Applåder. Av någon anledning blir jag på ännu sämre humör när män försöker ligga med feminister (vilken annan anledning, jag bara undrar) genom att prata sig varm om kvotering.
Det påminner om radikalfeminister som hävdar att särartsfeminister är hemska och bakåtsträvare, och sedan drar de in andan och utbrister saker som att män och kvinnor har olika erfarenheter. Och ännu värre, de har olika moral. Vad är skillnaden mellan dem exakt?
Men för några år sedan fördes det en i det närmaste hysterisk indirekt kvoteringskampanj i syfte att få fler kvinnor att välja "typiskt mansominerade" yrken inom den högre utbildningsfären. Jag åsyftar här främst på civilare inom verkstad och elteknik, men även på övriga yrken inom bla IT. Och inte minst kvinnliga sjukgymnaster och doktorander (inom ett flertal områden eftersöktes med ljus och lykta).
Kvotering kan många ggr vara en gångbar och positiv väg då kravet på meriter är uppfyllt hos dem vilka är potentiella att inkvoteras. Men vi har tyvärr även flera tillfällen där detta inte har varit fallet.
Ett är Uppsala Universitet vilka kvoterade in ett antal nysvenskar på juristlinjen som "långt" ifrån uppfyllde kraven för utbildningen, lika lite som de stod sig i konkurrens mot infödingarna vilka därmed nekades en plats trots uppfyllda formella meriter och övriga kvaliteter.
Balans, mångfald och öppenhet är självfallet mycket positiva begrepp, värda att värna och måna om. Däremot är det inte positivt eller önskvärt att mista reflektion, eftertänksamhet och verklighetsförankring i syfte att uppnå någon form av friktionsfri "dröm i ett fysiskt vaket tillstånd och medvetande".
Två frågor:
Till en feminist.
Är du beredd att ev förlora betydande delar av ditt satsade aktiekapital endast för att ha en av din egen sort som förvaltare, VD och-/eller styrelseledamot? Med andra ord och något vardagligare språkbruk. Vill du hellre ha Kajsa som inte kan 1+1 än Tobias som "står över såväl samtliga gudar som evolutionen" enbart för att de flesta VD:ar, styrelseledamöter och professionella förvaltare inom bank och finans är män och inte kvinnor.
Till en mångkulturförespråkare.
Väljer du hellre en prickad och språkligt sett inkompetent läkare från Irak, Israel, Somalia eller Grekland utan erfarenhet av hjärtransplantation att byta ditt hjärta framför en prickfri, vältalig, lång, blond och blåögd svenne med 20 över års erfarenhet inom området, enbart för att vara multikulti nog?
Johan K: Blir inte kvoteringsbegreppt lite väl urvattnat om det även används för marknadsföringskampanjer också? Jag tycker inte att det är kvotering när högskolorna och branschföreningarna försöker få fler tjejer att söka teknikutbildning. Om det däremot krävdes lägre betyg och annan behörighet för tjejerna vid antagningen så är det ju kvotering. Dina avslutande exempel är så hysteriskt skruvade att de inte blir särskilt relevanta. Jag tvivlar på att så värst många kvoteringsförespråkar vill kvotera så hårt. Kom ner till verkligheten så kan vi diskutera saken!
Exemplet Uppsala universitet var problematiskt också för att deras system petade bort te x romer medan en student med en finsk förälder kunde få företräde. Ganska tydligt hur trubbigt det är att nå det 'perfekta' sorteringssamhälle kvoteringsförespråkare vill ha.
Att rikta reklam/info i förorter osv är INTE "kvotering", precis som Ulf påpekar. Blanda inte ihop.
Louise, kanske för att de får ligga så mycket och så lätt? Bara för att de råkar vara just män som påstår sig stödja kvinnor, alltså.
Själv får jag mest samma känsla som när söderkoftor tar sig friheten att leka språkrör åt di där exotiska förortsborna som det är så fruktansvärt synd om att man undrar hur det kommer sig att inte varenda en av dem tar livet av sig.
