Alliansens självmål

PJ skriver bra om moderaternas ständiga missar i den ena politiska frågan efter den andra. Jag skulle vilja bredda kritiken till att omfatta samtliga allianspartier. Fp vinglar men har som tur är de folkliga skolfrågorna, centern är bortgjorda bland liberaler och företagare, kd kan uppenbarligen lika gärna försvinna. Alliansfiaskot kan alltså till stor del skyllas på m, men övriga partier är inte särskilt smidiga de heller.

Det här skapar en lucka i svensk politik, en lucka för såväl traditionellt borgerliga väljare som yngre liberala (inkl. marknadsliberala) väljare. Bland unga förstagångsväljare vid 2010 bör man inte räkna ut alternativen, vilka de nu blir, till de etablerade partierna. En styrka, och en svaghet, bland nya partier är att de kan mobilisera för enskilda sakfrågor och plocka röster från hela den politiska skalan. Svagheten ligger i att man aldrig blir sams i ekonomiska frågor. Då faller projektet lika platt som F!. Alla val har dock unik charm och unika omständigheter. Många liberalt sinnade väljare röstade på alliansen för att bli av med socialdemokraterna och för en viss förändring. Vid nästa val väljer många av oss mellan soffan och ett nytt alternativ.

I övrigt: Jag tar Hollands plågsamma förlust mot Ryssland hårt. Muf:s Wykman hotar med att avgå, jag förstår honom. Ungdomsförbunden och partierna består av en massa "karriärsgalna personer utan möjligheter till civila jobb" och världen utanför är så mycket bättre. Louise P är briljant som vanligt och jag börjar jobba i morgon. Övningskörningen de senaste tre veckorna har gått bra, jag kör skapligt nu (och det är hur häftigt som helst, jag gillar att köra) men är rädd att jag inte kommer att hinna kommande två månader. Målet är att ordna teorin snart, så att nästan allt är klart inför uppkörningen. Jag drar till Almedalen i några dagar i år. I sommar väntar alltså jobb, jobb, jobb. Trevlig sommar!