Yttrandefrihet?

I går lyssnade jag på en debatt om demokrati och diktatur i Botkyrka. Politiker i panelen:

Nyamko Sabuni (fp), Ali Esbati (v), Tobias Billström (m), Stefan Attefall (kd) , Yilmaz Kerimo (s)
Tobias var skitbra. Resten av "debatten" gick mest ut på att Ali Esbati antydde och blajade om folkpartiets "rasistiska" uttalanden (sen backade han fegt när någon ställde motfråga). När han skulle förklara vad hans parti ville göra mot situationen i Sverige i dag blev det geggigt. "Fler boenden för utsatta kvinnor". Qe? Regel nr 1: prata aldrig om saker du har noll koll på. Bättre att erkänna.

Nå ja. Det jag reagerade mest på i det hela är den rubbade kontexten i svensk politik. Jag kvävs!
Det är inte okej med vilka åsikter som helst. Det är inte okej att diskutera. Hur kan det ha blivit så här? Har det att göra med att folk hellre säljer själen än att riskera karriär? Jobbigt att gå emot strömmen? Uppenbarligen är krafterna som håller tillbaks människor tillräckligt starka.

Hellre en kommunist eller nationalist som står för det hon tycker, än en smygare som vägrar ta ställning. Politisk hederlighet, det är en jävla bristvara. Denna rädsla för åsikter kräks jag på.

Att jag inte får skriva vad jag vill kan jag köpa, lugnt. Även om jag tycker att tidningen är överdrivet PK. Det är inte det sorgliga. Det sorgliga är att inte mer än en promille av läsarna skulla fatta vad jag menade om jag skulle skriva ner mina tankar utan krims-krams.

Heh. Malm sms:ade nyss. Han skulle bara VETA vad jag egentligen hade tänkt skriva i dag. Nu väntar tåget. Inte.

Ciao!