Jag är ju smått allergisk mot TV4:as snuttegullkampanjer om barn, sjukdomar och liknande. Nu i veckan har de haft kampanjen "Nollrasism" och pratat om hur folk diskrimineras av sin brytning. Inget nytt. Men frågan är om det alltid ska kallas för diskriminering? Var gränsen dras, vill säga. De hade tagit upp ett uselt exempel, med en brud som blev 'diskriminerad' från ett telemarketing-jobb. Eh, smart att ringa upp företag där språket är din största merit och ditt verktyg för att göra ett bra arbete.
Jag tillhör dem som inte är så känslig för att folk bryter, tycker mest att det låter charmigt, likt olika dialekter i Sverige. Det vore en intressant frågeställning; är vi för känsliga mot brytning i Sverige? Inbillar sig företag/offentliga institutioner att kunder/medborgare är för känsliga eller tvärtom? Vårens språkdebatt är väl ett exempel på att det finns gott om språkkonservativa i landet. Man kunde ha fördjupat den diskussionen.
I stället ojar man sig över 'rasismen'. Är det inte lite väl fånigt att vi fortfarande står och stampar på samma ställe år ut och år in?
1 kommentar:
Jag kan nog förstå om en arbetsgivare blir osäker på att anställa någon som pratar knackig svenska. Speciellt om det är någon kunderna skall möta/prata med. Kan uppfattas som oproffesionellt.
Dialekter kan vara roliga, mina favoriter är gotländska och dalmål. Ja folk som bryter på ett annat språk kan vara charmigt.
Tv4 kanske behövde något att fylla ut tvtablån med ?. Man kan undra över fenomentet invandrarkritisk = rasist.
Det är tabu att ens ifrågaätta något rörande detta ämne.
Skicka en kommentar