...frågan har diskuterats på "Hallå P3". Här direktlänk till inslaget. På hemsidan står det:
"Samtidigt finns det de som anser att studenter är bortskämda. Bland annat gick debatten het bland landets studenter när Expressens ledarskribent Saki Madon skrev att studenter är bortskämda och dricker dyrt te på caféer till priset av en vanlig hemmalunch."
Yes, diverse studentföreträdare skrev en massa insändare och artiklar om hur fel jag har och hur synd det är om de stackars studenterna. Som väntat. Det är alltid lika kul att ämnet tas upp. Ofta leder debatten till bra diskussioner; vi har ju olika syn på fattigdom och på sparande/slösande.
Imorgon ska jag hålla en föreläsning/seminarium, om en helt annan fråga förstås, på en högskola. Får se om någon student vill diskutera ekonomi under rasten.
26 kommentarer:
Jag vet inte om studenter är direkt bortskämda, men med tanke på att de inte bara studerar gratis utan faktiskt får några tusen i månaden av tant Staten medan de gör det så tycker jag (som själv har ett tiotal högskoleterminer bakom mig) att detta ständiga gnäll om att "vi kan inte leva på studiemedlen" är ganska så patetiskt. Man kan kanske inte leva så bekvämt som man skulle vilja och som man gjorde hemma hos mamma och pappa, visst, men det är ju inte direkt så att man svälter ihjäl... Dock är det min uppfattning att studentorganisationerna gnäller betydligt mer än vad studenter i allmänhet gör.
Magnus, håller med dig helt. Det är framför allt studentkårer och studentorganisationer som gjort det till en grej att leka "klasskamp".
De behöver komma ut och träffa människor som faktiskt har det svårt.
Som student kan jag väl säga följande: pluggar man heltid, eller mer därtill, är det svårt att hinna med att samtidigt arbeta tillräckligt för att få några pengar över. Det går nog mest runt för de flesta, särskilt i ensamhushåll med en Stockholmshyra som äter upp mer än hälften av studiemedlen. Och många lånar av sina föräldrar.
Jag tycker till skillnad från många andra studenter inte alls att man ska få jobba hur mycket som helst och SAMTIDIGT casha in bidrag. Det är naturligt att bidragsdelen minskas om man jobbar mycket. Har man som heltidsstudent tid att jobba så pass mycket har man visat att man klarar sig ändå. Lånedelen, däremot, skulle kunna höjas något eftersom 7500 i månaden är omöjligt att leva på om man samtidigt har en hyra och alla andra vanliga omkostnader att betala.
Det är dock sant att många studenter lever oekonomiskt. Några latte på kafé eller mat ute på restaurang blir det dock ytterst sällan för min del... Man måste lära sig att prioritera - särskilt som student. Den student som lägger pengar på restaurangmat, latte och krogen ska inte klaga över dålig ekonomi vid slutet av månaden heller.
Hans, även i Stockholm finns möjligheter att pressa ner hyran. Bo med kombo i en billig förort tex.
Det är dumt att bara utgå från sig själv, men nog kan man konstatera att studenter generellt sett inte lever "i misär".
Det är bra att alla kan skaffa sig högre utbildning. Men vill man ha extra får man jobba extra (varför inte innan studierna om studierna kräver all vaken tid), låna av sina föräldrar eller andra. Jag ser inte att det skulle vara fel, eller ett tecken på att studiemedlet är för lågt.
Det bästa i Sthlm vore väl i så fall att införa marknadshyror. Då skulle det uppstå mer billigt boende i olika former.
Sett i ett globalt perspektiv har jag dock svprt att förstå upprördheten. Det kan väl inte rimligen vara så att studenter i det rika bortskämda Sverige är ens det minsta i närheten av att ha det "svårt". Tvärtom måste rimligen svenska studenter ha det bättre än i stort alla i hela världen inkl stundeter förr i Sverige.
Jag vet inte vad inflationen har varit, men jag själv levde i slutet av 80-talet på 4000 kr i månaden. 3000 av dessa var studiemedel (nästan allt lån), 1000 kr tjänade jag genom extrajobb. Och då räknade jag inte ens med sommarmånaderna vars hela intäkter var beroende av sommarjobb. Inte fan har väl dagens studenter det sämre än detta?
när du skrev 'nudelmyten' så blev jag så lycklig. SÅ väl skriven och så glasklar! Och det där om kaffe och vanlig hemmalunch, så klockrent. I en mindre stad som jag bor i kan man enkelt få en kaffe för 10-15 kronor. Men samtidigt kan man laga en lunch för samma pengar och göra än billigare kaffe hemma. Det jag skulle säga iaf va att de va jävligt bra skrivit redan från början!
