1. Kan man rosta gammal kärlek?
Tänk er att W och X träffas och har ett långt förhållande. De passar inte ihop, men ändå. Sen träffas de av någon anledning time to time. Hur blir de av med varandra?
2. Kan artonåriga småbrorsor få dåligt samvete?
En dum liten e-player i Uppsala är sååå elak. Här ber man om en liten tjänst på arton år och vad gör han? Hur gör man med dessa dumma syskon?
3. Och så dagens stora fundering: vad ska man ha på sig på City-partyt i morgon?
15 kommentarer:
Heeeeeeeeeeeeell no. Aldrig igen.
Jag funderar på att bränna upp trasan, men spar aktionen till en feministdemonstration.
Hehe...njä, skämt å sido. Jag ska nog ha klänning! Men en svart & påsliknande grej.
Hmm...men ingen har bra recept på hur man läxar upp småbrorsor?
Nr 1 har jag redan bubblat om i en timme i dag...det får räcka.
1. Om de inte passar ihop är det väl inga problem?
2. Jag vet bara hur lillasystrar läxas upp.
3. Instämmer med jonas :o)
1. Troligvis inte om det är rejält på riktigt, men man kan lägga det bakom sig, gå vidare och behålla det goda som varma minnen.
I mitt fall flyttade W utomlands, byte nr, raderade alla kontaktuppgifter ur telefonboken och undviker vissa gator, fik och restauranger som pesten när han är på besök i Stockholm.
Eller sökte du efter ett mer praktiskt förslag för dem som inte tycker landsflykt är ett rimligt alternativ? :)
2. Nej. Det dåliga samvetet kommer i 25-årsåldern.
3. Kläder kanske?
1.
Särbo kanske, tvivlar på att det finns lyckliga (LÄNGVARIGA) förhållanden. Alla som trillat dit tycks ha en vurm för att dölja detta och TOM uppmuntra vänner och bekanta hur bra de e me o kampera ihop. Tänk dig en djungel, du hör ett rop, tittar ner i en grop, där ser du din bästa vän nedsjunken till näsan i ett träsk med giftormar och en gryta kokande olja på väg att välta, du ropar förfärat, "vänta ska jag hjälpa dig upp" då hörs tillbaka: "blubb, nej jag vill att du ska hoppa i"
Det är min bild av sammanboende vänner o gifta bekanta, helt rökta!
burr!
sad but true!
2.
Barn, skulle om dom varit vuxna bli inspärrade på hispan, med diagnos:"akut napoleonkomplex", men nu är dom ju barn så då låter vi bli. bestraffningar leder antagligen bara tilla att dom verkligen hamnar på hispan tillslut eller inte, tja.
3.
Babydoll! finns de pics? hehe
"1. Om de inte passar ihop är det väl inga problem?"
RL, Jo, men de är så där töntigt irrationella ibland. Skitlöjligt.
Småsyrror är ju inga problem kan jag tänka mig...men småbrorsor! :(
Wille. Gillade din 1:a. Låter förnuftigt.
Fast...hjälp vad drastiskt det där med ditt fall. Landsflykt liksom :o) Får hoppas att flytten eller annat orsakade det hela, inte att du flydde från en stackars tjej/kille.
Radera nummer och sånt låter...lite konstigt. Fast det kan vara skönt om man bestämt sig. Det värsta är ju velande.
2. Dåligt samvete först om 7 år??? Jag orkar inte vänta! Jävla ungen!
"3. Kläder kanske?"
Nja...jag har inte tvättat på länge. Lakan kanske funkar.
Anonymous: jag bor redan ensam! Shit...bo med en kille? Jag skulle ha ihjäl honom på en gång. Tjejer funkar däremot att bo ihop med så länge de inte hårar ner i handfatet. Eller fönar håret (låter jättehögt) varje morgon i eeeevigheter. Eller snarkar!
Annars har du ju helt rätt i alla dessa förhållandemänniskor som försöker sälja in idén till andra. Helt överdrivet.
" "vänta ska jag hjälpa dig upp" då hörs tillbaka: "blubb, nej jag vill att du ska hoppa i" "
Heheh...fin beskrivning.
*rysrys*
Nu känns det genast mycket bättre.
Nåja, landsflykten var främst för att jag hade att välja mellan jobb utomlands eller socialen.
Men det gjorde hela grejen att ta sig ur ett totalt dysfunktionellt förhållande lite lättare: hela grejen var så paj så den var bortom räddning sedan länge, även om ingen var förmögen att lämna skiten trots att förtroenden var irreparabelt förstörda.
Men det skrämmer mig än idag att jag antagligen stannat om hon bara sagt "stanna".
Helgen den 5:e Oktober 2002 är ett så tydligt vägskäl i mitt liv som det kan bli, ett annat val och allt hade sett väldigt annorlunda ut.
