2: Löpare under duschar. Man fick en massa vatten och sportdricka, druvsocker, saltgurka, bananer mm under loppet. Det behövdes verkligen.
3. På väg i mål.
Hur loppet gick? Bra första milen, följde farthållare 3.45 och allt kändes perfekt. Den andra milen gick åt helvete (magkramp) men jag tog igen en hel del på slutet. Slutade på 4.55. Allt som allt: sprang bättre på halvmaran, men tror ändå att maraton passar mig lite bättre. Om kroppen inte får för sig att jävlas, förstås. Kul att ha klarat av ändå.
Just ja, Jag stötte på Öz Nujen och hans polare (sprang om dem, muahaha..) & sa hej, hur går det. Han såg plågad ut. Skulle ju köra stand-up mitt i eländet på något skrattjippo.
Efteråt gick jag ut en sväng med Ninja & Sia. Fasen vad de babblar mycket båda två. Jag blev helt anfådd och förvirrad (fanns inte så mycket energi var på kvällen). Sen missade jag & Sia sista nattåget på grund av klockan på Burger King. Ha-ha...
& Sia verkar vilja ta en lång cykelsemester igen (stackaren fick ju avbryta fjolårets pga sin kedja).
De som vill söka i resultatlistan efter folks tider kan hitta det här.
Får jag gissa f ö: det var en hel massa folk som sprang om dig som du aldrig hade trott skulle springa om dig i vanliga fall? Typ, folk som såg tjocka ut, men verkade ha oanad kondition, gamla gubbar som såg ut att behöva rollator, men tydligen kan springa utan osv.. :)
Ah, mer exakt kom jag runt på 4.54.20! Hehe...Där ser man.
Wille, jaaaa...i början blev jag lite lack så fort en kvinna sprang i hälarna (jag vet, det är fånigt och antifeministiskt, men när man springer är man inte direkt pk). Sen blev de fler och fler, gubbarna med krokiga ryggar och vitt hår var ju värst.
Jobbigt var också att hela Finland verkade ha hittat till Stockholm. Lite norrmän fanns väl också. Men så fort man hörde folk heja så var det i 9 fall av 10 finnar med flaggor och hej och hå.
Hall, fuskpelle där. Jag kom 3:a i en löptävling på gymnasiet (först bland alla tjejer), där två klasser tävlade. Avskydde verkligen folk som försökte fuska...hehe..
Sen blev de fler och fler, gubbarna med krokiga ryggar och vitt hår var ju värst. När jag sprang kollade jag i resultatlistan, och det var någon gubbe som var 73 år vid det tillfället som sprungit på 2.50 någonting.. Det fattar jag inte hur en gubbe med ena foten i graven kan springa på under tre timmar.. Kanske springer från Liemannen?
Samma sak blir man förvånad när man ser tjockisar springa förbi en, jäkla fusk med massiva extra kolhydratsförråd..
Hehe....jag försökte att inte se gubbarna utan fäste blicken ner i asfalten om jag kände någon flåsa och verkade springa så där hurtigt som bara gamla kan. Med pannband, kutrygg och hela köret.
Tanter såg jag däremot inga. Inte invandrarkvinnor heller (bortsett från turisterna från Europa som kommit för att springa).
Tjockisar? Nä, jag stör mig mer på spinkiga! Var får de energi från?
När jag började döma fotbollsmatcher, 7-manna, slogs jag av vilken kraft det finns hos såna där riktigt spinkiga killar i 6:an/7:an. Helt sjukt.
Själv är man varken spinkig eller fet. Ett klart minus i maraton-sammanhang :)
Varför gör man sån't som gör ont? Grejen är att det gör förbannades ont, men på något sätt så bedövas det delvis bort av rena målsättningen att komma i mål, framförallt de sista kilometrarna.
När jag sprang för två år sedan så fick jag gå en bit efter 30km, men sprang sista 4-5km igen, sprang rätt snabbt inne på stadion. Men sen när jag väl var i mål så behövde jag stödja mig mot allt möjligt för att överhuvudtaget kunna stå upp, för att inte tala om att gå..
