Plötslig hemlängtan

Ibland saknar man Stockholm lite extra. Så. Nu skulle jag behöva tips på hur man klarar sig, på fritiden, i en ny stad. I mitt fall Göteborg.

Studentekonomi

Dagens text. Och Swedbanks kalkyl.

Februaridag

Dagens tonåringar

De vill baka. Bo sambo. Och ibland skaffar de barn tydligen.

Hur kan man som förälder undvika att slå sönder bullplåten, låsa in sin unge och lova släppa ut henne först när hon lovat bli slampig?

Misstänkt krigsförbrytare i Sverige

Björn Wiman bloggar om Expressens Esref Okumus avslöjanden om den turkiska militärens och statens märkligheter.

Abdulkadir Aygan är alltså tidigare PKK:are som tidigt 90-tal hoppade över till den turkiska militära underrättelsetjänsten "JITEM". Under sin tid på underrättelsetjänsten såg och delvis deltog i mördandet av framför allt kurder, tusentals människor, på 90-talet. Enligt människorättsorganisationer rör det sig om över 17.000 "försvinnanden". För några år sedan sökte Aygan asyl här i Sverige, och har tagit med sig hit bevis och material. Inte undra på att den turkiska staten nu begär honom utlämnad till Turkiet.

Bäst är naturligtvis om soppan utreds på neutral mark.

Uppdatering: Läs Dilsa Demirbag-Stens text om Aygan här.

Dagens kolumn

Apropå Axén Olins avhopp, jämställdhet och skillnaden i retorik och praktik. Här.

Uppdatering: Linda Norberg, och Sofia Arkelsten som skriver: Men snälla. Det var väl lite trist och lågt. Men hon är kanske inte intresserad av miljö- och klimatpolitik.

Svar: rätt gissat, jag är verkligen inte intresserad av miljö- och klimatpolitik.

Farliga kinderägg

Läs.

Läs även Lisa Mgnusson, som naturligtvis är mycket lättad. Äntligen, Rädda Barnen!

Ofra Haza

Måste bara tipsa om Haza på urovision -83. När jag och min syster fick köpa våra första LP:n i mitten av 80-talet blev det Ofra Haza och Milli Vanilli. Minns inte vem som valde vad. Troligt är att hon hade bättre smak redan då.

I övrigt: Göteborg är bra än så länge. Lite svårt att höra vad folk säger ibland och de verkar inte förstå ironi alla gånger, men annars lugnt. Jag jobbar, tränar och tvingar hit stockholmare på helgerna. I kvällens Debatt behandlas ett av mina favoritämnen: diskriminering! Kl 20.30.

Nu: Göteborg

I går på lunchen (Hisingen):

Sakine: Vad fan är "LUBB"?
Man i blåställ: Huuuummer!

Hittills har det gått bra. Jag aktar mig för alla spårvagnar.

Dagens kolumn

Här. Om diskriminering och kränkthet.

Uppdatering: Läs mer hos Merit Wager.

Uppdatering 2: Och Åsiktstorped.

Från Stockholm till Holland till Göteborg

Från ett underbart frilansliv med kontoret hemma, gott om tid på gym, tid för vänner och sovmorgnar måste jag ställa om helt snart. I morgon åker jag till Holland en kort sväng, som alltid såhär års när systerdottern fyller år, sedan nästan direkt till GÖTEBORG. För jobb. I två månader.

Det blir säkert också underbart, men så stressigt det är nu innan man är på plats. Adressändring, ännu en hyra och ännu en lägenhet med ännu en adress, ännu ett kort för kollektivtrafiken, ännu en sj-biljett, ytterligare ett gymkort, ständning, planering och...allt möjligt. Arbetsmarknadsministern måste vara nöjd.

Om mindre än en vecka bor jag där. Det hade jag ingen aning om för en vecka sedan. Jag kan ingenting om Göteborg. Ingenting.

Uppdatering: Resumé skriver kort. Det kanske ger sken av att jag tackat ja till ett evighetsjobb på SVT, men det är alltså bara ett vick på två månader det är frågan om.

"Mediekurder"

Ett fenomen som diskuterades i Godmorgon, världen!, ca 30 minuter in i första timmen. Det sägs en del intressant, jag känner igen mycket av det Dilsa Demirbag-Steen säger. Det finns en berättartradition, många kurder kommer från hem där det diskuteras mycket politik och samhällsfrågor, och kurdiska kvinnor har skinn på näsan.