Nu skrev jag förvisso "indirekt kvotering" vilket även var det begrepp som media tillämpade vid ovanstående fall. När det gäller Uppsala fallet vill jag minnas att studenter med minst en förälder född utanför Europa hade förtur, och ingen av de de vilka blev inkvoterade var etniska finländare utan snarare perser, araber och turkar. Men jag kan kolla upp det igen. Och de uppfyllde hursomhelst inte de formella kraven vilket var det mest centrala.
I övrigt så kan man med rätta fråga sig varför det så sällan riktas reklam/info i syfte att få in fler män på högskolan/universitet, inte minst på de sociala- och vårdvetenskapliga utbildningarna.
Exemplen får delvis ses som ett bra och genomtänkt skämt vilket illustruerar mycket väl hur de mest rabiata kvoteringsförespråkarna som M Kamali. M Ulvskog och G Schyman resonerar. Tacka för dem.
Jag är nästan helt hundra på att det inte bara gällde studenter med utomeuropeisk bakgrund. Även om även det är knepigt. Halvamerikan före en romsk student, tex.
Ja, det är möjligt. Det går nog att kolla upp. Men det viktigaste är ju att detta med kvotering är så komplext som du själv skriver. I en fungerande demokrati torde envar som har de rätta formella meriterna liksom "personligheten" finna och få sin rätt. Jag är helt säker på att det finns tillräckligt med kvinnor och nysvenskar som är beredda att bemanna en del av bolagsstyrelserna liksom högskolor/universitet mm. Mångfald är positivt men den måste ske på verklighetsanknyten basis.
Det finns ju vidare män som kvoterats in på sjuksköterske- respektive beteendevetenskapliga programmet. Därefter har de "indirekt" kvoterats in på arbertsmarknaden inom sina respektive yrkesområden. Jag känner tex en kille som aldrig skrev sin C-uppsats men ändå fick arbete som flyktinghandläggare på soc. Dom ville just ha mångfald och då var det viktigare vad han hade i mittenpartiet än vad han faktiskt presterat vad gäller formella meriter. Personlighet är något annat.
A1: Vi når inte "perfekt jämställdhet" via kvotering.
C1: Detta kan nog de flesta kan hålla med om. Men många skulle nog tycka att ett samhälle med en inte helt perfekt jämställdhet kan vara bättre än ett ojämlikt. Särskilt om det finns anledning att tro att jämställdheten med tid kommer att bli en naturlig komponent, ej påtvingad. Vilket många hävdar.
A2: Det finns bieffekter av kvotering.
C2: Oklart vilka du syftar på, men jag gissar på att du menar t.ex. att kvinnor som lyckats blir misstänkliggjorda. Dvs ett exempel på en icke perfekt jämställdhet, se därför C1.
A3: Ett bättre alternativ till inkvotering av kvinnor är att kvinnor kavlar upp ärmarna (ex Skugge)
C3: Jag håller med om att det är ett bättre alternativ. Under en förutsättning: Att det händer. Men om det visar sig att alla kvinnor inte orkar/har möjlighet att kämpa lika hårt och vara lika starka som Linda Skugge. Trots att de är lika kompetenta. Då är i alla fall inte jag beredd att säga: "fuck it, vi lever väl i ytterligare 100 år av ojämlikhet då".
A4: All kvotering, informell och formell, är diskriminering.
C4: Ett argument som inte står på egen grund. Vet inte vad du vill mena exakt med detta mer än att kvotering i sig är något dåligt. Att kvotering innebär att man tar hänsyn till skillnader som kön, etnicitet etc är ju okontroversiellt. Så på det sättet är det visst två sidor av samma mynt. Men den ena sidan minskar jämställdheten, den andra har i syfte att öka den. Att då klassa båda som negativ diskriminering är märkligt.
A5: Att vara för kvotering är att utmåla kvinnor som "i behov av förtur".
