2010-01-26
Lästips: Bard och Söderqvist
...om Folkhemmets mindre smickrande sidor, på Newsmill. De har en viktig poäng. Men inte bara S av etablerade partier drömmer om ett homogent land med "friska" medborgare som tycker att frukt är nyttigt godis, det gör även FP och KD till stor del. Alltså: ingen blockfråga. Men intressant är den, folkhemsromantik står mig upp i halsen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag tror knappast att den viktiga historien om tvångssteriliseringarna i Sverige kom som en nyhet för en person med Sakines politiska belästhet, men för en del av denna bloggs unga läsare var det nog nytt.
För den som haft åldern inne att vara med i debatten lite längre tillbaka tillför Bard och Söderqvist lite, eller inget, till Maciej Zarembas artikelserie i DN hösten 1997. Den fick mycket uppmärksamhet, även internationellt, men också en hel del kritik. Kritiken gällde inte Zarembas sakpåståenden, vilka bortsett från antalet drabbade är oomstridda (om det var 25 000, 40 000 eller 63 000 som tvångssteriliserades spelar givetvis roll, men förfarandet blir inte mer försvarbart om den lägre siffran skulle visa sig stämma).
Kritiken gällde istället Zarembas politiska slutsatser (vilka dock var försiktigare än Bard/Söderqvists). I tidskriften TLM 3-4/1997 sammanfattade Sven Lindqvist:
"Den eugeniska [arvshygieniska] rörelsen överlevde 30-talets vänsterkritik, den överlevde andra världskriget och den nazistiska rasextremismen. Vad den inte klarade var välfärdsstaten, skriver [brittisk-kanadensiske medicinforskaren Pauline] Mazumdar. Fri sjuk- och tandvård, barnbidrag, pensioner och andra generella välfärdsåtgärder avskaffade det skikt av understödstagare som de eugeniska åtgärderna hade riktat sig mot."
Tor Vennerberg påpekar i samma tidskrift att steriliseringslagstiftningen infördes i Sverige 1941 under politisk konsensus. Socialdemokraterna ingick i samlingsregeringen men justitieminister KG Westman var bondeförbundare (vem skulle komma på idén att skuldbelägga Maud Olofsson för det?). Sakine har alltså helt rätt i att detta inte är en blockfråga.
På tidningen Internationalen där jag jobbade vid tiden för Zarembas artikelserie skrev vi (nr 35/97) på ledarplats bl a följande:
"Kanske borde Dagens Nyheter ägna en tanke åt att det var just den förkättrade vänstervårgen i slutet av 60- och början av 70-talet som satte punkt för steriliseringsprogram och folkurskiljning. Och att det idag är de ekonomiska liberalerna med bildade män som Marian Radetzki i spetsen, som återinför idéer om bättre och sämre folk, herrar och tjänare."
Att som Bard/Söderqvist antyda att det var Fälldins valseger 1976 som slutligen avskaffade tvångssteriliseringarna är ganska missvisande. Zaremba var inte heller först med att skriva om ämnet i media, det gjorde bl.a. Pockettidningen R på 1976.
En annan aspekt på Bard/Söderqvist är att de ganska ohämmat drar fram totalitarism-kortet, Stalin, Mussolini och BSS när de ska kritsera socialdemokratin. Ser de ingen risk i att detta kan försämra den insikt om totalitarismens säregna drag som liberaler annars brukar vilja sprida? Är det inte farligt om den unga generationen ges bilden att det på sin höjd var en gradskillnad mellan Stalin och Per Albin Hansson?`
Jag kritiserar inte Sakine för att hon länkat till Bard/Söderqvist och inte heller de sistnämnda för att de skrivit artikeln på Newsmill. Om man i likhet med mig försvarar en generell välfärdspolitik får man inte skygga för en diskussion om folkhemmets mörka sidor.
Utmaningen idag är, som jag ser det (och Mona Sahlin skulle instämma), att kombinera välfärdsstatens goda sidor (där arbete åt alla var den viktigaste byggstenen) med dagen mångetniska och heterogena verklighet.
Skicka en kommentar