Ps. I City-fallet: Konstiga är dock att alla (Journalisten mfl) verkar ha missat att jag som person anmäldes, inte tidning/chefred. Det är åtminstone det jag ser av anmälan. Ds
SvD försöker ju idag med ett litet rekordförsök i hyckleri, när de i en kolumn på s12 rackar ned på Mohammedteckningarna som "ett hån mot satiren", medan de på s3 i Kulturdelen skriver uppskattande om en Fotoutställning som avbildar Jesus på ett mycket kontroversiellt sätt.
För mig, som är uppvuxen under 70-talet, så är satir en form av politiska skämt som inte är roliga. Kolumnisten Berge, försöker sig dock på en annan definition av satir som är acceptabel; den skall rikta sig "emot makteliten". Även här snubblar han ju betänkligt. Vi har alltså en enda tidning i västvärlden som inte vill idka den självcensur som alla andra i västmedia bedriver. Så vem är det egentligen som utmanar makten?
Johan, jo jag läste den där krönikan (men man får ju skilja på tidningens linje och en enskild skribents åsikter i frågan).
Man kan förstås tycka att Muhammestecningarna var att sparka neråt, själv är jag inte alls säker på det. Få är så mäktiga som en profet, en självmordsbombare eller den som har makt i patriarkat där kvinnor nekas alla sina rättigheter.
Den inställning som många inom kultur/tyckareliten har mot olika typer av satir mot diverse religioner, är lite märklig. Indirekt menar de ju att muslimer inte kan hantera demokrati och sekulariserng. Medan alla andra kan, minsann?
Om nu det är uppåt/nedåt som är rättesnöret så kan man ju ALLTID uppfinna någon som anses "ovanför" och därmed motiverar övergrepp eller särbehandling.
Det är just just därför neutrala principer baserade på rättigheter är bättre än de som bygger på social positionering.
Funderade lite på det under sitt ytterndefrihetsföredrag för någon vecka sedan. Liberaler pratar ju nästan bara om yttreandefrihete i termer av principer - inte som praktisk nytta. Och folk verkar ju vara komplett ointresserade av principer (men gillar det man praktiskt har glädje av). Så vad göra? - Förklara den praktiska nyttan av yttrandefrihet?... eller - Försöka intressera folk för principer (generellt) igen.
Johan, jag håller med dig om att det kvittar vad eller vem man kritiserar - yttrandefrihet är yttrandefrihet.
Nyttan medyttrandefrihet är att åsikter och tankar får konkurrera, vilket leder oss till mångfald och ifrågasättande (viktiga ingredienser i demokrati och forskning). Dessutom är människan inte skapad för att kvävas till tystnad. Att säga sin mening är så självklart mänskligt, att den som fråntar människor den rätten är de som kränker. Inte tvärtom.
5 kommentarer:
SvD försöker ju idag med ett litet rekordförsök i hyckleri, när de i en kolumn på s12 rackar ned på Mohammedteckningarna som "ett hån mot satiren", medan de på s3 i Kulturdelen skriver uppskattande om en Fotoutställning som avbildar Jesus på ett mycket kontroversiellt sätt.
För mig, som är uppvuxen under 70-talet, så är satir en form av politiska skämt som inte är roliga. Kolumnisten Berge, försöker sig dock på en annan definition av satir som är acceptabel; den skall rikta sig "emot makteliten". Även här snubblar han ju betänkligt. Vi har alltså en enda tidning i västvärlden som inte vill idka den självcensur som alla andra i västmedia bedriver. Så vem är det egentligen som utmanar makten?
Johan, jo jag läste den där krönikan (men man får ju skilja på tidningens linje och en enskild skribents åsikter i frågan).
Man kan förstås tycka att Muhammestecningarna var att sparka neråt, själv är jag inte alls säker på det. Få är så mäktiga som en profet, en självmordsbombare eller den som har makt i patriarkat där kvinnor nekas alla sina rättigheter.
Den inställning som många inom kultur/tyckareliten har mot olika typer av satir mot diverse religioner, är lite märklig. Indirekt menar de ju att muslimer inte kan hantera demokrati och sekulariserng. Medan alla andra kan, minsann?
Om nu det är uppåt/nedåt som är rättesnöret så kan man ju ALLTID uppfinna någon som anses "ovanför" och därmed motiverar övergrepp eller särbehandling.
Det är just just därför neutrala principer baserade på rättigheter är bättre än de som bygger på social positionering.
Funderade lite på det under sitt ytterndefrihetsföredrag för någon vecka sedan. Liberaler pratar ju nästan bara om yttreandefrihete i termer av principer - inte som praktisk nytta. Och folk verkar ju vara komplett ointresserade av principer (men gillar det man praktiskt har glädje av). Så vad göra?
- Förklara den praktiska nyttan av yttrandefrihet?... eller
- Försöka intressera folk för principer (generellt) igen.
Johan, jag håller med dig om att det kvittar vad eller vem man kritiserar - yttrandefrihet är yttrandefrihet.
Nyttan medyttrandefrihet är att åsikter och tankar får konkurrera, vilket leder oss till mångfald och ifrågasättande (viktiga ingredienser i demokrati och forskning). Dessutom är människan inte skapad för att kvävas till tystnad. Att säga sin mening är så självklart mänskligt, att den som fråntar människor den rätten är de som kränker. Inte tvärtom.
City har väl ansvarig utgivare? I så fall är det ju den som får ta smällen i rättsprocesser och du kan således vara lugn.
Skicka en kommentar