Dagens text om Durbankonferensen

Här. Här hemma har debatten om yttrandefrihet förts framåt, få säger "man får inte kränka" längre. I FN är det precis tvärtom.

Uppdatering: Henrik Alexandersson (utmärkt blogg för yttrandefrihetsintresserade) och Dick Erixon. Nu är det ju inte bara kritik mot Islam som ska förbjudas, även om "hat mot Islam" framhålls oftare. Inte minst i den resolution som röstades igenom i människorättsrådet -07. Även Jonathan kommenterar.

Uppdatering 2: Charlotte på Kamferdroppar skriver också, här länk till hennes text om antisemitism på SvT Opinion. Hon länkar även vidare till länkar om Durban, för den som vill veta mer.

Uppdatering: Om Mein Kampf på konferensen kan man läsa här. Dina Porat på Stephen Roth
Institutet, som själv var på plats på konferensen, har bekräftat uppgiften. Om nu någon konspirerande bloggläsare fortfarande tror att det är en elak vandringssägen.

Svenska dagbladet och männen

SvD skriver att "Allianspolitik gynnar män". Man skulle kunna tro att artikeln handlar om att jämställdhetspolitiken inte räcker till. Men icke. Så här står det:

"Regeringens skattesänkningar har varit fördelaktiga för de svenska männen, visar finansdepartementets analys. Det är framför allt jobbskatteavdraget som lett till att mäns ekonomiska standard har ökat mer än kvinnornas."

Eftersom män jobbar mer är alltså skattesänkningar för arbetare något som ökar klyftorna mellan män och kvinnor? Det är ju också ett sätt att se det. När börjar SvD skriva artiklar om att "satsningar på polisen gynnar män", för att fler män än kvinnor är brottsoffer?

En ledarsida som inte fjäskar för studenter

Äntligen!

Karl Rydå har förstås helt rätt. Men också Stockholm är fullt av lattestudenter. Människor som har det svårt ska förstås få stöd när det är befogat - oavsett om de studerar eller ej. Att utnyttja folk som har det knapert i syfte att få till generella bidragshöjningar är inte lite osmakligt. Det är väldigt osmakligt.

Skäms, moderater

Om nu någon har missat hanteringen av FRA i sommar finns Agenda-klippet hos Hax. De unga moderata ledamöter som valde att fjäska för Reinfeldt på det där mötet är just den typ av människor svensk politik kryllar av.

Exit eller voice? Munkhammar tror trots allt på att påverka innifrån, själv är jag inne på Mattias Svenssons linje. Daltandet med "stackars ledamöter som riskerar frysbox" går för långt.

Vem är förvånad?

Jag var själv på, fredliga ska tilläggas, RTS-fester en gång i världen. Det skulle inte hända nu. Malm skriver om (s)ponsrade kravaller.

Debatt om glesbygd

Lite rörigt, som vanligt, men en helt ok Debatt. Frågan är som bekant känslig, en del håller med och andra är förbannade. Lite klipp och klistra från mejlboxen:

"Ni hade en av era kolumnister på ett program i debatt i går och det är beklämmande vilka fördomar hon får sprida i etern", "Jag anser att det är dax för henne att utbilda sig något lite om svenskt näringsliv innan hon öppnar munnen i offentligheten". "Hur kan ni ha henne anställd till att reta upp folk på detta sätt", "Kan inte någon vuxen människa informera Sakine Madon om hur Sverige frungerar" och "Skicka ut Sakine på en Sveirge resa och ta reda på verkligheten".

Som vanligt förväntas jag "läxas upp". Underhållande. En bloggare kommenterar också debatten. Självklart är jag emot bidragsberoende överallt. Och killen från Stureplanscentern har helt rätt; staten ska inte sätta krokben. Jag vet inte hur många gånger jag har klagat på bidragsberoende i svenska förorter. Få reagerar ens på det. Men glesbygd, det är laddat det.

Missa inte

Louise P om "invandringens kostnader", sd och Lars Jansson. Läs också på Sänd mina rötter regn.

Marknadshyror vs planekonomi

Dagens ledarkrönika, apropå Hyresgästföreningens larm om att "100000 måste flytta" om hyrorna marknadsanpassas.

Uppdatering: "Pooma", en vänsterblogg, instämmer inte. Jag skriver nämligen: Väck mig den dagen Hyresgästföreningen räknar ut hur många förortsbor som får sina hyror sänkta om hyrorna skulle marknadsanpassas".

