2008-12-04

Ayn Rand och objektivismen




I tisdags kväll var jag på Timbro och pratade Rand med Mattias Svensson och Boris Benulic. Det var väldigt intressant. Särskilt Mattias har läst i princip allt om och av Rand. Boris är också alltid kul lyssna på. Det finns ju seminarier där folk vill prata mycket om ämnet när seminariet tagit slut, och det här var ett sådant. Bland andra Maria Byström var på plats och har lagt upp några bilder.

Eftersom det alltid kan bli lite snårigt när man kufar om Rand sammanfattar/förtydligar jag mina invändningar mot objektivismen här:

Utöver rätten till liv, rätten till egendom och rätten till frihet är etik – våra egna och personliga värderingar - en "subjektiv lyx", som Rand sarkastiskt kallar det. Den grundläggande liberala principen; att så länge folk inte skadar andra människor bör de ägna sig åt vad de vill, räcker inte för objektivister. Det finns en längtan efter att kunna peka ut så kallade objektiva "liberala dygder" och "liberala ramar". Rand skriver exempelvis om hederlighetens dygd, ärlighetens dygd, självständighetens dygd, produktivitets dygd och stolthetens dygd. Hon menar att man måste vara moraliskt ambitiös, att man aldrig får agera som en zombie och så vidare. Hon tvekar inte att leka smakdomare (objektivt sett bra konst, respektive objektivt sett sämre konst), och hon - likt de flesta vänsterfeminister - ser inte hur folk kan ha "känslolöst" sex. Romantiiiik, upprepar hon.

Liberalt? Inte så värst. Det är inte så konstigt att hon distansierade sig själv från libertarianer, från anarkistiska “libertarian hippies” eller "right wing hippies" som hon själv sa.

I den svenska debatten är det vanligt att Rand nästan automatiskt kopplas ihop med libertarianismen, läs exempelvis Kjell Häglund och Martin Gelin. Visst är Rand förförisk. Men väldigt få libertarianer omfamnar hela paketet.

10 kommentarer:

Marcus sa...

Roligt att du postade en bild när tanten röker. Det borde väl (i sin självdestruktivitet) enligt hennes egen lära vara en objektivt omoralisk sysselsättning?

Vasserman sa...

Den grundläggande liberala principen; att så länge folk inte skadar andra människor bör de ägna sig åt vad de vill, räcker inte för objektivister. Det finns en längtan efter att kunna peka ut så kallade objektiva "liberala dygder" och "liberala ramar".

Man ska väl göra skillnad mellan objektivistisk etik och objektivistisk politik. Jag tror inte att någon objektivist skulle ens kunna tänka tanke att lagstifta om det som man ser som dygder eller på ett annats sätt påtvinga egen uppfattning om dygder på andra människor. Rand säger ju att moral handlar om egen överlevnad - och på så sätt gör frågan om moral var och ens egen angelägenhet.

Inget fel på detta. Man kan väl ha egna starka moraliska värderingar så länge man inte påtvingar dem på andra.

Själv köper jag inte allt inom objektivistisk moral, men den grundläggande tanken att man ska definiera sin moral utifrån egna objektiva långsiktiga intressen finner jag mycket smart.

sakine sa...

Marcus, ja hon hade en underlig inställning till sådant där. Medan hon romantiserar över cigg - gärna "med dollartecknet på" - raljerar hon över folk som brukar (andra) droger...

Anonym sa...

Till min förvåning kunde jag mitt i allt fri och nytänkande läsa på wikipedia att hon samtidigt avskydde homosexualitet. "disgusting".

Kafir

sakine sa...

Wasserman, helt riktigt och det är framför allt etiken jag har problem med. Den moralistiska politiken står andra ideologier för.

Att man ska definiera sin egen moral, leva för sin egen skull etc är utmärkt. Däremot vet jag inte riktigt om vi kan utse "objektiva långsiktiga intressen" för oss själva. Var och en tar sina små vägar i livet, och det finns inget "objektivt rätt" i det.

Maria Byström sa...

Det ska bli intressant att läsa boken. Och jag står för att jag har dålig "smak" (som jag själv älskar). Svenskt tenn- vik hädan, liksom ;-)

Vasserman sa...

>Däremot vet jag inte riktigt om vi kan utse "objektiva långsiktiga intressen" för oss själva. Var och en tar sina små vägar i livet, och det finns inget "objektivt rätt" i det.

Jo det finns, tycker jag i a f. Men ofta inser man vad är "objektivt rätt" i efterhand med facit i handen. Därför ska man vara ödmjuk inför egna föreställningar om vad som är rätt och reservera sig att man kan ha fel. Samt vara förbered att ändra vägen om den visar sig vara felaktig. Just bristen på ödmjukhet är kanske mitt största problem med objektivister trots min stora beundran till många av de grundläggande ideerna.

AndersML sa...

Sakine, När kommer mp3:an?

Sedan (och utan att göra anspråk på att vara någon Rand-kännare):
"Hon tvekar inte att leka smakdomare (objektivt sett bra konst, respektive objektivt sett sämre konst), och hon - likt de flesta vänsterfeminister - ser inte hur folk kan ha "känslolöst" sex. Romantiiiik, upprepar hon."

Men hon hyllar väl knappast någon romantik i bemärkelsen par som ser varandra djupt i ögonen och är gulliga? Det krävs väl också någon form av kärlek till de värden som någon förkroppsligar (i och för sig gärna genom att vara disciplinerat vältränad). Har dock inte lyckats få ihop det med Atlas bok 1:s ganska känslomässiga, tantsnuskande-underkastande beskrivningar. Trots de små insprängda talen om partnerns rakryggade hållning eller briljans.

Du har läst mer: vad lägger hon i begreppen?

sakine sa...

Anders, vet faktiskt inte...
Jag och Boris sa inte så mycket, Mattias pratade mest.
Kul att det finns folk som är intresserade av ämnet!

Rand kopplar ihop romantik till "fri vilja". Men sexuella förbildelser är enligt henne speciella, inte som att göra "vad som helst".

Jim Taggart och hans sexliv får väl symbolisera det Rand känner avsmak för. Det är mekaniskt och känslolöst.

Bara det faktum att hon definierar bra och dåligt sex borde få en och annan prostitutionsliberal att rynka på näsan.

Volkan Serengil sa...

...hatten hon bär tyder kanske på hennes goda smak?