2010-07-10

Skriften om identitetspolitik

Här! (Pdf).

Uppdatering:
Andreas Johansson Heinö

Christopher Aqurette
.

Stenkvist

(Jag svarar alla senare.)

15 kommentarer:

robert Stenkvist sa...

Lade upp din avhandling på min anspråkslösa hemsida, med ditt tillstånd naturligtvis ;-)

Samtidigt påpekade jag att jag inte håller med dig om allt, vilket säkert känns befriande för dig ;-)

Johnny sa...

Läste det mesta av din avhandling och den får Väl Godkänt. Det är viktigt att objektivt observera hur saker och ting är i verkligheten och fakta behöver man ju inte argumentera för eller emot.

Demokratin börjar med medborgarens rösträtt och alla medborgare skall ha lika rättigheter och skydligheter. Lagarna som riksdagen stiftar gäller alla som vistas i landet. The law of the land.

Ingen särlagstiftning för olika etnisiteter, hudfärg, kön, religion, etc, det borde vara en självklarhet.

Men det löser inte alla problem med språk, kultur, arbetslöshet, bidragsberoende, utanförskap och hög brottslighet.

Vi har över 500.000 arbetslösa svenska medborgare idag och har inget behov av mer arbetskraft för än alla som är här har jobb, plus ungefär hälften av de överanställda i den offentliga sektorn ca 600.000 till, så vi har gott om arbetskraftsreserver och skulle själva egentligen behöva exportera ca 1.2 miljoner människor ut ur landet som vi inte har produktivt arbete till, bara 3 miljoner jobbar i den privata sektorn idag, mot 3.5 miljoner på 1960 talet då vi var ca 7 miljoner invånare.

På 1960-talet försörjde en arbetare en annan person, idag försörjer en arbetare två andra personer, det är ju trots allt den privata sektorn som betalar för den offentliga sektorn. Det är en 100% försämring på 50 år.

Christopher Aqurette sa...

Du gör flera fel i din skrift om identitetspolitik. Exempelvis så behandlar du handskakningsfallet som en fråga om identitetspolitik när det egentligen handlar om religionsfrihet. I motsats till vad många verkar tro så är religionsfriheten, såsom den är formulerad i den numera bindande »Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna«, inte enbart en fråga om rätten att vara religiös privat utan även ett skydd för personer som vill praktisera sin religion i det offentliga.

Religionsfriheten reglerar relationen mellan stat och medborgare. I handskakningsfallet handlade det om just detta. En statlig myndighet ska vara neutral i förhållande till en medborgares religiösa praktik.

Vidare är det problematiskt att ställa identitetspolitik mot "en politik för alla" eftersom själva anledningen till identitetspolitiska åtgärder oftast är att alla inte behandlas lika. Om inte alla människor får gifta sig för att könet exkluderar vissa par så är det motiverat att göra något åt detta. Motståndarna till identitetspolitik, som ju ofta är ultrakonservativ höger, säger då att alla har samma rättigheter under lika förhållanden. (Bögar kan ju gifta sig med kvinnor precis som heterosexuella män.) Men detta är inte likabehandling utan just en fråga om diskriminerande normer. Så varför inte diskutera normer när det är ett problem?

När Bo Rotstein pratar om »politik för alla« och exemplifierar med barnbidrag så har han inte förstått att det kommer att krävas identitetspolitik för att alla verkligen ska få barnbidrag. Män får som bekant inte barnbidrag om barnets mor är livet. För att göra detta bidragssystem rättvist krävs att man påtalar att män i detta fall diskrimineras på grund av sitt kön. Vidare krävs att man visar att hela grupper missgynnas systematiskt av ett system som bygger på föreställningen att alla barn blir till i traditionella kärnfamiljer där mamman har huvudansvaret för hemmet.

Sedan detta med segregering. Svenskar går i spinn över detta, som om det vore något fruktansvärt att människor söker sig till andra med samma kultur och inte i alla lägen vill anamma en gemensam identitet. Jag ser detta som en naturligt konsekvens av frihet. Om människor är fria att välja bostadsort, arbete, partner, etcetera, kommer många att välja att umgås med människor som liknar dem själva och delar deras religiösa eller kulturella identitet. Några murar mellan folk blir det inte, men det bildas olika cirklar som människor rör sig i. Ingenting att våndas över.