Visst kan man bo billigare i förorten, och självfallet är det billigare att dela boende. Men jag skulle vilja se den som självmant byter bort ett förstahandskontrakt i innerstaden mot att dela boende med någon i förorten...
Jag påstår inte att studenterna lever i misär, jag menar bara att många som klagar över bortskämda studenter kanske har glömt hur det var att leva på 7500 kr i månaden. Och heltidsstudier heter ju så av en anledning. Det jag och andra med mig får göra är att sänka ambitionsnivån en aning i studierna för att hinna jobba och hinna med annat på fritiden. Det är helt OK för min del. Alla har heller inte föräldrar att låna pengar av, så det ska inte ses som någon självklar utväg.
Problemet för många studenter tror jag är att de vill kunna leva i samma takt som sina arbetande kompisar, vilket naturligtvis inte ska gå på bara studiemedel. De bör sänka sina konsumtionskrav en aning och inse att det kanske inte går att köpa den där jackan för 4000 kr.
Hans, visst - och jag tycker att folk kan jobba extra också INFÖR stressiga studieår.
Man kan jobba och SPARA.
Studiemedlet ska vara en förutsättning. Ingen "heltidslön för studier" som vissa studentföreningar ser som den ultimata lösningen.
Och den lönen ska förstås folk som arbetar från morgon till kväll stå för.
Soph, tack så mycket!
...och förresten Hans, ska du verkligen få MIG att känna mig mest nyliberal? :)
(Studiemedlet följer för övrigt konsumentprisindex.)
Sakine: Att studiemedlet nyligen skrivits upp i takt med konsumentprisindex är en föga tröst (och inte ett argument mot att detta varit ett krav tidigare).
Eftersom hyror för studentbostäder har ökat snabbare än konsumentprisindex de senaste 10 åren. Vilket är orsaken till att regeringens utsatta studiesocial kommitté föreslår en höjning till våren.
Vilket också märks i de samhällsekonomiska undersökningar som gjorts de senaste åren: "Enligt en analys från Institutet för privatekonomi vid Swedbank, har dagens studenter 300 kronor mindre kvar i plånboken, när räkningarna är betalda, jämfört med 1989."
Jesper, spana in de där "uträkningarna" så ser du ofta överdrivna summor för kostnader. En kille i inslaget tog upp just Swedbanks uträkningar - de utgår te x från att hygienartiklar går på flera hundra i månaden.
Kort och gott: deras uträkningar är återkommande crap och de har gjort till sin grej att få rubriker om hur fattiga studenter är.
Jag tror som Hans att marknadshyror skulle gynna just unga (och andra nykomlingar på marknaden). Tills vidare kan jag försäkra er om att man inte dör av att dela lya med andra. Eller bo inneboende.
Många som klagar skulle aldrig "nöja sig" med att bo i ett miljonprogram. Jag har varit med om att folk tar det som en förolämpning om man föreslår det.
Vi som inte blivit matade dygnet runt har svårt att förstå gapiga kravmaskiner. Så enkelt är det.
Den dar debatten hade ni ju redan for flera ar sedan, city? Hur lange ska detta tjafsas om detta amne egentligen? Inte for att det inte ar OHYGGLIGT intressant, men anda... lycka till pa forelasningen.
Es
Om människor ska förväntas spara för att kunna ha råd att studera, är det lika bra att vi plockar bort studiemedlet helt och hållet och bara låta alla låna hos banken. Förväntas vi spara i flera år faller nämligen själva tanken med att ha statligt studiemedel. Det finns för att alla, oavsett ekonomisk bakgrund och möjligheter, ska kunna studera.
Nu fungerar det ju så att den som jobbar betalar skatt i Sverige. Du kommer inte ifrån att studiemedlet, precis som alla andra statliga utgifter, tas från arbetande människor. Visst kan vi leva i den nyliberala utopin, men den är ytterst sällan applicerbar på eller ens alltid relevant i den svenska verkligheten.
Jag kan försäkra att inte heller jag har blivit ”matad dygnet runt” (jag har bott inneboende i fyra år och tycker av den anledningen att det är rätt skönt att ha ett eget boende nu).
