Lite OT men grattis! Skulle chipsen inte smaka så har du en restaurang med husmanskost alldeles bredvid. Annars kan jag rekommendera Thai båten nere vid skanstull.
Hoppas flytten gått bra och att du kommer att trivas.
Tack så mycket! Trivas lär jag, så trött jag är på pendeltågen. Om området vet jag inte mycket alls. Uppskattar mattipsen. Ska bli intressant att se vad det är för föölk häromkring,
Vid rondellen på Gullmarsplan finns det en bra italiensk restaurang: http://www.alltomstockholm.se/restaurangbar/article19830.aos Nu var det väl något år sen eller två sen jag krubbade där sist men då var det iaf pizzor en bra bit över snittet :)
Vad gäller klassresor sp kan jag ibland känna att jag har gjort en omvänd sådan när jag med min akademikermedelklassbakgrund (Åh, vilket härligt långt - AKADEMISKT - ord, hehe) gled in i den väldigt arbetarklassdominerade sleazehårdrocksvärlden. Det finns en hel del skillnader vad gäller referensramar, sociala koder, språk, etc etc... Det är väl en viss skillnad mot att ha jobbat sig upp från knappa förhållanden till att ha det gott ställt, visst, men den där känslan, som många klassresenärer beskrivit, av att inte känna sig riktigt hemma någonstans - den känner jag igen.
Jo, det måste man ju säga att det är. En kul grej är också att det skiljer sig mellan olika europeiska länder. En fransk väninna vart oerhört förvånad när jag nämnde hårdrockens starka arbetarklassförankring i Sverige. Där nere är det tydligen tvärtom...
Hehe, jo det kanske jag borde... Lite osäker på vad min poäng skulle vara dock. För man ska väl helst ha en sån och inte bara navelskåda? ;)
Umgås med lite lösa funderingar på att sammanfatta allt i någon slags självbiografisk anti-generations-roman en vacker dag som skulle sätta myror i huvudet på Linderborg, Greider & Co ^^
Liz, antar att det är du med Lizzy T-shirten. Gillade inte Sakine Lizzy?
Värsta Easy Action a'la 80 tal. Däremot känner jag inte igen mig i att musik, eller hårdrock mer specifikt skulle bära på någon klassidentitet. Så känner inte jag?
Överhuvudtaget har jag nog växt upp i en tid, eller generation som i stort förskonades från hela klassidén. Det betyder liksom ingenting för mig. Och alla försök från omvärlden att lansera klasstankar eller inrätta någon klasskarta oavsett sammanhang leder inte till mer än en överseende huvudskakning och så vänder jag mig genast mot något mer intressant.
Jag tycker det är rätt bra och hade önskat att samhället hade kunnat fortsätta vara så framledes.
9 kommentarer:
Lite OT men grattis!
Skulle chipsen inte smaka så har du en restaurang med husmanskost alldeles bredvid. Annars kan jag rekommendera Thai båten nere vid skanstull.
Hoppas flytten gått bra och att du kommer att trivas.
Tack så mycket! Trivas lär jag, så trött jag är på pendeltågen. Om området vet jag inte mycket alls. Uppskattar mattipsen.
Ska bli intressant att se vad det är för föölk häromkring,
Vid rondellen på Gullmarsplan finns det en bra italiensk restaurang: http://www.alltomstockholm.se/restaurangbar/article19830.aos
Nu var det väl något år sen eller två sen jag krubbade där sist men då var det iaf pizzor en bra bit över snittet :)
Vad gäller klassresor sp kan jag ibland känna att jag har gjort en omvänd sådan när jag med min akademikermedelklassbakgrund (Åh, vilket härligt långt - AKADEMISKT - ord, hehe) gled in i den väldigt arbetarklassdominerade sleazehårdrocksvärlden. Det finns en hel del skillnader vad gäller referensramar, sociala koder, språk, etc etc... Det är väl en viss skillnad mot att ha jobbat sig upp från knappa förhållanden till att ha det gott ställt, visst, men den där känslan, som många klassresenärer beskrivit, av att inte känna sig riktigt hemma någonstans - den känner jag igen.
Precis, Liz!
Just förvirringen som är intressant. Och när folk inte riktigt var de ska placera en. Men det är ett sundhetstecken att vi rör oss runt.
Du borde skriva om det här & dina erfarenheter någon gång!
Jo, det måste man ju säga att det är. En kul grej är också att det skiljer sig mellan olika europeiska länder. En fransk väninna vart oerhört förvånad när jag nämnde hårdrockens starka arbetarklassförankring i Sverige. Där nere är det tydligen tvärtom...
Hehe, jo det kanske jag borde... Lite osäker på vad min poäng skulle vara dock. För man ska väl helst ha en sån och inte bara navelskåda? ;)
Äsch, fatta hur intressant det skulle vara att läsa jämfört med allt crap som skrivs på våra kultursidor?
Umgås med lite lösa funderingar på att sammanfatta allt i någon slags självbiografisk anti-generations-roman en vacker dag som skulle sätta myror i huvudet på Linderborg, Greider & Co ^^
Heja heja heja :DD
Liz, antar att det är du med Lizzy T-shirten. Gillade inte Sakine Lizzy?
Värsta Easy Action a'la 80 tal. Däremot känner jag inte igen mig i att musik, eller hårdrock mer specifikt skulle bära på någon klassidentitet. Så känner inte jag?
Överhuvudtaget har jag nog växt upp i en tid, eller generation som i stort förskonades från hela klassidén. Det betyder liksom ingenting för mig. Och alla försök från omvärlden att lansera klasstankar eller inrätta någon klasskarta oavsett sammanhang leder inte till mer än en överseende huvudskakning och så vänder jag mig genast mot något mer intressant.
Jag tycker det är rätt bra och hade önskat att samhället hade kunnat fortsätta vara så framledes.
Skicka en kommentar