Jag ska umgås lite med syskonen i helgen. Har inte träffat dem på evigheter, stockholmare som jag är.
För inte länge sedan studerade forskare varför så många svenskar begår självmord, till skillnad mot människor boendes i S:t Petersburg. De kom fram till att den variabel som skiljer (och förmodligen förklarar skillnaden) oss åt är att vi här bor i singelhushåll och lever ensamt, i högre utsträckning. Värt att tänka på så här i hösttider.
Men det funkar ju att träffa lite folk då och då när det passar, men i det stora hela slippa levande varenser. Tror att det är det jag älskar med Stockholm, allra mest. Jag tillhör den där typen som tittar i kikhålet innan jag går ut, för att slippa träffa på grannar, och jag snabbar mig in i hissen och trycker hysteriskt snabbt på våningsknappen innan någon - några meter för sent - hinner smita in i samma hiss. Jag låser förstås om mig i tvättstugan också. Jag skulle aldrig få för mig att börja en konversation med folk på tuben. Och den som börjar mala på får trevliga men korta svar. Jag har förstås alltid en bok eller tidning med mig, som är klart mycket mer intressant. & råkar man träffa på en socialt rubbad (social person) så är det socialt accepterat att resa sig upp och sätta sig på en befriad plats! Underbart.
25 kommentarer:
Trevlig helg på dig själv!
Precis vad jag skrev: "....med svenskt beteende"
.
KÜRT
Socialfobi skulle nog en hjärnskrynklare checka i om han läste din text. Fast jag tolkar det nog mer som att du helst vill bo på landet.
Kanske därför du dissar lantisar, den gammla hederliga avunden.
Hincha, jag är supersvennig.
Anonymous, (för i helvete, skriv nick), nej INTE landet. Aldrig i livet, jag är livrädd för bönder. Fullständigt LIVRÄDD.
Jag ska till Uppsala i helgen, med skräckblandad förtjusning.
Grattis, du är så "assimilerad" som det är möjligt att bli, skulle man slå upp "svensk kvinna" i en ordbok är risken stor att du finns med på bild. :)
Socialfobi är f ö en svensk folksjukdom.
F ö snackar jag ofta med folk på tåg, tunnelbanor, i affärer, på gatan och lite överallt. Piggar upp tillvaron att våga sig ut ur sitt skal.
Och en liten hemlighet: det är inte livsfarligt. Inte ens om man blir avsnäst av någon med grav social fobi.
Man kan ju inte annat än undra vad socialt handikappade människor gör i en miljonstad som Stockholm, måste vara ett rent helvete hehe
Bäst är väl ändå den kyla man stöter på när man kliver på en buss. Vid varje dubbelsitsig plats sitter en (!) person (naturligtvis vid gången - och inte fönstret - så att man inte riskerar att plötsligt sitta bredvid en dittills okänd person) som klart stressad fäster blicken vid något trivialt föremål för att i allt i världen undvika blickkontakt.
Jag tror att det finns en utbredd ensamhet i vårt samhälle. Vet inte vad det beror på, att folk har så svårt att umgås med varandra ?.
Har märkt att folk i staden är mer avvaktande/försiktigare i början när man pratar med dom. Folk från landet känns lite mer öppnare.
Oj...nu måste jag kanske inflika med att jag inte är totalt osocial & människohatande. Bara nästan.
Wille, fyfan vad jobbiga babbelmänniskor är! Kan ni inte tyda om medmänniskorna är totalt ointresserade av att lägga märke till er?
Som när man är halvdåsig i huvudet och väntar på morgontåget, tex. Kommer ofta en habibi som är 45+ och vill prata. En gång var jag nära att skrika "STICK!!".
Finns det någon kurs eller liknande för oss som lider av lite "socialfobi"?
När jag därmeot väl gillar en person (det händer faktiskt) så är jag jättesocial. Inbillar jag mig. Men jag är värdelös på att höra av mig till kompisar & komma ihåg födelsedagar och sådant.
Rollx, men man vänjer sig ju vid att SLIPPA vara med andra människor. Och det har faktiskt sina fördelar.
Jag har bott själv sedan jag tog studenten, kan omöjligen bo med en annan människa. Försökte under högskoletiden men förr eller senare var det separation som gällde. Den ena jag bodde med, Makbule heter hon, kokade läskiga grytor som möglade i kylskåpet.