Låt mig förtydliga: Nu betalar människor, som bor i allmännyttan, i princip lika höga hyror för sina lägenheter, per kvadratmeter, i mindre attraktiva - enligt marknaden - bostadsområden. Räknar man in läget, marknadsläget om ni så vill, är det klart att hyrorna kommer att gå upp i innerstaden. Efterfrågan är helt enkelt större. Vi befinner oss fortfarande i allmännyttans värld. Om högre intäkter kommer in från innerstaden kan hyrorna i förorter pressas ner. Det ska vara dyrare att bo centralt, och mindre dyrt att bo i förorter. Svårare än så är det inte.

Att hyrorna successivt ska marknadsanpassas är alltså inte, vilket somliga felaktigt tror, att vara "emot allmännytta".

Rydå och Tunström

Karl Rydå skriver balanserat om Karlsson på UNT:s ledarsida.

"Hela historien lämnar en bitter eftersmak. Det här handlar inte om Ingmar Karlssons bok. Eller vilka som är de 'bästa' kurderna: Dilsa Demirbag-Sten, Sakine Madon och Gulan Avci eller Mustafa Can och Nalin Pekgul. Vad det handlar om är att den viktiga frågan om Kurdistan och kurdernas situation hamnar i skuggan av en generalkonsul som agerar rättshaverist."

Så är det.

Uppdatering: Även Martin Tunström, Smålandsposten, skriver väldigt intressant.

När man själv följer en debatt intensivt, som dessutom börjar med ensidiga hyllningar av en bok med allvarliga brister, känns det ibland som om resten av världen har somnat in. Det är en underskattning. Tunström har helt rätt om den nya generationen borgerliga, om vänsterns hållning och om det assyrier/syrianer ser som ett svek från kd.

Jonathan Leman kommenterar också dessa texter här.

Konservativ kolera

Jag skriver på SvT Opinion i dag, om regeringens jämställdhetspolitik. Den är jag inte särskilt förtjust i.
Även Johnny Munkhammar skriver i dag, om att han går med i partipolitiken.

Plagiatören, återigen

Helt otroligt. Att Karlsson saknar omdöme är förvisso inget nytt. Men hur resonerar man på bokförlaget Wahlström & Widstrand? De har inte särskilt höga krav på sina återkommande författare, om man säger så.

Studentdebatten fortsätter

...skriver någon kårordförande. Jag hörde talas om en insändare i DN också, där några studenter skrivit om hur fel jag har.

Vanligtvis nickar alla; opinionsbildare och politiker, instämmande när studenter leker radikala och kräver höjda bidrag. En ekonom på Swedbank argumenterade härom veckan för höjda bidrag, eftersom "studenter är beroende av bärbara datorer och mobiltelefoner".

Åhå, jaja.

OK, inte lika illa som Ring P1...

...men nog ger det lite tantpoäng att medverka i Språket, ändå. Här är inslaget. Det hela började med att jag, på cykeln hemåt, hörde programmet diskutera klickljud. En lyssnare från en förort söder om Stockholm undrade var hans klickljud kunde tänkas komma ifrån. Programledarna grubblade ett tag. Jag kände igen ljuden direkt och mejlade dem. Alla som kan turkiska vet hur ljuden låter.

Tre i rad: suck.
En + nick uppåt: nej/knappast.

Faktakoll, en utdöende konstart

I april 2004 skrev skribenten och författaren Thomas Anderberg en intressant artikel på DN Kultur (som dessvärre inte finns på nätet). I boken ”Tro, terror och tolerans: Essäer om religion och politik” har ingen mindre än Ingmar Karlsson ”lånat” text av skribenten Carl Johan Gardell. Anderberg skriver:

”Gardell upptäckte textlånen (som alla ingår i samma kapitel) och kontaktade såväl förlaget, Wahlström & Widstrand, som Svenska Dagbladet. Ingmar Karlsson har erkänt att lånen är mer än citat och bett Gardell om ursäkt. Som förklaring till sitt agerande anger Karlsson minnesluckor och slarv.” Och vidare:

”…redogörelsen kastar dess värre en skugga över Karlssons bok. Hur förhåller det sig med källkontrollen om det räcker med snabba svep i datorfilerna när det är dags att ställa ihop kapitel om allvarliga ämnen? Hur mycket av Karlssons framställning bygger på andrahands- och tredjehandskällor? Finns det fler referat som bygger på artiklar, kanske av skribenter som inte själva förmår upptäcka lånen?”

