Lisa Magnusson har skrivit ett inlägg om min kolumn om att det skuldsatta folket borde bli bättre på att spara. Jag sägs ha en konstig och verklighetsfrämmande syn på fattigdom. Men varför har jag det? För att jag skriver att alla som har skulder inte har det på grund av omgivande faktorer? Märkligt resonemang. Lisa skriver:
"Och jag kan känna att innan man har gråtit för att man har hållit igen på allt man överhuvudtaget kunnat men ändå fan inte vet hur ekonomin skall gå ihop sig den här månaden, innan man har erfarit den känslan, innan dess så saknar man mandat att uttala sig om fattigdom och vad fattiga människor borde och inte."
Men så ädelt av Lisa att ha haft det knapert! Då kvalar hon - inte misstänkta pälsbärare som jag - tydligen in som expert. Några ord apropå "ful" fattigdom. Jag växte upp med en ensamstående förälder och syskon. Det hade troligtvis varit (ekonomiskt) lättare att växa upp om vi hade gått på socialbidrag i perioder. Fattigdom kan vara så ful att man knappt orkar sätta ord på det; den finns när du som barn ständigt tvingas låna trasiga skridskor, ihåliga lånestövlar eller vad du nu behöver - om du alls har råd att följa med på klassutflykten. Den finns när det saknas bröd i frysen att göra matsäck av. Den finns när du som liten glatt (veckans höjdpunkt) springer till vagnen i matbutiken där det säljs billigt bröd med kort eller passerat bäst-föredatum. Den finns när du ständigt måste dölja din fattigdom.
Att Lisa Magnusson - myndig, utbildad och klok - haft det tufft någon månad är i sammanhanget, förlåt okänsligheten, en skitsak. För att inte tala om att lillasyster civilingenjören måste sälja en bil. Hur vi ser på fattigdom är väldigt subjektivt, jag må vara präglad av min egen barndom (inget unikt, det finns många barn som växer upp så idag) men det som får mig att reagera är just när folk som har det hyfsat bra klagar. Och försätter sig i ekonomiska krissituationer.
Det finns ett utbrett slösande - utöver de fall där fattigdomen drabbar maktlösa. Slösandet finns i alla inkomstgrupper. Hur annars förklara den enorma mängd människor som inte kan betala sina räkningar? (Och det handlar knappast om räkningar för mat och boende i första hand). Varför är somliga så måna om att förneka slösandet? Uppenbarligen för att de direkt ser ett erkännande som en motsättning till att kunna erkänna fattigdomen. Det är synd. I själva verket är sparande och ansvarstagande en riktigt bra kombination för att förebygga just fattigdom.
Uppdatering: Isobel Hadley-Kamptz skriver också. Visst är det så att systemen påverkar människors beteenden. Det stämmer förstås. (Och får väl avhandlas i en framtida kolumn).
Men jag förstår ändå inte de överdrivna tolkningarna av min text.
9 kommentarer:
För personer av Magnussons typ är det viktigaste sättet att visa sin solidaritet att tycka synd om folk. Att behandla folk som vuxna med allt vad den attityden innebär med krav på eget ansvar är för henne otänkbart. Det är bara hårt och grymt och oempatiskt.
Den offentliga debatten domineras av denna typ av infantila perspektiv
"För att jag skriver att alla som har skulder inte har det på grund av omgivande faktorer?"
Nej, så skrev du inte. Du skrev "Glöm det. Det beror på oförmågan att spara."
Vilket med all rätt kan göra folk som lever på existensminimum dagligen tämligen förbannade.
Och att Lisa skulle "haft det tufft nån månad" är på sandlådenivå.
Cecilia, ja den enorma mängden människor som inte kan betala mobilräkningar med mera har med oförmågan att hantera privatekonomin att göra.
Det begriper nog du också. Men bli gärna förbannad om det känns bättre!
(De flesta läsare som hört av sig bekräftar det jag beskriver - och det är sannerligen inte från någon överklass).
Well, faktum är också att det är jävligt svårt att spara pengar om man måste vända på varenda öre varje månad helt utan att lyxkonsumera överhuvudtaget.
Det förstår nog du också. Och du förstår nog att de människorna blir arga när du målar ut dem som oförmögna att hantera pengar.
Men du vill väl "provocera" och "röra om i grytan" etc etc.
Det är en ganska obehaglig linje att köra folk-får-skylla-sig-självlinjen. Det finns inga förklaringar till fattigdom annat än att folk är dumma. Låt dessa kassa personer som inte lärt sig spara ordentligt svälta. Frågan är om det inte är sant för hela världen, vad är inte Afrika om en kontinent fylld med misslyckade människor. Ja förutom några vita i Sydafrika förstås, och det kunde man ju gissa att de skulle vara vita.... notch notch
Det värsta är dock att de har mage att klaga trots att de har sig själva att skylla.
Laertes, vem tycker att folk ska få "skylla sig själva?!
Om alltför många tar Sakine på orden och slutar slösa, kan den minskade efterfrågan leda till kris för detaljhandeln och småföretagen i Sverige. De kommer då att behöva mera rosa puffkuddar :-)
Ääähh.. en kvasidiskussion i princip. Men visst har du rätt. Inför valet 2006 (kan ha varit 2002, tiden går fort) så intervjuades en familj om hur svårt de hade det med att få pengarna att räcka till med fastighetsskatten. De hade precis köpt sig ett nytt stort hus på Lidingö. Själv hade jag inte råd med deras farstutrapp en gång, mitt hjärta blödde, he, he. Först ville något borgerligt parti utnyttja intervjun, men det tystnade oerhört snabbt, det var helt enkelt inte gångbart.
Eller så handlade reportaget om att mamman inte hade råd att gå ned i tid för att passa deras barn, då de just köpt nytt hus på Lidingö, så var det nog. Men det var frapperande, absolut INGEN tyckte synd om dem, och partistrategerna fattade det ganska snabbt för en gångs skull
Skicka en kommentar