Men risken med "etniska förklaringar", som präglar SR:s inslag, är alltid att de får en överdriven betydelse. Kurder är trots allt en väldigt stor invandrargrupp i Sverige, många har bott här sedan 80-talet eller tidigare. Det är inte så konstigt att några av dem är framgångsrika. Ibland får jag höra att folk tror att nästan alla som syns i medierna med rötter i Mellanöstern är kurder, och så är det förstås inte. Det finns syrianer, iranier, greker och folk med alla möjliga bakgrunder.

Alltså: Visst kan nationalitet och kultur spela roll. Jag tycker mig också se mönstret av ambitiösa svensk-kurder. Men framför allt är dessa människor - med olika bakgrunder och med olika åsikter - som av vitt skilda anledningar syns i samhället. Självklarheter? Ja, men ibland möter jag till och med framträdande journalistkollegor som verkar tro att det finns en kurdisk mediegen av något slag. Om det vore så enkelt...

Åsa Sandells "Bakom garden"

Match mot Laila Ali 2005.

Jag minns att Sandell dök upp på Expressenkontoret någon gång, hon är nämligen vän med tidningens politiska redaktör Anna Dahlberg. Jag och Aaron, gröna vikarier, var förstås mycket fascinerade och har svårt att dölja sådant. Ungefär som när exspionen Stig Bergling kom på besök för att låta mig redigera och knappa in en text om FRA för debattsidan.

Bakom garden tog inte lång tid att läsa, på ett bra sätt. Det finns en psykologisk aspekt som går som en röd tråd igenom hela boken: proffsboxningen hjälper till att finna aggressiviteten. Och jag kan ju inte låta bli att se hur det hela också är en kamp mot kvinnorollen, emot altruismen.

"Så småningsom slutar jag ta hänsyn till andra människors känslor och tankar i ringen. Jag nöter bort offermentaliteten, befriar mig från empatin. Vågar vinna" (143), skriver Sandell.

Hon irriterar sig också på att medier och andra är så fixerade vid att hon är kvinna. Hon beskriver en tidigare manager, amerikanen George, läxar upp en svensk journalist genom att säga "Jisses, vad ni tjatar om att hon är kvinna". Det är kompetensen som styr managerns urval; "George är knappast en liberal eller intellektuell typ, och jag betvivlar starkt att han skulle kalla sig feminist. Men jämställdhet kommer inte alltid i en förpackning man känner igen. En amerikansk boxningsmanager kan ibland vara en större feminist i praktiken än en journalist som skolats i det som brukar kallas världens mest jämställda land" (198).

Det finns också ett problematiserande av den svenska kollektivismen som jag gillar starkt. Sandell igen: "Jag trivs i den amerikanska boxningsringen, och många av mina mentala blockeringar har jag övervunnit där. Jag har vuxit av att slippa för många ovidkommande kategoriseringar. I USA är det ingen som hänger upp sig på min ålder eller mitt yrke. Allt handlar om vad jag uträttar i ringen". (177). Och vidare; "Jag tror inte längre på konsensus" när hon tröttnat på att svara på frågor om proffsboxning ska vara legalt eller ej. "Och alla behöver inte vara överens, inte ens i Sverige". (185).

Det är nästan så att man önskar att man gillade att slåss. Vilket man kanske gör? (Sandell var i min ålder när hon började boxas!).

Uppdatering: Mer om samma ämne hos Alltid varför.

Två år sedan mordet på Hrant Dink

Jag var på en minnesstund i går, i centrala Stockholm. Ordförande för Armeniska riksförbundet, Vahagen Avedian, hade en poäng i att ifrågasätta AK-partiets (regeringspartiet) taktik att gå fram med myrsteg för att blidka extrema nationalister. Sedan mordet på Dink har man justerat lite i rubriken för paragraf 301, i praktiken fullständigt verkningslöst, och sänker maxstraff med ett år.

Firat Ceweri från svenska PEN drog en palallell till hotade personer som Rushdie och Saviano. Båda har de fått skydd av England respektive Italien. I fallet med Dink skyddade inte staten honom från hoten, tvärtom åtalades han. Och han hotades också både på grund av sina humanistiska åsikter och för sitt ursprung som armenier.

Inte mycket har hänt i Turkiet sedan mordet, men samtidigt är det hoppfullt att regeringen vågat ta tag i härvan kring Eregekon och att landet - jämfört med nu - var rena helvetet så sent som på 90-talet då extremisterna hade ihjäl tusentals civila. Men när det gäller Turkiet ska man aldrig ropa hej för tidigt. Det är val om några månader. Kurdvänliga partiet DTP:s framtid är fortfarande oklar. Leyla Zana riskerar fängelse igen, det är oklart om det alls finns någon grund för aklagelserna - som i sig förvisso är patetiska, hon sägs ha kallat norra Kurdistan för norra Kurdistan och södra Kurdistan för södra Kurdistan - mot henne. Hon ses fortfarande som ett politiskt hot.

