2006-03-20
Blå jämställdhet?
...eller blanda in lite orange så får vi varm och vacker lila. Fick en fråga i inlägget nedan. Någon undrade hur jag som feminist kan tro på Alliansens politik. Det är en intressant fråga.
Anledningen till att jag påbörjade vandringen mot liberalism har lustigt nog sin grund i feminismen. Radikalfeminismen, som jag diggade...för typ 6-8 år sedan, står för likhetsfeminism, precis som liberalfeminismen. Särartsfeminism har jag alltid haft svårt för; om det nu finns lite biologi med i spelet så spelar det knappt någon roll i ett modernt samhälle. Därför är den politiskt totalt ointressant.
Så som det ser ut i dag har feminismen så som jag ser den ingen klar plats i svensk politik.
Åt vänster tragglas det fortfarande på om offerskap och kvotering, på sin höjd om feministiskt självförsvar (jag är försiktigt positiv till det, btw). Borgerligheten är inga superstärnor själva och problemformuleringarna är ofta bara pinsamma. För det finns strukturella/kulturella problem i könsfrågan som upplevs som förhindrande för människor. Människan är sällan en svävande atom: erkänn strukturer, men köp inte kollektiviserande vänsterlösningar.
Dessutom gäller det att hålla kd långt från jämställdhets-, eller familjepolitik. Annars har vi att välja mellan pest eller kolera, vilket vore jävligt trist.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
18 kommentarer:
Åh! Den radikalfeministiska kvinnosymbolen-med-näve. Nu: som en radikalchic acessoar. Snart: som en politisk övertygelse.
Men please Lindholm, du vet ju att den är från feliras hemsida.
Knytnäve eller ej, kan du inte argumentera eller något?
Håller du helt med tanten i Expressen som helst skulle vilja förbjuda abort och sälja alla sina egendomar för att 'slippa kvinnliga sysslor vid jul?
Antog väl det.
Krohnman, precis! Det är fånigt. Bara för att man erkänner den verklighet som många upplever behöver det inte betyda att man tycker att enbart män är djur ;-)
När liberaler tolkar frågan lika svart-vitt som vänstern undrar man hur det ska kunna gå framåt.
Kvinnosymbolen-med-näve är en radikalfeministisk symbol. Men ni som är födda på 80-talet kanske inte känner till det...
...dessutom gav Liberala Ungdomsförbundet ut klistermärken där det stod "Feminism utan socialism" på och näven var pedagogiskt avbruten från kvinnosymbolen och låg på marken.
P.S. Marie Söderqvist är en intressant krönikör. Hon är bättre än vad du är. Och jag behöver inte redovisa ett dugg huruvida mycket jag sympatiserar med henne.
Oh, killen spelar ålderskortet. Strongt!
So? De enda två kvinnor jag känner som vet vad "den med näven" symboliserar är födda på 60-talet...
Right on Sakine.
Det är lite obehagligt med folk som reflexmässigt måste bortförklara förtryck. Om det så är Åsa Linderborg om antisemitism eller JOhan Forsell om könsdiskriminering.
Jag förstår inte de liberaler som känner sig ideologiskt tvungna att förneka hindrande strukturer. för mig är det typ tvärtom
tack för senast förresten
Lindholm, hennes åsikter är konservativa - precis som dina.
Frågar du mig är lill-Nabila t o m en bättre skribent än en gammal tant som skriver en massa torra texter utan charm. Hon har ju avvikande åsikter och skulle kunna göra något riktigt skoj av det.
Johannes, japp!
Jonas, svarar senare :-)
Radikalfeminismen, som jag diggade...för typ 6-8 år sedan,
Ska du inte förklara det där lite mer detaljerat för läsekretsen, ...var det inte en story om håravrakning och 'Pretty Woman' inblandat i det där diggandet? :o)
Sakine, jag håller på och skriver en grej om precis detta, skulle du vilja prata lite med mig? Maila mig på isobelh@hotmail.com.
Och tack för senast! Jag kan förresten absolut bekräfta att Krohnman dansade. Typ. Det kunde åtminstone helt klart tas som något slags dans.
Eh, jag upptäckte att du hade mail på bloggen. jag mailar dig.
För att vara mot kollektivistiskt
tänkande generalliserar du fantastiskt mycket! Nu när jag tänker på det har jag aldrig stött på en grupp som generalliserar så mycket som nyliberaler (medveten om att jag generalliserar)
Skulle någon ha en solidarisk inställning avfärdas denne genast till extremvänstern. Att vara liberal är bara ett annat sätt att säga att man inte bryr sig om någon annan, så är det bara.
"Lindholm, hennes åsikter är konservativa - precis som dina."
Varför inte säga såhär: Alla som inte har haft en radikalfeministisk period är konservativa.
"Frågar du mig är lill-Nabila t o m en bättre skribent än en gammal tant som skriver en massa torra texter utan charm."
Exakt vad har hennes ålder med saken att göra i detta fall? Ålder är bara en variabel när "ägget lär hönan att värpa". Nej, jag föredrar Söderqvists texter framför lill-Nambla som i vart femte mening påpekar att hon minnsann tillhör den förtryckta minoriteten usla tidningskrönikörer, eller något.
P.S. Söderqvist tycker även att bil när man har småbarn är en stor fiffighet. Är du också mot privat ägande av bilar? Våga vägra bil! Ja våga vägra buss, pendeltåg, tunnelbana, moped, MC och cykel!
Lindholm, ja ja, hon blev säkert en mossig konservativ skribent utan alla år på nacken. Hur som helst.
Anonymous, jo kanske. Men just när det gäller kön beter vi oss som små slavar under de kollektiva rollerna. Helt i onödan. Vi går åt rätt håll, men för att uppmärksamma problemen måste man dessvärre prata i kollektiva termer. En av politikens paradoxer, som en tjusig liten bok heter för den som är intresserad av genusvetenskap f.ö.
RL! Vah? *förtränga-förtränga*
Isobel, of course! Hörs lite senare.
" Vi går åt rätt håll, men för att uppmärksamma problemen måste man dessvärre prata i kollektiva termer. En av politikens paradoxer, som en tjusig liten bok heter för den som är intresserad av genusvetenskap f.ö."
Låter snarare som en självgenererande process. Ungefär som när en byråkrati kan bete sig som en varelse som ständigt måste växa för att inte dö.
Skicka en kommentar