C5: Jättekonstig inställning. Jag skulle hellre vända på det: Att säga till alla diskriminerade som inte lyckats trots att de är tillräckligt kompetenta att det är bara för dem att kavla upp ärmarna som Linda Skugge är både kontraproduktivt och hänsynslöst.
Inkvotering är idiotiskt. Den som har bäst meriter och utför ett arbete bäst ska ha jobbet. Mona ville ju att invandrare skulle få jobb pga de just var invandrare. Samma sak med dessa dåraktiga feminister. Ska vi har en fri marknad eller en "rättvis" tillsättning? en invandrare, en svensk, en kvinna, en invandrare, en svensk ...... Roberth Ström
Robert: Ja, den som har bäst meriter borde få jobbet. Men meritvärdering är inte särskilt objektiv. Det finns ingen enda poängskala som gör att man likt vid längdhopp kan konstatera att Stina hoppat längre än Pelle som hoppat längre än Mustafa. Snarare finns det massor av mer eller mindre subjektiva poängskalor som de sökande mäts mot. Det finns alltså risk att en del individer får sin kompetens mätt på ett mindre rättvist sätt. Det finns också risk att vissa av skalorna, exv att vara en av grabbarna, får större betydelse. Och även om det vore rätt så hyfsat osubjektivt så måste ändå alla poängskalorna vägas samman. Om Stina har mer utbildning än Pelle och Mustafa, Pelle har större nätverk än Stina och Mustafa och Mustafa har mer karisma än Stina och Pelle. Vem ska man då välja?
Jag är inte odelat positiv till kvotering eller positiv särbehandling. Men det är nog så att vi redan har kvoterat och positivt särbehandlat svenska män fast då på ett förtäckt sätt. Två fel blir inte rätt men kanske det blir lite mindre fel...
Det verkar ju som de ska förbjuda Kinderägg nu så det spelar ingen roll längre http://www.svenskbladet.se/halsa/index.php?alias=kinderagg_for_overraskande_for_barn.html
12 kommentarer:
Applåder. Av någon anledning blir jag på ännu sämre humör när män försöker ligga med feminister (vilken annan anledning, jag bara undrar) genom att prata sig varm om kvotering.
Det påminner om radikalfeminister som hävdar att särartsfeminister är hemska och bakåtsträvare, och sedan drar de in andan och utbrister saker som att män och kvinnor har olika erfarenheter. Och ännu värre, de har olika moral. Vad är skillnaden mellan dem exakt?
Ytterst snillrikt författat "kinderägget"!
Men för några år sedan fördes det en i det närmaste hysterisk indirekt kvoteringskampanj i syfte att få fler kvinnor att välja "typiskt mansominerade" yrken inom den högre utbildningsfären. Jag åsyftar här främst på civilare inom verkstad och elteknik, men även på övriga yrken inom bla IT. Och inte minst kvinnliga sjukgymnaster och doktorander (inom ett flertal områden eftersöktes med ljus och lykta).
Kvotering kan många ggr vara en gångbar och positiv väg då kravet på meriter är uppfyllt hos dem vilka är potentiella att inkvoteras. Men vi har tyvärr även flera tillfällen där detta inte har varit fallet.
Ett är Uppsala Universitet vilka kvoterade in ett antal nysvenskar på juristlinjen som "långt" ifrån uppfyllde kraven för utbildningen, lika lite som de stod sig i konkurrens mot infödingarna vilka därmed nekades en plats trots uppfyllda formella meriter och övriga kvaliteter.
Balans, mångfald och öppenhet är självfallet mycket positiva begrepp, värda att värna och måna om. Däremot är det inte positivt eller önskvärt att mista reflektion, eftertänksamhet och verklighetsförankring i syfte att uppnå någon form av friktionsfri "dröm i ett fysiskt vaket tillstånd och medvetande".
Två frågor:
Till en feminist.
Är du beredd att ev förlora betydande delar av ditt satsade aktiekapital endast för att ha en av din egen sort som förvaltare, VD och-/eller styrelseledamot? Med andra ord och något vardagligare språkbruk. Vill du hellre ha Kajsa som inte kan 1+1 än Tobias som "står över såväl samtliga gudar som evolutionen" enbart för att de flesta VD:ar, styrelseledamöter och professionella förvaltare inom bank och finans är män och inte kvinnor.
Till en mångkulturförespråkare.
Väljer du hellre en prickad och språkligt sett inkompetent läkare från Irak, Israel, Somalia eller Grekland utan erfarenhet av hjärtransplantation att byta ditt hjärta framför en prickfri, vältalig, lång, blond och blåögd svenne med 20 över års erfarenhet inom området, enbart för att vara multikulti nog?
Mvh Johan K
Johan K:
Blir inte kvoteringsbegreppt lite väl urvattnat om det även används för marknadsföringskampanjer också? Jag tycker inte att det är kvotering när högskolorna och branschföreningarna försöker få fler tjejer att söka teknikutbildning. Om det däremot krävdes lägre betyg och annan behörighet för tjejerna vid antagningen så är det ju kvotering. Dina avslutande exempel är så hysteriskt skruvade att de inte blir särskilt relevanta. Jag tvivlar på att så värst många kvoteringsförespråkar vill kvotera så hårt. Kom ner till verkligheten så kan vi diskutera saken!
Exemplet Uppsala universitet var problematiskt också för att deras system petade bort te x romer medan en student med en finsk förälder kunde få företräde. Ganska tydligt hur trubbigt det är att nå det 'perfekta' sorteringssamhälle kvoteringsförespråkare vill ha.
Att rikta reklam/info i förorter osv är INTE "kvotering", precis som Ulf påpekar. Blanda inte ihop.
Louise, kanske för att de får ligga så mycket och så lätt? Bara för att de råkar vara just män som påstår sig stödja kvinnor, alltså.
Själv får jag mest samma känsla som när söderkoftor tar sig friheten att leka språkrör åt di där exotiska förortsborna som det är så fruktansvärt synd om att man undrar hur det kommer sig att inte varenda en av dem tar livet av sig.
Nu skrev jag förvisso "indirekt kvotering" vilket även var det begrepp som media tillämpade vid ovanstående fall. När det gäller Uppsala fallet vill jag minnas att studenter med minst en förälder född utanför Europa hade förtur, och ingen av de de vilka blev inkvoterade var etniska finländare utan snarare perser, araber och turkar. Men jag kan kolla upp det igen. Och de uppfyllde hursomhelst inte de formella kraven vilket var det mest centrala.
I övrigt så kan man med rätta fråga sig varför det så sällan riktas reklam/info i syfte att få in fler män på högskolan/universitet, inte minst på de sociala- och vårdvetenskapliga utbildningarna.
Exemplen får delvis ses som ett bra och genomtänkt skämt vilket illustruerar mycket väl hur de mest rabiata kvoteringsförespråkarna som M Kamali. M Ulvskog och G Schyman resonerar. Tacka för dem.
Mvh Johan K
Jag är nästan helt hundra på att det inte bara gällde studenter med utomeuropeisk bakgrund. Även om även det är knepigt. Halvamerikan före en romsk student, tex.
Ja, det är möjligt. Det går nog att kolla upp. Men det viktigaste är ju att detta med kvotering är så komplext som du själv skriver. I en fungerande demokrati torde envar som har de rätta formella meriterna liksom "personligheten" finna och få sin rätt. Jag är helt säker på att det finns tillräckligt med kvinnor och nysvenskar som är beredda att bemanna en del av bolagsstyrelserna liksom högskolor/universitet mm. Mångfald är positivt men den måste ske på verklighetsanknyten basis.
Det finns ju vidare män som kvoterats in på sjuksköterske- respektive beteendevetenskapliga programmet. Därefter har de "indirekt" kvoterats in på arbertsmarknaden inom sina respektive yrkesområden. Jag känner tex en kille som aldrig skrev sin C-uppsats men ändå fick arbete som flyktinghandläggare på soc. Dom ville just ha mångfald och då var det viktigare vad han hade i mittenpartiet än vad han faktiskt presterat vad gäller formella meriter. Personlighet är något annat.
