Nu börjar man bli så pass gammal att man bjuds till återträffar. Den här gången är det återträff med högstadieklassen (& parallellklasserna). Edsbergsskolan, Sollentuna. Slut -96, betyg: 4,2.
Klassen var skum, och jag var skitmysko. Inåtvänd. I sjuan var jag fortfarande normal, omdömen på kvartsamtalen blev ofta "flamsig". Sen fick jag kvarsittning EN gång. Hemma trodde man att jag var knarkare eller gravid. Jag hamade också ofta i trassel; slagsmål (kickers), i matkrig och fick se mina oljemålningar (jag var bra på bild) i biblioteket förstörda (horungar!!!). I åttan någon gång vände det och jag blev råpluggig, & det höll till slutet.
Det var hårt att slitas från trygga Kärrdal med Rösjön och fin natur, ett stenkast från Danderyd, till centrala Sollentuna. Skabbigt. 3 jävla år.
& ikväll ska vi alltså ses. Jag har absolut inte haft fortsatt kontakt med någon från den tiden. Varför jag går dit? Nyfikenhet. Jag har förstås en reservplan efter återträffen.
28 kommentarer:
Hur gick det? totala loosers allihopa???
Du får svar senare, jag ska dit på kvällen serru.
Någon som varit med en återträff, och i så fall: överlevde ni?
Saki, i survived men det kanske berodde på att jag gick i en klass där jag fortfarande har kontakt varje vecka med runt sju snubbar. En av dem välte ju en tv i huvudet på mig för ett år sedan så jag stormtrivdes. Men förstår att du kanske får en annan position till kvällen. Men hey, du får se på jääääävligt mycket rövslickeri från alldeles för många som aldrig trodde något om någon under skolåren... men man överlever
/Slätt
Slätt, eh, jo du väljer ju vänner med omsorg.
Alltså, mitt stora problem (ALLTID) är att jag är så snäll mot alla, och då blir man onekligen en NÖRDMAGNET.
Det har blivit lite bättre med åren, men jag känner på mig att alla nördar kommer att minnas hur snäll jag var och klista sig fast på mig i kväll.
Tips mot det? Jag kan verkligen inte vara elak. Fan, fan, fan...
Jag får helt enkelt satsa på att...supa tillräckligt.
Saki: alkoholen kommer du långt med. Jag löste det i onsdags på Riche, problemet är bara att man inte kommer ihåg vilka man har dizzat och vilka man har hyllat dagen efter. Du har fördelen av att du inte kommer träffa dessa människor förrän om tio år eller så igen så kör hårt på alkoholen och sedan skiter du i ångesten imorgon.
Liv utan sorg är kanske inte heller ett liv men vem bryr sig?
/Slätt
Du har rätt! Det är bara att hälla i sig tills man inte ens hör vad folk säger. Perfekt.
Jag planerar att smita därifrån (vi ska hålla till på Östermalm) ganska tidigt...
Växte också upp i Kärrdal, och gick sedan på Edsbergsskolan.
Hade en återträff för några år sedan, och det blev faktiskt ganska lyckat. Kul att snacka med folk man hatade tidigare, men som nu (äntligen) växt upp. Och häftigt att träffa alla kompisar igen.
Du får det säkert roligt! Om inte annat är det kul att se hur många man känner igen.
/Kärrdalaren ;)
Huh! En Kärrdalare på vift. Då antar jag att även du växte upp på Lomvägen ;-)
Tack för stöttande och positiva ord, känner att jag behöver det nu innan jag åker dit...
Ska på återträff i augusti. Har i princip bara kontakt med en enda person från klassen, resten har jag ingen aning om..
Det enda jag minns är att killarna inte var så cerebrala i klassen:
jag hade bäst betyg av killarna med 3,7 i snitt, och då brydde jag mig knappt om skolan (hög frånvaro, pluggade inte utanför skolan osv). Näst bästa hade 3,0 (killen jag fortfarande har lite kontakt med)..
