Bild från Ronna.
Bagdad, Ronna, Paris. Inte så stora skillnader. Det gnatas om förortsproblem i teverutan. Det 'eviga stampandet' på samma ställe fortgår.
"-Oh, folk känner ett utanförskaaaaaaaaap! Ungdomarna har ingen framtid. De är fattiga. De känner ett hat från resten av majoritetssamhället."
Har man inte hört det förr?
Ingen har rätt att störa sin omgivning och skada annans egendom. Vuxna som bestämt sig för att leva i exil har gjort ett fritt val att ta sig till det land de bor i. Dessa har givetvis en utmaning och skyldighet; den att ta hand om sina barn.
Det var det första. Det andra är att så länge folk lever som i Bagdad och dessutom inte får försörja sig genom arbete kommer problemen att bestå.
Jag hör hellre en debatt om föräldraransvar (gäller för hela samhället) och uppluckring av stel arbetsmarknad, än denna skitdiskussion om ufon i skumma stadsdelar. Skärpning, snälla.
5 kommentarer:
Bor i Paris sedan ngra år, och det som stör mig mest av de senaste händelserna är att ungdomarna anser sig ha rätt att reagera när de blir "provocerade", dvs när de ser en polis eller en politiker i sin förort. Tyvärr finns det allt för många vänster romantiker i Frankrike (och i Sverige) som nostalgiskt längtar tillbaka till -68 upproren, och som ser ngt nobelt i en massa ungdoms ligister som bränner ner skolor mm.
Jo, det där fenomenet är vanligt.
Jag är lite skeptisk inför batong- och polisstater, men önskar mer gränssättning. Ju tidigare, desto bättre.
Det är klart som fan att polisen får problem med att möta redan störda[sådana som ej har civilicerade normer och beteenden] ungdomar. Sorgligt.
I övrigt: En faktor som ofta glöms bort i debatten är den om att leva i exil. Det höjer graden av brottslighet, oavsett ursprungsland. Något att tänka på, tror jag (som ändå diggar förebyggande jox).
Men visst, de där vänsterreflexerna tycks finnas överallt. Speciellt i länder som Frankrike och Sverge.
Oskorei har ju påpekat att en del av människans natur är att göra det onda för det ondas skull.
En polisstat utmärkes inte av hur många poliser det finns, utan vilka befogenheter de har.
Hursomhelst så är alla som tror att integration och assimilation är två heelt olika saker medskyldiga till denna soppa. Och, som så ofta är, så har Dick Erixon helrätt i denna fråga.
Lindholm: jag ser inte riktigt vad Erixon kommer fram till i frågan om assimilation och integration?
Problemet med Europa: här är nationalism(erna) gamla, mugginga och exkluderande. Det försvårar eventuell assimilation, även om det finns nationalromantiker som drömmer våta nationalistiska drömmar om nätterna. Dream on!
Det finns folk som på fullaste allvar hävdar att integration och assimilation är två helt olika saker, när det bara är en gradskillnad mellan dom.
Ja, vissa anser att assimilation är t.o.m. värre än att ge skolbetyg i tredje klass!
I USA kan man bli amerikan, i Europa kan man kalla folk för "n:te generationens drutt".
Nationalism är alltid fel, oavsett vilka som utöver den. Patriotism, som dom har i USA, är aldrig fel.
Skicka en kommentar