"Som gravid kan du med gott samvete sätta dig själv i första rummet. När du tar hand om dig själv tar du också hand om barnet i magen."Som kvinna är det med andra ord inte självklart att "med gott samvete" sätta sig själv i första rummet. Bara sådär, som människa. Okej, inget nytt i världshistorien, men jag kan inte låta bli att störa mig på denna utgångspunkt som gör gällande att kvinnor får tänka på sig själva först om det gynnar tredje part. Det är samma tankemodell som gör att "duktiga" kvinnor städar upp efter "kreativa män" på arbetsplatser, städar upp efter alla hemma, offrar sig för att hjälpa äldre föräldrar och så vidare. Och det är av samma anledning jag gång på gång hör kvinnliga företagare ursäkta sin verksamhet med att de ju har en etisk riktning, en miljöprofil eller på något annat sätt förbättrar världen.
Som om det inte vore gott nog att de driver eget. På område efter område märks könsrollen. Dessa överdrivna godhetskrav på kvinnor skapar och reproducerar ojämställdhet.
Det är inte fel att hjälpa medmänniskor, tvärtom förstås. Men varför ska all världens bördor ska läggas på kvinnors axlar? För att kvinnor, av oklar anledning, har som livsuppgift att gå in i väggen för att alla andra ska ha det så bra?
En vänsterskribent invände igår på twitter att lösningen ju är att män bör bli mer altruistiska, och att liberalfeminismen ville göra kvinnor "till män". Det senare är bara fel, men om vi tittar på det första, att män bör bli altruister. Mansrollen får för min del gärna gå i den riktningen på flera områden.
Alltså: hellre att även män städar hemma än att rut-städerskan gör jobbet. Men det jag har reagerat på ovan är något annat än harmlös altruism där man är solidarisk mot andra. Här syftas på den överdrivna altruismen, där det egna människovärdet offras till förmån för omgivningen.
Ett slags slaveri, som har stöd i vår kultur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar