Jag fick syn på ett intressant inlägg på Lars Vilks blogg. Själv gillar jag pluralism och "många kulturer", men ogillar identitetspolitik och kulturrelativism. Frågade därför vidare vad Vilks menar. Här från Facebook:
Sakine Madon: Hej Lars! Jag är nyfiken på vad du menar med "det mångkulturella samhället härmed skall läggas ner". Är du emot att homogeniteten, 'det svenska'/'det kristna', hotas? Utveckla gärna på bloggen eller här.
Lars Vilks: Hej Sakine!
Mångkultur är en västerländsk idé skapad på en höft och likaledes har man diffusa uppfattningar om vad en viss kultur skall innebära och vilka som är lämpliga reprsentanter. I vårt land är det främst den muslimska kulturen som det handlar om.
Västvärlden skall efter alla sina koloniala äventyr visa bättring och ägna sig åt lyhördhet där det inte ges några givna spelregler för vad som skall gälla för alla. Det är en förenklad form av Cultural Studies och tanken är att det skall underlätta integrationen där det ändå må vara underförstått att väst skall visa vägen till frihet och kommunikation.
Det som skulle vara intressant är att formulera vilka principer som skall råda i ett samhälles homogenitet. Men det är en känslig historia. Det handlar naturligtvis inte om det svenska eller kristna utan om vad som är det grundläggande i västvärldens världsbild. T ex att skilja stat och religion, sätta individens förverkligande och frihet i främsta rummet etc.
Sakine Madon: Hej igen, tack för snabbt svar!
Då låter det som om du är för demokratiska principer, snarare än kulturrelativism och identitetspolitik? Att vara emot "mångkultur" låter däremot som att vara emot olikheter som sådana.
Sakine Madon: Är det OK att jag citerar härifrån på blogg?
Lars Vilks: Kära Sakine! Du skall inte fråga, det är bara att citera. Om mångkultur vill jag också tillägga att kulturerna har vi och det är ett berikande inslag. Men när kommandat "Nu skall vi ha mångkultur" utgår från de vise i regeringen då är hållbarheten begränsad.
1 kommentar:
Ja, och jag håller ju i stora delar med Vilks. Det märkliga är också att man inte antingen kan vara för mångkultur eller mot mångkultur i vårt samhälle, man SKALL vara för, annars är man ytterst suspekt. För 25 år sedan var det i princip tvärtom.
Skicka en kommentar