SVT Agenda

Extrainsatt. Greider & jag mellan 38 minuter och 45 minuter.

"Bravo PK media"

En Birro-supporters ironiska nätkommentar flimrar förbi.

Gissningsvis är det en av alla dem som knöt näven i fickan på väg till vallokalen tidigare i höstas. En av alla dem som hatar "gammelmedia", pk-media, "etablissemanget på Södermalm". Och nu är han arg, igen.

Marcus Birro twittrade nyligen: ”Köper inte snacket om att 'religioner' är farliga. Vad har den största delen av världens religiösa terrorism gemensamt? Islam. Fakta.”

Tidigare har Birro uttryckt sig "på gränsen" om hinduismen, så jag blev personligen inte särskilt förvånad. Men hinduismen är ingen stor religion eller fråga här. Det är däremot islam.

Att våldsamma islamistiska rörelser terroriserar människor i Mellanöstern och Afrika är inga nyheter, men det är slutsatsen "islam = farlig" som folk har reagerat på. Tyvärr går det omkring en massa människor som är rädda för random muslimer, och det är i den kontexten kommentaren dimper ner.

Man behöver inte läsa långt i Koranen för att se att det finns motstridiga suror. På ett ställe ska man se människor med annan tro som sina bröder, på ett annat som fiender (detsamma gäller för övrigt synen på jämställdhet, som också skiftar och blir föremål för debatt). Min farfar, som var troende och tog religion på allvar, gjorde under sina år i livet inte en fluga förnär. Extremister, likt islamofober, väljer motsatta tolkningar och citat att peka på. Så hur påverkar denna religion samhällen, synen på jämställdhet, våld etc? Det röriga svaret är att det beror på var, när och vem man frågar.

Det går att ha fördjupade diskussioner om islam, även om det är laddat och känsligt. Eller: det borde gå.

Birro har fått ta emot hot efter sin twitterkommentar, och det är inte okej någonstans. Det är inte ens okej för att han, vilket är häpnadsväckande omdömeslöst av någon som inte vill spä på konspirationsteorier om muslimer, låtit sig intervjuas av Dispatch med Ingrid Carlqvist. Som vuxen fungerar det inte alltid att säga hoppsan, jag var naiv. Jag visste inte vad jag hamnade i för sammanhang.

Men hatet och hoten mot honom blir förstås inte mindre allvarliga, vad Birro än sagt eller figurerat i för sammanhang.

Nu säger ingen etablerad skribent eller journalist att han förtjänar hoten, men det finns ändå ett litet hyckleri som skaver: var är fördömanden, som när vi alla fördömde hoten mot Åsa Linderborg? Jag har själv läst facebook-kommentarer där journalister ifrågasätter om han verkligen blivit hotad. Att man får räkna med reaktioner.

Just det där svajandet bidrar till att förstärka bilden av det hycklande journalistkollektivet, "PK media". Det kan fnissas på medieredaktioner, om hur löjliga "vita kränkta män" är, dessa Pär Ströms & Co.

Men det kommer alltid en baksmälla.

Valtider

Full rulle på jobbet i Skellefteå och allt annat, men hann delta i SVT:s "Valet med Janne & Belinda" tillsammans med Kartellen-Sebbe och ett gäng.

Panelsommar

I fredagens nyhetspanel i TV4 blev det en del prat om händelserna i Gaza (Devrim Mavi, Viggo Cavling och jag), och i God morgon, världens panel diskuterade vi (tillsammans med Lotta Gröning, Carl Rudbeck) Danmarks hantering av hemlöshet och tiggeri. Och en del annat.

Nyhetsmorgon

Panelade med Torehammar & Mavi i morse. Om framtida lärarbrist, könsstympningar och Suarez bett!

Almedalen 2014

Åter på jobbet som politisk redaktör på Norran, efter en vinter som mammaledig, förbereder jag politikerveckan på Gotland. Man kan med stor sannolikhet hitta mig antecknandes framför scenen, på presscentret, presskonferenser, seminarier som berör Västerbotten/Norrland eller varför inte på följande arrangemang:

Måndag

11.00-11.30 Sveriges Radios scen, Donnersgatan
Medverkar i Uddén och Sonning

Tisdag

13.30-14.30 Hästgatan 1
Seminarium om mångfald och demokrati, jag finns med i panelen. Arrangör: Malmö högskola mfl. Direktsänds här.