Uttalandet - att turkar och kurder är bröder! - som gav henne tio år på 90-talet säger det mesta och finns på YouTube. Anledningen till att herrarna skriker redan innan hennes kurdiska mening på slutet - först läser hon upp parlamentseden på turkiska - är för att hon har ett hårband i färgerna grönt, gult och rött. På 90-talet föreslogs på allvar, i en provins i östra Turkiet, att trafikljusens gröna färg skulle ersättas med blått. "För rikets säkerhet".

Gaza blottar tröttsamma fördomar

Sandelin skriver om antisemitismen, men också islamofobin gör sig påmind. Hax skriver exempelvis:

"Om jag emellanåt skriver att man inte skall vara taskig mot muslimer, utan att för den sakens skull sänka garden mot militant islamism – då blir jag utskälld i kommentarerna. Av folk som tycks mena att man visst skall vara taskig mot muslimer.
Och om jag skriver att man inte skall vara taskig mot judar, bara för att Israel har gått in i Gaza – då blir det rent schizofrent i kommentarsfältet."

Jag har också efter lördagens text fått många underliga kommentarer av folk som vill förklara för mig att det inte existerar toleranta och demokratiska muslimer. Man kan ju undra hur många som faktiskt tror att det är så. Diverse "muslimska representanter" gör dessvärre ett strålande jobb för att spä på bilden av fanatiska människor som vill inskränka yttrandefriheten för dem som tycker annorlunda.

Ett annat problem är att de som talar om islamofobi sällan erkänner/nämner antisemitismen, och vice versa.

Humor

Turkiet vill att Israel utesluts ur FN.

Ja, Turkiet som respekterar sina medborgare så oerhört oerhört oerhört mycket.

Ahlmark 70 år

I går var jag på ett annorlunda födelsedagsfirande. Per Ahlmark fyllde år och firade det med ett väldigt intressant seminarium. Jag har ett bra foto på bara Ayaan Hirsi Ali också, men problemet är att jag finns på samma foto och ser ut som en pygmé bredvid henne.
Det finns så mycket att säga om fundamentalism, islam och demokrati. Jag håller inte med Hirsi Ali om allt, och hennes kritiker håller jag sällan med om något alls.

Uppdatering: länk till dagens kolumn.

Uppdatering 2: Ayaan Hirsi Ali skriver på Newsmill.

Uppdatering 3: Andra som skriver på temat är Gulan Avci, Leffe 45, Jonathan Leman.
Samt Hooman "Semus" Anvari själv: om rabiatliberalen. Kan man inte se nyanserna i min kolumn, kan man inte se särskilt mycket.

Studentliv: ekonomiskt helvete eller lyx?

...frågan har diskuterats på "Hallå P3". Här direktlänk till inslaget. På hemsidan står det:

"Samtidigt finns det de som anser att studenter är bortskämda. Bland annat gick debatten het bland landets studenter när Expressens ledarskribent Saki Madon skrev att studenter är bortskämda och dricker dyrt te på caféer till priset av en vanlig hemmalunch."

Yes, diverse studentföreträdare skrev en massa insändare och artiklar om hur fel jag har och hur synd det är om de stackars studenterna. Som väntat. Det är alltid lika kul att ämnet tas upp. Ofta leder debatten till bra diskussioner; vi har ju olika syn på fattigdom och på sparande/slösande.

Imorgon ska jag hålla en föreläsning/seminarium, om en helt annan fråga förstås, på en högskola. Får se om någon student vill diskutera ekonomi under rasten.

Smicker

...man kan bli glad för mindre:

“Låt 2009 bli året då ‘förnyelse’ inte är samma sak som högervridning”, skriver Petter Nilsson i Arbetaren idag. Och vi får väl hoppas att hans önskan slår in även i tidningssverige. För när Arena gått och blivit mer än lovligt gubbig och reaktionär och Sakine Madon tillåts fördumma debattklimatet i Bang så behövs minst sagt en förnyelse inom vänsterpress."

Det är alltså från "Motkraftgänget" (Osynliga partiet, Petter Nilsson & Co, Osäkrade studenter etc.).
-------------

Uppdatering: ...och så lite annan sorts smicker (?).

Nyhetspanelen

Mitt blingblinghalsband - otroligt praktiskt har jag märkt - ser visst ut som en otydlig klump i tv. Bild ovan för tydlighets skull.
Här är länk till inslaget, som kom att handla om Gaza framför allt. Föga oväntat. Vi var ganska överens, så den som vill höra kampsånger från Hamas eller hyllningar till israeliska bosättare göra sig icke besvär.