Det stora problemet i Europa är inte identitetspolitiken i sig utan att staterna gör för mycket och lägger sig i sådant som bör vara upp till varje individ att välja fritt. På många områden är det alltså en idé om att alla lever likadant som formar politiken, och ju mer "ansvar" staten tar för medborgarnas "välfärd", desto mer normer och desto mindre utrymme för avvikelser. Så min dröm är att dagens liberaler uppvärderar de friheter som gjorde Europa stort efter Upplysningen. Av dessa är yttrandefriheten och religionsfriheten de viktigaste.

Robert Stenkvist sa...

" Exempelvis så behandlar du handskakningsfallet som en fråga om identitetspolitik när det egentligen handlar om religionsfrihet"

Det kan aldrig handla bara om religionsfrihet. Vi har skakat hand i detta land i hundratals år i detta land. Religionsfrihet handlar om att du får tro på vilken religion du vill, samt då utöva din religion. Det handlar inte om att varje uttryck för denna religion står över allt annat i samhället.

"I motsats till vad många verkar tro så är religionsfriheten, såsom den är formulerad i den numera bindande »Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna"

Bindande stadga? Vem skrev på den för Sverige? Vem blev tillfrågad? Skulle den innebära att grundläggande sedvänjor i vårt land i princip skulle förbjudas? Sverige gick med i EU med siffrorna 52 mot 48, många verkar tro att siffrorna var betydligt större.

Jag tvivlar på din tolkning av detta avtal, och skulle den i alla fall vara rätt accepterar jag den inte. Jag anser att grundläggande demokratiska principer går före.

"I handskakningsfallet handlade det om just detta. En statlig myndighet ska vara neutral i förhållande till en medborgares religiösa praktik."

I det här landet skakar vi hand, har alltid gjort, tycker folket, om begreppet är bekant.

"Motståndarna till identitetspolitik, som ju ofta är ultrakonservativ höger,"

Ja, bland riksdagsmännen, eftersom de allihopa är liberaler. Men bland folket är kanske 70 procent "Ultrakonservativa". Vi kan gärna ha en folkomröstning angående regler som handskakning i sann demokratisk anda, JAG är inte orolig, men det är säkert du.

"Sedan detta med segregering. Svenskar går i spinn över detta, som om det vore något fruktansvärt att människor söker sig till andra med samma kultur och inte i alla lägen vill anamma en gemensam identitet. Jag ser detta som en naturligt konsekvens av frihet."

Tja, många har väl svårt att förstå, att om man "flyr" från t.ex. Irak, så är det första man gör att skapa ett miniIrak i det land man flytt till, med exakt samma regler och normer, vad är det då man "flytt" ifrån? Svaret vet de flesta. Sedan är det problemen med skriande arbetslöshet och bilar som brinner som är stora problem i dessa etniska enklaver. Många skulle gå mycket mindre i spinn om vi inte hade alla dessa problem.

En "naturlig" konsekvens av frihet kan inte vara att elda upp vilka bilar man vill.

Robert Stenkvist sa...

"Om människor är fria att välja bostadsort, arbete, partner, etcetera, kommer många att välja att umgås med människor som liknar dem själva och delar deras religiösa eller kulturella identitet. "

Håller faktiskt med, men jag trodde i min enfald att detta var "ultrakonservativa" tankar. De ultrakonservativa du talar om har faktiskt sagt detta hela tiden. T.o.m de som verkligen ÄR ultrakonservativa på riktigt säger just detta, framförallt dessa. Så du kanske skall ta dig en funderar på det.

"Några murar mellan folk blir det inte, men det bildas olika cirklar som människor rör sig i. Ingenting att våndas över."

Tja, spelar roll vad man säger och kallar saker. Tycker du Rosengård, Fittja och Hammarkullen är ok så får du väl tycka det, tror inte du bosätter dig där eller ens låter din dotter gå igenom dessa områden nattetid. När jag var ung fanns inga sådana områden, pappor kunde låta sina döttrar passera alla områden utan att vara orolig (visst det hände saker då också). Jag anser att Sverige var ett tryggare land med färre konflikter.

Vi lever i princip i ett delat land i dag, delningen är inte mellan Rosengård och Östermalm, utan mellan människor som tycker som du och människor som tycker som jag, vi har i princip noll förståelse för varandra och klyftan ökar stadigt, oroar det inte dig?

