Jag har tidigare beskrivit hur en hel drös kulturpersonligheter och kulturskribenter beter sig mot det folkpartistiska kulturborgarrådet i huvudstaden. Madeleine Sjöstedt, som hon heter, förminskas gång på gång; hon är liten, hon är nätt, hon kommer minsann inte från rätt klass, "tjejen från Gubbängen", hon har inte rätt arv (ja, de använder ordet arv), hon sägs censurera (oklart vad) och beskrivs som diktator.
Stockholms kulturnämnds stöd till det fria kulturlivet har, under Sjöstedts tid, höjts från cirka 70 miljoner kronor 2006 till 110 miljoner kronor 2014. Observera: Påhoppen handlar inte om själva politiken, utan om rent förakt mot en politiker som uppfattas som folklig och som är liberal.
Dramatenchefen Marie-Louise Ekman, som tidigare har blivit publicerad i DN med en fras som "Den magra om huvudet" (var i hela friden håller tidningens redaktörer hus?) om Madeleine Sjöstedt, fortsätter håna.
Nu har Ekman gjort en arbetsplatsdokumentär, ”Den dramatiska asylen” – 50 korta avsnitt filmade med mobil och utlagda på nationalscenens hemsida. I detta klipp säger sig "Madeleine Sjöstedt" bland annat vara Stockholms stadsteaters chef Benny Fredrikssons avföring.
Av en anledning borde Madeleine Sjöstedt sluta som kulturpolitiker.
Och det är för att ersättas av någon som låter oss slippa betala ett enda skatteöre för patetisk mobbning.