Man slipper ju allt sånt. Man slipper t o m att städa eftersom ingen ens besöker en! Genialt. Hur överlever bönder?
Vad är det för miffon som skriver här? Ni som skriver anonymt får snart räkna med att jag raderar era psykopatinlägg.
Jag har inte oändligt med tålamod.
Wille, fyfan vad jobbiga babbelmänniskor är! Kan ni inte tyda om medmänniskorna är totalt ointresserade av att lägga märke till er?
Nåja, det handlar om att ha lite fingertoppskänsla och bara prata med folk som ser ut att inte ha något emot det. Surgubbar, surkärringar och sovande människor kan man undvika. Man brukar kunna se om folk är öppna för att prata på ungefär 5-10 sekunder.
F ö handlar det inte bara om att "babbla", det handlar i alla fall för mig om nyfikenhet för andra människor, hur de funkar, reagerar osv. Kan man pigga upp någons dag lite så ser jag bara det som positivt, gör man det inte har man slösat 10 sekunder av deras tid.
Det är faktiskt rätt många som blir riktigt glada över att någon okänd pratar med dem.
Var glad, trevlig, skojfrisk, ställ frågor, håll käften och lyssna (och lyssna på riktigt!). Svårare än så är det inte att få folk på gott humör.
Wille, varför gillar du att stå allmänheten till tjänst då? Blir du glad av att göra andra människor glad?
Skumt.
Jag brukar i f s alltid visa hänsyn och artighet till pensionärer, men det är mest en uppfostranspryl.
Men andra? Ööööh...nä.
Wille, varför gillar du att stå allmänheten till tjänst då? Blir du glad av att göra andra människor glad?
Det är periodvis, i våras var jag rätt introvert och grinig.. Men just nu, sedan juni-juli så är jag mer extrovert och glad..
Och visst är det kul att göra andra på gott humör! Det blir ju som en självförstärkande cirkel: är folk runt omkring dig på gott humör, blir du själv på bättre humör, vilket kan leda till att andra blir på bättre humör osv osv.
Det är klart roligare att ha att göra med glatt folk än grinigt folk..
Men är folk däremot griniga och otrevliga så slösar jag inte med min tid. Det är kul att göra folk glada, men de måste vara värda besväret.
Sakine, visst håller jag med att det är skönt att ett eget krypin. Det är inget fel att man har behov av att vara för sig själv. Det är individuellt hur man vill ha det.
Jomenvisst. fördelen med större städer är att man kan sticka ner på stan och vara helt anonym. Ibland brukar man stöta på någon bekantskap. Men det brukar inte vara så fasligt ofta.
Makbules grytor kan inte varit så goda om dom självdog i kylskåpet.
Det perfekta boendet för min del är ute på landet i ett hus, dock inte allför långt från ett större samhälle. Huset skall vara så avskilt så att man kan gå ut naken på tomten utan att någon ser det. Då bor man bra enligt mig.
Vad är det för miffon som skriver här? Ni som skriver anonymt får snart räkna med att jag raderar era psykopatinlägg.
Håller med om att detta anonyma skrivande är irriterande. Finns det ingen funktion på blogscriptet, där du kan stoppa allt anonymt postande?
Ja inför censur snälla, det kommer inte alls ses som att du inte kan bemöta argument, nej nej tänk inte på det, du framstår redan som en smart, possitiv, osjälvisk och social människa *MmmMmm* i promise this will only make you look better
Kanske underlättar att svara ett inlägg om personen döpt sig själv. Även fast namnet är fejk.
Varför funktionen anonym finns är underligt. Den borde man kunna ta bort ?. Eller så raderar man bara alla anonyma inlägg.
Det är inget brott att ha taskig fantasi. Men Sakine gav några bra förslag till den anonyme. Varför inte kalla sig för MIFFO eller kanske PSYKOPAT ?.
Du har rätt Siavosh. Man behöver inte svara på allt. Största misstaget man kanske gör är att svara på ett trams inlägg. Det är ju det en oseriös vill.
Den som har lust att berätta vad han eller hon inbillar sig om mig, eller att han/hon "vill ha uppmärksamhet", får maila mig privat eller fixa en egen sida/blogg.
Så enkelt är det.
Fortsatt trevlig helg på er!
Skicka en kommentar