En medborgerlig rättighet?
Aftonbladets ledarskribent och jag tycker olika synd om dagens studenter. Min erfarenhet efter 4 ½ studieår är att studenter generellt sett är en högljudd och bortskämd skara. Värst av allt är att de, via SFS och andra organisationer, ständigt kräver generella bidragshöjningar med hänvisning till de studenter som faktiskt skulle behöva hjälp. Franchell skriver:
”... det är dags att bli vuxen och ta ansvar”, skrev Sakine Madon i en krönika i Expressen just när höstterminen startade. Beskäftigt borgerligt ansåg hon att studenter minsann hade råd med chailatte på hippa fik och ett kostsamt uteliv. Behövde de mer pengar, fick de ta sig ett jobb.
Japp, korrekt uppfattat. Extrapengar till diverse nöjen får man fixa själv. Men jag tror det där med "borgerligt" inte riktigt stämmer. Jag har skrivit om bortskämda studenter så många gånger att jag inte riktigt vet hur många, och av alla reaktioner att döma håller mestadels folk från arbetarklass med mig. En grupp äldre gör också det.
Trevligt att Franchell plockar upp den gamla tråden. Jag skrev om nudelmyten här. Och refererade till Franchell:
Eva Franchell på Aftonbladets ledarsida skriver vidare att två personer som heter Mia och Wilhelm, som letar studentbostad, förtjänar "både studiero och kärlekslycka" (20/8). Och den som kan fixa det är tydligen utbildningsministern. Ge mer pengar till de arma studenterna, vädjar Franchell.
Som alltid inför terminsstarten riktas tårögda blickar mot politikerna.
Läs även Karl Rydås text på UNT från tidigare i år.
10 kommentarer:
> Men jag tror det där med "borgerligt" inte riktigt stämmer. Jag har skrivit om bortskämda studenter så många gånger att jag inte riktigt vet hur många, och av alla reaktioner att döma håller mestadels folk från arbetarklass med mig. En grupp äldre gör också det.
Klasstillhörigheten är inte längre vattendelare mellan borgerliga och socialister. Det är snarare så att moderna socialister ska definieras som människor som ser staten som inkomstkälla: icke-arbetande studenter, offentligt anställda, långvariga bidragstagare, konstnärer som inte säljer samt representanter för några invandrargrupper som ser biståndsbudgeten som en viktig finansieringskälla för deras nationalistisk agenda.
Med tanke på detta är det inte alls konstigt att många arbetande arbetare är inte socialister. Så kanske AB hade rätt att beskriva din inställning som "borgerlig". Den är ju definitivt inte socialistisk (i den moderna meningen).
Vasserman, du har en klar poäng. Men när jag tänker "borgerlig" tänker jag akademisk medelklass. "Småborgerlig" är ett adjektiv jag förknippar med rosa-bandet-bärande konsulter i innerstan. De som sällan haft det särskilt jobbigt i livet, men som tycker att s, fp och nya m är trevliga företeelser.
Brukar tycka att jag snarare har liberala åsikter. Och DESSA är verkligen inte tillhörande en särskild klass.
Men som sagt: din beskrivning kanske är bättre. Jag får klura.
""Småborgerlig" är ett adjektiv jag förknippar med rosa-bandet-bärande konsulter i innerstan. De som sällan haft det särskilt jobbigt i livet, men som tycker att s, fp och nya m är trevliga företeelser."
Hahaha. Helt underbart. Kommer somna med ett leende på läpparna då jag tänker på detta klockrena citat :-)
Det som irriterar mig är att studentorganisationer, debattörer och politiker lägger så mycket energi på att diskutera bidragsnivåerna under studietiden samtidigt som man inte ägnar ett ord åt de löner och skattenivåer som råder för studenter efter examen. Att man i Sverige har det snålt under studietiden är inget problem utan fullt normalt, problemet är att man efter examen får västeuropas sämsta akademikerlöner i kombination med ett kraftigt skattetryck. Det som är intressant för potentiella studenter och det som avgör om de kommer att påbörja studier eller stanna i Sverige efter examen är den eventuellt högre livslön som studier ger.
Att somliga med arbetar/underklassbakgrund håller med dig i ditt skall på 'lattestudenter' (som får agera halmdocka för alla studenter) är ju inte konstigt. Det är jantelagen som talar, en lag som sitter djupt inpräglad både i det småborgerliga och i arbetarklassen. De med arbetarbakgrund som skulle kunna uppmana sina barn att söka till högskolan tror ändå ofta att man måste vara ett geni för att klara det, de som inte har några akademiker bland eller vänner tycker helt enkelt att studenter och 'professorer' är anspråksfulla typer som ska tas ner direkt.
Vilka dina egna skäl för den här envetna kampanjen är, det överlåter jag till andra att tänka över.
Maria, ;o)
Bruce, ja det är lite märkligt det där. Men logik har kanske aldrig varit deras starka gren.
Henrik, nja...jag kommer själv från ett arbetarhem som tycker utbildning är a och o. Min erfarenhet, och jag kan ju endast tala utifrån mig själv, är att arbetarbarn som pluggar inte gnäller. För dem är det inte svårt att klara studieekonomin. De är helt enkelt vana vid att 1) leva enkelt samt 2) klara av situationer där extrajobb behövs om man vill ha mer stålar.
Medelklassungdomar som däremot varit engagerade i ssu ser det som ständigt livshotande att studiemedlet inte motsvarar en hyfsad heltidslön inkl. semesterersättning.
Mina egna skäl? Opinionsbilda för vad jag tycker och tror/vet så klart. Jag får inga "snällhetspoäng" eller blommor för det, förstår du.
Tja, om din drivkraft Sakine är att bilda opinion så borde du ju registrera ett nederlag eftersom studiemedlet nu faktiskt ska höjas för första gången på flera år, om än blygsamt: så där 300 kronor i veckan (2/3 av detta är lån).
Jag tycker fortfarande det är väldigt märkligt att du tjuter så högt över att lyfta möjligheten att *låna* pengar till studier, det är ju till större delen det det handlar om, inte gratis bidrag (dessutom är allt kopplat till studieresultat: det går med andra ord knappast att vara smartlat när det gäller CSN). Lånen ska betalas tillbaka med ränta på ränta, det vet alla studenter jag känner. Men som nån skrev efter en krönika av dig i Expressen "Madon är en grund j-l, inget att bry sig om". Word.
Henrik, då borde väl du ha bättre saker för dig än att ägna tid här och gnälla? ;)
Så här ligger det till:
Få frågor engagerar som den om studentgnället. Jag skulle naturligtvis inte upprepa kritiken om det inte fanns en mottaglig publik.
Du lär alltså få leva med mer kritik framöver.
Chai latte är det slutgiltiga förfallet. Chai moloko ska det heta.
Skicka en kommentar