Godmorgon, världen!

Deltog i panelen nu på morgonen. Om "Framtidspartiet" S, polisens jakt på uppelhållstillståndslösa och drottningens hantering av sin pappas nazistkopplingar.

Grundkurs i yttrandefrihet, ämnad Linderborg och Bjurwald

Dagens ledare på Norran.

Islamofobin

Dagens kolumn om rasister som inspireras av Avpixlat och SD. Läs gärna.

Udda ingång i invandringsfrågan

Men varför inte. Det blev lite personligt. Tack Sverige, för flyktingpolitiken. Och politiskt:

"Jag har själv aldrig sett en motsättning i att erkänna konflikter som uppstår – att inte hymla om hederskultur, arbetslöshet eller bostadsområden där polis och brandkår attackeras – och att samtidigt försvara invandring och öppenhet."

Publicistklubben om näthat

Nytt jobb tar alltid energi, räkna även in en flytt till Västerbotten med allt vad det innebär. Knallrött, politiskt, och jag pratar garanterat värst stockholmska i hela Skellefteå. Men snart är jag nog varm i kläderna (trots kylan).  

Ikväll deltar jag i Publicistklubbens debatt om näthat, på Kulturhuset i Stockholm. Tror att det är svårt att få plats, men debatten direktsänds. 

Kolumn i Norran

Om sms-lån och ansvar.

"När Janne Josefsson i SVT:s 'Uppdrag granskning' om barnfattigdom ställde frågan om en förälder inte borde prioritera barnets skolutflykt, framför att lägga pengarna på cigaretter, fick han upprörd kritik. Man ska ha förståelse för att människor inte gör genomtänkta och 'duktiga' val alla gånger. Det är lätt att hamna i en ond spiral, och skammen kring pengar är destruktiv. Men Josefssons fråga är relevant; den antyder att en vuxen gör egna val."

Proletärliberalism

Den här bloggposten gjorde mig väldigt glad. Inte bara för att innehållet är till min fördel, utan mest för förmågan att se bortom ideologiska skillnader. Värmde mycket, tack Fredrik Jansson på Folkbladet!

För övrigt är uttrycket "proletärliberalism" bland det finaste jag sammanblandats med, någonsin. 

Första texten i Norran

Ny stad, nytt jobb, ny text. Väldigt roligt att äntligen vara på plats. Ledaren handlar i dag om de höga tongångarna mot Centerpartiet och idéprogramgruppen. Svartmålningar och medvetna missförstånd skapar ingen rolig politisk debatt.

Publicistklubben nästa vecka

För andra gången i livet är jag inbjuden till en paneldiskussion på Publicistklubben. För intresserade som inte kan närvara finns nog alltid videoinspelning på hemsidan i efterhand.

Frågan om näthat rymmer så många sidofrågor, varför den blir intressant. Hur bör redaktioner göra med kommentarstrådar som spårar ur? Har Datainspektionen rätt i att lagstiftningen på nätet måste skärpas? Varför denna ilska mot skribenter och journalister i etablerade medier? Har vi ett för stort gap mellan journalisterna och näthatarna? Drabbas kvinnor mer? Är det män som hatar? Etc.

Några rader om näthat

Dagens spalt om att allt vi kallar hat varken kan eller bör förbjudas. Länk.

Schyman replikerar om heder

En sak jag gillar med med- och motdebattörer är att de uppskattar argument och debatt. Och tar sig tid att bemöta. Schyman tillhör den kategorin. Här bemöter hon det jag skrev i en nylig Expressenkolumn om hedersdebatten.

Diskussionen om hederskultur är gammal. Och alla vet vid det här laget vad den går ut på. De som ogillar hedersbegreppet och vill prata om våld mot kvinnor tror inte sällan att de värnar minoriteter. Att hedersdebatten riskerar spä på "dom" och "vi", som Schyman skriver. Men det är och har aldrig varit de som gör skillnad på vi och dem, som arbetar mot hedersvåld. De gör precis tvärtom: engagerar sig för kvinnoförtryck, som även drabbar "dom".

