Madonna, kapitalismen och feminismen

Jag har gillat Madonna sen jag var lillskit. Som så många andra.

Natalia Kazmierska har skrivit en intressant krönika om Madonna och hennes senaste singel Hung up. Ehrm. Slutklämmen är särskilt intressant:

"Sen när är det feminism att bo på gods och tjäna pengar? Är det inte det som brukar kallas kapitalism? Är feminism och kapitalism helt plötsligt samma sak?"

Tja, Natalia. Varför skulle det vara i motsatsförhållande mot varandra? Det verkar vara en utbredd uppfattning just det där, att kapitalism är någon slags motpol till feminism. Men i själva verket är det just kapitalismen som är både färgblind och könlös, den blir vad vi gör den till. Sant är dock att den inte döljer eller moraliserar. Den hycklar inte. Den visar vårt sanna jag öppet och ärligt.

Det är det som är skillnaden på att leva som man lär (Madonna) och hyckla (Göran Persson), genom samma handling (skaffa sig rikedomar och bo på ett gods). Det är det som är skillnad på kapitalism; man tjänar sina tillgångar, man förtjänar, och socialism; man bedrar folk och lever på deras stålar.

Sen att det känns hårt att en 48-årig käring gör en så snygg video får även den mest irriterade vänsterbrud leva med. Hellre en tant som ärligt och öppet utnyttjar sin kvinnlighet, än en ung tjej som när det passar fördömer andra kvinnor.

Och som ironiskt nog själv är ett resultat av efterfrågan på 'ny sorts kvinnlighet'.