Fast jag träffade en kille för något år sedan som var riktigt trasslig på den tiden, och tydligen haft en hel del problem av den tyngre sorten efter skolan.
Han hade ordnat upp sina omständigheter på ett föredömligt sätt och levde ett småtrevligt Svensson-liv.
Det var jättetrevligt i går och alla såg ut som förr.
Skumt men väldigt roligt på samma gång.
Vår klass kallades för "pluggklassen". Så Wille, jag får hoppas att tjejerna höjde snittet i din klass :-)
Jo man vet aldrig vad som händer med folk. Många jobbade typ på Statoil, El Giganten, bilfirmor och sånt. Några jobbade med kontorsjobb och så, medan ytterligare en liten grupp hade barn och var gifta.
Pluggade gjorde ganska många också.
Saki: så du var självklart den lysande stjärnan på festen? ;) Kunde man ge sig fan på. Pluggis då och bästa kneget nu. Står och ser ner på statoilfolket *S* Nej jag vet att det är jag som är lite sådan till mans och inte du. Eller inte.
heja
Slätt
...tänk det trodde Krohnman och Aaron också. "Erkänn att du drog dit för att stroppa!"
& visst fick jag snälla kommentarer som "vi visste att du skulle gå långt Sakine!!", eller "Min mamma sa alltid att den där Sakine skulle bli så vacker"
TSSSS! Yeah right.
Fast jag stoppar aldrig. Försökte förklara för Krohnman att jag visst har arbetaruppfostran ('fan om du ser ner på människor'), men de tjatade på om att jag visst är ond (jag har ju varit elak mot Bobby). Eller så kom vi överens om att jag är snäll, minns inte.
Hur som; jag ser inte ner på arbetare (tvärtom). Jag kan numera få personalpris på El Giganten i Barkarby :p
Krohnman, tack för klargörandet.
Hmm..det värsta var nog när jag skulle spela jättesnäll när de väl berättade vad de hade för sig.
"Jag jobbar på en bilskrot"
"Jahaaaa. Vad intressant!"
".........."
*extremt pinsam tystnad*
På återträffen 2026:
-Minns ni Sakine? Gissa vem som blev diktator över Kurdistan.
"Jag jobbar på en bilskrot"
"Jahaaaa. Vad intressant!"
".........."
*extremt pinsam tystnad*
Jag skulle komma på bra följd frågor, för jag är uppriktigt nyfiken på om man t ex får gå loss med en slägga på en bilskrot för att avreagera sig om man jobbar där.
Ibland brukar jag drömma om att göra något sånt, fast kanske på en stor mataffär eller något.
Mitt lugna och behärskade yttre (ja, jag är behärskad privat, omän kanske understate:at sarkastisk) kanske döljer vissa uppdämda aggressioner..
Lindholm, tack för dina höga tankar om mig!
Wille, joo, jag frågade saker och drog till med att jag är en hejare på att byta däck och så. Men de var inte så pigga på att svara (just de tre som jobbade inom "bilbranschen").
Hehe...vi döljer nog alla lite aggressioner. Då är nog ett fysiskt arbete bra. Man saknar faktiskt det när man har en kontorsjobb. Småbarnsföräldrar har det nog lite lättare.
Hehe...vi döljer nog alla lite aggressioner. Då är nog ett fysiskt arbete bra. Man saknar faktiskt det när man har en kontorsjobb. Småbarnsföräldrar har det nog lite lättare.
Ööh... Du inser att det där lät som att du tror att småbarnsföräldrar tar ut sina aggressioner på barnen, va? :)
Det har hänt att jag har sönder saker ibland i ilska, det värsta jag gjort var för ca 10 år sedan när jag kastade en kontorsstol genom ett (öppet) fönster. På andra våningen.
Men de var inte så pigga på att svara (just de tre som jobbade inom "bilbranschen").
Du vet, "fruntimmer kan inte sånt". För att vara lite fördomsfull har jag märkt att det ofta är folk med hårda fysiska jobb som är mest socialkonservativa och mest fast i gamla roller.
Wille, javadå? Är inte alla som Bobbys mamma?