18.45-22.00 Mellangatan 1
"Frizonsmingel". Deltar i panel som kommenterar Jimmie Åkessons (SD) tal. Tidskriften Expo arrangerar.

21.30 St Lars ruin
Håller kort anförande hos Företagarna.

Onsdag

9-9.30 Kommenterar läget för MP i Aftonbladets tält.

Torsdag

13-14, bostadspolitisk tv-debatt, mer info kommer.

Fredag

13.00-13.10 deltar i Mittmedia-podd, samtal om Norrland.

20.00-21.00, medverkar hos SVT Debatt i en debatt om stad och land.

Lördag

12.30-14.00, Kommenterar Jan Björklunds tal i Aftonbladets tält.

(Uppdaterar med mer information allt eftersom.)

Två rätt av sju om Solnas partier

Triangulering eller jag som har tappat hjärnan någonstans?

Vi fick hem "Magasin Solna", en sådan där tunn kommuntidning där partierna oredigerat tillåts lägga fram sin politik. I det aktuella numret ställs frågan "Hur ska Solna se ut om fyra år?" och S, MP, V, M, FP, C och KD - partierna i fullmäktige - svarade på frågan med några meningar.

Sambon utsatte mig för ett politikquiz: Vilket parti har uttryckt vad?

Han läste upp de korta "programförklaringarna". Jag, som ändå jobbar med detta, även om jag mestadels skriver om Skellefteås lokalpolitik i Norran och knappt har bott i Solna, fick endast två rätt av sju när jag gissade vilket parti som uttryckte det sambon läste.

S och MP rätt, övriga fel.

Smaka på detta från V: "fler klimatsmarta hyresrätter", "naturreservat kring Råstasjön" (för att slippa att "denna fantastiska gröna oas förstörs"), och så mer plats för cykel- och gångvägar, mindre för bilar..

Klart jag trodde det var MP!

Allianspartierna gick verkligen inte att se någon skillnad på. Som tur är gissade jag rätt på vilket block texterna i fråga tillhörde.

Men så läste sambon upp ett partis reklam på samma sida och bad mig åter igen gissa. "Vi ger oss inte förrän det byggs fler hyresrätter i Solna" intill partisymbolen.

Det var inget av vänsterpartierna, utan det parti som har haft makten över Solnas byggfrågor så långt jag kan minnas. Folkpartiet.

P1 morgon

Det händer ju att man får svårt att tacka nej till debatter, även om jag fortfarande är mammaledig.

Här diskuteras klass, "nättroll", SD & journalister.

Dagens Samhälle

Snart kommer jag även skriva för Dagens Samhälle, en tung kloss i opinions-Sverige och med makten som målgrupp. Finns det några frågor eller ämnen ni vill att jag skriver om, får ni gärna tipsa. Eller komma med ris & ros när det är dags.

Kulturelit på skolgårdsjakt

Mobbning och förlöjligande. Fortsätta tills hon håller käften. Fortsätt, fortsätt, fortsätt, högre, mer, lägre! Alla mot en.

Jag har tidigare beskrivit hur en hel drös kulturpersonligheter och kulturskribenter beter sig mot det folkpartistiska kulturborgarrådet i huvudstaden. Madeleine Sjöstedt, som hon heter, förminskas gång på gång; hon är liten, hon är nätt, hon kommer minsann inte från rätt klass, "tjejen från Gubbängen", hon har inte rätt arv (ja, de använder ordet arv), hon sägs censurera (oklart vad) och beskrivs som diktator. 

Stockholms kulturnämnds stöd till det fria kulturlivet har, under Sjöstedts tid, höjts från cirka 70 miljoner kronor 2006 till 110 miljoner kronor 2014. Observera: Påhoppen handlar inte om själva politiken, utan om rent förakt mot en politiker som uppfattas som folklig och som är liberal.

Dramatenchefen Marie-Louise Ekman, som tidigare har blivit publicerad i DN med en fras som "Den magra om huvudet" (var i hela friden håller tidningens redaktörer hus?) om Madeleine Sjöstedt, fortsätter håna.

Nu har Ekman gjort en arbetsplatsdokumentär, ”Den dramatiska asylen” – 50 korta avsnitt filmade med mobil och utlagda på nationalscenens hemsida. I detta klipp säger sig "Madeleine Sjöstedt" bland annat vara Stockholms stadsteaters chef Benny Fredrikssons avföring. 

Av en anledning borde Madeleine Sjöstedt sluta som kulturpolitiker. 

Och det är för att ersättas av någon som låter oss slippa betala ett enda skatteöre för patetisk mobbning.

Tack alla som deltog

Här skriver fotografen Lars Epstein en fin snutt. Väldigt fina bilder.

Även Rasmus Jonlund bloggar.

Expressen citerar Mona Sahlin: "Bygg svindyra kåkar i Rinkeby".

Manifestation för människors lika värde

Det har frågats varför liberaler inte ordnar demonstrationer mot rasism. Det gör vi! Alla antirasister som är mot våld är välkomna.




Nu på söndag samlas vi som vill markera mot rasism, nazism och våld.

Parti- och blockpolitiskt obundet.

Norrmalmstorg kl 17-18.

Välkomna!



Det kommer uppdateringar med information om programmet.

Vill du hjälpa till är det mer än välkommet. Hör då av dig till Sakine Madon saki.madon@gmail.com

När jag ser mig nämnas/på bild i DN Kultur..

..vet jag att det är någon vantolkning eller ett påhitt på gång.

Johan Hilton skriver i dagens tidning att jag påstått att vänsterdebattörer som bor i innerstan "automatiskt" kan "underkännas i samtalet om klass". Nonsens. När jag frågar var jag har påstått det får jag länk till min gamla kolumn "Medelklassvänstern - prinsessor på ärten" där jag, håll i er, skriver (Feldbaum är en av de kinkiga skribenterna på Dagens Arena, min fetning):

"Feldbaum skriver tårdrypande om att han enligt mig inte har rätt att uttala sig för att han har en adress i centrala Stockholm.

Andas ut, det har jag naturligtvis aldrig påstått. Nu visade det sig, som det brukar göra, att gänget på Arena har adresser i Vasastan och på Södermalm i Stockholm. Jag påpekade att klassbakgrund och var man bor spelar roll för hur man beskriver och ser klass och samhälle."

Intervjuad i Journalisten

Hela intervjun finns inte på nätet, men här kommer en snutt. Som man kan se på den lilla bilden är jag höggravid.

Det kommer att bli en del skrivande för både Norran och Expressen under mammaledigheten det kommande halvåret. Kanske blir jag även en bättre bloggare igen!

Professor i ohederlighet

Tidigare i somras kritiserade jag och en rad andra skribenter Stefan Jonssons, professor i etnicitet (fråga mig inte vad det betyder) och kulturskribent, uttalanden om polisens informationsfilm om hederskultur. Länk till min kolumn.

I måndags gick han till storms mot oss kritiker och skrev en text på DN Kultur. 

"Sakine Madon menar att jag är "hedersvåldets nyttige idiot". Debatter där man idiotförklarar varandra är tröttsamma, men om vi nu ska köra den linjen kan man undra vem som egentligen är idiot. Tar man en titt på den rasistiska sajten Avpixlat ser man att en hyllning av Sakine Madon legat i topp hela sommaren."

Som om det inte vore illa nog med den pinsamt desperata guilt by association-argumentationen och felciterandet, stämmer inte påståendet om Avpixlat. 

Någon borde ha varnat professorn om internets fantastiska möjligheter. Man kan ta reda på så många saker. Men DN:s kulturchef Björn Wiman, som jag har växlat mejl med, tycks nöjd med publiceringen.

2006 när jag skrev en kolumn om Turkiets bristande yttrandefrihet råkade jag ut för en chefredaktör på Stockholm City som trots mina protester bad om ursäkt för texten med min namnunderskrift. Då var jag, oerfaren skribent i Flemingsberg som aldrig satt sin fot på någon tidningsredaktion, så glad att jag hade den här bloggen för att skriva om vad som hade hänt.