Wahlström & Widstrand, samma förlag som har gett ut Karlssons omdebatterade Kurdistanbok, borde ha för vana att dubbelkolla Karlssons källor. Jag undrar exempelvis vad Karlsson bygger påståendet att kurder skickar fram barn i demonstrationståg, i syfte att få sympatier i europeiska medier när barnen väl skjuts ner av turkisk militär, på? (Sid 95). Det är bara ett av många underliga antaganden plagiatöre...förlåt, "den objektiva rösten", Karlsson gör i sin så kallade faktabok.

Uppdatering: Malm påminner om Annika Ström Melins hyllning. Nå, Annika, vad säger du?
Även på bloggen Kamferdroppar noteras det här inlägget. Och missa inte Belindas underbara bloggpost om gubbiga påhopp.

Per Svensson och Rakel Chukri

Per Svensson, kulturchef på Expressen, skriver om Karlsson-historien. Svenssons slutkläm:
"Den svenska offentligheten borde vara synnerligen angelägen om att avkräva konsul Karlsson, denne seniore representant för det officiella Sverige, svar på dessa frågor. Att så inte tycks vara fallet är kanske det mest uppseendeväckande i hela denna historia."

Läs också texten En kränkt man, i Sydsvenskan. Värt att understryka är att varken Demirbag-Steen, Avci eller jag - vi som beskyllts för att bedriva en "hatkampanj" mot honom - har tagit till beskrivningar som "turkisk agent, en fiende till det kurdiska folket." Karlsson har absolut inget emot kurder som assimileras, något han tydligt ger uttryck för i sin bok.

Glappet mellan etablerad offentlighet och bloggosfären som Chukri tar upp, tog även Kjell Häglund upp nyligen. Ett fascinerande fenomen de sätter fingret på.

Den här bloggen har funnits i snart fyra år och tack vare den - och resten av bloggosfären - har jag kunnat bemöta och uppmärksamma felaktigheter. Inte minst när min gamla chefredaktör på City publicerade en falsk ursäkt, för en krönika om bristande yttrandefrihet i Turkiet, i mitt namn. Men fortfarande möter jag kolleger på pappersblaskor som ser bloggosfären som något suspekt och oseriöst. Själv ser jag ofta motsatsen; i debatt efter debatt är bloggare flera rundor före pappersmedierna. Särskilt tycks DN Kultur leva i en egen bubbla utanför resten av opinions-Sverige. Då är det befriande att läsa kulturskribenter som Rakel Chukri och Kjell Häglund.

Panelen

Morgonens storartade panel. Vi hann inte med så mycket, men jag avslöjade att jag blev väldigt förtjust i Huckabees tal. Skarp skepsis mot den stora staten: USA ska inte bli Europa. Nu finns det mycket bra med Europa också, jag har svårt att välja mellan de olika världsdelarna precis som jag har svårt att välja mellan republikaner och demokrater. Men republikanerna har garanterat sin charm, precis som USA har det. Och så är jag svag för galna kvinnor som beskriver sig som pitbulls (förvisso med med läppstift, men ändå...).

Nu skulle man vara där.

Vad säger UD om Ingmar Karlsson?

Gulan Avci ställer en relevant fråga på sin blogg:

"Det hela har gått helt över styr. Hans uppdragsgivare UD borde rimligen agera. Kan vi ha topptjänstemän som brister så grovt i omdöme och häver ur sig vad som helst?"

Ingmar Karlsson har alltså inte bara skrivit en bok som delvis - särskilt i analysen och slutsatserna - präglas av hans speciella syn på kurder. Han har också späckat ett sjusidigt brev med grova förolämpningar som han från sin mejlbox på UD har skickat runt till organisationer och politiker. Enligt Karlsson har "lögnerskan" Dilsa Demirbag-Steen fått sina jobb för att hon är invandrare, "lögnaren" Fredrik Malm är PKK-sympatisör och Gulan Avci, som "bedriver hetsjakt" genom att välkomna en debatt, borde folkpartiet se till att "eliminera". Tramset om mig ser ni i inlägget här nedan.

Frågan man ställer sig nu är: Står UD bakom Ingmar Karlssons bisarra uppträdande? Och tycker Lunds universitet att han är en lämplig föreläsare som ska ägna sig åt "folkbildning" med sina tvivelaktiga påståenden om olika folk i Mellanöstern? Det vore även på sin plats att få kommentarer från de recensenter som reflexmässigt hyllat denna "objektiva röst".

Uppdatering: Smarta Lisa Magnusson om diplomati och utseende. Nättidningen Beyan uppmärksammar, där ser jag också att Karlsson varit i farten förr. På samma sida skriver dessutom Serhat Daran om turerna. (Kan nämnas, självklart men dock; jag tar avstånd från alla former av hot eller påtryckningar i syfte att tysta någon - om något sådant finns mot Karlsson.)