Hall & Louise, jag vet inte riktigt. Ställde den frågan många gånger igår mellan kl 14.00-18.54. "Vad i helvete håller jag på med bland alla dessa störda människor? Ingen normal gör det här".
Och så hoppades jag mycket mycket att ingen jag känner skulle få syn på mig.
Jaja, jag springer bättre än min pappa i alla fall och det var nog den egentliga anledningen till att jag anmälde mig.
Jag hatar också att börja långt bak. Värst var en gång när jag skulle springa tant-loppet tjejmilen (eh, det var väl för ja-till-euron). Sjukt många tanter som bara gjorde en sak: STOD I VÄGEN.
Det loppet springer jag i alla fall aldrig igen :-) Inte ens om jag (som då) får bra betalt.
"i början blev jag lite lack så fort en kvinna sprang i hälarna (jag vet, det är fånigt och antifeministiskt, men när man springer är man inte direkt pk)"
Jaa, ni måste ju istället sluta konkurrera om männens uppmärksamhet och istället samarbeta.
Ninja, våga inte tracka på bilden, det är JAG som ser konstig ut. Men ja, det tog mer på krafterna än något annat den dagen ;-)
Jag ger igen nästa gång, då ska jag ha laddat med läkerol hela dagen.
Lindholm, när man springen konkurrerar man mot ALLA, men det känns lite extra hårt om folk som borde ha sämre eller lika bra fysik springer förbi som små fjädrar.
Själv tog jag det där mogna, tråkiga beslutet att kliva av efter drygt halva loppet. Förkyld, för dåligt tränad och du vill inte veta vad sportdrycken gjorde med min mage. Att jag igår och idag har mer värk i huvudet än i benen talar nog för att det var rätt trots allt, men faaan så bittert.
Så den som letar efter någon "grym" tid för undertecknad letar förgäves.
mattias, ah där ser man. Det var säkert bra ändå, själv var jag under andra milen väldigt övertygad om att jag borde kliva av loppet.
Sportdrycken fick mig också att må såååå illa. BLÄ!
Men du kan ju stajla med gamla vinster. Jag är förvisso glad att jag fullföljde rundorna, men samtidigt hade jag ju räknat med en "lagomtid" runt 4.30.
Krya på dej iaf :-) Jag har värk i hela kroppen om det är till någon tröst.
men samtidigt hade jag ju räknat med en "lagomtid" runt 4.30 Jag var fullt övertygad när jag sprang att jag skulle klara det på under 4 timmar.. Dvs fram till ca 28km då jag märkte att mitt tempo sjunkit..
Wille, ja det där att märka att man har saktat ner är riktigt psykiskt påfrestande. Usch...det, och alla tjocka, smala & pensionärer som springer förbi :-)
Jag trodde att jag som sämst skulle springa på 4.30-4.40, men nu har man ju lärt sig en läxa....
27 kommentarer:
1: Innan start. Omringad av en massa finnar.
2: Löpare under duschar. Man fick en massa vatten och sportdricka, druvsocker, saltgurka, bananer mm under loppet. Det behövdes verkligen.
3. På väg i mål.
Hur loppet gick? Bra första milen, följde farthållare 3.45 och allt kändes perfekt. Den andra milen gick åt helvete (magkramp) men jag tog igen en hel del på slutet. Slutade på 4.55. Allt som allt: sprang bättre på halvmaran, men tror ändå att maraton passar mig lite bättre. Om kroppen inte får för sig att jävlas, förstås. Kul att ha klarat av ändå.
Just ja, Jag stötte på Öz Nujen och hans polare (sprang om dem, muahaha..) & sa hej, hur går det. Han såg plågad ut. Skulle ju köra stand-up mitt i eländet på något skrattjippo.
Efteråt gick jag ut en sväng med Ninja & Sia. Fasen vad de babblar mycket båda två. Jag blev helt anfådd och förvirrad (fanns inte så mycket energi var på kvällen). Sen missade jag & Sia sista nattåget på grund av klockan på Burger King. Ha-ha...
& Sia verkar vilja ta en lång cykelsemester igen (stackaren fick ju avbryta fjolårets pga sin kedja).
