Nu upprörs folk över att djur får VÄNTA innan de slaktas. Djuren "stressas" tydligen av det. "Det leder till att djur lider och skadar varandra, i värsta fall så svårt att de måste avlivas."
I värsta fall? Oj, oj, oj då. Så gulligt att vi värnar om de stackars djuren. Som är på slakteri. För att ha en fridfull tillvaro utan stress och hemskheter. Typ. En rosa dunkudde av högsta kvalitet var till alla djur som anländer till hote...slakteri! Minst!
Don Kulick är en av få som ger lite perspektiv.
12 kommentarer:
Stressade djurs kött får sämre kvalitet. Å hur mums känns det att föra in lite extra stresshormoner i sin egen kropp egentligen?
Att stackars människor riskerar att inte få äta stresshormonfritt kött är ju ett argument ändå. Men då låtsas man inte vara djurvän.
Obs & varning: använd nick alla ni som kommenterar! Väldigt många kommenterar publiceras inte pga att det inte skriv till ett nick.
Jag förstår inte hur vissa människor tänker..De lägger förjävla mycket tid på att prata om djur som ska till slakt, men många reflekterar inte över exempelvis sex med djur, som är tillåtet i sverige så länge djuret inte lider av det. Liksom, whaat? Det fanns till och med en lag mot sex med djur, men den togs bort 1944..
Soph, men om vi accepterar att vi har ihjäl djur och äter likdelarna, varför upprör djursex så mycket då? Vi har ju redan fråntagit djuren deras värde och rätt att existera.
Folk som är ledsna över att djur våldtas (vilket man förstås borde vara) borde rimligtvis vara veganer och motsätta sig att vi skadar och mördar djur ö.h.t.
Så svårt är det inte med vegankost. Lite knepigt, men inte omöjligt.
Men samtidigt så lever vi människor och alla andra djur efter "äta eller ätas"(även flyktdjuren som inte äter kött, men de hamnar ju automatiskt i ätas?)Där emot så är människan en av de få djur som har sex för att det är skönt. Äta bör man annars dör man, men ha sex..med djur? Nja, mat förstår jag men inte sexet.
Men vi (som har möjlighet att välja) behöver inte äta djur för vår överlevnad. Därmed blir det fånigt att "uppröras" över att djur lider, men tycka att det är helt ok att de slaktas.
Etisk error.
Jag förstår absolut vad du menar, men jag tycker ändå att det är olika med att slakta ett djur och att plåga det genom att ha sex med det. Jag menar, det finns inget humant sätt att slakta ett djur på, men det är ändå vettigare att göra det än att ha sex med ett djur där ingen kan bedömma om de skadas psykiskt elle rinte.
Hur känns det att vara så förbittrad och cynisk Sakine?
Soph, fair enough.
Matte, va?
Och varför dyker detta "känna" upp i diskussioner i tid och otid?
Får mig att tänka på när Homer Simpson, utklädd till kossa, tror att han är påväg till ett [s]LAUGHTER HOUSE.
Gör som allah då.....
Klart djuren inte ska stressas köttet blir sämre och vi gillar kött!
Något att tänka på Soph:
Människan är inte ett av de få arter som har sex därför att det är skönt. Snarare är vi det enda som kan intellektuellt göra det för att vi beslutat oss för att skaffa barn. Den parningsdrift som andra arter har är vad vi kallar lust i fråga om människor. Parning över artgränserna är inte okännt i naturen. Älgar våldtar ibland betande kor vilket korna ogillar. Älgtjurarna motiveras inte av fortplantning utan av att det, som du skriver, är skönt. Okastrerade hanhundar är ofta parningsivriga med sin matte. Det är inte att plåga hanhunden utan bara ett beteende som är en naturlig effekt av dess roll i flocken den tror sig leva i. En familjehund våldtog en liten flicka för ett par år sedan. Herrn i huset hade svårt att bevisa sin oskuld i ett mål präglat av feministiska psykologer. Får, kor etc. torde vara ganska ointresserade av vad tvåbeningen har för sig där bak. Ivar Lo-Johansson skrev, i samband med tidelagsförbudets avskaffande, att man inte skulle uttala sig innan man varit en illa klädd herdepojke med bara fåren att värma sig mot. Strindberg alluderade på det med frasen "två års strafarbete, djuret dödas" i Fadren. Förbudet motiverades av räddslan för korsbefruktning och när man förstod att det var omöjligt avskaffade man det rationellt nog.
För tio-femton år sedan var zoofilernas diskusionsgrupper på Usenet öppna för alla att häpet stirra på. Det verkade inte finnas några höns- katt- eller djurplågare där. Det verkade vara välvilliga personer som verkligen älskade sina husdjur, om än på ett lite excentriskt sätt.
Skicka en kommentar