"et stora problemet i Europa är inte identitetspolitiken i sig utan att staterna gör för mycket och lägger sig i sådant som bör vara upp till varje individ att välja fritt."

Skitsnack! Vi har större frihet här än i någon annan del av jorden. Jag besökte USA för ett par år sedan, liberalismens förlovade land. Vad är det för frihet med gated communitys? Vi går väl mot det här också, och klyftan mellan sådana som du och jag lär öka, någonstans går nog bristningsgränsen, tror du inte?

Jag kan göra exakt vad jag vill, just nu, just denna dag, förutom att ta en hammare och slå ihjäl någon, vad är det för "frihet" du suktar efter?

Gårdagens liberaler hade en viktig uppgift, dagens liberaler har det inte. Vi har skrotat så mycket normer så nu är problemet ett annat.

Det räcker inte med yttrandefrihet, vi skall väl välja vilka som skall styra landet också, påverka inriktningen för utvecklingen. Att bara få säga vad man vill i detta öronbedövande mediabrus räcker absolut INTE. Religionsfrihet? Vi har alltid haft det, det är bara det att det minskat i betydelse, eftersom folk blivit mer och mer privatreligiösa, ända till ultrareligiösa människor bosatte sig här, det är just det du syftar på.

sakine sa...

Tack för respons!

Jag ser SÄRBEHANDLING som identitetspolitik, ja.

Är inte förtjust i att staten försöker stöpa om alla i samma form - segregation kan alltså vara OK, jag väljer att bo i förort själv - men politiken måste behandla oss lika.

Jag upprepar också att jag är
1. för pluralism/mångkultur
2. emot identitetspolitik som statlig inblandning i hur folk lever, väljer för nationell tillhörighet eller religion.

Viktig distinktion. SD är emot 1 och 2, övriga partier för 1 och 2.

Robert Stenkvist sa...

SD är för pluralism globalt sett faktiskt. Om alla nationer hade Sveriges mångkultur som agenda skulle faktiskt pluralismen och mångkulturen globalt sett, alltså i verkligheten, försvinna. har ni reflekterat över detta?

Robert Stenkvist sa...

En annan reflexion, hur skulle kurderna i Kurdistan se på mångkultur i sitt område? Turkarna i Turkiet? Irak, varför inte lite svensk mångkultur där, fläskkött och brännvin, kanske med en nypa amerikansk Macdonaldkultur, he, he. Det här är en diskussion ni skulle förlora.

Christopher Aqurette sa...

Sakine:

Jag har läst din text igen. Jag förstår verkligen inte dina argument. Du skriver att du vill ha mångfald, men acceptens av minsta avvikelse är särbehandling.

Jag blir ganska rädd.

Snart kommer kanske de religiösa judarnas och muslimernas vägran att äta fläsk att betraktas som en stor kränkning av svenskheten och föranleda avstängning från välfärdsstatens alla försäkringssystem. Skaka hand är tydligen ett krav, så varför inte skinkmackor?

sakine sa...

Christopher, du behöver inte bli rädd.

Jag äter inte fläsk själv.

Du missförstår till den grad att jag inte riktigt vet var jag ska börja.

Folk får leva hur de vill, så länge de inte skadar andra (direkt). Men jag tycker att staten ska se oss som individer, och inte särbehandla oss (positivt, eller negativt) utifrån så kallade grupptillhörigheter.

Johnny sa...

Det är inte lag på att skaka hand i Sverige, det är så vi hälsar på varandra i Sverige enligt gammal hävd och vana, ett normalt betéende i vår kultur.

Det var fel av försäkringskassan att avstänga personen som vägrat skaka hand med en potentiell kvinnlig arbetsgivare. Att individen har ett associalt beteende på grund av sin religion är naturligtvis ett socialt handikapp som betydligt försvårar individens möjligheter att finna ett arbete i Sverige. Vaktmästare i Moskéen kanske skulle fungera?



Den naturligt kränkta svenska kvinnliga arbetsgivaren skulle knappast kunna stämma den muslimska mannen för könsdiskriminering, även om han behandlar män och kvinnor olika, hmmm. Det är något för feminismen att fundera på.

Naturligtvis finns det ingen som helst anledning eller skyldighet för arbetsgivaren att anställa en socialt inkompeten person.

Jag tycker vi skall prioritera invandring av socialt och professionellt kompetenta personer för bästa möjliga resultat.

Johnny sa...