Jag fick efter krönikan mejl från Fi-aktiva som hoppas på förändring i denna fråga under Fi-kongressen i april. Önskar dem lycka till. Det är något som inte står rätt till när feminister som lyfter hedersfrågan rasiststämplas i ett feministiskt parti.

Förslavande altruism

Jag fick i väntrummet på en barnmorskemottagning (var där i helt annat ärende än graviditet) syn på en färgglad affisch, en sådan där som säkert finns på många mottagningar. Med tips och råd till gravida kvinnor. Där står det:

"Som gravid kan du med gott samvete sätta dig själv i första rummet. När du tar hand om dig själv tar du också hand om barnet i magen." 

Som kvinna är det med andra ord inte självklart att "med gott samvete" sätta sig själv i första rummet. Bara sådär, som människa. Okej, inget nytt i världshistorien, men jag kan inte låta bli att störa mig på denna utgångspunkt som gör gällande att kvinnor får tänka på sig själva först om det gynnar tredje part. Det är samma tankemodell som gör att "duktiga" kvinnor städar upp efter "kreativa män" på arbetsplatser, städar upp efter alla hemma, offrar sig för att hjälpa äldre föräldrar och så vidare. Och det är av samma anledning jag gång på gång hör kvinnliga företagare ursäkta sin verksamhet med att de ju har en etisk riktning, en miljöprofil eller på något annat sätt förbättrar världen.

Som om det inte vore gott nog att de driver eget. På område efter område märks könsrollen. Dessa överdrivna godhetskrav på kvinnor skapar och reproducerar ojämställdhet. 

Det är inte fel att hjälpa medmänniskor, tvärtom förstås. Men varför ska all världens bördor ska läggas på kvinnors axlar? För att kvinnor, av oklar anledning, har som livsuppgift att gå in i väggen för att alla andra ska ha det så bra?

En vänsterskribent invände igår på twitter att lösningen ju är att män bör bli mer altruistiska, och att liberalfeminismen ville göra kvinnor "till män". Det senare är bara fel, men om vi tittar på det första, att män bör bli altruister. Mansrollen får för min del gärna gå i den riktningen på flera områden. 

Alltså: hellre att även män städar hemma än att rut-städerskan gör jobbet. Men det jag har reagerat på ovan är något annat än harmlös altruism där man är solidarisk mot andra. Här syftas på den överdrivna altruismen, där det egna människovärdet offras till förmån för omgivningen.

Ett slags slaveri, som har stöd i vår kultur.

Om näthat i P1:s Nya vågen

Länk till diskussion mellan mig & Bengt Westerberg, Magnus Linton.

Från sol till januari-Sverige

Har kommit hem efter en resa i Karibien & Florida. Ni hann byta jämställdhetsminister, debattera barnfattigdom, och vem vet vad mer, på ynka två veckor.

På fredag flyttar jag äntligen över några möbler till Västerbotten, och kommer alltså bo både i Skellefteå och Stockholm framöver. Mina texter, förutom lördagsspalten i Expressen, kommer att hittas på Norran.  Ni är som alltid välkomna med tips, ris och ros.

C-karusellen

Det blev en ganska livad panel får man kanske ändå lov att säga. "Gubbigt" har några, av varandra oberoende, bekanta sagt att det blev. Döm själva.

Huvudämnet var förstås diskussionen kring Centerpartiet och det omdiskuterade förslaget till idéprogram. Mina åsikter i korthet: Allt är inte bra i förslaget och jag vänder mig emot exempelvis idén om slopad skolplikt. Att stormen skulle komma var givet. Men låt idéerna och diskussionen ha sin gång!

Ingen säger att vi ska öppna gränserna inom överskådlig tid. Ingen förespråkar tvångsgifte. Eller "extrem nyliberalism" som Greider säger, alternativt "tokliberalism" för att låna Aftonbladets ledarsidas smått haveristiska prefix.

