näh. Jag är tjugofem och har sett en och annan äcklig bebis genom åren. Tror inte heller på bebiskärlek genom att få magen förstörd efter nio hemska månader.
Folk låtsas ju bara att de är så glada föräldrar bara för att det är tabu att erkänna att man mår illa av sina bebisar.
Men när barn har lärt sig prata är de okej, tycker jag.
Det är jobbigt, visst. Vissa människor klarar inte att bäbisen skriker utan egentlig anledning i några timmar, men sånt måste man ta. Bäbisar hajar inte bättre.
Å andra sidan är det en helt fantastisk kärlek man kan få till sitt barn, en oslagbar mental intimitet. Det är verkligen något instinktivt som tillfredsställs där, när man blir förälder. :)
Och de är så söta. Prova att söka på "cute baby" i stället, så får du nya uppslag.
Klart sakine inte ska ha en bäbis. hon är precis kommit i stjortstadiet och vi måste ha tålamod med henne. Dessutom vore det en säkerhetsriks att sakine blev gravid. tänk er henne komma med tre små sakine. Tre små aggressiva, bitska högljudda veganfeminister....nej, världen förtjänar bättre :-)
andras bebisar och egna. att ha bebisar och att inte ha bebisar. Tyckte verkligen din mamma och pappa att du var äcklig?
Det är inte tabufrågor för de existerar inte förutom som avvikelser. Ens egna bebis är vackrast i världen hur den än ser ut. Så konstig är människan. Sedan glömmer man alla vaknätter, nedkräkta t-shirts, och hur det kändes att försöka tänka med sockerdricka i huvudet.
Men den verkliga tabufrågan handlar om vilka hemska känslor bebisen tar fram i en när man är utsjasad och trött. Men det är en annan sak.
Eeeey! Jag är inte vegan längre. Och de skulle bli
Louise: ja, det måste vara just det. Men även andra tycks ääääälska bebisar. Och jag tror att detta bebisälskande bygger på skumma strukturer. Var håller feministerna hus i den här superviktiga frågan?
Mesar. Se hellre till att utvecklingsstörda förbjuds att gå på restaurang.
"Konstiga strukturer", tja arbetsdagen är tar aldrig slut för mammas lilla radikala feministfilcka, va? Hört talats om oxytocin? Om du inte har det, låt bli att lära dig mer. För ju mer naturvetenskap du lär dig, desto mer meningslösa framstår alla icke-naturvetenskapliga utbildningar som.
Lindholm. Varför blanda in saker som inte hör hit..? Dummer.
Naturvetenskap (fysik & kemi) är intressant. Men meningslöst med icke-naturvetenskaplig forskning? Det tycker jag verkligen inte. Varför skulle det vara det?
Lisbeth Pipping växte upp med en utvecklingsstörd mamma. Ett citat från rubriken "Tänkvärt":
"Nattens mörker har sänkt sig över förorten. Jag ligger i min säng, det värker i halsen och hostan vill komma ut. Men det får den inte, jag får inte väcka mamma. Så jag kör mitt lilla ansikte ner i den smutsiga och illa luktande kudden. När den första hostattacken rivit hårt i mitt lilla bröst, lyssnar jag ut i mörkret. Skönt mamma vaknade inte, inte denna gång i alla fall. Så nästa hostattack, den är högre och längre och nu hör jag att mamma har vaknat. Hon vänder sig om i sin säng, då rör sig min säng också. Hon väser till mig att jag ska sluta hosta. Jag tycker ansiktet ner i kunden så hårt så att jag nästan inte kan andas. Jag kan känna mitt hjärtas slag, jag är rädd. Så sätter mamma sig upp i sin säng. Nu vrålar hon till mig, "Sluta hosta ungjävul! Jag kan ju för fan inte sova när du hostar, fattar du inte det, din jävla unge?"
Jag har jätteont i halsen, mer hosta blir det och nu far min mamma upp ur sin säng fram till min säng. Hon böjer sig ner över mig och så börjar hon slå med knytnävarna där hon träffar samtidigt som hon skriker "Är du glad nu din jävla unge att du väckt din mamma? Fattar du inte att jag måste få sova? Ska det vara så jävla svårt att få in det i ditt lilla tomma huvud! Nu slutar du hosta innan jag slår ihjäl dig fattar du?"
En normal förälder hade just "satt sig över sig själv" och härdat ut natten om hostan var så högljudd. Förstår du nu?
Men för all del, om du har sådan attityd så är det ju lika bra att du inte skaffar egna barn. Vad som helst, bara du varken talar om för andra hur de skall uppfostra sina barn eller ropar på skattepengar till fertilitetskurer när du plötsligt upptäcker att du är 42.
Jo, jag ska förmodligen inte ha kids. Eller så skaffar jag mig en partner som njuter och ansvarar över bebisbajs, skrik och spya.
Efter 4-årsåldern är de ganska okej. I studiesyfte är barn kanske inte helt dumt, heller. Folk har så lustiga och positiva terorier om småjävlar. Nån måste ju sätta hårt mot hårt och tala om sanningen.
GAPHALS på nätet. Jag sökte på ugly baby och fick 8 750 000 träffar .
15 kommentarer:
Wait 'til you get one of your own.
Du förstår när du blir lite äldre ...
*klappar Sakine på huvudet*
/N
näh. Jag är tjugofem och har sett en och annan äcklig bebis genom åren. Tror inte heller på bebiskärlek genom att få magen förstörd efter nio hemska månader.
Folk låtsas ju bara att de är så glada föräldrar bara för att det är tabu att erkänna att man mår illa av sina bebisar.
Men när barn har lärt sig prata är de okej, tycker jag.