Hans, folk som vill ha "extra fickpengar" får jobba innan studietiden eller under studietiden.
Förstå grundläggande: jag tycker man KAN klara sig på studiemedel. Just det som är poängen med det.
Studenter (iaf den sorten som verkligen gör en livsstil av det) har onekligen starka tendenser av rejäl bortskämdhet, även när dom ska ut i samhället som färdigbakade akademiker.
På min tidigare arbetsplats bestod större delen av arbetsstyrkan vid en period av sådana och i samband med att vi alla fick fast tjänst efter en tids projektanställning så började det dyka upp en hel del märkliga krav. I princip alla utom jag och det fåtal till som inte tillbringat vår tidiga 20-årsålder med att förverkliga oss själva på kulturvetenskapliga institutionen och kåren, till priset av en fantasiljon i studielån var missnöjda med sina löneförhandlingar och tyckte att dom minsann var värda mycket mer för dom "hade ju faktiskt akademisk utbildning".
När jag påpekade att deras utbildning inte på något sätt var relaterad till våra arbetsuppgifter och att jag inte begrep varför jag skulle få lägre lön än dom för att jag valt att INTE belåna mig för en extremt osäker investering så kunde såklart ingen motivera det bättre än att "det ska funka så" eller likn. Patetiskt är ett understatement. Eller är det jag som inte har koll på hur det vanligtvis funkar i arbetslivet, jag vet inte :)
Alla dessa filmvetare, genuspedagoger, TV-producenter eller vad dom nu ansåg sig vara försvann sedan rätt snabbt en efter en. Några gick vidare till att få anställning hos kund och några gick - suprise, suprise - tillbaks till att plugga igen... ;)
PS. Sorry om det här postas flera ggr, kommentarsfunktionen håller på och fuckar sig här :/
Engnell: Word! När det skälls på tudiemedllet så är det egentligen ett dåligt maskerat angepp på rätten och möjligheten tt studera även om man inte har föräldrar som är övre medelklass. Och hade vi studielån via bank så hade de knappast varit i närheten av den bredd de är nu - svenska banker ser inte heltidsstudenter som kreditvärdiga, något SWakine verkar helt omedveten om.
Sakine, du har en uppenbar hangup på det här med lattepimplande och dyrt klädda studenter som får vara front för *alla* studenter. Har diskuterat det med dig ett par gånger på bloggen . så jag vet att du inte är öppen för argument i den här frågan utan enbart kör dina anekdotiska exempel. Gomorron!
Och jag menar att det beror helt och hållet på situationen. Var du bor, vilken hyra och övriga omkostnader du har, om du lever ensam etc. För egen del, jag kan ju egentligen bara tala för mig själv fullt ut, går det inte runt alla månader på endast studiemedel. Det beror helt och hållet på hur många böcker som måste köpas inför varje moment. Och jag är verkligen ingen slösare.
Jag tycker mig också ana en viss hang up på studenter som klagar och lever över sina tillgångar. Vi är inte alla sådana, vet du, Sakine. :-)
Så länge bortskämda studenter gnäller kommer min hang up finnas kvar ;)
Intressant att "skötsamma" studenter känner sig tvungna att komma hit för att "nyansera bilden".
ES, tack, studenterna var jättebra. Sällan man har så bra publik.
Den här och många andra frågor kommer ju i repris. Så länge det finns oenighet finns ju utrymme för debatt.
Att en och annan vanlig student - eller person som har pluggat på 2000-talet och nu jobbar, vad vet du om bakgrunden hos dom som gästar i dina kommentartrådar egentligen? - beror kanske på att du kör fram den här latteglada klungan som halmdocka för studenter överlag. Alla "dom där studenterna" hänger på dyra fik och gnälller i skrubben sen. Ungefär som "alla zigenarkvinnor stjäl ju på ICA och stoppar undan grejor i sina kjolar". Fördomar, punkt slut.
Sen menar jag att man inte ska behöva bevisa sin "skötsamhet" eller acceptera urdåliga villkor för att få tillträde till, kunna satsa framåt på en utbildning man har kommit in på, och pluggat hårt i åratal för att ta sig in på. Det räcker med den startsräcka som ligger i gymnasiet etc, vi ebhöver inte ett till såll som skakar ut dem som inte har täta föräldrar eller inte gör några "lucky breaks" ekonomiskt under vrenda termin, t ex hittar billigt boende eller ett lämpligt extrajobb med en gång. Om du tror att alla studenter kan bo i delad etta ute i Upplands-Väsby, jobba extra 25 timmar i veckan och samtidigt ge sitt bästa på universitetet så är du fullständigt ute och cyklar.