Den aktuella debatten om Centerpartiets framtid säger faktiskt mer om svensk ideologidebatt än om Centerpartiet.

Maria Wetterstrand skriver bra.

Rut-samhället + kultureliten = sant

Aftonbladet Kultur ordnar fest.

"I ett mejl som skickats till Aftonbladets medarbetare skriver kulturchefen Åsa Linderborg: 'Nu har du en chans att få vara med! Vi behöver nämligen hjälp: plocka tallrikar, blanda grogg, korka upp vin, konversera branschfolk, kasta sopor', skriver hon i mejlet. Någon lön blir det inte tal om. 'Har du lust att hjälpa till? Vi bjuder på mat, dryck och legender att berätta vidare.'"

Så generöst. Naturligtvis ser kulturchefen inget fel i "erbjudandet", utan frågar i stället reportern på Dagens Media om han är dum i huvudet. Jag vet att det är öppet mål att klanka ner på verklighetsfrånvända kulturskribenter. Men det här illustrerar väl kultur-Sveriges problem. Att klaga på rut och överklassens skeva människosyn är mest tomt prat.

I det här fallet bara tomt prat.

Och är det några samhällsgrupper som verkligen behöver städa mer är det just män, kulturskribenter och möjligen tonåringar. Vad sägs om att ta och be era festdeltagare att för omväxlings skull städa upp sin egen skit?

Uppdatering: Nej strunta i det jag skrev i all hast här ovan. Läs Magnus Betnér i stället.

Sakine-bröd!

Via Facebook upptäcker jag att Vickys fik på Södermalm i Stockholm denna vecka har SAKINE-bröd. Väldigt hedrande och roligt. Tack :)

Dagens kolumn

Länk! Om arbetsmoral vs. carpe diem.

Unga kvinnor, viljelösa mähän?

Åtminstone om man ska tro en del av rapporteringen. I DN läser jag "Kerstin Redig, vd på Alna, som arbetar mot skadligt bruk i arbetslivet, säger att unga tjejer ofta känner sig tvingade att dricka alkohol vid arbetsrelaterade fester, till exempel after works och julfester."

Själv undrar jag vad det är som får Redig att anta att "unga kvinnor" inte vill dricka alkohol, till skillnad från män. Vilka unga kvinnor som går på aw säger att de känner sig "tvingade" att supa? Jag undrar verkligen, för jag har inte träffat en enda. 

Missförstå mig rätt: alkoholkulturen är verkligen pest ibland, jag får snabbt frågan om jag är gravid så fort jag tackar nej till dricka. Men detta antagande att unga kvinnor är präktiga änglar är bara fördomsfullt och stärker föreställningar vi borde ha lämnat för länge sedan. 

Gott nytt 2013

I februari tillträder jag som politisk redaktör på Norran, och jag fortsätter som fristående kolumnist i Expressen varannan lördag. Jag fick en lamineringsmaskin i julklapp för att laminera mina gamla kolumner i Stockholm City. Det har minst sagt hänt en del under de snart nio åren jag skrivit regelbundet i tryckt press. Jag använder inte ord som "subba" (inte i texter åtminstone), och både regeringar och frågor har skiftat. Samtidigt finns mycket kvar; tankarna om yttrandefrihet och kränkthet, liberal feminism eller varför inte kritiken mot organiserade unga vuxna som kräver ökade resurser trots att de befinner sig fjärran samhällets hjälpbehövande.

Tack alla som läst mig hittills! Jag vill även tacka för alla jag varit i kontakt med som debattredaktör på Expressen och senare som redaktör och redaktionschef på Newsmill. Den som vill komma i kontakt med Newsmills redaktion kan mejla redaktionen@newsmill.se. Jag nås inte längre på mitt gamla jobbnummer, men läser mejl för den som vill komma i kontakt: saki.madon@gmail.com.

Tveka aldrig att kasta ris eller ros, ge mig förslag och synpunkter framöver. Hoppas ni får ett fint 2013!