Hehe...jag syftade förstås på att småglinspäron måste leka, handla massor och bära småttingar.
Haha...kastat ut en stol?! Själv har jag "bara" sparkat hål i en dörr...var så förbannad på min lillebror. Det var nog också för nästan 10 år sedan.
Ja, de var ganska konservativa, just bil-killarna =)
Åh, alla trodde ju att jag var gift - sa de först. Sen klämde jag ur dem att de visst hade läst en krönika där jag klargjorde varför jag bytt efternamn (inte äktenskap - utan ett gammalt släktnamn). Hå hå hå...
Hur drog du ur dom den informationen? Med kinesisk vattentortyr eller med sanningsserum?
Hehe...jag syftade förstås på att småglinspäron måste leka, handla massor och bära småttingar.
Blir man inte bara mer irriterad av sånt?
Åh, alla trodde ju att jag var gift - sa de först. Sen klämde jag ur dem att de visst hade läst en krönika där jag klargjorde varför jag bytt efternamn (inte äktenskap - utan ett gammalt släktnamn). Hå hå hå...
Jag hade ingen aning om att du ens haft ett annat efternamn.. Jag tror du överskattar ditt "kändisskap".
Jag tror inte så många sett några kvällstidningslöp om "City-Sakines senaste skandal!" än så länge. :D
Hehe...men gamla klasskompisar känner förstås till mig & följer varje rad. En helt okänd människa kom också fram på restaurangen och frågade om jag var jag.
Särskilt känd utanför Stockholm är jag däremot inte - thank G. (Du vet väl att det finns gratistidningar numera som många läser, btw?)
& skandalkändis har jag inga planer på att bli. Kanske något för stol-kastaren att satsa på ;)
Särskilt känd utanför Stockholm är jag däremot inte - thank G. (Du vet väl att det finns gratistidningar numera som många läser, btw?)
Metro fanns även på min tid (-2002), har för mig att City var i uppstarts-fasen då, men hade problem till och från med att få dela ut tidningarna.
& skandalkändis har jag inga planer på att bli. Kanske något för stol-kastaren att satsa på ;)
..tränar inför Jerry Springer-framträdandet. ;)
Nä, tror jag undviker det. Men jag dyker mer än gärna upp på framsidan till Fortune eller Forbes framöver. :)
Saki, berättade du för dom om när du sprängde ditt cykeldäck i en bensinmack,? Eller när du fick stenskott av smällen så du började blöda och kassören kom ut jätterädd för att du tagit sönder luftpumpen?
Sa du också att du hade en vän som varnade dig precis innan, eftersom han visste att du alltid ska "prova" gränserna? Pucko!!!
jätteanonym:
Vi vill höra höra mer ungdomssynder, berätta! :)
*förstår absolut ingenting*
Okej, nästan ingenting.
Ditt anonyma mongo, det var ju bara för ett år sedan! Fan vad ont det gjorde. Men skrattar bäst som skrattar sist: mesen Anonym-Sia hade sönder sin cykel nära Åtvidaberg (på midsommardagen, muahaha) och fick åka tillbaks hem!
Jag hade ju sönder däcket nära en cykelverkstad i alla fall...
Inte heller är väl jag ensam med att "prova gränser"?? Sia borde skickas till Super Nanny för att civiliseras.
Sia borde skickas till Super Nanny för att civiliseras.
Jag umgås ju en del med dig, räker inte det? =)
fan vad jag stavar cepe på sistone. det ska vara: "räCker inte det?".
Och "prova" i förra inlägget ska vara "pröva"... gaaah....Jan Björklund, kom och rädda mig!!!
Sia, jag vet. Jag är likadan. Skriver som en kratta, särskilt när det går fort. (Skyll på att du är blatte - det gör jag).
Det som dock skiljer oss åt är graden av mognad. Jag KAN faktiskt sitta lugn utan att bitas och slåss. Du därmeot...
Obs-barn.
Björklunds idé om betyg i uppförande kanske hade gjort dig gott?
Skicka en kommentar