"Du är så smurfig [tokig]", säger en kär vän ibland. "Du är ju sjuk", säger lillebrorsan då och då. Med all rätt.
I somras cyklade jag ner till Skåne på 4-5 dagar, i tonåren brukade jag ta en löparrunda på 13 km utan problem. Jag har en liten besatthet. Eller; det är inte fullt så allvarligt men jag är jävligt envis. Klart över genomsnittet. Så även i dag när jag springer till stan från Flemingsberg. Vad kan det vara...18 km? Hurtigulligt värre ;-)
En folkpartist på väg till kyrkan i Huddinge och en ful joggare (som jag sprang förbi nära Globen) senare och man var på centralen. Köpte mig en stor is-glass-pinne som smakade skumt men räckte hela vägen hem.
Jag undrar hur vanligt sånt här är. Och nu är just sport knappast min starkaste sida. Sporten i sig är sak samma, det är väl någon slags jävla uthållighetspryl. Sen att jag ska springa på lördag, förstås.
Undrar om det är samma sak som driver folk att läsa, styrketräna, äta osv för mycket? Hm. Förmodligen. Bilden är från -86, typ.
1 kommentar:
jädrar. sprang samma sträcka i dag igen. i ösregn. nu är det färdigtränat. och efter lördag lär jag inte röra mig en tum.
Skicka en kommentar