer obehagliga.
En text om det mest kända genuslajvet finn här: http://www.interactingarts.org/index.php?id=24,52,0,0,1,0
(I en väldigt vänstervriden tidsskrift. Deras redaktör är den den enda svensk jag har träffat i Istanbul utanför konsulatet. Vi tyckte samma om rollspel, helt olika om politik.)
Och det lajvet är verkligen inte representativt för någonting, det är väl därför det är förhållandevis känt. Man kan ju tycka att det är lite prettobullshitvarning, sådär.
"Var du på segregationsdebatten? "
Nej. Det enda jag kommer ihåg är att du sade 'sociallibertarian' någon gång under pubbesöket. Det var roligt.
"Turkiskt rollspel...haha! Förlåt. Men jag är ju halvturre. :oD Får skumma bilder framför mig."
Åh. Hade ingen aning, tyckte inte att något av dina namn lät turkiska. Jag träffar verkligen bara turkar här. Det finns lite amerikaner på campus, men jag har inte orkat med dem. Turkisk politik är förresten...rätt komplex. (Hmm, skall jag välja internationalistiska islamister, nationalistiska borgliga socialister, panturknationalister eller kanske militären?)
Jag beundrar verkligen ditt sätt att svara på minst sagt obskyra kommentarer! Och visst är Istanbul fantastiskt.
Ja, det var han. Och jag också för den delen. Jag råkar visst också vara med i LUF, mest för att jag polade med Liberala studenter i Linköping. Just nu tycker jag CUF verkar finare om man absolut ska vara med någonstans.
I ärlighetens namn är Sven lika insatt som jag i rollspelandet.
Okej, så bland liberala bloggare kan det visst finnas fler än en som diggar rollspel. Jag trodde att det var rollspelandet som fick den ena att leka följa John.
Hur som helst. LS-medlem på fyllan? Hehe...sånt händer. Jag blev medlem i Högerteknologerna (FMSF) härom helgens.
HAX är bra han.
Apråpå rollspelandet: Jaaa, eh...några mysko sagoböcker är inte aktuellt nej.
Bra bra att bli sambo Jonas, då kan du ju leka hela tiden om sambon delar intresset.
Kikade in på länken om genuslajvet. "Communicating emotions" :-) Kan killar verkligen sånt?
Sociallibertarian? Ja, jag försökte klämma ut Gergils att han är socialliberal och inte sociallibertarian. Jag, Federley och någon till tjatade om det hela kvällen.
Mina namn: Sakine= arabiskt men vanligt i Turkiet, Madon= gammalt kurdiskt namn (Jag har hetat Bahceci, men bytte för Madon är snyggade och inte påtvingat).
Turkisk politik...hehe, jag ska inte dra igång mitt tragglande. Men jag har en del åsikter. Pratade Turkiet på riksdagen en gång, turkiska ambassadören tittade inte gulligt. Försöker undvika turkiska (och kurdiska för den delen) som skenar iväg.
Ah, så då var åtminstone en av er på seminariet och i vilket fall som helst däromkring. Kul att man slipper dödas...
Det var ganska många där och jag kan inte av bilderna tyda något.
I vilket fall som helst; kul med liberaler lite här och var & kul att ni pallat svara på allt.
24 kommentarer:
Inget svar!
Jag får panik snart...
Från vilken källa?
Precis, utan att veta var bilden finns nu är det omöjligt att ge ett ordentligt svar.
Var gärna mycket specifik i hur den är lagrad.
Tack för svaren, men jag lyckades!
(Utan hjälp från andra).
Lägger upp bilder strax...tack igen.
Ps. Jonas, rollspel...är inte det lite skumt? Ds.
Skummt? Det är det finaste! :)
Men specificera gärna vad du tycker verkar skummt så förklarar jag närmare...
(Inser att jag inte har någon kontaktemail på min blog. Det vore kanske bra.)
Jo, det var kanske inte en så tydlig fråga jag ställde :-)
Man har ju hört att det är väldigt populärt men aldrig förstått sig på själva grejen. En form av teater utan scen och publik?
Misstänker att det är mest killar som håller på med det. I vilka länder är det som mest poäpulärt, har du någon aning?
Min andra fördom är att det är få utomeuropeiska invandrare och folk runt 27-35 som håller på.
