"Mama was queen of the Mambo
Papa was king of the Kongo
Deep down in the jungle I start banging my first bongo
Every monkey'd like to be in my place instead of me
Cause I'm the king of Bongo baby
I'm the king of Bongo-bong..."
Ah, det här är ju bara för ljuvligt. Jag lyssnar mest på gammal rostig Rock när jag väl sätter öronen till, men ibland får det bli annat. Nu städar jag och då hittar man alltid gammla saker.
Fastnade för Manu Chao när jag pluggade (slutade -04). Studentfester, dåliga förhållanden och Gula Villan på Stockholms universitet. Tentaångest, radikalfeminism och Reclaimflum. Skolans innebandylag, kåren, kurser, kurslitteratur och flytta runt.
Ååh...vad härligt det var. Kanske borde man ta en skum tjugopoängare bara för att få en termins soft semester, lära känna nytt folk och festa? Tanken är inte helt främmande.
"...Hear me when I come
Hear me when I come baby
Hear me when I come
Je ne t'aime plus mon amour
Je ne t'aime plus tous les jours
Je ne"
11 kommentarer:
Är det så jäkla kul? Jag tycket det känns litet som att man är en lovande spelare som sitter på avbytarbänken.
"Du är ju grym, egentligen, nästa år får du chansen, det blir många mål då, lovar dig kompis."
Och så super man bort tillvaron istället.
Gunnar, okej lite idealiserande och så blir man kanske. Men bortsett från tentaångest och ekonomiskt lite pressat fanns det inte så många nackdelar.
Man kunde festa och sova. Nu är det ett helt annat tempo, ständigt. Kanske är det lite jobbigare så när man som jag hoppar på nya jobb då och då, det brukar ju lugna sig efter ett tag på en arbetsplats. Men ändå...sen saknar man det här med att lära känna (unga) människor också...
Mano Negra clandestino! Marijuana ilegal!! Skälet till att Sveriges universitet är torrare än tre veckor gamla politikerfrallor. Samt den keffa musiksmaken som därmed präglar alla sveriges studenter. KTH-soul och Lars Winnerbäck. Jiamma-Hamma.....
Men jag hävdar att man mår rätt bra av högt tempo och klara direktiv jämfört med det motsatta. Sen gillar jag i och för sig att sova och laga lyxmat åt mig själv...
Stora vinsten är väl just att man kan ägna hur mycket tid som helst åt att träffa folk och snacka skit.
Jl, jag är benägen att hålla med en smula. Winnerbäck har jag aldrig fattat grejen med.
KTH-festerna var dock bra. De gånger man väl kom in och inte halkade ner för den där lilla trappan.
Gunnar, GLÖM lyxmat! Du har råd att inhandla den, men den kommer bara att ruttna i kylskåpet.
Jag gillar också tempo (börjar smått få ångest av några lediga dagar nu) men det är skönt att planera sin egen tid ändå.
Träffa folk och blaja, finns det något sådant yrke tro? Drömjobb.
Haha, nejdå. Jag lagar lyxig mat i lagom portioner. Eller ibland kan man ju göra storkok, men då ska det vara saker som mår bra av att ligga i frysen.
Jag har aldrig riktigt fattat grejen med att äta makaroner och ketchup.
Drömjobb? Ja, för dig måste det ju vara POLITIKER. :P
Gunnar, makaroner går FORT.
Politiker...no thanks :) Får fundera ut något annat.
Tänkte säga nånting om att det är onyttigt att bara käka makaroner, men sen kom jag på att du fan springer maraton och jag är en småfet soffpotatis.
Så, ehm, okej då!
Men jag njuter när jag äter.
Hehe...det rena rama hälsomaten i mina ögon. I skrivande stund har jag faktiskt en stooor skål linssoppa framför mig, men vitlök, tomat, blomkål & allt. Var ute och sprang någon mil, blir alltid sugen på nyttigt käk när jag springer. Och tvärtom om jag inte gör det.
Lite bakvänt kanske...
Efter en milslång promenad tittade jag förbi Coop och där handlade jag hälsokost som Nogger, Caprice-kex och falukorv.
Helt uppenbart att människor är olika alltså, heeelt uppenbart.
(Se gärna ovanstående som ett argument för att inte rösta på "Jag ser mig själv i andra"-Göran)
Skicka en kommentar