Ingmar Karlsson om mig

"Nu tänker du som Sakine Madon!", lär han ha sagt varnande till en person, som bor i Sverige, under en diskussion om Atatürk. Visst har det länge irriterat att jag och andra debattörer inte delar Karlssons världsbild.

Och nu var det alltså dags för Karlsson att skicka runt ett långt dokument i syfte att "eliminera" sina kritiker. Även jag driver tydligen en "hatkampanj" mot Karlsson. Här följer lugnande besked:

Karlsson skriver:
"Under åberopande av hennes [Dilsa Demirbag Steens] så kallade recension av min bok som den annars så måttfulla Annika Ström Melin kallat "en spya som får mig att må fysiskt illa" har en hatkampanj satts i gång mot mig iscensatt av Sakine Madon..."

Sakines svar: *Asg* som tonåringarna skriver på msnska. Att skriva att du, Karlsson, inte är objektiv - det är det jag har skrivit - är inte samma sak som att hata. Seså, här har du ett färskt inlägg, med bonusinformatin om mig, där det länkas till ursprungsinlägget. Hatfullt? Vi kan skylla på fläckar på glasögonen.

Karlsson skriver:
"...och som suttit i styrelsen för liberala Studentförbundet..."

Sakines svar: Nej, det har jag aldrig gjort.

Karlsson skriver:
"Sakine Madon avfärdar på sin blogg Annika Ström Melins illamående i hånfulla ordalag"

Sakines svar: Om du tycker att det här är hånfullt, då har du inte sett mig hånfull.

Karlsson skriver:
"...och samtidigt som hon medger att hon inte läst boken betecknar hon Carl Rudbecks och Annika Ström Melins bedömning av den som objektiv med orden "vilket jävla skämt".

Sakines svar: Fel igen. Andas på eller fukta glasögonen innan du börjar gnugga. Det jävla skämtet är att du skulle vara en "objektiv röst". Här har du mitt första inlägg, återigen. Det är alltid en fördel att läsa det man recenserar.

Karlsson skriver:
"...detta skrivet av en folkpartistisk riksdagskandidat..."

Sakines svar: Du verkar ha missat min korrigering av Mustafa Cans text på DN Kultur: Läs här.

Uppdatering: Dibbuk: Sverige - landet som icke är Turkiet. Jonathan: Faktakungen som icke är. Gurgin: Sanningen som icke är. Gulan borde kräva en ursäkt och Ashna summerar kort. Och missa inte Fredrik Malms kommentar på ett minst sagt speciellt radioinslag samt hans recension av boken. Jag delar Malms kritik, och skulle vilja komplettera den med det som redan skrivits av Demirbag-Steen, Gurgin och ytterligare lite eget. Gurgins idé om en paneldiskussion med Karlsson vore något. Gurgin undrar dessutom om han, enligt Karlsson, är pkk:are eller folkpartist. Emiracle kommenterar också.

Dagens text på Expressen Kultur av Demirbag-Steen sätter fingret på debattens hysteri. Och nu vet Karlsson tydligen också varför hon har fått jobb.

Ingmar och Mustafa

Fredrik Malm på Expressen Kultur om diplomaten som skriver märkliga mejl. Jag delar Malms tolkning av Karlssons inställning till kurder, något jag även gjorde innan jag hade läst boken Kurdistan - landet som icke är. Att Ingmar Karlsson inte är en "objektiv röst" påpekade jag redan i detta blogginlägg.

Blogginlägget ledde till att jag, återigen, fick äran att bli omnämnd på DN Kultur av en kurdisk man. De enda gångerna jag blivit omnämnd där är när kurdiska vänstermän surar. Denna gång är jag visserligen ingen försvenskad husnegertyp, utan en - håll i er - extrem kurdnationalist. När jag i ett blogginlägg påpekar att Ingmar Karlsson inte är objektiv, låtsas Mustafa Can att jag recenserat Karlssons bok. Stackars, stackars, Ingmar Karlsson. Tänka sig att vi ens har fräckheten att, ja att vi ens vågar, yttra kritik mot Denne Store Man! Det är klart att kära Mustafa måste rycka ut. Festligt.

Två detaljer om det som påstås om mig:

1) Can gör sitt yttersta för att presentera mig som en toppolitiker i folkpartiet. Det händer att jag också beskylls för att vara ett moderatäckel, vulgärhögerlibertarian och negersosse, men för all del.