Hobbyn är inte så homogen att man kan ge ett helt enkelt svar på dina "fördomar". Om jag delar upp den i bordsrollspel (där det verbala är i fokus) och levande rollspel (där man agerar med hel kroppen) så blir det lite enklare:
- Medelåldern har ökat i takt med att de som började med det hela i tonåren blir äldre. Än så länge är dock de flesta under 30.
- Förr i tiden, när levande rollspel inte var så stort som nu, var bara några procent av utövarna tjejer. Levande rollspel drog in mycket folk intresserade av amatörteater och hantverk. Inom den grenen är ungefär 30% kvinnor och jag tror även det gjort att andelen av bordsrollspelarna ökat. I de grupper jag rör mig tror jag andelen är högre än 30%.
- Du har helt rätt i att det är mycket få utomeuropeiska invandrare som spelar rollspel, i alla fall i min ålder (26). Vad det beror på vet jag inte. Det kan inte ha med ekonomi att göra eftersom bordrollspel är superbilligt och levande rollspel billigare än mycket annat. Kanske beror det på att (i alla fall borsdrollspel) främst utövas i små, hårt sammanhållna, grupper. De är säkert lika svåra att ta sig in i som andra företeelser i det svenska samhället, även om jag tror att rollspelare i allmänhet är lite mer toleranta och öppna än medelsvensson. Förhoppningsvis kommer det här mönstret att gradvis försvinna.
Att förklara exakt hur det går till när man spelar får jag kanske ge mig in på i en post på min egen blog. Eller kanske visa dig någon gång? Det kräver som sagt ingen utrustning, behöver bara ta några timmar en kväll och de enda förkunskapskraven är en gnutta fantasi och inlevelseförmåga :)
Vad gäller länder så tror jag Sverige har flest rollspelare per kapita om det inte är någon av de övriga nordiska länderna. När det gäller levande rollspel tror jag vi är överlägset störst. USA ligger högt trots sin storlek och det är spritt i både väst- och östeuropa. Polen dyker exempelvis upp titt som tätt. Japan har en helt egen rollspelskultur som skiljer sig mycket från USA/Europa. Israelerna spelar tyldigen mycket.
Övriga världen har jag dålig koll på men jag vet att det finns rollspelare i exempelvis Turkiet, om än ganska få (men de kan ju räknas till Europa om man vill).
Jonas, Tack för svaret! Hmm...
Det här är ju verkligen inte mitt område, jag visste inte ens att verbala rollspel fanns. *skäms*
(Känns lite som när jag försöker förstå lillebrorsan som spelar Counter Strike hela dygnen).
Men om åldern höjs för att medlemmarna blir äldre, måste det väl betyda att det var populärare att börja med rollspel för några/flera år sedan? Hmm. Kul i alla fall att fler tjejer börjar.
Intressant det där med små sammanhållna grupper...finns alltid en charm i det också. Speciellt om man ska börja fäktas och skumma runt :-)
Åh, mig? Låter spännande, men jag skulle nog bara skratta.
Kul att Sverige är i ledningen, men det var en stor sprindning ändå. Antar att det är svårt att dyka upp på en kulle under "öppet hus". Men hur någon som bara vill titta lite? (OM man nu skulle vilja).
Ps. Gärna en bloggpost! (i mån av tid. Ds
"Men om åldern höjs för att medlemmarna blir äldre, måste det väl betyda att det var populärare att börja med rollspel för några/flera år sedan?"
Njae. När rollspelen kom till Sverige spelades de av tongåringar. Vissa av dem spelar fortfarande och sprider även företeelsen till andra vuxna. Formen har därmed också breddats för att även passa en mer vuxen smak. Samtidigt börjar det naturligtivs nya ungdomar. Men tillväxten på bordsrollspel är inte lika stor nu som förr, där har du rätt. Levande rollspel tror jag fortfarande växer.
Det där med att bara titta är svårt och det bidrar till att folk tycker det verkar skummt. Av flera anledningar måste man nästan vara med, annars får man snarare en förklaring av hur det går till än bevittna det på riktigt. Man kan vara med och hålla sig passiv men det finns ingen plats för ren publik.
