Kom igen nu feminister

Bättre kan vi/ni.

Intoleransen slår vidare inte bara emot underklassen eller mot invandrarkvinnor - det perspektiv som Lidija Praizovic så föredömligt har tagit upp i sina texter. Fråga till exempel feministen Petra Östergren, hon som för några år sedan ifrågasatte sexköpslagen, varför hon drog sig undan. Ledtråd: En kvävande samtalston och osakliga påhopp.

Veckans Nyhetspanel

...på TV4, om läraryrkets låga status, Juholt, Löfven och ogooglebar.

Bästa feministtexten på evigheter

Måsteläsning!

"Jag är född i Serbien och uppvuxen i en serbisk kristen-ortodox underklassfamilj här i Sverige. Mitt raseri har alltid gått åt många håll: mot min familj, mot Sverige, mot Serbien, mot blattekillarna, mot feministtjejerna, mot snobbarna … Vita kränkta män är knappast mitt enda problem, även om de är ett stort sådant. Jag kommer aldrigatt censurera mig för att inte göra vissa av er obekväma och fördomsfulla. Jag kommer alltid att berätta min historia, mitt perspektiv, på mitt sätt. Invandrartjejer/icke-vita tjejer är i bästa fall dissidenter i förhållande till alla grupper, för överallt utövas ett förtryck mot oss, det kommer från så många olika håll, och det är därför det är så komplext." 

/.../

"Till exempel berömmer hon självgott den svenska feminismens generositet mot oss: 'Att feministerna skulle svika de systrar som invandrat från andra länder genom att ’blunda för det uppenbara’ är att förvränga fakta. I själva verket var det kvinnorörelsen med kvinnojouren i spetsen som var de första att uppmärksamma hedersrelaterat våld.' Varför frågar inte Sveland någon av oss kritiska invandrarsystrar vad vi anser att den svenska feminismen gjort och inte gjort för oss? Det är groteskt att sopa kritiken under mattan och berömma sig själv."

Jag har aldrig träffat Lidija Praizovic men hon ger hopp om svensk feminism. Trodde aldrig jag skulle säga det, men Sveland lyckades visst dra igång en bra feministisk debatt med sin bok.  

Heja Socialdemokraterna

...om integrationspolitiken slopas. Jag tror att de menar allvar.

I övrigt skriver jag en hel del i Norran som bekant, i veckan recenserade jag exempelvis Po Tidholms bok "Norrland".

Med i Expressens "årets kvinna"

Tack! Bild från gårdagens Norran.

Trevlig kvinnodag!

Är glad att jag tidigt kom i kontakt med en feminism som gick ut på att tolereras för den man är. Dagens ledare om feministdebatt på glid. Obs! Garanterat fri från hyllningar till Maria Sveland.

Uppdatering: Läs Altstadt i Flamman: "Sveland kräver rättning i ledet". Bästa texten jag läst på länge. 

Medelklassfeminister med champagneglas

Det här var väldigt intressant, mejlkonversationen mellan Devrim Mavi och Lidija Praizović i Bang. Inte nog med det bisarra i att jag, av alla skribenter i svensk jämställdhetsdebatt, tas upp som "antifeminist" av Sveland, finns i texten intressanta aspekter. Klass är en sådan. Jag känner igen mig i berättelserna om mödrarnas bakgrund, kampen genom livet med både flykt och hårt kroppsarbete. Lidija skriver:

"Därför var det så provocerande när en så tongivande feminist som Maria Sveland under sitt tal på den feministiska scenkonstsamlingen gällande feminism sa: Jag vill inte hålla på med det där (hon pekade med handen neråt), utan jag vill vara på champagnenivå (hon visade hur hon drack champagne). Jag vet inte exakt vad Maria Sveland menar med ”champagnenivå”, men det jag hör är en feminism som blir en angelägenhet för väldigt få."