Men jag ångrar mig inte, för jag har fått ett så bra liv jag aldrig ens vågade drömma om vid den tiden.
2. Inte "efter sju år": det manliga samvetet när det gäller nära släktingar väcks till sin existens först i 25-årsåldern.
Wille, i så fall låter det som en bra grej med flytten. Vad skönt. När man har passerat det där "okej, nu finns ingen återvändo, det här tar slut. bara en tidsfråga", så är det bra att klippa så fort som möjligt. Jomen man måste vara lite strong...fast det gäller ju att verkligen bestämma sig.
:o/
Evigt klurigt problem. Ett annat problem är ju att vissa alltid hamnar med konstiga partners som har stora problem (Tror det beror på att ens sociala patos går till överdrift??). Suck...
Wow, tänk att små val i livet kan vara så avgörande. Och du minns exakt datum...weo. Måste ändå varit ett speciellt förhållande i så fall. Men bra att det känns bättre nu än då.
Bättre gå vidare än att fastna i klistret.
Det där med sju år = min lillebror är 18. Om 7 år är han 25. Suck...
Sorry är lite pratsjuk,
"Bor ensam": bra, grattis, men du, tag dig i akt, en liten fnurra och du sitter där som ett frimärke. Förälskelse hormonerna påverkar omdömmet.
Jag brukar mantra:
om du vill vara lycklig en dag: sup dig full,
om du vill vara lycklig ett år, gift dig,
om du vill vara lycklig en livstid,
skaffa en trädgård.
just nu är jag lite bladig så....har bara kommit till ettan
förexten: Hårar inte alla kvinnor?
"konstiga partners": själv tror jag det handlar om att vissa undermedvetet vill ha det "spännande", gullipnuttande och harmoni är för dessa människor kul. I ca fyra månader, tills första endorfin-kicken från förälskelsen lugnat sig. Efter det börjar vissa söka drama och spänning: där inga problem tidigare existerat skapas och provoceras de fram för att få lite rörelse.
Det trista i sammanhanget är att det räcker med att en person är sådan (ja, det är två i ett förhållande, men en kan initiera destabiliseringen av detsamma), och att det inte finns några reella tecken på det förrän en bit in.
En lite ovetenskaplig undersökning: hur stor andel av alla nya förhållanden brukar vanligtvis få problem och börja falla samman efter ca 4 månader?
Ser jag i min vänskapskrets är det rätt många som varit så: det vanliga är att nya saker rasar efter ca 4 månader. Klarar folk dock 4 månadersspärren problem fritt är chansen stor att de enkelt klarar 4år eller 15 år.
Anonymous, trädgård får det bli. När jag väl flyttar från mina kära begränsade kvadratmeter några våningar upp. Till dess....får jag ta en dag i taget :o)
Nej! alla kvinnor hårar inte. Inte så där mycket iaf. Jag tänkte mer på de där tjejerna som nästan drar ut en massa hår och slänger ner, eller sliter av hår från borste/kam och låter det falla fint - på MITT golv. Värst är när de hårat på ens matta. Och så handfatet då rå.
Wille...handlar mer om konstigt i bemärkelsen socialister, konservativa, knarkare, socialt utslagna, socialt rubbade...osv (nu har man väl kanske varit tillsammans med någon normal också, om någon sådan läser - ta alltså inte åt dig/er).
Hrm...ja, problemet är tiden. Man får tänka på att folk klarar av att skilja sig efter 20 år. Då kan man kanske klara av detsamma efter 2 futtiga år.
4 månader? Har hört 6 månader. Men ändå. "Klarar"...är ju en definitionsfråga. Det är ju svårt att veta hur allvarliga problemen är. Ibland stannar man ju, som du skrev, av konstiga anledningar (typ, partnern ber en) för länge i ett förhållande.
Jonas, jag har en 28-årig syrra och en lillebror som är 18 (själv är jag 25). Både syrran & han är som små barnrumpor. Jättebortskämda. Lillebrorsan är värst. Den enda gången han ringt mig var typ för två år sedan när han behövde "recept" på varma koppen (!!!). annars fixar alltid farsan ALLT åt skitungen. Brer mackor osv.
Jag har aldrig varit sån, utan jobbat extra mm sedan jag var liten. Så ibland förväntar man sig att syskonen ska göra som de sagt och lovat att de ska göra. I det här fallet tjatade min lillebror om att jag skulle göra en sak med honom. När jag sen säger ja och det är en dag kvar - då bangar han! Och det var jobbigt för mig att "byta spår". Så jag fick vara uppe hela natten till tisdag för att skitungen "ändrar sig".
Jag måste verkligen lära mig att aldrig lita på att han mognar.
suck...
Tack ändå!
Hehe...nu när jag läser veckans funderingar är de inga funderingar längre. Jag har kommit fram till:
1. a) Njeao. b) avstånd.
2. NEJ.
3. Klänning.
Skicka en kommentar