2008-06-03

Pontus Schultz och feminismen

Jag hör kvoteringsprofeten Schultz upprepa kvoteringens förträfflighet på ett seminarium som sänds på Svt24. Alla i panelen och i publiken verkar se en lagstiftning om kvotering av kvinnor till styrelser som vägen till paradiset. Det riktigt osar offermentalitet och elitistiskt fjanteri, i en perfekt mix, av tillställningen. När någon snuddar vid riskerna vid kvotering avfärdas det snabbt. "Jag förstår inte ens frågan", fnyser kvinnan i panelen. Det finns något märkligt med Schultz feminism; kvotering ja, men att begripa Maria Svelands briljanta feministiska bok Bitterfittan (krönikan finns inte på nätet) går inte. Det blev kanske lite för vardagsnära och långt från den populistiska symboliken då?

För övrigt säger Linda Skugge det enda vettiga i kvoteringsfrågan just nu: "Får jag inte sitta i nån styrelse så ser jag till att skapa mig en egen styrelse."

15 kommentarer:

Wille sa...

Schulz är en konstig tomte - han har bevakt främst näringsliv och entreprenörskap de senaste 8 åren (kanske längre?), och tycks vilja sola sig i glansen av att vara i närheten av framgångsrika entreprenörer och affärsmän.

..men samtidigt, om man följt vad han skrivit, så tycks han lida av en patologisk rädsla för allt som har med frihet, fria val och fri marknad att göra. Välfärdsnarkoman av stort snitt.

Anonym sa...

Att kvotera in folk är aldrig av godo. De som är mest kompetenta ska ha jobbet och får det också pinsamt att föreslå kvotering.
Roberth Ström

jojjo sa...

Är inte kvotering ganska kvinnoförnedrande?

nick sa...

hälften av alla landets högskoleutbildningar kvoterar in kvinnor. men när två invandrarkillar skulle kvoteras in till juridikutbildningen i uppsala exploderade medierna av vrede.
det är så att man inte ens vill försöka förstå "logiken"

sakine sa...

Nick, män kvoteras också in på en del utbildningar.

Det spelar ingen roll vem som diskrimineras: kvotering innebär alltid någon på grund av kön eller annat inte anställs/kommer in på en utbildning trots bättre meriter.

Till juristutbildningen i Uppsala kvoterades Norden-födda studenter in, medan nationella minoriteter inte hade förtur. Det visar hur trubbigt kvotering fungerar i praktiken.

Vad Uppsala universitet bör fråga sig är om inte meriterna ska se annorlunda ut mot tidigare. Vi lever trots allt i ett annat samhälle, ett mångspråkigt och mångkulturellt sådant. Ta reda på om de sökande har dessa meriter och ge dem förtur för det. Inte på grund av var de råkar vara födda eller var deras föräldrar verkar vara födda.

Dessvärre dumförklarade man invandrare: "ni behövs som dekoration, därför kvoterar vi in er". Samma sak görs ständigt med kvinnor.

Om jag får kritisera "den andra sidan" av kvoteringsdebatten så är det alltför få liberaler sätter ner foten för den många gånger uppenbara kvoteringen av män som sker här och var. Män som kommer undan med att vara "roliga", "framåt" och "kreativa". Fler borde fråga sig varför det är så i stället för att lösa ett fel (kvotering av män/svenskar) med ännu ett fel (kvotering av kvinnor/invandrare).

Johan Hedin sa...

Sedan kan man ju undrar varför just styrelseposten är så omtalade. Man verkar utgå från att dessa är någonslags himmelrike på jorden. Jag kan inte förstå det där.

Makt? - får man knappast. Åtmistone inte i näringlivsstyrelser. Vill man ha makt finns det tusentals andra positioner i samhället.

Pengar? - visst. Men är pengar allt?

Status? - sure. Men är inte statusjakt lite fånigt?

Meningsfull påverkan? - knappast. Det är mest kollektivt tyckande i styrelser. Vill man påverka är det bättre att bli chef eller starta något eget.

Så... det hela kokar ned till pengar och status. Om nu män varit mer framgångrika i detta spel - är det väl snarast ett underbetyg åt deras småfåniga statusjakt, medan kvinnor kanske insett att det finns annat viktigare i livet.

Jenny Maria sa...

Jag skiter rätt mycket i kvoteringens vara eller icke vara och det beror på att jag är cynisk. Genomförbarhetsproblemen, att lyckas med att uppnå större rättvisa med hjälp av kvotering, är så stora att de inte går att rå på. Vi belönar de vi vill på märkliga, felaktiga och känslomässiga grunder som om vore det ett beteende inristat i vårt dna.

MEN… det kan finnas något väldigt vackert över ett samhälle som öppet och medvetet försöker genomföra likvärdighet, förutsatt att det görs med klarsyn, känsla och kärlek.

Det är tråkigt att bedriva könskamp och sjukt deprimerande att bli varse den systematiska utrensning som kvinnor och andra ”annorlunda” utsatts för. Mycket mänsklig kreativitet och en del av vår historia har gått åt helvete på grund av att de med makt kunnat ”kvotera” fram sig och de sina. Så det är inte ologiskt att betrakta kvotering som ett slags antikvotering. Att man vid lika meriter aktivt väljer någon med ”udda” kön, hudfärg, ålder eller bakgrund kan vara ett försök att mjuka upp en osynlig, kanhända undermedveten, kvotering som man i vissa fall och på vissa platser kan misstänka förekommer.

Jenny Maria sa...