Christopher Aqurette:

"En statlig myndighet ska vara neutral i förhållande till en medborgares religiösa praktik."

Det är inte förbjudet att vägra skaka hand i Sverige, oavsett skäl ex förkylning, religösa, känslomässiga, etc. Muslimen har inte brutit mot lagen eftersom det inte finns någon, han har bara med sin associala handling kränkt en svensk kvinna.

Det är ett lärorikt exempel ur verkligheten i Sverige där det idag uppstår konflikter mellan den infödda befolkningen och invandrande muslimer i det här fallet, flera liknade incidenter har skett, ex Hamilton blev arg när muslimska kvinnor vägrade skaka hand i TV, en naturlig utveckling och konsekvens av invandringen.

Däremot är inte all religös praktik tillåten i Sverige. Hinduisk änkebränning klassas som mord. Janismen har naken munkar i Indien och de bryter mot lagen om förargelseväckande betéende i Sverige, men tydligen inte i Indien.

"Sedan detta med segregering. Svenskar går i spinn över detta, som om det vore något fruktansvärt att människor söker sig till andra med samma kultur och inte i alla lägen vill anamma en gemensam identitet. Jag ser detta som en naturligt konsekvens av frihet."

Vid stor invandring blir det naturligt stora gemensamma "getton", enclaver, kvarter, förorten eller bostadsområden. Så är det över allt i världen. USA har sina China Towns, Little Italy, Harlem, Cubanerna i Florida, svensk byggder, etc. I Sverige är det olika förorter utan för Stockholm, Göteborg och Malmö.

Det är människorna som vill bo ihop med andra med samma språk, kultur, ursprung, även svenskar utomlands bildar "svenskkolonier" en naturlig utveckling för invandrare, en beprövad utveckling, en konservativ utveckling som växer och rotar sig över tiden.

Därmed inte sagt att man löser problemen med brottslighet, arbetslöshet, bidragsberoende, språksvårigheter, etc som är mycket hög bland utomeuropeiska invandrare och som är vanligt i multikulturella samhällen, ex USAs svarta minoritet (10%) har hög brottslighet, arbetslöshet, etc. Muslimer är den mest problematiska invandrar gruppen i Europa.

I Bryssel har muslimerna däremot tagit över flera centrala statsdelar och bor i innerstan i stället för förorten.

När muslimerna i Belgien blir i majoritet kommer de då att rösta fram en muslimsk regering som inför Shaira lagar med bland annat dödsstraff för otrohet och homosexualitet. Ganska oroande framtidssenario för många och demografisk lär det bara ta 40-60 år innan det blir så med nuvarande utveckling. I en demokrati så är det majoriteten som bestämmer och vad den muslimska majoriteten då bestämmer kan vi lätt spekulera i.

Christopher Aqurette sa...

Johnny:
Visst finns det problem med kulturkrockar. Men hur ska européer som slår vakt om den sekulära staten kunna argumentera emot lagstiftad homofobi om vi själva utnyttjar våra majoritetsställning och kränker grundläggande mänskliga rättigheter? Svaret är att det blir svårt om vi inte redan nu slår vakt om de medborgerliga rättigheterna både när de faller oss i smaken och när de skyddar sådant vi ogillar.

Arbetsförmedlingen drog in mannens ersättning för att de ansåg att han inte kunde hitta ett jobb där hans beteende var accepterat. Den kvinnliga företagaren gjorde bara vad man ska göra med arbetsgivare ska göra med anställda de inte gillar, hon lär honom gå.

Arbetsförmedlingen ska vara neutral och inte basera sina beslut på spekulationer. Trist för arbetsförmedlingen är ju att mannen bevisade dem fel genom att skaffa ett jobb där arbetsgivaren tyckte det var OK att han inte skakade hand.

Ulf Larsson (FP) sa...

Christopher: Arbetsförmedlingen beslutar INTE om ersättningen utan rapporterar bara till a-kassan om någon inte uppfyller kraven för att få a-kassa. Om någon inte söker arbete aktivt, uteblir från möten med Arbetsförmedlingen eller på annat sätt inte bedöms stå till arbetsmarknadens förfogande måste Arbetsförmedlingen rapportera detta till a-kassan. Beslutet om ev indragen ersättning är sedan helt och hållet a-kassans.

Christopher Aqurette sa...

Ulf: Mannen gick inte på a-kassa utan fick aktivitetsstöd.