Det svärdsviftande du säkert tänker på när du skriver att du nog inte skulle kunna hålla dig för skratt är bara ett sätt att spela på (håller inte på med det själv, men av andra skäl :))
En form jag själv gillar och som jag brukar använda med nybörjare är "svenskt konventsfriform":
En person är spelledare. Den har antingen lärt sig eller själv skrivit ett "scenario". 3-6 personer är "spelare" och de får var sin roll på en eller flera sidor som beskriver den person de ska spela med utseende, bakgrund, personlighet och mål. Oftast även rollens relationer till de andra spelarnas roller.
Spelledaren leder det hela genom att fungera som en verbal kuliss till handlingen. Denne beskriver vad som händer och resultatet av vad rollerna gör. Det hela fungerar ungefär som en interaktiv och improviserad radioteater. Spelledaren är berättarröst och spelar också alla biroller. Man kan agera ut fysiskt ibland men grunden är att man sitter runt ett bord och talar.
Normalt tar det 3-5 timmar och sen är historien helt avslutad, men det beror helt på hur man vill ha det.
Handlingen kan vara precis vad som helst. Själv föredrar jag spel som grundar sig i socialrealistisk nutid, och sedan eventuellt utvecklar sig till någon form av skräck eller mystik. Historiska scenarier är också intressanta.
En annan mycket enkel men samtidigt effektfull variant är "middagslajvet".
Det fungerar precis som en vanlig middagsbjudning förutom att man istället för sig själv spelar en annan person som man fått information om i förväg (här agerar man ut allt på riktigt och man har ingen riktig spelledare). Vanligen så finns det en hel del explosiva konflikter mellan deltagarna så att det inte ska riskera att bli tråkigt. I de här fallen är det nästan bara socialrealism det rör sig om. Har spelat det med många som aldrig stött på något likande och det har alltid fungerat bra.
I see. Så man kan vara lite passiv och bita sig i läppen? Låter bra.
Förstår lite bättre efter beskrivningen. Mysko, men spännande.
Skräck? Uuuh...jag vågade knappt läsa seriesnuttarna med Magica De Hex i Kalle Anka. Mystik låter därmot lockande.
Det här måste ju vara roligt att hålla på med. Med tanke på alla förutsägbara middagar och kompisäventyr man är med om...
Jag ska kolla runt på nätet om det här. Låter inte helt tokigt. Bara nästan.
Jonas är ju kung på rollspel, så jag har inte väldigt mycket att tillägga.
Men lite har jag ju alltid att säga.
Det är verkligen noterbart få utomeuropieska invandrare som håller på med rollspel. Även andragenerationens invandrare är sällsynta. Men på samma sätt är folk lantbrukar miljöer väldigt underrepresenterade. För vanliga verbala rollspel är pojkar från akademiska hem den klart vanligaste gruppen. (Det finns, naturligtvis, en statlig undersökning på det här: Rollspel som fritidssysselsättning).
Samma sak gäller här i Turkiet (där jag numera bor). Sett över hela landet är det väldigt ovanligt. Men här i Istanbul och speciellt på det campus där jag arbetar (privat universitet mest för studenter med dyra bilar) är det ganska vanligt. De spelar dock nästan uteslutande de vamliga amerikanska rollspelen, eftersom någon inhemsk marknad inte finns.
Jag har kontakt med ett par turkar som tidigare har gjort en del levande rollspel i nordisk tradition (norsk faktiskt). De bor i Tyskland nu, men jag skall nog träffa en av dem runt nyår.
Generellt gäller Jonas indelning i verbala rollspel, som traditionellt sprids genom andefattiga böcker från USA. Och levande rollspel/lajv/larp. Denna stil är generellt sätt ganska lika världen över (udda (bra) varianter känner jag till framför allt Sverige/Danmark/Finland och Israel) Det har uppstått en del rollspelsindustrier på andra språk. De största torde vara franska, spanska, svenska och tyska (i den pordningen). Numera förmodligen japanska också.
Här i Turkiet finns inget tryckt rollspel, bara *ett* amerikanskt översatt. Men det finns ändå en stor aktivitet. Något förvånande har tycks Ungern en större produktion av tryckta rollspel än Finland,(tills nyligen) Danmark och Norge. Polen tillhör de få språk som har fått ett rollspel översatt för den amerikanska marknaden. (Svenska, franska och tyska känner jag till exempel på också. Förmodligen spanska.)