Jag satt mycket riktigt i styrelsen för Liberala ungdomsförbundet för några år sedan och sattes, långt innan valet 2006, på icke valbar plats, på en riksdagslista - som luf-kandidat. Vid valet för två år sedan hade jag lämnat såväl ungdomspolitik och allt vad partipolitik heter. Ungdomsförbundens sekteristiska drag har jag skrivit om här. Om jag för tio år sedan var vegan och kortklippt radikalfeminist är jag i dag så "extrem" att jag delar en hel del av Frihetsfrontens åsikter. Ett tips är att skrämmas med det nästa gång, i stället för att bunta ihop mig med svenska mespartier. Det blir lite mer drag, så.

2) Fenomenet att min etnicitet begränsas till somliga åsikter är också spännande. Som halvkurd och halvturk, möjligen mer turk om om det intresserar Can och rasbiologer, är jag förvisso intresserad av historien och konflikterna i regionen. Min bakgrund har däremot aldrig hindrat mig från kritik mot landsmän; kritik mot den extrema formen av nationalism som praktiseras i Turkiet, kritik mot hederskultur och uppmärksammandet av folkmordet på kristna (som ju utfördes av såväl turkar som kurder). Som en kollega sa: "Sakine, du och Dilsa är ju de minst nationalistiska kurder man känner!".

Det vet förstås Mustafa Can. Men jag får väl ändå erkänna att jag känner viss stolthet! Inte så lite heller. Hade Can fått för sig att hylla mig hade jag frågat mig vad jag gör för fel. Tack för uppmärksamheten.

Uppdatering: Ingmar Karlsson vill alltså "eliminera" oliktänkande. Det här är sanslöst. Gulan Avci har ingen anledning att be om ursäkt - det är hon som blir påhoppad av Karlsson.

Replik på min krönika om vänsterbrudar

Eftersom tidningen inte får plats med repliker på ledarplats, så länge det inte handlar om sakfel, publiceras här en replik som jag fick på denna krönika. (Jag har naturligtvis fått skribentens medgivande). Inlägger är avstängt för kommentarer.
----------------------------------------------------

På Expressens ledarsida den 29 /8 ondgör sig Sakine Madon över att kvinnor röstar i större utsträckning vänster än höger.
Vi röstar på vänstern just för att vårt vardagliga slit med arbete och familj inte tas tillvara, för att vi fortfarande står för den större delen av det obetalda arbetet, för att många utav oss sliter på arbeten som anses vara ”lågstatus” och inte tillräckligt fina för högern. Vi röstar vänster för att vi tas för givna som förälder medan männen kan ”välja” sitt föräldraskap genom att inte stanna hemma med sina barn.

Vi röstar vänster därför att vi vet, precis som Madon, att det kapitalistiska systemet inte gynnar kvinnor utan tvärtom upprätthåller kvinnors underordning i samhället. Madon raljerar över kvinnor som väljer att arbeta inom offentlig sektor ”istället för att kämpa sig uppåt”. Högerns nedvärderande syn skrämmer och provocerar mig. Många kvinnor som bär upp detta samhälle och utför livsviktiga arbeten - dessutom till mycket låg betalning, anses utav högern inte vara tillräcklig ”ambitiösa och fina”.

Att många unga kvinnor satsar på utbildning och karriär är för Madon lika med högerröster, ”för att man då slutar att leva vänster”. Madon omyndigförklarar alltså alla kvinnor som inte röstar som henne. Vi som röstar vänster, gör det för att vi solidariserar med generationer kvinnor som har diskriminerats, hunsats och utsatts för orättvisor. Vi är ingen homogen grupp utan förenas i vår kamp mot ojämställdheten och för en internationell solidaritet med all världens kvinnor som lever i förtryck. Vår ledord är SOLIDARITET - till skillnad från högerns EGOISM.

I mina ögon tar den undersköterska som sliter i den kommunala äldreomsorgen eller den deltidsarbetenade ensamstående mamman, mer ansvar för kvinnors kamp än vad många inom högern gör.

Hediye Güzel, vänsterpartist

Det magiska ordet del 2678

Ännu en pajas som inte kan kommentera mina åsikter utan att blanda in etnicitet. Den knasiga delen av vänstern och främlingsfientliga i sd och nd har en sak gemensamt, och det är besattheten över att jag är invandrare/'neger'.

Enskilda inom vänstern reagerar i princip alltid på det här sättet så fort jag skriver något marknadsliberalt. Man tycker ju att 'marknadsliberal' borde vara ondskefullt nog.