Det är jobbigt, visst. Vissa människor klarar inte att bäbisen skriker utan egentlig anledning i några timmar, men sånt måste man ta. Bäbisar hajar inte bättre.
Å andra sidan är det en helt fantastisk kärlek man kan få till sitt barn, en oslagbar mental intimitet. Det är verkligen något instinktivt som tillfredsställs där, när man blir förälder. :)
Och de är så söta. Prova att söka på "cute baby" i stället, så får du nya uppslag.
Klart sakine inte ska ha en bäbis. hon är precis kommit i stjortstadiet och vi måste ha tålamod med henne. Dessutom vore det en säkerhetsriks att sakine blev gravid. tänk er henne komma med tre små sakine. Tre små aggressiva, bitska högljudda veganfeminister....nej, världen förtjänar bättre :-)
andras bebisar och egna. att ha bebisar och att inte ha bebisar. Tyckte verkligen din mamma och pappa att du var äcklig?
Det är inte tabufrågor för de existerar inte förutom som avvikelser. Ens egna bebis är vackrast i världen hur den än ser ut. Så konstig är människan. Sedan glömmer man alla vaknätter, nedkräkta t-shirts, och hur det kändes att försöka tänka med sockerdricka i huvudet.
Men den verkliga tabufrågan handlar om vilka hemska känslor bebisen tar fram i en när man är utsjasad och trött. Men det är en annan sak.
Eeeey! Jag är inte vegan längre. Och de skulle bli
Louise: ja, det måste vara just det. Men även andra tycks ääääälska bebisar. Och jag tror att detta bebisälskande bygger på skumma strukturer. Var håller feministerna hus i den här superviktiga frågan?
Krohnman! Yeah. Ska vi tävla om vem som får igenom det kravet FÖRST i respektive parti?
"Bebisar" - pyttsan. I vanliga fall är liberaler så mån om att man inte ska få skada andra, men när det gäller bebisar tycks ALLT vara tillåtet. Näh.
'Stockholm - Barnfri stad 2006'
Mesar. Se hellre till att utvecklingsstörda förbjuds att gå på restaurang.
"Konstiga strukturer", tja arbetsdagen är tar aldrig slut för mammas lilla radikala feministfilcka, va? Hört talats om oxytocin? Om du inte har det, låt bli att lära dig mer. För ju mer naturvetenskap du lär dig, desto mer meningslösa framstår alla icke-naturvetenskapliga utbildningar som.
P.S. Hört talats om att "sätta sig själv över sig själv"?
Lindholm. Varför blanda in saker som inte hör hit..? Dummer.
Naturvetenskap (fysik & kemi) är intressant. Men meningslöst med icke-naturvetenskaplig forskning? Det tycker jag verkligen inte.
Varför skulle det vara det?
Jag blandar inte alls in saker som inte hör hit.
Lisbeth Pipping växte upp med en utvecklingsstörd mamma. Ett citat från rubriken "Tänkvärt":
"Nattens mörker har sänkt sig över förorten. Jag ligger i min säng, det värker i halsen och hostan vill komma ut. Men det får den inte, jag får inte väcka mamma. Så jag kör mitt lilla ansikte ner i den smutsiga och illa luktande kudden. När den första hostattacken rivit hårt i mitt lilla bröst, lyssnar jag ut i mörkret. Skönt mamma vaknade inte, inte denna gång i alla fall. Så nästa hostattack, den är högre och längre och nu hör jag att mamma har vaknat. Hon vänder sig om i sin säng, då rör sig min säng också. Hon väser till mig att jag ska sluta hosta. Jag tycker ansiktet ner i kunden så hårt så att jag nästan inte kan andas. Jag kan känna mitt hjärtas slag, jag är rädd. Så sätter mamma sig upp i sin säng. Nu vrålar hon till mig, "Sluta hosta ungjävul! Jag kan ju för fan inte sova när du hostar, fattar du inte det, din jävla unge?"
Jag har jätteont i halsen, mer hosta blir det och nu far min mamma upp ur sin säng fram till min säng. Hon böjer sig ner över mig och så börjar hon slå med knytnävarna där hon träffar samtidigt som hon skriker "Är du glad nu din jävla unge att du väckt din mamma? Fattar du inte att jag måste få sova? Ska det vara så jävla svårt att få in det i ditt lilla tomma huvud! Nu slutar du hosta innan jag slår ihjäl dig fattar du?"
En normal förälder hade just "satt sig över sig själv" och härdat ut natten om hostan var så högljudd. Förstår du nu?
Men för all del, om du har sådan attityd så är det ju lika bra att du inte skaffar egna barn. Vad som helst, bara du varken talar om för andra hur de skall uppfostra sina barn eller ropar på skattepengar till fertilitetskurer när du plötsligt upptäcker att du är 42.
Öh. Osmaklig debattstil Lindholm :)
Jo, jag ska förmodligen inte ha kids. Eller så skaffar jag mig en partner som njuter och ansvarar över bebisbajs, skrik och spya.
Efter 4-årsåldern är de ganska okej. I studiesyfte är barn kanske inte helt dumt, heller. Folk har så lustiga och positiva terorier om småjävlar. Nån måste ju sätta hårt mot hårt och tala om sanningen.
Barn är djur.
Är det osmaklig debattstil att klart och tydligt säga att i föräldraskapet så ingår vissa dygder som är rena soldatdygder?
Synd om dig...
du och dina dygder. Jag håller ju med om att folk som skaffar små djur SKA ta hand om dem!
Du kallar det dygder, jag kallar det ansvar gentemot omgivning.
Varför den störda mamman kom in i bilden förstår jag inte.
Skicka en kommentar