Magnus, ingen påstår att "alla studenter" är det ena eller andra. Var fick du det ifrån?
Jag tycker inte att studiemedlet behöver höjas eller utgå från extremfall. Om studenter med barn har det svårt är det riktade bidrag som behövs, ingen generell höjning för sådana som du.
SDakine: du lanserar om och om igen de där lattedrickande studenterna du spanat in på nåt fik som en sinnebild för studenter överlag - många av dem, en bred studentkultur - och driver linjen att eftersom de här studenterna gör si och så, är det omoraliskt och oekonomiskt at tänka på att höja taket för studiemedel (det är f ö till största delen lån vi snackar om, vilket gör det ännu svårare att förtså varför du gnäller som en stucken gris över krav på höjda studielån). Det där hipstergänget syna knske men de är inte mer typiska för studenter överlag än killarna i "Entourage" skulle visa hur det är att leva fattigt rookieliv i Los Angeles och försöka slå igenom som skådis.
Eftersom vi har ett system för studiestöd i Sverige om är ganska "one size fits all" - det utgår från 20-25-åriga singlar som då och då kan få pengar hemifrån och bor billigt nära föreläsningsalen - så siktar dina inlägg på alla studenters villkor. Alla utom de som har något annat horn att hälla ut pengar ur. Det inser du själv också, du är ju inte dum. Så det är litet svårt att uppfatta dina krior på nåt annat sätt än att du vill begränsa tillgången till utbildning och göra vissa ställen till än mera reservat för välbärgade ungar än de är nu. Fast det ska man kanske inte säga högt...
Magnus, läs gärna igenom tråden; jag tror man kan klara sig på studiemedlet.
Den som vill ha extra kan extrajobba eller jobba inför sin studietid.
Min erfarenhet är nästan uteslutande att det är folk från medelklass som klagar på studiemedlet.
Jag märkte av olika värderingar och syn på ekonomi efter bara några dagar som ny student (hösten -99). Nu var det inte så svårt för mig att klara mig, jag växte upp väldigt fattigt. Men på det stora hela är faktiskt inte studenter en "svag grupp" i samhället. Tvärtom. Skattepengar ska gå dit de behövs mest.
Sakine: "Jag märkte av olika värderingar och syn på ekonomi efter bara några dagar som ny student (hösten -99)" Visst, och jag förmodar att du valde att tala om högt för alla att du köpte kläderna secondhand eller behöll vad du haft på gymnasiet, liksom att du inte använde smink och lånade de flesta kursböcker på bibblan istället för att köpa? Det är ett bergsäkert recept för att skaffa sig respekt hos kursarna; alla gillar den attityden.
Jag har också sert glassande studenter med Mulberryhandväskor och exklusiva lunchvanor, men min erfarenhet är att de sällan jobbar speciellt hårt för att skaffa pengarna., de lever hyfsat ofta på pappas pengar eller får hjälp av honom med att skaffa välbetalda sommarjobb.
Ingen bestrider att somliga studenter klarar sig bra på studiemedlet, men det säger faktiskt mer om hur deras boende och familjebakgrund setr ut, och hur mycket böcker man behöver köpa, 'n om deras "sparsamhet". Den som läser teknisk fysik eller litteraturvetenskap måste köpa betydligt fler böcker än den som läser till exempel maskinteknik. Har vi ett studiemedelssystem som riktar sig till alla så ka det också ge rimiligt utrymme för att komma igång med studierna oavsett vilken utbildning och var. Man ksa inte behöva skippa varannan föreläsning under den första månaden på en termin, eller skjuta åt sidan hemuppgifter och tentaläsning, för att man jagar extraknäck eller bostad.
Magnus, ja jag har faktiskt aldrig haft problem att säga att jag inte köper smink och liknande (inte för att kursare frågat om sådant) när jag inte gjort det.
Referensböcker på universitetsbiblioteket var en stor hjälp. Likaså att låna (det finns fler bibliotek än det som ligger närmast).
Jag tror definitivt att det avgörande är vad man är van vid och hur man lärt sig lösa olika situationer.
Skicka en kommentar