Ingmar och Mustafa

Fredrik Malm på Expressen Kultur om diplomaten som skriver märkliga mejl. Jag delar Malms tolkning av Karlssons inställning till kurder, något jag även gjorde innan jag hade läst boken Kurdistan - landet som icke är. Att Ingmar Karlsson inte är en "objektiv röst" påpekade jag redan i detta blogginlägg.

Blogginlägget ledde till att jag, återigen, fick äran att bli omnämnd på DN Kultur av en kurdisk man. De enda gångerna jag blivit omnämnd där är när kurdiska vänstermän surar. Denna gång är jag visserligen ingen försvenskad husnegertyp, utan en - håll i er - extrem kurdnationalist. När jag i ett blogginlägg påpekar att Ingmar Karlsson inte är objektiv, låtsas Mustafa Can att jag recenserat Karlssons bok. Stackars, stackars, Ingmar Karlsson. Tänka sig att vi ens har fräckheten att, ja att vi ens vågar, yttra kritik mot Denne Store Man! Det är klart att kära Mustafa måste rycka ut. Festligt.

Två detaljer om det som påstås om mig:

1) Can gör sitt yttersta för att presentera mig som en toppolitiker i folkpartiet. Det händer att jag också beskylls för att vara ett moderatäckel, vulgärhögerlibertarian och negersosse, men för all del.

Jag satt mycket riktigt i styrelsen för Liberala ungdomsförbundet för några år sedan och sattes, långt innan valet 2006, på icke valbar plats, på en riksdagslista - som luf-kandidat. Vid valet för två år sedan hade jag lämnat såväl ungdomspolitik och allt vad partipolitik heter. Ungdomsförbundens sekteristiska drag har jag skrivit om här. Om jag för tio år sedan var vegan och kortklippt radikalfeminist är jag i dag så "extrem" att jag delar en hel del av Frihetsfrontens åsikter. Ett tips är att skrämmas med det nästa gång, i stället för att bunta ihop mig med svenska mespartier. Det blir lite mer drag, så.

2) Fenomenet att min etnicitet begränsas till somliga åsikter är också spännande. Som halvkurd och halvturk, möjligen mer turk om om det intresserar Can och rasbiologer, är jag förvisso intresserad av historien och konflikterna i regionen. Min bakgrund har däremot aldrig hindrat mig från kritik mot landsmän; kritik mot den extrema formen av nationalism som praktiseras i Turkiet, kritik mot hederskultur och uppmärksammandet av folkmordet på kristna (som ju utfördes av såväl turkar som kurder). Som en kollega sa: "Sakine, du och Dilsa är ju de minst nationalistiska kurder man känner!".

Det vet förstås Mustafa Can. Men jag får väl ändå erkänna att jag känner viss stolthet! Inte så lite heller. Hade Can fått för sig att hylla mig hade jag frågat mig vad jag gör för fel. Tack för uppmärksamheten.

Uppdatering: Ingmar Karlsson vill alltså "eliminera" oliktänkande. Det här är sanslöst. Gulan Avci har ingen anledning att be om ursäkt - det är hon som blir påhoppad av Karlsson.