Och förresten,

Schultz är pengamänniska, han gör väl bara en konsekvensialistisk bedömning. ALL statistik talar för att fler kvinnor i styrelsen = bättre ekonomi för företaget.

Johan Hedin sa...

jenny maria:
Om förstår dig rätt så anser du alltså människor ofta fattar beslut "känslomässigt" och det det då ofta blir "felaktigt". Istället vill du ha ett kyligare beslutsfattande baserat på statistik (dvs kvotering).

Är det bara jag som får en konstig magkänsla av detta? Är du så säker på att detta verkligen blir bättre? Måste jämställdhetskampen bedrivas så ingenjörsmässigt och kallt i strid mot det "känslomässiga"? I mina öron låter detta "hårt" snarare än "mjukt" och jag kan inte se det vackra i att ersätta något känslopmässigt med rationalistiskt kalkylerande. Det är väl trots allt människor det handlar om, inte maskiner.

Grundproblemet verkar vara att "lika söker lika". Inget konstigt med det, om än beklagligt och fånigt. Och du konstaterar ju att kön bara en är av en massa faktorer som kan spela in. Kanske finns det tusentals andra. Skall man kvotera för dessa också?

sakine sa...

Hedin, nej du är inte ensam...

Jenny, jag ser inte hur två fel blir rätt. Bättre då att rätta det första felet.

Jenny Maria sa...

LOL – vad har du läst Johan Hedin?

”Om förstår dig rätt så anser du alltså människor ofta fattar beslut "känslomässigt" och det det då ofta blir "felaktigt". Istället vill du ha ett kyligare beslutsfattande baserat på statistik (dvs kvotering).” – Äh nä det anser jag inte.

”Är det bara jag som får en konstig magkänsla av detta?” – Attans du har kommit min dolda och ondskefullt nazistiska agenda på spåren!

”och jag kan inte se det vackra i att ersätta något känslopmässigt med rationalistiskt kalkylerande.” - Eller hur, det är väl bara rimligt att Saddam anställer sina kusiner "lika söker lika". Inget konstigt med det”

Var gärna emot kvotering, jag är ju själv det, men antikvoterings argumenten som förekommer här är naiva och ytliga. Mänskliga rättigheter är ofta sprungna ur en kvoteringsprincip typ; ”nej det är inte rimligt att bara vita ska ha makt även om andra vita med makt tycker det” Fast det är klart; "lika söker lika". Inget konstigt med det”

Ja Sakine - vore makt välavvägt utdelad och det fanns en strävan att ge alla positioner eller utbildningsplatser för att just de är bäst lämpade och mest kvalificerade – då är allt bra.

Ber om ursäkt för sarkasmen, den är ohederlig och inte smickrande men ibland kan jag inte låta bli.

Johan Hedin sa...

Jenny maria
Du skrev ju ovan:
"Vi belönar de vi vill på märkliga, felaktiga och känslomässiga grunder som om vore det ett beteende inristat i vårt dna. "

Jag spinner vidare på detta.
Vad exakt är det konstiga i det? Jag resonerar ju kring ett direkt citat från dig som talar om det känslomässiga och därefter vill du kvotera. Övertolkat? Jag vet inte. Men det står ju i din text.

Jag har inte listat alla argument emot kvbotering - bara noterat att just detta borde vara ett problem.

Och skippa gärna nonsens om Saddams kusiner...

Jenny Maria sa...

"Vi belönar de vi vill på märkliga, felaktiga och känslomässiga grunder som om vore det ett beteende inristat i vårt dna. "

… det är ett problem som det kan vara klokt att vara varse, om vi alls ska ha ett samhälle tycker jag det är bra om samhället aktivt motarbetar svågerpolitik det betyder inte att jag vill att människor ska vara maskiner (?!)

Jag vill inte kvotera jag vill att vi ska vara varse att i många avseenden är många platser i detta nu kvoterade. Jag vill att så många som möjligt ska ges möjlighet att utvecklas och leva ett tillfredsställande liv.

Johan Hedin sa...

Jenny Maria:
Jag fick intrycket att du ville ha kvotering. Om det nu inte är så. Fine.

Sedan säger du "...jag vill att vi ska vara varse att i många avseenden är många platser i detta nu kvoterade".

Nu tycker jag du landar i en konstig lek med ord som mest rör till det hela. OK att samhället innehåller en massa fördomar. Det köper jag. Men är det verkligen "kvotering" att många var och en för sig fattar smått "felaktiga" beslut sett till en könsmåttstock? Små beslut som kanske (eller antagligen) beror på helt endra saker än kön.

Kvotering är ju när man öppet skapar en regel som baseras på könstillhörighet (det är också därför jag är emot kvotering, jag är ju anti-sexist och vill självklart ha bort alla könsstyrda kriterier).

Att en massa människor väljer på ett sätt att det statistiska utfallet råkar bli ojämnt är ju inte kvotering. Det är något helt annat. Det blir lätt fånigt om man skall baka in detta under samma term. Och det för inte diskussionen framåt.

Jenny Maria sa...

"Kvotering är en typ av särbehandling som innebär att en andel av positionerna på till exempel en arbetsplats, en beslutande församling eller en utbildning, reserveras för en speciell grupp. Begreppet syftar framför allt på kvotering grundad på medfödda egenskaper som kön, ras, etnicitet eller kast, snarare än den som grundas på olika former av kompetens."

Jag förstår vad du menar men jag håller inte med, som jag läser dig är du emot formell kvotering men anser informell sådan vara naturlig; ""lika söker lika". Inget konstigt med det"