I dag är jag i ett helt annat läge. City-erfarenheten får mig att tänka på människor som får felaktigheter spridda om sig i svenska medier, och som inte har möjlighet att bemöta dem. Ni som har varit med om det, hör gärna av er.

UPPDATERING: I Expressen skriver jag om Jonssons svårighet att hålla sig till sanningen. Som Ricky Gervais sagt: If you're gonna lie, lie well. 

-----

Läs förresten Sanna Raymans sågning av Jonssons DN-text här.

UPPDATERING 2: I dag, 2/9, skriver Stefan Jonsson att jag "ljuger" om hans lilla påhitt (Avpixlats "hyllning" av mig "i topp hela sommaren") i en Ps-notis på Dagens Nyheters kultursida. Ja, jösses.

Visst har man stött på haverister och visst finns knasbollar till akademiker, men de brukar inte få upprepa sina utfall i större tidningar. Björn Wiman, chef för Dagens Nyheters kultursida, känner till att Jonssons uppgifter inte stämmer (vi har haft mejlkonversation, jag har även förklarat pedagogiskt i Expressenkolumn). Och publicerar Jonssons påståenden om mig ändå. Igen.

OM Jonssons påhitt hade stämt hade jag förstås inte haft problem med att "erkänna" att Avpixlat skrivit uppskattande inlägg, det gjorde de när jag hade recenserat Ruben Östlunds film Play. Det finns troligen ännu brunare gäng som glatt noterat att jag är emot hur lagen hets mot folkgrupp är utformad i dag. Och?

Men det får finnas någon gräns för rena lögner på kultursidor, någon som drar i nödbromsen när en debattör går bananas.

Tänkte jag. Naivt.


Ps. Tack ni som hört av er om medier och journalister. Ds. 

Värdelös bloggare

Tiden går så snabbt, jag har en bebis i magen och skriver för Norran. Om nu någon bloggläsare undrat vart jag tagit vägen.

Almedalen 2013

Är på Gotland under Almedalsveckan, blir tioårsjubileum för min del. 2003 var Euroomröstningen i fokus, jag åkte ner med Luf:s Stockholmsdistrikt och det var lätt att få en överblick över Almedalsaktiviteterna. Tio år senare är jag rund om magen och minns många somrar med tv-intervjuer, seminarier som jag har deltagit i och modererat. Något år seglade jag till Visby från Stockholm med bokförlaget Hydra, på senare år har jag jobbat för Expressen och Newsmill.

Kan bara skaka på huvudet och le åt märkliga möten man bevittnat genom åren, en gång omringades jag av ett smått hotfullt gäng efter ett seminarium om narkotikapolitik, en annan gång var hemmafruar från Nationaldemokraterna inte så glada när jag bad om broschyrer.. addera oändligt många fester, nattbad och tacksamheten till nykterhetsrörelsen som alltid deltat ut vatten på morgonen. Man har aldrig haft tråkigt.

I år skriver jag framför allt för "min" tidning Norran och deltar på följande:

Måndag 08.30-09.30, Vem tar vem? - om regeringen efter 2014. Arrangörer: Novus och Reformklubben. Diskuterar i en panel med bland andra M-Schlingmann och MP-Wetterstrand.
Måndag 16.00-18.00 (uppdaterar info med exakt tid när jag vet), Studio Ett, P1, om Almedalen.
Måndag 18.00-21.00 Frizonsmingel, Mona Sahlin, jag och Expos Alex Bengtsson analyserar Jimmie Åkessons tal.
Torsdag 12-12.45, Är ett aktivt medborgarskap vägen in i det svenska samhället? Arrangör: Svenska ESF-rådet.

Möjligen blir det till att klämma in deltagande i SVT Debatt och lite annat. Men inte mer, det var några år sedan man fixade veckan med få (verkligen få) timmars sömn varje natt.

Intervjuad av danska Weekendavisen

Min danska är inget att hänga i julgran, men jag hoppas det blev bra. (Jag är delvis uppvuxen i Gottsunda/Uppsala, mest i Sollentuna om man ska vara petig:). Läs gärna, ni som följt Husbydiskussionen:

Forfatteren Viggo Cavling satte trumf på i Politiken: »Jeg ser en rød tråd mellem disse unge mænd og de sultestrejkende fanger på Guantánamo. De har ikke noget at tabe ved at kaste med sten og sultestrejke.«

Den fortælling er dybt fejlagtig og udtryk for en misforstået godhed, som skader integrationen. Det mener Sakine Madon, journalist og liberal debattør med kurdisk-tyrkisk baggrund. Hun har boet i Flemingsberg – en af de forstæder, der blev ramt af bilafbrændinger – og er opvokset i Gottsunda, som tidligere har lagt jord til optøjer. Og så har hun i Expressen erklæret, at både urostiftere og apologeter bør »skamme sig«.

»Der er debattører, som tidligere har sammenlignet optøjer med modstand mod tredjeverdensdiktaturer, og nogle som siger, at Sverige ikke er et rigtigt demokrati. Det er uansvarligt og smagløst og respektløst over for mennesker, som faktisk er blevet tortureret i diktaturstater. Jeg kan heller ikke se, hvordan det skal hjælpe de unge, når de får at vide, at hele verden er imod dem, at politiet er ude efter dem – det er simpelthen forkert,« siger Madon til Weekendavisen.

I hendes optik har store dele af svensk opinion set forstadsoptøjerne udelukkende som et spørgsmål om sociale skel.

»Men det er for simpelt, for vi har mange fattige områder, hvor den slags ikke sker.«

Selv om der er problemer med høj arbejdsløshed – over 30 procent af de 20-25-årige i Husby hverken arbejder eller studerer – køber hun ikke det dystopiske billede af forstæderne:

»Forudsætningerne for en god tilværelse er vældig store i Sverige. Sammenlignet med de fleste andre dele af verden er forstæderne det rene Paradis.«

Kulturløse svenskere

Sakine Madon mener, at der blandt journalister og politikere er berøringsangst for at tale om forældrenes ansvar, når det drejer sig om indvandrere:

»Jeg har arbejdet som fritidshjemsleder i Botkyrka kommune, som har været ramt af optøjerne. Og alle, som har arbejdet med kriminelle unge, ved, at der ofte er problemer i hjemmet. På skolerne ser man jo, at nogle forældre ikke dukker op til forældremøderne, men man ser ofte igennem fingre med det,« siger Madon. Hun drager en parallel til sagen om den svensk-kurdiske journalist Evin Rubar, der i en dokumentar viste, at skolesystemet ofte stiltiende accepterede indvandrerforældre, som brugte vold i opdragelsen.

»Mange har svært ved at rette kritik mod forældre med anden baggrund. Men det handler jo bare om, at vi må bekymre os for disse børn, præcis som for svenske børn – alt andet er racistisk. For mig handler Husby-sagen om mine slægtninge og venner, som bor i forstaden. Jeg tænker på, om deres bil bliver brændt, på de forretningsdrivende, på pizzeriaer, som bliver smadret – det bør være centralt. Men nogle svenske journalister og debattører, som ved meget lidt om områderne, vil hellere gøre det til et politisk spørgsmål. Venstresiden taler om klasse, højrefløjen om strengere straf. En stor del af den svenske debat er venstreorienteret, og fattigdomsteorien er udbredt. Men Marx-retorikken hjælper ikke de børn, som må leve under disse vilkår.«

Statsminister Fredrik Reinfeldt har været under beskydning, fordi han indledningsvis lod integrationsminister Erik Ullenhag håndtere sagen – underforstået: Der er tale om et integrationsspørgsmål, ikke et rent socialt anliggende.

»Men der er et integrationsproblem,« siger Madon. »Det spiller ind, at forældrene i mange tilfælde mangler interesse for det svenske samfund. Da jeg arbejdede med børn og unge i forstæderne, hørte jeg dem sige, at svenskerne ikke har nogen kultur. Jeg ved, at det stammer fra forældrene. Nu hjælper det heller ikke at bo i et område, hvor de få svenskere, man ser, er narkomaner eller på anden vis ramt af problemer.«

Sakine Madon understreger, at udviklingen kan modvirkes politisk. For eksempel ved at tilbagerulle den ydelse, som den borgerlige regering indførte til kvinder, der passer deres børn frem for at sende dem i børnehave, hvilket kan gøre det endnu sværere for de små at lære svensk. Samtidig har det frie skolevalg fra 90erne betydet, at ressourcestærke familier flytter poderne ud af forstæderne til andre skoler med mere opdeling til følge. Men svenskernes selvforståelse lægger også hindringer i vejen:

»Når nogle indvandrerforældre tror, at svenskere mangler kultur, hænger det sammen med, at de aldrig møder en svensker, som er stolt af sin kultur. Fredrik Reinfeldt fik for nylig meget kritik for at sige, at arbejdsløshed ikke er et stort problem for etniske svenskere midt i livet. Statistisk set har han ret, men folk reagerede på ’etniske svenskere’ – der er meget stor følsomhed.«

Sakine Madon øjner et paradoks i den svenske folkesjæl: Lige så overbevist man er om velfærdsstatens samfundsmæssige kvaliteter, lige så forlegen er mange over nationalkulturen.

»Alle er stolte over Folkhemmets politiske historie – vores europaparlamentarikere vil jo eksportere svenske love til resten af verden. Men når det kommer til den nationale kultur, er man meget utilpas. Den gængse forklaring er, at vi ikke deltog i Anden Verdenskrig og derfor ikke behøver at vise flag og være patriotiske. Når svenskerne ser Norges nationaldag med dragter og symboler, bliver de vrede og føler sig mere udviklede. Derfor er der også tendens til at gøre Sveriges nationaldag til et spørgsmål om multikultur med mellemøstlig dans og så videre, for at vise, hvor åbne vi er,« siger Madon.

– Men er den imødekommenhed ikke sympatisk?

»Jeg elsker Sverige for dets åbenhed. Men det er kontraproduktivt, hvis man ikke kan udvise stolthed. Samfundet ville være bedst tjent med, at svenskerne var præcis som alle andre. Man behøver ikke overdrive nationaldagen, men det ville være godt at afdramatisere. Det er også lettere at integrere sig i et samfund, hvis disse spørgsmål ikke er ekstremt ømtålige – det får mange til at se svenskerne som specielle.«

– Betyder forholdet til nationalkultur noget for lysten til at tale om integrationsproblemer?

»Ja, det har nok lidt at sige, om man er tryg ved sin kultur. Så er det lettere at fastholde, at børn skal behandles på samme måde, også når de hedder Aisha eller Muhammed, uden frygt for at blive kaldt racist. Jeg tænker jo ikke på den slags. Men mange journalistkollegaer har sagt: Hvor vover du at skrive om æresdrab? De holder sig tilbage, fordi de ikke vil styrke Sverigedemokraterne. Men hvis man bryder sig om folk i forstæderne, må man mene, at tyrkiske, palæstinensiske og svenske kvinder skal have lige rettigheder. Det er helt anderledes at kritisere æreskultur på dén baggrund, end når en svensk racist vil af med indvandrere. Antiracisterne må have bedre selvtillid. Det farligste, der kan ske, er, at de fremmedfjendske får monopol på denne diskussion.«

"Islams svenska ansikten"

Det här ser jag fram emot, vi ska diskutera islam och muslimer i Sverige och i svensk politik. Jag tvekade först när jag fick frågan, men visst kan man med muslimsk bakgrund delta i en sådan diskussion utan att för den sakens skull vara troende. Klockan 14 drar sändningen i gång!

Husby och förorterna

Skrev en text i Expressen, intervjuades i någon av BBC:s sändningar och ämnet togs även upp i en ganska underhållande (har jag hört) paneldiskussion i P1:s God morgon, världen!.

Uppdatering: Är även med i denna intervju.

Sakine Madon, an editorial writer who grew up in different suburbs and has worked at a youth center in one of the affected areas, echoes this view.

"Parents and schools have an important task in showing that the adult world is engaged in children's education and daily life," says Ms. Madon. But she also believes that many projects and policies aimed at enfranchising young people in Swedish suburbs have too often treated them as different from other Swedes.

As an example, Madon mentions "Blood Rhythms," a music project run by the municipality of Botkyrka, where much of the recent rioting took place.

"It was aimed at children with foreign backgrounds," explains Madon. "The idea was that they should familiarize themselves with their so-called blood rhythms. Sweden needs to quit this kind of exoticization of 'immigrants.' Treating everyone equally is a much better way to achieve integration."