Levande rollspel är annorlunda i det att det inte sprids via böcker i så stor utsträckning. Därör är det enorma skillnader mellan olika länder (jag försöker just nu få en turk att skriva en historia om levande rollspel i Turkiet, vi får se hur det går). Som svensk/norsk deltagare i levande rollspel har man de senaste åren blivit van att prata om genusperspektiv och spela om hur det känns att bli medveten om att man utnyttjar andra människor (det känns jobbigt). Den typen av levande rollspel verkar ovanliga utanför norden.
Nu vet du mycket, mycket mer än du vill veta om rollspelens kulturgeografi!
Jag bloggar om rollspel på polyfem.blogspot.com och Turkiet på bosporen.se (jag *skall* uppdatera ikväll)
(Och som en liberal till en annan: ta bort det kulturbidrag för rollspelande som jag får. Det är inte moraliskt!)
"...som traditionellt sprids genom andefattiga böcker från USA."
Det där var en dålig generalisering jag inte väntade mig från dig.
Amrisarna är mycket kompetenta när det gäller att skriva rollspel. Att både jag och Sven hyser en stor ovilja mot deras bäst säljande spel är en helt annan sak :)
I övrigt håller jag som väntat med.
Efter att ha läst lite mer på din blogg inser jag att jag faktiskt bytte några få ord med dig på Liberalt forum för ett par månader sen. Det var ju du som var den där i LUF som inte var socialistbelupen.
Jag har hela tiden varit väldigt skeptisk till mitt medlemsskap där. Fast Fredrik Malm ser ju i alla fall väldigt snäll ut.
"Det där var en dålig generalisering jag inte väntade mig från dig.
Amrisarna är mycket kompetenta när det gäller att skriva rollspel. Att både jag och Sven hyser en stor ovilja mot deras bäst säljande spel är en helt annan sak :)"
Jo, jo. Visst är mycket av det som görs numera väldigt kompetent. Jag ville bara göra en poäng av att *jag* inte tycker att det är det finaste.
(Nu skall jag sluta spamma)
Sven, världen är bra liten. Jo, jag var på frihetsforum som vi kallade det det. Var du på segregationsdebatten?
Istanbul är en underbar stad, hoppas att du har det bra där.
Då ska vi se vad vi har kommit fram till angående rollsel. Jonas är alltså graden mer insyltad i detta mystiska lekande som även smittat av sig på en luf-medlem (Sven). Som dessutom är mot kulturstöd!
Akademiska hem. Det kan ju bero på att dessa är så socialt rubbade och översociala att de behöver växla och relaxa lite mellan varven.
När ni spelar, byter ni språk också? (Det kanske är överkurs)
Genusrollspel låter väldigt spännande. Sånt borde man ju låta alla skolbarn plågas med. Tar det lång tid att "komma in i" rollspelande? Är det en nödvändighet att vara sektmedlem?
Turkiskt rollspel...haha! Förlåt. Men jag är ju halvturre. :oD Får skumma bilder framför mig.
Ska kika in på länkarna och kollar in senare/imorgon på din(a) bloggar.
Jonas var faktiskt också på frihetsforum (liberala bloggar är liksom naturliga att läsa då). Han blev LS-medlem på fyllan. Värsta Moderattricket. Han är så mycket mot kulturstöd att han antar att alla tycker det så att frågan inte behöver diskuteras. Jonas har nog egentligen HAX som enda politiska förebild. (Han hatar iofs nät jag talar för honom, men det här borde väl vara uppenbart?)
"Tar det lång tid att "komma in i" rollspelande? Är det en nödvändighet att vara sektmedlem?"
Det som är aktuellt för en vuxen som skall börja är ju knappast alla dessa böcker för verbalt rollspel (det kan ta lite tid att ta sig in i). Nutidslajv (levande rollspel) eller svensk friform förstår alla på en gång. Fast det är lite svårare att hitta folk som redan håller å med det.
Den scenen som jag och Jonas pratar mest om handlar några hundra pers i Sverige) som ägnar sig åt lajv utan så mycket svärd och alver. Men min erfarenhet säger att de flesta som är något intresserade av teater eller hur någon annan än man själv kan tänkas känna brukar uppskatta det.