Vi får väl se hur det blir med det.
Grattis, att inte bryta är väl en prestation i sig. Sist jag sprang var i nian, tror jag. Jag fuskade och blev bäst i klassen \o/.
De som vill söka i resultatlistan efter folks tider kan hitta det här.
Får jag gissa f ö: det var en hel massa folk som sprang om dig som du aldrig hade trott skulle springa om dig i vanliga fall?
Typ, folk som såg tjocka ut, men verkade ha oanad kondition, gamla gubbar som såg ut att behöva rollator, men tydligen kan springa utan osv.. :)
Ah, mer exakt kom jag runt på 4.54.20! Hehe...Där ser man.
Wille, jaaaa...i början blev jag lite lack så fort en kvinna sprang i hälarna (jag vet, det är fånigt och antifeministiskt, men när man springer är man inte direkt pk). Sen blev de fler och fler, gubbarna med krokiga ryggar och vitt hår var ju värst.
Jobbigt var också att hela Finland verkade ha hittat till Stockholm. Lite norrmän fanns väl också. Men så fort man hörde folk heja så var det i 9 fall av 10 finnar med flaggor och hej och hå.
Hall, fuskpelle där. Jag kom 3:a i en löptävling på gymnasiet (först bland alla tjejer), där två klasser tävlade. Avskydde verkligen folk som försökte fuska...hehe..
Noterar för övrigt att Timbros egen Johnny Munkhammar sprang. På 5.08.20.
Ha ha! Jag är bästa maratonlöparen i den massiva högerkonspirationen! (vilket är smått sorgligt med tanke på att min tid 2004 knappast var bra).
Wille, då måste vi kolla vad Mattias Svensson sprang på, förra året var han grym.
Hehe...Munkhammar vilken segis!Han ser ju annars ut som en läskig friskis&svettig-typ.
Sen blev de fler och fler, gubbarna med krokiga ryggar och vitt hår var ju värst.
När jag sprang kollade jag i resultatlistan, och det var någon gubbe som var 73 år vid det tillfället som sprungit på 2.50 någonting..
Det fattar jag inte hur en gubbe med ena foten i graven kan springa på under tre timmar.. Kanske springer från Liemannen?
Samma sak blir man förvånad när man ser tjockisar springa förbi en, jäkla fusk med massiva extra kolhydratsförråd..
Hehe....jag försökte att inte se gubbarna utan fäste blicken ner i asfalten om jag kände någon flåsa och verkade springa så där hurtigt som bara gamla kan. Med pannband, kutrygg och hela köret.
Tanter såg jag däremot inga. Inte invandrarkvinnor heller (bortsett från turisterna från Europa som kommit för att springa).
Tjockisar? Nä, jag stör mig mer på spinkiga! Var får de energi från?
När jag började döma fotbollsmatcher, 7-manna, slogs jag av vilken kraft det finns hos såna där riktigt spinkiga killar i 6:an/7:an. Helt sjukt.
Själv är man varken spinkig eller fet. Ett klart minus i maraton-sammanhang :)
Sakine: Men liksom. Springa runt en mosse när det finns en bro? Galenskap!
Congrats då. Själv såg jag bara eftersläntrarna, jävlar vad plågade de såg ut.
Varför gör man sån't som gör ont?
Varför gör man sån't som gör ont?
Grejen är att det gör förbannades ont, men på något sätt så bedövas det delvis bort av rena målsättningen att komma i mål, framförallt de sista kilometrarna.
När jag sprang för två år sedan så fick jag gå en bit efter 30km, men sprang sista 4-5km igen, sprang rätt snabbt inne på stadion.
Men sen när jag väl var i mål så behövde jag stödja mig mot allt möjligt för att överhuvudtaget kunna stå upp, för att inte tala om att gå..
Hall & Louise, jag vet inte riktigt. Ställde den frågan många gånger igår mellan kl 14.00-18.54.
"Vad i helvete håller jag på med bland alla dessa störda människor? Ingen normal gör det här".
Och så hoppades jag mycket mycket att ingen jag känner skulle få syn på mig.
