2005-08-31

Masoud Kamali och feltänket

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=456170&previousRenderType=2

Nu är Kamali igång och svamlar igen. Vad är det för trams? Ska jag - för att jag bor i Flemingsberg- ha förtur till arbeten? Nonsens. Kamali är som Eva Lundgren och radikalfeministerna, bara det att han kokar ihop det i sina teorier om invandrare och svenskar. Samma gamla svart-vita bild, samma patriarkat med offer-förövare. På integrationsområdet blir det än mer löjeväckande.

Lägg märke till att han kritiserar fp, men samtidigt själv gaggar om "medborgarråd" etcetera. (Han tar till sig det fp kallar "utvecklingsråd"). Av Kamali kan man ändå vänta sig sånt här; invandrare är alla diskriminerade offer, "vi" behöver hjälpa dem. Men jag hoppas verkligen få slippa mer sånt hos Fp fram till valet.

Samma innehåll, skild retorik.

Läser för övrigt Erixons lilla bok om svaghet som ideal. Intressant. Berättar mer när jag är klar.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Sakine. Jag läste om boenderåd i Ali Hajighasemis senaste rapport som beskriver närdemokratiprojekt liknande fp:s idé i Södertälje. Viss varning för Hajighasemis rapporter utfördas dock; han har lite av samma kollektivistiska insnöning som Kamali.

Det var roande att läsa Hajighasemis redogörelse av perspektiv på integrationsproblem. Han -- och Kamali -- tolkar världen ur "maktresursperspektivet", där invandrare är en grupp som saknar maktmedel, medan etniska svenskar har pengar och positioner som också tillåter dem att behålla dessa.

Invandrade människor har sämre förutsättningar -- otillräknad utbildning, diskriminering, ingen förankring att utgå ifrån m.m. -- på arbetsmarknaden än havregrynsgrötätarna. Vi kan göra saker för att förbättra chanserna i, visst. Men invandrade människors livschanser -- och maktresurser -- förblir starkt beroende av arbetsmarknadens allmänna efterfrågan, vilken idag är svag.

Det är ändå fascinerade i sig att läsa personer som förvillar sig i en sådan konstruktion som maktresursperspektivet och som gräver ner sig i integrationsbyråkratin. Kamali har ju sin tolkning av verkligheten, som allt ska filtreras genom. I utredningen han ledde och presenterade på DN Debatt beskriver han Mauricio Rojas och andra folkpartister med rötter utanför Sverige som alibi med uppdraget att svartmåla invandrare. Man tycker att en professor skulle ha lite mer intellektuell ärlighet, men kanske han är bara är för fastkörd i sitt tänkande för att ta andra på allvar. Det påminner mig också om att seriens namn mer rättvisande skulle heta "Regeringens offentliga utredningar", inte "statens".

sakine sa...

Hej Andreas!
Jag vet inte riktigt vem Ali Hajighasemis är?

Kamali och liknande tokstollar är nog till regeringens nackdel, i slutändan. De sprider myter - ja- men folk börjar bli mer och mer medvetna. Miljontals har ju för fan rötter utomlands! Min kritik mot sk. "nyliberaler" som Rojas påstår sig vara, är att de har allt för mycket socialistiskt tänk. Både i retorik och politiska förslag.

Jag läste D. Erixons lilla skrift om svaghet. Det är väl dagens Janteland i ett nötskal. (Bara en liten invändning: mot slutet blandar han ihop en människas värde, värdighet med hur mycket hon lyckas prestera). Tyckte du att den var genomgripande bra?

Anonym sa...

Det var ett och ett halvt år sedan jag läste Dick Erixons bok, så jag kommer bara ihåg huvudtanken, i stort sett. Jag kommer inte ihåg det där resonemanget du nämner.

Däremot kom jag att tänka på den igen när jag såg partiledardebatten i söndags, då nästan allt snack handlade om vilka "svaga" som skulle drabbas mer eller mindre hårt.

Det går bara för långt när akademikerfackets ordförande talar om mig -- högskoleutbildad, ung och fullt frisk -- som den "utsatta gruppen" unga akademiker, som "behöver mer stöd". Jag behöver möjligheter -- en fungerande arbetsmarknad, inte stöd.

En slutsats jag kommer ihåg från Erixons bok var att han menade att om alla blir svaga så kommer de verkligt svaga i skymundan och får inte den hjälp *de* faktiskt behöver.

Kolla bara hur regeringen spenderar på att hålla friska människor från arbete och samtidigt lider t.ex. psykvården och äldrevården av resursbrist.

"Svaga grupper", "utsatta grupper", bla, bla.

sakine sa...

Hej igen,

Jo då, jag instämmer helt. När jagvillhabostad.nu och andra skojare gapar högt och roffar åt sig resurser står de som verkligen skulle behöva utanför systemet. Så är det på alla plan, den socialdemokratiska modellen är till för den idealistiska "eliten"(den svenska sossemedelklassen). Man utnyttjar helt enkelt svagheten/svaga människor i syfte att uppnå egna mål. Det intressanta är att det är samma fenomen oavsett om det rör sig om feminister, invandrarföreträdare, fackföreningar etcetera. Det sorgliga är att de allra svagaste inte gör sin röst hörd, eller litar mer på fel krafter.