Jonas skall bli sambo i Stockholm om ett par veckor, så det bästa för alla i den lilla hålan som vill veta hur det verkligen går till är att fråga honom.
Oftast är det väl bäst att lajva på sitt modersmål. Men jag har sett svenskar spela danskar och engelsmän med realistiska brytning. På ett lajv dit jag nästan åkte (en tenta kom i vägen) spelades rollerna av folk från alla de fyra stora nordiska länder. Ett par av finnarna såg till att inte prata eller 'förstå' någon svenska. Det skall tydligen ha hjälpt till att göra saker mer obehagliga.
En text om det mest kända genuslajvet finn här: http://www.interactingarts.org/index.php?id=24,52,0,0,1,0
(I en väldigt vänstervriden tidsskrift. Deras redaktör är den den enda svensk jag har träffat i Istanbul utanför konsulatet. Vi tyckte samma om rollspel, helt olika om politik.)
Och det lajvet är verkligen inte representativt för någonting, det är väl därför det är förhållandevis känt. Man kan ju tycka att det är lite prettobullshitvarning, sådär.
"Var du på segregationsdebatten? "
Nej. Det enda jag kommer ihåg är att du sade 'sociallibertarian' någon gång under pubbesöket. Det var roligt.
"Turkiskt rollspel...haha! Förlåt. Men jag är ju halvturre. :oD Får skumma bilder framför mig."
Åh. Hade ingen aning, tyckte inte att något av dina namn lät turkiska. Jag träffar verkligen bara turkar här. Det finns lite amerikaner på campus, men jag har inte orkat med dem. Turkisk politik är förresten...rätt komplex. (Hmm, skall jag välja internationalistiska islamister, nationalistiska borgliga socialister, panturknationalister eller kanske militären?)
Jag beundrar verkligen ditt sätt att svara på minst sagt obskyra kommentarer! Och visst är Istanbul fantastiskt.
Ja, det var han. Och jag också för den delen. Jag råkar visst också vara med i LUF, mest för att jag polade med Liberala studenter i Linköping. Just nu tycker jag CUF verkar finare om man absolut ska vara med någonstans.
I ärlighetens namn är Sven lika insatt som jag i rollspelandet.
Mer i för ändamålet avsedd post...
Nu postade vi samtidigt. Och jag mindes tydligen fel om integrationsdebatten.
Du var rätt bra som min talesman, så jag slipper döda dig...
Okej, så bland liberala bloggare kan det visst finnas fler än en som diggar rollspel. Jag trodde att det var rollspelandet som fick den ena att leka följa John.
Hur som helst. LS-medlem på fyllan? Hehe...sånt händer. Jag blev medlem i Högerteknologerna (FMSF) härom helgens.
HAX är bra han.
Apråpå rollspelandet: Jaaa, eh...några mysko sagoböcker är inte aktuellt nej.
Bra bra att bli sambo Jonas, då kan du ju leka hela tiden om sambon delar intresset.
Kikade in på länken om genuslajvet.
"Communicating emotions" :-) Kan killar verkligen sånt?
Sociallibertarian? Ja, jag försökte klämma ut Gergils att han är socialliberal och inte sociallibertarian. Jag, Federley och någon till tjatade om det hela kvällen.
Mina namn: Sakine= arabiskt men vanligt i Turkiet, Madon= gammalt kurdiskt namn (Jag har hetat Bahceci, men bytte för Madon är snyggade och inte påtvingat).
Turkisk politik...hehe, jag ska inte dra igång mitt tragglande. Men jag har en del åsikter. Pratade Turkiet på riksdagen en gång, turkiska ambassadören tittade inte gulligt. Försöker undvika turkiska (och kurdiska för den delen) som skenar iväg.
Ah, så då var åtminstone en av er på seminariet och i vilket fall som helst däromkring. Kul att man slipper dödas...
Det var ganska många där och jag kan inte av bilderna tyda något.
I vilket fall som helst; kul med liberaler lite här och var & kul att ni pallat svara på allt.
gonatt
Du var aldrig i farozonen, det var Sven som tog risken att tala för mig.
Dessutom känner jag dig inte tillräckligt väl. De vänskapliga dödshoten är sällan passande utan långtgående vänskap.
Sant (men jag tog det inte på fel sätt ändå).
Skicka en kommentar