Jaja, jag springer bättre än min pappa i alla fall och det var nog den egentliga anledningen till att jag anmälde mig.
Ja, det ville skriver om att nå ett mål stämmer ju. Maran är ett ypperligt sätt att testa sin psykiska envishet.
Hittade förresten mitt resultat och deltider från 2004.
Halvmaraton på under 4 timmarstempo för hela. Hade jag sluppit springa så långt bak vid start hade jag nog kunnat ta av 10 minuter till där.
Sista 12,2km tog dock en stund, närmare bestämt nästan 2 timmar..
Åh, tufft vilken lagring de har av tider.
Jag hatar också att börja långt bak. Värst var en gång när jag skulle springa tant-loppet tjejmilen (eh, det var väl för ja-till-euron). Sjukt många tanter som bara gjorde en sak: STOD I VÄGEN.
Det loppet springer jag i alla fall aldrig igen :-) Inte ens om jag (som då) får bra betalt.
Tsss! Den stora bedriften var att dricka öl med mig! Och inget annat! Bilden dock.. hmm.. vet inte om jag gillar den...
"i början blev jag lite lack så fort en kvinna sprang i hälarna (jag vet, det är fånigt och antifeministiskt, men när man springer är man inte direkt pk)"
Jaa, ni måste ju istället sluta konkurrera om männens uppmärksamhet och istället samarbeta.
Ninja, våga inte tracka på bilden, det är JAG som ser konstig ut. Men ja, det tog mer på krafterna än något annat den dagen ;-)
Jag ger igen nästa gång, då ska jag ha laddat med läkerol hela dagen.
Lindholm, när man springen konkurrerar man mot ALLA, men det känns lite extra hårt om folk som borde ha sämre eller lika bra fysik springer förbi som små fjädrar.
Grattis!
Friskt vågat och allt det där.
Själv tog jag det där mogna, tråkiga beslutet att kliva av efter drygt halva loppet. Förkyld, för dåligt tränad och du vill inte veta vad sportdrycken gjorde med min mage. Att jag igår och idag har mer värk i huvudet än i benen talar nog för att det var rätt trots allt, men faaan så bittert.
Så den som letar efter någon "grym" tid för undertecknad letar förgäves.
/Mattias $
mattias, ah där ser man. Det var säkert bra ändå, själv var jag under andra milen väldigt övertygad om att jag borde kliva av loppet.
Sportdrycken fick mig också att må såååå illa. BLÄ!
Men du kan ju stajla med gamla vinster. Jag är förvisso glad att jag fullföljde rundorna, men samtidigt hade jag ju räknat med en "lagomtid" runt 4.30.
Krya på dej iaf :-) Jag har värk i hela kroppen om det är till någon tröst.
men samtidigt hade jag ju räknat med en "lagomtid" runt 4.30
Jag var fullt övertygad när jag sprang att jag skulle klara det på under 4 timmar.. Dvs fram till ca 28km då jag märkte att mitt tempo sjunkit..
Wille, ja det där att märka att man har saktat ner är riktigt psykiskt påfrestande. Usch...det, och alla tjocka, smala & pensionärer som springer förbi :-)
Jag trodde att jag som sämst skulle springa på 4.30-4.40, men nu har man ju lärt sig en läxa....
42 kilometer är verkligen sjukt.
Grattis till bedriften. Coolt.
Tack Johan!
En fråga:
Hur funkar sambandet mellan de första tre bilderna av hurtigt renlevnadsliv ihop med dina raggbilder med whiskyglaset i högsta hugg (samma dygn)?
Vem av dem raggade du f ö? :o)
RL, nu får du fan ha lite högre tankar om mig:
1. Det är ÖL.
2. Jag raggar inte. & den ena har jag en syskonliknande relation till. *usch* hemska tanke.
Jag var ju tvungen att _balansera_ dagens nyttigheter med lite annat på kvällen :o)
RL, nu får du fan ha lite högre tankar om mig:
1. Det är ÖL.
Ja ok, men glaset skummar ju inte ;-)
2. Jag raggar inte.
Jaha på det viset :o)
Skicka en kommentar