Mvh Johan K
Dessa argument kunde jag utläsa ur texten:
A1: Vi når inte "perfekt jämställdhet" via kvotering.
C1: Detta kan nog de flesta kan hålla med om. Men många skulle nog tycka att ett samhälle med en inte helt perfekt jämställdhet kan vara bättre än ett ojämlikt. Särskilt om det finns anledning att tro att jämställdheten med tid kommer att bli en naturlig komponent, ej påtvingad. Vilket många hävdar.
A2: Det finns bieffekter av kvotering.
C2: Oklart vilka du syftar på, men jag gissar på att du menar t.ex. att kvinnor som lyckats blir misstänkliggjorda. Dvs ett exempel på en icke perfekt jämställdhet, se därför C1.
A3: Ett bättre alternativ till inkvotering av kvinnor är att kvinnor kavlar upp ärmarna (ex Skugge)
C3: Jag håller med om att det är ett bättre alternativ. Under en förutsättning: Att det händer.
Men om det visar sig att alla kvinnor inte orkar/har möjlighet att kämpa lika hårt och vara lika starka som Linda Skugge. Trots att de är lika kompetenta. Då är i alla fall inte jag beredd att säga: "fuck it, vi lever väl i ytterligare 100 år av ojämlikhet då".
A4: All kvotering, informell och formell, är diskriminering.
C4: Ett argument som inte står på egen grund. Vet inte vad du vill mena exakt med detta mer än att kvotering i sig är något dåligt.
Att kvotering innebär att man tar hänsyn till skillnader som kön, etnicitet etc är ju okontroversiellt. Så på det sättet är det visst två sidor av samma mynt. Men den ena sidan minskar jämställdheten, den andra har i syfte att öka den. Att då klassa båda som negativ diskriminering är märkligt.
A5: Att vara för kvotering är att utmåla kvinnor som "i behov av förtur".
C5: Jättekonstig inställning. Jag skulle hellre vända på det: Att säga till alla diskriminerade som inte lyckats trots att de är tillräckligt kompetenta att det är bara för dem att kavla upp ärmarna som Linda Skugge är både kontraproduktivt och hänsynslöst.
Inkvotering är idiotiskt. Den som har bäst meriter och utför ett arbete bäst ska ha jobbet. Mona ville ju att invandrare skulle få jobb pga de just var invandrare. Samma sak med dessa dåraktiga feminister. Ska vi har en fri marknad eller en "rättvis" tillsättning? en invandrare, en svensk, en kvinna, en invandrare, en svensk ......
Roberth Ström
Robert:
Ja, den som har bäst meriter borde få jobbet. Men meritvärdering är inte särskilt objektiv. Det finns ingen enda poängskala som gör att man likt vid längdhopp kan konstatera att Stina hoppat längre än Pelle som hoppat längre än Mustafa. Snarare finns det massor av mer eller mindre subjektiva poängskalor som de sökande mäts mot. Det finns alltså risk att en del individer får sin kompetens mätt på ett mindre rättvist sätt. Det finns också risk att vissa av skalorna, exv att vara en av grabbarna, får större betydelse. Och även om det vore rätt så hyfsat osubjektivt så måste ändå alla poängskalorna vägas samman. Om Stina har mer utbildning än Pelle och Mustafa, Pelle har större nätverk än Stina och Mustafa och Mustafa har mer karisma än Stina och Pelle. Vem ska man då välja?
Jag är inte odelat positiv till kvotering eller positiv särbehandling. Men det är nog så att vi redan har kvoterat och positivt särbehandlat svenska män fast då på ett förtäckt sätt. Två fel blir inte rätt men kanske det blir lite mindre fel...
Det verkar ju som de ska förbjuda Kinderägg nu så det spelar ingen roll längre
http://www.svenskbladet.se/halsa/index.php?alias=kinderagg_for_overraskande_for_barn.html
Skicka en kommentar