Jag vet inte vilka människor, feminister, som attraheras av champagneprat, men för mig är det en helt annan värld. Samma värld där rut-avdrag är en stor fråga för "kvinnlig frigörelse". Som om städning av naturen måste falla på kvinnans lott. I många samtal med feminister märker jag att perspektiv är överordnat exakt ideologisk hemvist. Här blir det tydligt. 

Sedan skriver Lidija vidare till Devrim: 

"Hon höll med om att invandrarkvinnorna som Sveland hade citerat som exempel på antifeminism var antifeminister, och hon såg inte alls något problematiskt eller fel i att de blev uthängda på det sättet. De tre kvinnorna var Natalia Kazmierska, Nyamko Sabuni och Sakine Madon.
Lyssna, jag har ingen bra koll på vad dessa journalister och politiker säger och skriver, är inte så insatt i dagens politiska och journalistiska debatter, men för mig är det ett STORT PROBLEM att ENDA GÅNGEN under Svelands föreläsning som kvinnor med annan färg och utländska namn ÖVERHUVUDTAGET NÄMNS, så jämställs de med Pär Ström och Pelle Billing, av den helvita föreläsaren i det nästan helvita rummet, och de kontrasteras på så sätt mot de helvita svenska feministernas präktiga och korrekta feminism. Och ingen protesterar, rummet skrattar med och hånar de "pantade" citaten som kritiserar Maria Svelands egna böcker eller vita medelklasskvinnors frigörelseprojekt."   

Lidija, om du läser detta: Jag är liberal feminist, Sabuni kallar sig inte feminist och Kazmierska är mig veterligen på vänsterkanten. Inte ens vi tre går att bunta ihop, än mindre med Ström. Som du och Devrim konstaterar handlar det här om någonting helt annat än strävan efter feministisk diskussion eller bredd. Tack till er och Bang för att ni delade med er. Och tack för att du reagerar. 

Den våta filten

Väldigt tråkigt att Nima Dervish, min vapenbrorsa från Stockholm City-tiden, lämnar svensk debatt och Sverige. Debattklimatet är inte lätt någonstans för den som går sin egen väg. I Nimas fall har han, som den Iranfödde ateist han är, kritiserat islam och islamism. Inte ens en religiös muslimsk kvinnorättsaktivist som Bahareh Andersson, som har skrivit många texter på Newsmill och nyligen gått med i Folkpartiet, kommer undan groteska anklagelser när hon tar avstånd från såväl SD, islamism som kulturrelativism. Vad är det för samtal vi har om centrala frågor kring mångkultur och Sverige när personer som Dervish kvävs bort?

Man behöver inte vara särskilt kontroversiell för att väcka ont blod. Testa att kritisera journalistkåren till exempel. Det görs inte ostraffat, ska jag be att få tala om.

Nyligen blev jag brunstämplad av Aftonbladets allt mer desperata kulturchef (jobbigt att försvara oförsvarliga antisemitiska organtexter, projektion som det heter inom psykologin), det var tydligen "för mycket" att påpeka hennes grava sakfel om lagen hets mot folkgrupp. Och Maria Sveland skriver tydligen om mig och Belinda Olsson som "antifeminister" i sin nya bok om "Hatet".

Vad är det för idioti som alla tassar kring? Låtsas är rimlig? Petra Östergren, som inte ens är liberal feminist som jag, utan vänsterfeminist, gav för länge sedan upp efter alla påhopp. Likaså forskaren Susanne Dodillet, som även hon ifrågasatte sexköpslagens effekter.

Det offentliga samtalet mår milt uttryckt inte särskilt bra.

Jag kommer sakna Nima Dervish så här snart tio år sedan vi tog en fika och garvade åt våra tramstexter i gratistidningen Stockholm City. Hoppas du kommer tillbaka!

Rasismen mot killarna

Det blir mycket skrivande nu, både på Norran och lite här och var. I dag har jag en spalt ute i Expressen, hoppas ni läser!